Nöjet med kniven mot strupen

Det har varit en kall vinter. Så kall att våra luftvärmepumpar inte riktigt mäktat med att värma upp huset. Därför har vi under januari och februari eldat en masse. Vi har fyra fungerande kakelugnar och en stor vedspis i köket och det har varit fart i dem i stort sett varje dag sedan mitten av januari. Det är lite bökigt att bära in ved, få fyr, lägga på med jämna mellanrum. Men det är också otroligt mysigt och - dagens poäng - helt underbart att känna att man behöver kämpa lite för...kanske inte sin överlevnad, men för att tillvaron ska vara najs.

Detta går stick i stäv med vad vi fått lära oss av konsumtionssamhället. Saker ska vara enkla, bekväma och smidiga. Du ska ha en bil som frostar av sig själv och ett hus som värmer upp sig till av dig bestämd temperatur, utan att du behöver göra mycket mer än att trycka på en knapp. Det vi upptäckte i köldhålet var att det var uppfriskande att ta sig an uppvärmning av huset och det av flera skäl.

1. Ritualen i det. Varje morgon går jag från kakelugn till kakelugn och sätter igång brasor medan kaffet puttrar på köket. När allt brinner och kaffet är klart kan dagen börja. Nu bör tilläggas att jag har all tid i världen att ägna mig åt detta. Hade jag varit jobbstressad hade det inte alls varit lika pittoreskt.

2. Känslan av oberoende. Om ryssen klipper av elen kan vi fortfarande laga mat. Faktum är att kökets vedeldade spis blev lite av ett happening hemmavid, särskilt hos minstingen. Hon hade aldrig sett den användas och vi ägnade en hel dag åt att göra rent den, utforska alla dess fantastiska funktioner (dubbelugn!) och jag lärde henne hur man måste värma upp rökgången i ett hemligt skrymsle bakom spisen för att få igång draget. Next generation gröna vågare, hon säger nu om att hon vill bo i huset som stor och bara laga mat på den här spisen. Hon menar business och frågar återkommande hur vi ska lösa det (hon vill att jag och min man flyttar ut).


Jag ser fler exempel runt omkring mig. Mina föräldrars bil slutade funka i kylan och jag erbjöd mig komma dit så att de kunde åka till affären. Men då hade mamma redan cyklat för att handla, trots rätt lång cykelväg, närmare tjugo minus och massor av snö. Jag hade kanske insisterat på att få komma dit om det inte vore för att jag anar att mamma är som jag, d.v.s. går igång på att lösa lagom stora problem. Jag ser framför mig hur hon belåtet planerat, genomfört och avrundat sin vintershoppingtur med en känsla av "self sufficiency"; hon klarar sig själv.

Kanske är det den här känslan vi vill åt när vi campar ute i skogen eller bor enkelt på båt? Min konstnärliga ledare, som springer mycket maraton och lopp, tränade en gång med en kille som sa att han sökte sig till utmaningar av typen "Tough Viking" eftersom "det är enda gången man får känna kniven mot strupen". Vi har det bekvämt så till den grad att det obekväma ger oss livslust. Det är en intressant tanke som man har skäl att umgås med både en och två gånger om man strävar mot ekonomiskt oberoende. Betalar du onödigt mycket för din bekvämlighet? Det behöver inte handla om uppvärmning. Det kan handla om nivå på bil, antal bilar, storlek på hus och husets funktion (d.v.s. behöver du verkligen bygga ut en flygel så att alla barn har 20 kvadrat rum eller kan du med din hjärna tänka ut andra lösningar?), förekomst av take-away, restaurangluncher, klädbestånd (plagg för exakt alla aktiviteter eller kan ett plagg användas multifunktionellt med lite list?) osv. i all oändlighet. Som vanligt blir en sidoeffekt av ett frugalt liv också ett mer kreativt och förnöjsamt liv. Ju snabbare du inser det, desto snabbare blir du fri.

Har du någon kniv mot strupen i ditt liv?


Mvh/
FruEfficientBadass

29 kommentarer:

  1. I morse körde jag en knivspets rakt in i handflatan när jag skulle ladda diskmaskinen men det räknas väl inte? Just då hade jag lätt köpt mig fri från att någonsin behöva befatta mig med just den maskinen igen. Nu har jag sansat mig och är villig att göra ett nytt försök vid lunch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, slöt han med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformell som skulle kunna hjälpa mig att ge en trollformel för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformler, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade spell caster, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig före tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var det runt 16:00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett förhållandeproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka honom e-post om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
      1) Love Spells
      2) lösning och botemedel mot all sjukdom
      3) Växtbaserade botemedel mot någon sjukdom / sjukdom
      4) Äktenskapstavlar
      5) Graviditetsförtrollning
      6) Breakup Spells
      7) Döden
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta den här stora mannen om du har några problem för en varaktig lösning
      via {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Ingen kniv mot strupen just nu, men minnet av tiden som nyskild med ensamt ansvar för 4 barn och halvtidslön lever starkt än. Att jag gick igenom den tiden när inget var självklart gör att jag fortfarande myser över fylld kyl, är så nöjd när jag sätter mig i bilen (min första egna) och gläds som bara den över viss onödig konsumtion. Kanske jag behöver vässa kniv åt mig själv i framtiden, men just nu räcker det med alla motgångar jag haft.

    SvaraRadera
  3. Att utsätta sig för svårigheter i det stora och lilla samtidigt som man har det moderna samhällets varma famn i bakgrunden är något positivt. Det kan vara så enkelt som cold showers eller som att jag tar på mig för lite på löpturen. Jag vet att om 2-3 kilometer har jag genererat egen värme nog för att få en njutbar tur.

    Laga saker själv, egna lösningar, inte uppgradera till något som är mer effektivt och enklare. Använda kroppen. Det är icke av ondo skulle jag säga.

    Min sons vänner brukar klaga på att gå de 900 m från skolan till oss. De åker bil vanligtvis och jag + sonen brukar titta lite himlande på varandra i smyg. Mys.

    Trevlig älg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "som att jag tar på mig för lite på löpturen" Ja exakt. Jag tror att exemplet "ta på sig för lite när man går ut" (i syfte iofs att verkligen njuta av stugvärmen när man kommer tillbaka) var ett exakt exempel i Irvines bok om stoicism.

      Radera
  4. Att få lösa problem i vardagen ger mig samma tillfredställelse. Kämpa mot ett mål och sedan nå det. Tydligt hur viktigt det är att komma ihåg att resan är det viktiga. Med småbarn blir det mycket problemlösning :)

    SvaraRadera
  5. "När allt brinner och kaffet är klart kan dagen börja"

    Vilken titel på en diktsamling.
    Jag undrar om man skulle kunna jobba ett halvår i ett flyktingläger. Ioförsig känner jag en som jobbade på Haiti efter jordbävningen och det verkar väldigt svårt för henne att komma tillbaka till svenskt kontor och knappa i excel och gå på APT-möten etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. He he tror jag det. En ung släkting gick (på eget initiativ) ett gymnasieår på en svensk skola i, tror det var Kenya. Vid hemkomst noterade jag hur hon liksom zoomade ut när föräldrarna pratade nästa renovering och saker som behövde skaffas på IKEA.

      Radera
  6. Är inte trenden med vinterbad lite del i samma kategori? Det handlar väl inte om överlevnad för det mesta men om att göra något obekvämt under kontrollerade former och sedan njuta av rushen efteråt. Vet att jag gillar det i alla fall!
    Tack för en himla bra blogg, ser alltid fram emot dagarna när du lägger upp nytt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo skulle tro det. Eller all form av extremsport (om man nu kan kalla vinterbad en extremsport). En gammal kollega gav sig själv i 50-åriskrispresent någon form av raftingupplevelse som tydligen var väldigt tillfredsställande som kontrast till den curlade tjänstamannatillvaron i Täby.

      Radera
  7. Visst är det uppfriskande att ha ett någorlunda riktigt problem att lösa, istället för alla hittepåproblem? Värme, vatten, mat, hygien... man får känna att man lever liksom. Inga direkta knivar här förutom att vår värmepump har lagt av och vi snålar på reservkraften (elpatronerna). 15 grader i vardagsrummet på dagarna innan vi börjar elda, men egentligen ingen kniv eftersom vi ändå har annan grundvärme och skulle kunna dra på mer el. Just det rummet har faktiskt kamin, element och luft/luft av någon anledning. Möjligen ligger utmaningen i att vi väljer den marginellt "svårare" vägen att faktiskt elda för värme? En bil trots 20 minuters promenad till närmaste buss, lever på en lön av två, skottar snö medan grannarna kör snöslunga/fyrhjuling, osv. - kanske är det just känslan av att skapa lite utmaningar som vi mår så bra av?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "En bil trots 20 minuters promenad till närmaste buss," haha säger allt om den här communityn. "Aha, men har du mindre än en halvtimme till bussen (som troligtvis går tre turer per dag) är ju bil en lyx". Klipp till svenne banan: "Vi bor inte ett stenkast från buss så två bilar ett måste".

      Radera
  8. Vi sa upp städningen förra veckan, som vi haft en gång i veckan och drog ner på ena barnets vistelsetid på förskolan från 30 till 20 timmar samt ingen mer hemleverans av mat utan vi ska handla på egen hand. Nu är det kniven mot strupen! Och 3500kr mindre i utgifter per månad. Började känna oss blasé av all lyx och ville få kämpa lite mer i vardagen. Kul inlägg som tangerade just det vi upplevt senaste tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, städa sin bostad själv. Ta hand om sina egna barn och även handla maten själv!!!
      Snacka om kniven mot strupen! Jag hoppas verkligen detta var ett ironiskt inlägg.
      Annars kan vi ju fråga några av Sveriges hemlösa, eller någon av de 300.000 fattigpensionärerna, de svårt sjuka som blivit av med sjukpenningen eller någon med verklig svårighet att få en bostad, mat på bordet eller kläder på kroppen.

      Radera
    2. Vi som frekvent läser är har väl som regel inte kniven mot strupen på riktigt. Fru EB har sagt upp sig från välbetalt jobb och lämnat dyr våning för enklare liv. Om hon ville skulle hon kunna leva ekorrhjulsliv igen och kniven är bara på låtsas, vi förstår det. Jag gnetar på för att jag vill se portföljen växa, inte för att jag behöver det för att bekosta det allra nödvändigaste. Här samlas vi som lever som kyrkråttor för att bygga kapital och triggas av sparade kronor fast vi egentligen inte behöver leva så. Låt oss va!

      Radera
    3. Där slog du huvudet på spiken! "Här samlas vi som lever som kyrkråttor för att bygga kapital och triggas av sparade kronor fast vi egentligen inte behöver leva så." Det är stor skillnad på att vara snål, leva snålt och vara fattig.

      Radera
  9. Jag är så imponerad över din förmåga att leverera intressanta och tänkvärda inlägg!

    Kniven mot strupen, att hitta förnöjdsamhet i dagens små (ibland slitsamma, ofta repetetiva) moment. Det finns något vackert där...

    //Claes

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kul att notera annonsvalen för detta inlägg, bland annat en tecknad bild på en kvinnas hals och ett förslag att göra ansiktslyft. Ibland är algoritmerna lite väl bokstavstrogna.

      Radera
  10. Igenkänningseffekt på punkt 1 under helgerna på landet. Framtida utökning på fler veckodagar i förhoppning. Ser det som en tävling/jobb att använda egna naturtillgångar att sänka behovet av el i vardagen. Mindre kostnad och mer pump i p-maskinen. Gått hårt åt vedförrådet denna säsong. När snön släpper är det fokus på fällning, kapning och floning. Skall vara spräckt och float innan dymmelonsdagen enligt vad jag hört av di gamle i skogarna. Då bör bunkringen vara säkrad även för nästa säsong.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å underbart. Floning? Inser att jag bara är novis på vedfronten, gör ju ingenting förutom att klyva bjässarna jag får färdigklyvna av vedmannen. Jag har en huggkubbe och två yxor men har aldrig givit mig på det.

      Radera
  11. Mm, folk som grupp är verkligen löjligt bekväma. Och typ fattar inte obekväma vanor också är vanor och att vanor faktiskt inte är så obekväma. Jag går till jobbet varje dag. Eller cyklar. Skulle aldrig falla mig in att ta bilen, det är ju bara två kilometer. Jag har två friska och fungerande ben jue. Kollegan som har en kilometer kör i en stor jättevolvo varje dag. Hon blir så svettig av att gå... Kaaanske för att hon aldrig går...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kollegan som har en kilometer kör i en stor jättevolvo varje dag. Hon blir så svettig av att gå..." Jag har aldrig fattat denna rädsla för att svettas på väg till jobbet? Med risk att låta snubbig här, men lite dagsgammal svett luktar ju inte, förutsatt att du duschar regelbundet. Det som luktar illa däremot, är den ångestsvett som åtminstone jag hade under yrkeslivet efter ett exempelvis helt stillasittande möte i ett svalt konferensrum tillsammans med kunden från helvetet.

      Radera
    2. Precis! Mycket normer kring det där med svett. Jag känner mig typ fräsch när jag har gått eller cyklat dit jag ska även om det blivit något svettigt här eller där. Rörelsen och frisk luft känns bättre i kroppen än just det där instängda i ett fordon.

      Radera
  12. Efter 3 veckor utan diskmaskin kan jag ärligt säga att jag inte njutit av att beta av diskbergen, påminna om max 3 glas var per dag och anpassa maten utifrån genererad diskmängd.

    Däremot känns det väldigt enkelt och snabbt att fylla och tömma den nyinstallerade diskmaskinen jämfört med handdisken så jag uppskattar den sannerligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är mäktigt att omkalibrera sina sinnen.

      Radera
    2. Tips till glasen! Vi sätter ett gummiband i egenvald färg runt glasen. Jag är ex gul, då vet jag vilket glas som är mitt o kan använda det i någon dag. De andra i familjen har sina egna färger. Sparar orimligt mycket glasdisk oavsett om man har diskmaskin eller ej.

      Radera
    3. Smart! Så gör vi vid fest men det är klart att man kan göra det alla dagar.

      Radera
  13. Nej, å det är ganska skönt. Men i teorin är vi alltid någon minut från att dö av syrebrist, några dagar från att törsta ihjäl, och någon månad från svältdöden.

    SvaraRadera