Ordning på torpet

Det kommer väl inte som en chock för någon när jag säger att gillar ordning och reda. En del jag träffat under mitt liv har insinuerat att detta beror på mitt inre kaos. Så kan det kanske vara. Men ordning & reda hjälper mitt inre kaos lika bra som Valium och med färre biverkningar så jag låter mig hållas. Ni vet ju också att jag i möjligaste mån försöker leka krig och skaffa redan använda prylar när jag behöver något. Nåväl. I mitten av november befann jag mig i ett läge där ett antal saker stört mig ett tag men jag hade inte hittat tillfredsställande lösningar på loppisar. En torsdag i mörkaste november tog jag därför ellastcykeln och åkte till Djävulens butik, a.k.a. Dollar Store i Hudik. Butiken som gav kinaplasten ett ansikte, butiken där det är billigare att köpa två än en.

Störning ett - måttsatsen

Jag skaffade för några år sedan en komplett måttsats i stål. Det kändes hållbart och bra, som en item 4 life. Det jag glömde var att den var från Dollar Store = inte en item 4 life. Efter något år började saker försvinna från den, bland annat kryddmåttet. Det visade sig senare bero på att själva ringen som "fäste" måtten inte fäste måtten. Jag sörjde det där kryddmåttet som om det varit mitt barn. Särskilt när jag lagade indiskt och kryddmått faktiskt kan avgöra om en anrättning blir god eller oätbar. Och så en dag nyligen trillade handtaget av decilitermåttet. 

När jag var i Stockholm häromsistens och besökte den fantastiska butiken "Handelshuset", hittade jag det läderliknande band ni ser på bilden ovan. Jag såg snabbt att ringen - den som är avsedd att hålla ihop måttsatsen - inte höll måttet. Så jag plockade bort den (jag passade samtidigt på att ta bort kaffemåttet jag är för cool för det) och ersatte med ett hårt knutet band. Mission accomplie!

Va sa ni nu va? Inte så sturska längre va? Vavavava?

Störning två - tändarna

Vi använder regelbundet tre kakelugnar och jag har till detta skaffat tändare med långa...jag, vad kallas det...pipar. För att riktigt komma åt inne i tändboet liksom. Men dessa tändare hamnar på avvägar hela hela tiden, så det slutar med att man ändå sitter där med en sketen liten bic och försöker få fyr och bränner sig som följd. Barnen gillar att tända med tändstickor men jag är ingen fan direkt. Dessutom slängde vi de långpipade tändarna när tändvätskan tog slut. Detta eftersom vi ännu inte kopplat på våra hjärnor och förstått att man enkelt kan fylla på dessa själv.

Så jag köpte två plåtbehållare med butangas och tre ytterligare tändare. Sedan gjorde jag fem laminerade lappar med texter som "Kakelugn matsal", "Kakelugn TV-rum" och hålade dessa så att jag skulle kunna fäst dem i de läderliknande snören jag även använde till måtten i punkt ett. 

Sen hängde jag dem i direkt anslutning till varje kakelugn och i det fall någon kommer på avvägar är det lätt att veta var den hör hemma. Nu har jag dessutom en tändare i reserv som jag kan jacka på om det är så att en försvinner. Hela tändarproblemet löstes med femtio spänn och vi kommer nog inte att behöva skaffa nya elddon på flera års tid. 

Störning tre: Saltet

Jag har länge letat efter saltkar. Den enklaste av enkla varianter, en saltströare. Jag har letat på loppis men det enda som finns är äckliga souvenirliknande saker av typen två gubbar som kramas varav den ena är salt och den andra peppar. Eller 50-talsvarianter av den typ jag har nedan i elektrisk blå, som inte ger ifrån sig något salt eftersom hålen är för små. Kopparkoppen till höger var en nödlösning och ganska ofräsch eftersom alla höll på att fingra i saltet samt att minstingen med jämna intervall spillde ut allt på bordet eller golvet. 

Men se vilka små kinesiska föredömen jag hittade i Djävulens butik. Heeelt perfekta, avger exakt den mängd salt man vill ha och rymmer säkert fyra gånger så mycket salt som föregångarna. Det gör att jag slipper lägga dyrbar drönartid på att administrera vårt salt. 

Störning fyra: Handdukarna

I badrummet har vi länge dragits med väl sunkiga, disparata handdukar. Jag har ingenting emot att de inte matchar. Men jag gillar inte när det blir ingrodd smuts som inte går att tvätta bort. Jag letade med ljus och lykta på loppis och fann ett par mintgröna som kanske inte var tipptopp men helt ok. Dessutom gillar jag lite gammal frotté, ni vet den där lite raspiga, högabsorberande sorten. Helt ny frotté kan kännas glansig och liksom vattenresistent, om ni fattar. Men de mintgröna handdukarna försvann, bara sådär! Jättekonstigt. Kvar fanns ett representativt par gråa handdukar och så nedan två:

Jag vet inte var de kommer ifrån men gissningsvis är de äldre än mig. Den vänstra har tydliga smutsfläckar. Den högra är fin men jag vill ha dem i jämna par ety annars blir mitt sköra psyke upprört. Så jag skaffade ett par grå, raspiga handdukar på samma ställe. 

De matchar dessutom vårt grå linoelumgolv i stenplatte-imitation (satans påfund). If you can't beat them, join them*. 

Så långt kommen i mitt störningseliminerande arbete bytte jag spår och ägnade mig åt motivatorer snarare än hygienfaktorer (googla Herzberg). För inget är så ljuvligt som att överlista systemet. Jag älskar, älskar, älskar hyacinter och har alltid gjort. Men nu, med liten katt, får man ju inte ha, eftersom de är giftiga för katter. Då kom jag på att jag kunde hänga den i en värmeljushållare istället. Se då så fint det blev! Tre hundra kostade kalaset och jag är mycket nöjd. Nu kommer jag förhoppningsvis inte att behöva röra mig i butik på ett bra tag. Men vardagsnjutningen i att ha löst de här små trådarna kommer att finnas med mig länge. 

Att tänka lean på detaljnivå är kanske överkurs. På samma sätt IGMR sms:ade mig för ett tag sedan och ifrågasatte sundheten i att han precis skrivit över elen på sin fru i syfte att dra in ett antal hundra via affiliate. Tja, det kanske tippar över ibland. Men som jag sa till honom: Dessa "extremer" (i det fall man nu tycker att ovan är extremt pedanteri eller att elbyte à la IGMR är väl ambitiöst) är ett utslag av att vi jobbar målmedvetet framåt. I just mitt fall handlar det om att skapa en tillvaro som flyter fram så friktionsfritt som möjligt. I fallet IGMR handlar det om FIRE. Då blir det så här ibland. Och om du frågar mig är det gamifying. Att lösa vardagsproblem. Ger mig små kickar. 

Har du gjort dig av med något störande i vardagen på sistone?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Observera att jag till höger om handdukarna hängt en hårborste samt en jättestor nagelklippare, så att till och med en begåvningsutmanad chimpans ska kunna hitta dessa två items. Icke desto mindre frågar min högskoleutbildade man mig varje gång han ska klippa naglarna var nagelklipparen är. Jag tror att han gör det för att jag ska känna mig behövd.