The Sweet Spot

Bagarn sms:ade mig länk till ett MMM-inlägg från augusti som handlar om "The Sweet Spot". Eller: Lagom är bäst. Lagom kan ju som bekant appliceras på vad som helst. Lagom med vin är bra för hälsan. Inte för mycket, ingen absolutism. Lagom motion likaså, att röra sig i vardagen varvat med lite pulshöj, snarare än elitträning. Lagom barnuppfostran är även det bra, det vill säga tydliga gränser men inte för mycket curling. Och naturligtvis är även lagom med pengar/tillgångar bäst:

"Money certainly helps us meet our basic needs, but there is a certain point at which Mo Money can become Mo Problems. The first bit of monetary surplus can be fun as you can afford a nice house and good food. Then the next chunk seems fun but also causes distractions as you rack up second and third houses and ever-more elaborate possessions and vacations that take a lot of energy to keep track of. And from there it goes downhill as tabloids start keeping track of your wealth and scrutinizing your choices, hundreds of people mail in pleas for your generosity, and you end up with a full-time job just making sure that the surplus goes to good use. This life arrangement can still be enjoyable for some people, but I would definitely not wish it upon myself."

Den forskning som finns tillgänglig på området "lagom med pengar" handlar företrädesvis om lönenivåer, så som Kjell A. Nordström behandlade ämnet i sitt småtramsiga sommarprat. Men det går naturligtvis att översätta i inkomst av kapital och därmed transponeras till en rund och fin siffra, ditt FI-tal, enligt grundboken dina årliga livsomkostnader * 25 (jag skulle i och för sig säga *20, max, eftersom jag inte har för avsikt att lämna en intakt pengamaskin efter mig).

Det som kan upplevas som lite trist är när folk bränner förbi sin sweet spot utan att vara medvetna om att så är fallet. I MMM:s inlägg visualiseras detta av "Diana", en 50+ IT-entreprenör som haft sitt på det torra i decennier men ändå fortsätter framåt, utan att egentligen veta varför:
"This is Diana’s third smashing success. She was already set for life after the second company was acquired, and even before that, her first decade as a rising star at a large company had already left her with over $2 million of investments and a paid-off house in hella expensive Cupertino, California. She had more than enough to retire, twenty years ago! To many people who are less fortunate, the present situation would still sound like great fortune, and in some ways, it is. Becoming a Director of Engineering is (usually) far better than a punch in the face.

But Diana is now 52 years old, with a collection of increasingly severe back and neck problems and a few medical prescriptions piling up. She has two grown children in their twenties, but wishes she had been able to spend more time with them as they grew up. She has all the money in the world, but still almost no free time, and this next five years is starting to look like an eternity.

Diana is in good company, because many of our hardest-working people fall into this same trap. They have the talent and the great work habits figured out, but they are still missing one last concept – the idea of the sweet spot."
Jag ser det här beteenden lite varstans. Inte så väldigt mycket i min egen närhet, men i media. Lyckade entreprenörer och företagsledare som med största sannolikhet skulle kunna leva ett helt fantastiskt finansiellt liv på det de redan har men som aldrig blir mätta på framgång: Nya ventures ska startas och säljas av så fort de börsintroducerats. Kanske är det bara jag som inte kan förstå drivet, eftersom jag inte har den ådran. Och man ska vara tacksam över att folk har förmågan att få affärer att växa vilket ger såväl arbetstillfällen som tillväxt (tillväxt som inte nödvändigtvis behöver ha med kinaplast att göra utan exempelvis kan handla om olika tjänster eller miljövänlig teknik). Men inte sällan hör man om folk som, trots alla tecken på yttre framgång, ändå erfar tomhet och brist på känsla av tillfredsställelse. Exempelvis Klarnas medgrundare vars beskrivning av tröstshoppingen i Vegas fick mig att vilja krypa ihop i fosterställning en smula. 

Även i FIRE-miljö florerar varianter på Missing The Concept of Sweet Spot, vilket då ofta översätts i "One More Year Syndrome". OMY Syndrome behöver inte vara av ondo, resonerar Physician on FIRE. Vissa behöver känna att de har rejält med finansiellt slack för att våga ta klivet ut i det okända och så länge man mår bra/ok på sitt jobb finns det ju absolut inga skäl att klanka ner på det beteendet. Om du skulle närma dig vägs ände med absurt mycket pengar på kontot kan du alltid roa dig med generösa arv och/eller altruistiska bidrag till mänskligheten. Men om du fortsätter och tvingar dig framåt ännu ett och sen ytterligare ett år bortom 4%-regeln och sen för säkerhets skull adderar ett sista år på det, kanske du bör fundera kring din perceptionsförmåga kring din Sweet Spot. För lagom är, som bekant, bäst.

Vet du din Sweet Spot?

Mvh/
FruEfficientBadass

18 kommentarer:

  1. Jag satte min sweet spot för ett par år sedan till 20.000 kr/mån netto i total konsumtion.

    Men jag gjorde det grovt med stora intervaller. Menar alltså att 15.000 kr/mån blir för lite och 25.000 kr/mån tar kanske 2 år extra att nå. Därav sweet spot 20.000 kr/mån - lagom med pengar och tar lagom lång tid att nå.

    Innan jag är där troligen år 2025 eller 2026 så kan jag behöva inflationsjustera sweet spoten till kanske 22.000 kr/mån.

    OBS! Detta är inklusive tjänstepension som kan tas ut från år 2025 så det är långt ifrån (20.000 x 12) / 4% = 6 MSEK som jag är ute efter.

    SvaraRadera
  2. Låter bra! Vad tror du om risken för OMY-syndrome?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste garanterat vänta på tjänstepensionen 2025 (55 år gammal då) för att få ihop det.

      Jag förbereder mig redan nu för OMY-syndrome. Kan jag lita på försörjningen år 2025 och samtidigt är lagom less på jobbet så tror jag att jag slipper OMYS.

      Bakom 20.000 kr/mån finns en upprättad budget. Men det är också 5.000 kr mer än min far har nu med samma typ av liv som jag vill ha: ensam i avbetald Smålandsvilla med bil. 5.000 kr känns som en hygglig marginal.

      Min livlina är ett tredje inkomstben som jag ska börja bygga nu och som ska kunna växlas upp som pensionär om jag vill/behöver (1a och 2a benet är alltså lön nu och senare pension samt utdelningar). Det 3e benet ska vara inkomster i princip utan kapitalrisk och det enda jag ska riska är min tid.

      Radera
    2. "Det 3e benet ska vara inkomster i princip utan kapitalrisk och det enda jag ska riska är min tid." Jag vill också ha det tredje benet, hvad är det!?

      Radera
    3. Det 3e benet är svårt och nytt: enklast och mest lönsamt är att konsulta på deltid inom det jag gör nu som anställd. Så är det nog för de flesta. Men jag vill helst testa nytt, kanske "digitala" intäkter dvs annonsintäkter från hemsida, blogg, youtube. Kanske översättning.

      Har testat fokusgrupp och mysteryshopper i Stockholm, men lär bli svårare i Småland. Provvakt, rösträknare, taxi, kursledare är andra möjligheter... Finns hur mycket som helst, men frågan är vad som passar?

      Radera
  3. Ahh..detta brottas jag med löpande. I och med barnen känner jag viss livsstilsinflation och vi är nu uppe på 40 tSEK/mån. Plus framtida långresor. Hade för 7-10 år sedan helt annan sweet spot, det har dock varit bra för motivation och morot, även om det känns lite one more year syndrom varning=)=) Men sitter inte heller riktigt i sjön vad gäller jobbet utan trivs rätt bra.

    Annan utmaning är att för mycket valmöjligheter leder till än större beslut. I vårt fall är utlandsboendet ett sådant. Kan ju eventuellt kosta hur mycket som helst. Landar ofta i att det är bättre att hyra. Men velar sedan om att man trots allt vill ha en fasat punkt i varmare land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men velar sedan om att man trots allt vill ha en fasat punkt i varmare land." Har själv en seglivad dröm om en liten lya i Paris. Helt värdelös dröm eftersom det är dyrt både att köpa, hyra och vara där. Och man kan ju räkna ut med hälen att det tillkommer absurd admin vid en dylik affär.

      Radera
  4. För många är nog inte sweet spot att lämna arbetslivet, kanske inte ens när de nått reguljär pensionsålder. Tycker Tid och pengar fick till det rätt bra i ett av sitt senaste inlägg om nackdelar med FIRE:

    https://tidochpengar.se/ekonomiskt-oberoende-tidig-pension/


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag läste det. Själv är jag emellertid mycket förtjust i skogsprommenader.

      Radera
  5. Väldigt många är så fast i ekorrhjulet att de inte inser att det ens finns ett alternativ - även om de finansiella musklerna redan finns.

    Hos oss blev det Few-Years-Less (FYL) syndrome ... När vi kom till insikt med att alla marginaler talade för att skulle gå att kliva av ekorrhjulet blev det helt enkelt svårt att motivera och engagera sig i arbetet.

    Har också läst inlägget på tid och pengar. Där finns många tänkvärda kommentarer och jag tror att det bidrar med en kritisk röst. Min huvudsakliga reflektion på inlägget är hur personlig resan till FIRE är. Jag är själv helt ointresserad av att ta upp renoveringsprojekt som behöver lånefinansieras, har inget behov arbetsstruktur i vardagen och reflekterar väldigt lite över materiella behov. Jag är däremot mycket intresserad av att umgås med familj och vänner, träning och alla möjliga och omöjliga småintressen. Ägnade en god stund igår att diskutera och analysera Fermats gåta med min son och tidigare var tiden för sådana diskussioner alldeles för begränsad ... Ikväll stjärnklart och hoppas på bra förhållanden för att studera stjärnhimlen ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte efter att ha läst inlägget att hans bild av FIRE inte passade honom och då dissade han hela konceptet i ganska hög grad.

      Personligen skulle jag inte heller vilja bo i småländska skogarna utan moderna bekvämligheter och utan bil om jag minns korrekt. Dessutom verkar pengarna inte ha räckt. Jag ser fire mer som valmöjligheter. Vill jag jobba så kan jag. Har jag en kass chef eller jag ledsnar på senaste corporate bs så kan jag sluta? Jag är inte heller intresserad av att renovera eller diy avloppet men plockar gärna bär. Jag gillar inte hösten så den i Sverige kan jag gärna hoppa över. Dessutom har jag ingen lust att plocka tomburkar men skulle då och då kunna volontärarbeta av något slag. Jag skulle nog kunna sysselsätta mig ändå utan att arbetsgivaren fungerade som en förälder som ger mig rutiner.





      Utan att ens

      Radera
    2. @'Fredrik': "Hos oss blev det Few-Years-Less (FYL) syndrome ... När vi kom till insikt med att alla marginaler talade för att skulle gå att kliva av ekorrhjulet blev det helt enkelt svårt att motivera och engagera sig i arbetet." +1! Nog för att de flesta av oss nog skulle gjort bra ifrån oss i Marshmallowstestet så är det ju onekligen svårt att avstå frihet om man börjat sukta efter den 4real.

      Radera
  6. Fantastisk innlegg
    Jeg opplever at det er krevende å definere the sweet spot. Et kort øyeblikk på fredag i forrige uke trodde jeg faktisk at jeg redan var FI, men virkeligheten er jo sånn at man kan gå i flere år uten å bruke penger, og så skal man kjøpe ny seng og gå til tannlegen og reparere bilen på en gang. Her snakker jeg av erfaring - vi levde på en-1 stipendiatlønn i flere år og det gikk, til det ikke gikk lengre og jeg gikk på jobbintervju i min "snygge" tskjorte, den andre hadde blåbær på magen. Så frågan blir om man anvendar mer penger om man har tid til det, nå sitter jeg lenket til pcen på hjemmekontoret og synger på "Släpp fångarna loss" og det er ingen ting å kjøpe. Med et så lavt forbruk er det opplagt at jeg er FI og kan fortsette å sitte urørlig foran pcen, men
    -Ann

    SvaraRadera
  7. "og så skal man kjøpe ny seng og gå til tannlegen og reparere bilen på en gang" Men Ann, om det är den nivån av utgifter som kan komma att knäcka din FI så blir det tillbaka till ritbordet. Själv är jag i dagarna tvungen att hosta upp till ett tak (ej förutsett när vi drog ur pluggen) och även om det kommer att svida så är det ingen dealbreaker. Bara för att jag nu skriver detta kommer taken på övriga huskroppar inom kort att börja läcka, bilen gå sönder och mina boob jobs behöva göras om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hvorfor jeg kanskje redan er FIRE men ikke har penger:
      Det er ikke vanlig å spare penger i Norge, men uvanlig mange eier sitt eget hjem. Boligprisene stiger vanligvis med 1,5% / år i snitt. Mitt hus har økt verdi med 250 % på 15 år. Dette skyldes en rekke strukturelle årsaker. Resultatet blir at jeg kan ta lån på huset (som MMM anbefaler) om jeg behøver penger til ny seng, gå til tannlegen eller reparere bilen. Det er selvfølgelig ikke ideelt siden jeg da får renter. 
      Mitt mål er at mine barn arver nok til å komme inn i boligmarkedet, gjerne før jeg dør ;)  
      -Ann

      Radera
  8. Jag kombinerar en kommentar på dina senare inlägg!
    Min sweet spot är definitivt när arvet efter päronen faller ut eller när jag är säker på att det kommer att falla ut. Skulle klara mig redan idag utan arbete om jag visste säkert att hon inte sätter sprätt på det eller testamenterar det till någon välgörenhet och jag törs inte chansa.

    SvaraRadera
  9. Hej alla, mitt namn är Felicia Aisha Sadat och jag är här ute för att vittna om de goda gärningarna från BABA NOSA UGO i Karnataka Temple eftersom min lycka är återställd, jag har varit gift i ungefär 23 år nu, det kom till en punkt när min man började agera konstigt och sedan lämnade han mig och våra två barn för en annan kvinna i över 6 månader, jag visste aldrig att han hade en affär med en annan kvinna, den här kvinnan vill ta min lycka och allt jag har arbetat för, jag kände mig som avslutar allt. När jag letade efter en lösning kom jag över flera vittnesmål om Spellcaster på internet.
    Vissa vittnade om att han tog tillbaka sin ex-älskare, andra vittnade om att han också kan göra något för att hjälpa ditt företag att växa, också älskar attraktionsolja, löser också alla typer av andliga problem, örtmedicin mot sjukdom som Fybroid, Astma, STD, Njurar sjukdom, diabetes, erektil dysfunktion, vinnande i lotteri. Jag trodde aldrig på spellcaster men jag hade inget alternativ eftersom jag letade efter en lösning överallt, så jag fick e-postmeddelandet från BABA NOSA UGO från Testimonies online och bestämde mig för att prova honom.
    Jag kontaktade honom via e-post och förklarade mitt problem för honom, han berättade för mig vad jag behövde göra och jag gjorde precis som han instruerade, jag tvivlade faktiskt när han sa till mig att jag kunde förvänta mig en god nyhet, det var mindre än sju dagar när min man ringde mig efter så lång tid. Han kom tillbaka och bad om ursäkt och bad om förlåtelse, det hela var som en dröm, jag förlät honom och nu är vi ännu lyckligare än någonsin tidigare.
    Jag vill säga ett stort tack till BABA NOSA UGO för hans vänliga hjälp, jag förväntade mig aldrig ett så stort andligt arbete och jag kommer inte sluta dela hans testmonies. Om du har något andligt problem och du letar efter en riktig och äkta stavningsredaktör, kontakta BABA NOSA UGO så blir du glad att du gjorde det.

    E-post: nosaugotemple@gmail.com

    WhatsApp: +33753216802

    Viber: +2347066853060

    https://karnatakatemple.wixsite.com/karnataka

    SvaraRadera