Statusuppdatering vårt liv

Jag inser att jag varit dålig på att redogöra för hur vårt liv ser ut nuförtiden och gör därför en kort sammanfattning för den som är intresserad (vilket jag utgår från att ni är). Nu skriver jag detta inlägg två veckor innan ni läser det så ta det för vad det är, en uppdatering med lagg:

Det är mycket snö. Och mörkt och kallt. Vissa dagar har vi haft ner mot 20 minus och då har det varit mindre kul. Vår elkapacitet är  tydligen inte helt rustad för sådan kyla så vi har fått lära oss vilka apparater som går att använda samtidigt (lampor+tvättmaskin) och vilka som inte går att använda samtidigt (luftvärmepump i ett av barnens rum och tvättmaskin, som ligger på samma "krets" eller vad det nu heter i elsvängen). Man får helt enkelt lära sig att planera sina aktiviteter utefter vilka rum som nyttjas. 

En komplicerande faktor har varit att två av tre barn bedriver hemmastudier (eller vad man nu ska kalla det att ligga på sängen och peppra iväg emojis till sina klasskompisar all vaken tid) vilket gör att jag inte kunnat stänga av värmen i olika rum så som jag önskar, i syfte att kunna dammsuga eller dra igång en disk. Men i skrivande stund, hélas, går mellanbarnets skola igång inom kort (tio timmar, femton minuter) vilket är en lättnad för alla inblandade. Det smärtar mig i min själ att se en 13-åring bara...jag vet inte...göra det en 13-åring gör, istället för att lägga en liiiten dos ansträngning i skolan och få bra betyg (jag menar, det är Hudik vi snackar om). Moroten för hennes del är att komma in på södra latin i Stockholm till gymnasiet och då har vi lovat henne hemflytt (eftersom "landet suger") men det verkar inte vara motivation nog att lyfta fokus från Snapchat mer än tre sekunder åt gången. Var jag sådan? Troligtvis. Fast utan Snapchat. Efterlysning: Hur hanterar man en lat, egocentrisk tonåring utan att gå in i rollen som tjatig tonårsmorsa? Jag avskyr den, men halkar likt förbannat dit på daglig basis.

Jobb då. Min man jobbar fortfarande deltid, enligt eget hufvud. Det vill säga: Vissa perioder jobbar han inte alls (när det är lite att göra) och vissa perioder jobbar han mycket (när det är mycket att göra). Ungefär så som man tänker sig att ett sunt arbetsliv skulle se ut om man inte hade en hang-up på exakt timstipulerade veckor. Jag halkade in i det svarta hålet "Living a FI" för ett tag sen och slogs igen av hur underbar den bloggen är. I inlägget "The Litany of Office Hate" samlar han lite smulor av saker han inte förmått koka hela inlägg på och kanske kan inlägget låta lite väl klagigt. Men jag älskar det, för han lyckas sätta fingret på de där små detaljerna som tillsammans gjorde att jag, vid sidan om de stora nackdelarna, bara avskydde jobbet. Så här skriver han om arbetstid:

"I hate the days when I don’t have enough to do because I’m then trying to figure out how to book seven or eight hours to projects when I didn’t actually work seven or eight hours.  I hate having too much to do and having difficulty being able to turn off my thoughts about work even when I’m home and ostensibly relaxing.  I hate being on-call.  I hate the fact that people with salaried jobs are frequently asked to work unpaid overtime but when things are slower they are rarely given the opportunity to leave work early — I hate that there’s no undertime."

Jag slutade mitt reporter-vikariat till årsskiftet och läser nu litteraturvetenskap på distans. Det är inte så kul som det låter. Just nu läser jag lyrik znark. Att läsa den är tråkigt. Att analysera den är omöjligt. Vad vet jag om vad som rörde sig i huvudet på Sapfo när hon låg och rimmade i en rosenlund vid Egeiska  havet. Låt det stå för henne och de tusentals på-riktigt-intresserade som försökt sig på analys innan mig? En del saker är rent svammel. Särskilt vår inhemska diktning, som de "svenska balladerna":


Men hvad gör man inte för lite uthyrnings-alibi. I övrigt håller jag på att skriva en bok. Den går under arbetsnamnet "Sparboken" och är tänkt att vara en sammanställning av, ni gissar rätt, mina spartips. Som en crash course till att rent praktiskt ta sin tanke ("jag vill bli fri och rik") till handling ("jag gör beteendeförändringar i vardagen"). Jag har ju tidigare givit ut fyra enklare fackböcker på vanliga förlag, men inget av dem är intresserade av att ge ut min rafflande titel. Så jag gör det själv, på Publit, så kallad "print on demand". Så om ni undrar varför jag varit lite frånvarande i kommentatorsfältet efter årsskiftet så beror det på att jag stångas med InDesign dagarna i ända. Jag kan emellertid konstatera att ni sköter diskussionen alldeles utmärkt på egen hand, utan mamma. Och jag läser alla kommentarer.

I övrigt är det väl ganska lugnt måste jag säga. Vi håller oss på vår kant. Jag lämnar knappt gårn och gör jag det är det för att uträtta ärenden i människobyn i en mycket förutsägbar ordning (biblioteket - systemet - postombudet). I mitt nyinredda shangri-la här på plan två känns det som en utopi come true. Jag, i min skrivarlya på landet med utsikt över de vita vidderna, min orkidéträdgård i vinterlandskap:


Ibland kommer jag på mig själv med att inse vilken total lyxtillvaro jag lever i. Jag skriver hur länge jag vill på kvällar och nätter, i trygg förvissning om att min underbare make sköter morgnar och lämning på skolan. Jag går upp, fixelidonar med lite tvätt, ved e d och tar sen en promenad så långt jag pallar i kylan. Efter en enkel brunch går jag upp och skriver och kommer inte ner igen förrän till middagen (som min man lagat). Ingen stress. Ingen chef. Ingen Outlook. Ingen som har åsikter om det jag gör. Det krävs ibland att jag går in och läser något av mina tidiga inlägg, min dagbok alternativt en gammal Living a FI-text för att till fullo förstå hur bra jag har det. Ett sista citat:

"I hate reviews. I hate self reviews and peer reviews, reviews of vendor products, reviews of prospective hires, and reviews of managers.  I hate setting goals for myself for the following year.  I hate having goals set for me. I hate how the bar always goes higher, never lower, never laterally or even in a circular motion.  Just:  Higher. I hate how I feel compelled to pretend that I like this ridiculous model because it’s “challenging.” I hate getting something done and seeing the ambitious glint in my manager’s eye that shows he’s thinking about how to publicize the accomplishment and capitalize on it to benefit his own career. I hate sometimes recognizing that there’s ambition in me, too, and I hate that I can’t entirely remove it."

Hur har DU det i vintertöcknet?

Mvh/
FruEfficientBadass

31 kommentarer:

  1. Intressant inlägg men jag fastnar på det första. Hur stor huvudsäkring har ni 16,20,25A och av de tre säkringar som går är det alltid samma?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å jag vet inte. Men min man pratade med elektrikern om det här i somras och han tyckte att det inte var värt det att jacka upp till högre "säkringsgrad" pga den löpande kostnaden. Det har heller aldrig varit så här kallt medan vi varit här, en vanlig vinter funkar det bra. Det är ok Dacke, jag gillar att elda och tricksa.

      Radera
  2. Du ska tjata på ditt tonårsbarn om läxor, allmän skötsel and so on. Balansera upp det lite med att hitta på roliga saker emellanåt te x fika, sushi på en onsdag eller liknande för bådas skull. På så vis känner du att du gör ditt jobb men inte bara tjatar.
    /K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Just nu har vi en fungerande terrorbalans efter att hon skolkat från dansen i måndags. Jag lovade att inte skvallra för min man (vilket är ironiskt då han är good cop) och efter det har hon varit följsam som en liten kattunge. Pluggat, städat sitt rum et cetera. Bidragande är också att hon fick beställa hem lite kläder på Sellpy i helgen och då blir hon alltid på gott humör.

      Radera
  3. Likt Dacke så fastnade jag också på säkringen. Mitt tips är att kolla hur passdelen ser ut, skruva ur säkringen och kolla om du har en blank fin yta längst in där säkringen får kontakt. Är den mörk/svart så finns risk för att säkringen går oftare. Hade liknande bekymmer i vårt hus och byte till en ny gjorde att problemet försvann.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det bara brist på kapacitet så måste jag säga att det är en sån där förbättring av livskvalitet att öka säkringsstorleken ett snäpp. Både i nuvarande och gamla huset säkrade jag upp till 25A (skillnaden i pris / år var inte så stor) så att jag kan inte behöver ens _tänka_ på om jag vågar dra igång bastun när vi tvättar kläder eller plugga in laddhybriden och köra mikron samtidigt osv osv... rent ekonomiskt är det inte försvarbart men det är banne mig värt vartenda öre för mig.

      Radera
  4. Åh vad avis jag blir när du får läsa lyrik! Jag läser bara lyrik privat numera och saknar analysdiskussioner. Roligaste kursen jag någonsin läst var i "Mittelhochdeutsch" - tyska medeltidsballader! Men styltad engelsk barockdiktning går inte heller av för hackor. Jag blev också upplyft av att höra om tonåringens missnöje, eftersom jag ibland funderat kring att flytta till "Landet" för att förbättra ekonomin, men insett att mina 4 tonåringar inte skulle gå med på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ""Mittelhochdeutsch"" OMG vad vi inte spelar i samma liga med poesi.

      Radera
  5. Men så glad jag blir av att höra att du skriver en bok! Den ser jag verkligen fram emot!
    Tack för tipset om "Living a FI". Underbart inlägg. Fick mig att inse, igen (behöver uppenbarligen påminna mig själv ofta) att problemet inte är min nuvarande arbetsplats och chef utan att problemet är just att jag inte vill lönearbeta, i allafall inte som tjänsteman inom offentlig sektor... "I hate that even if you leave your company and go to a new one you will, in short order, find new things to hate and they will be frighteningly similar to the things you hated at your previous employer because in the end, there’s not all that much differentiating one workplace prison from another".
    Så då kanske jag inte ska lägga energi på att göra en profil på Linkedin- såsom det stod på dagens to do list...
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej skit i LinkedIn. Bit ihop och tugga på bara, så slipper du transitstress. Han sätter fingret på en sak som jag tycker är ögonöppnande. Att ett arbete i grunden kan vara roligt och stimulerande. Men INGENTING är roligt och stimulerande att göra åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, 45 veckor om året. Vad skulle det vara? Inte ens att mysa med kattungar på en vit sandstrand är kul att göra i den utsträckningen?

      Radera
    2. Transitstress... Intressant ord. Jag kanske inte ska drömma om ett jobb och boende i Skåne, utan om total frihet i Skåne istället...

      Radera
    3. Sant! Och transitstress låter inget vidare. Jag får helt enkelt bita ihop och köra pingvintaktiken "Just smile and wave Boys...smile and wave". Tack- då går jag ut och går nu istället! :)

      Radera
    4. Precis så känner jag. Ingen idé att byta eftersom alla mina tidigare arbetsplatser har varit same same. Dessutom är jag rätt bra på det jag gör och kan bidra och lösa saker snabbt. Det ger vänligt inställd chef och mycket frihet. Att byta känns inte lockande...

      Radera
  6. Jag tycker det är spännande att läsa om er som tagit steget ut i friheten. Vad ni gör, vad ni inte gör och ifall ni njuter (era jävlar, hehe). Så mer sånt, även om det blir eftersläpningar tidsmässigt.

    Här är det lite bättre än det var för en månad sedan. Jag blev lite överrumplad över att det kom snö (precis som en stockholmare...) och det skickade mig över kanten till en rejält deppig period. Nu har jag accepterat verkligheten (jag bor i Sverige, det kommer att snöa) och slutat försöka "lösa" problemet. Så överlag är det rätt ok med mig ändå, jag har friska hästar, är frisk själv och har ett bra jobb som ger mig en massa pengar. Så jag ska försöka att inte klaga. ;-)

    SvaraRadera
  7. Nu kan inte sälja er lägenhet och få en tillräckligt stor SKB, för hela familjen? Frigöra kapital och bli mer flexibel. Tänker alltså på tiden efter att ni måste tillbaka till Stockholm på grund av barnens skolgång.

    SvaraRadera
  8. Hur ska gymnasiet i Stockholm finansieras - blir inte det ganska dyrt med tanke på boende eller har hon/dem någonstans att bo där?

    SvaraRadera
    Svar
    1. ok sorry nu såg jag att ni flyttar tillbaka då i så fall

      Radera
    2. Njae, det beror på. Vi har inte riktigt löst det där. Minstingen kanske vill vara kvar här och då blir det kanske någon form av hybrid. Att mellanbarnet får bo i Sthlm delvis själv (det har ju hänt?) men att en av oss är där då och då i veckorna och att hon kommer hem vissa helger. Men som sagt, allt kan hända. Skönheten med att leva det här livet är att man kan ta ett halvår i taget. Hennes gymnasietid är ju också en i tid begränsad period och om det betyder mycket för henne så får vi kanske kompromissa med vår bekvämlighet. Just nu verkar det emellertid vara långt dit, betygsmässigt.

      Radera
  9. Wow fyra böcker! Tjänar du några pengar på dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här var i början av 2000-talet och förtjänsten per bok låg då på runt 15kr/st. Det var inga storsäljare heller så nej, det var inga pengar att tala om, mer kul grej. Däremot kommer det fortfarande in lite pengar från Sveriges Författarfond, d.v.s. utlåningspengar från bibliotek. Så därför tycker jag att det är bra att ni exempelvis beställer hem Lev Lokalt till era bibliotek. Dels får författarna betalt per utlåning, dels sprids informationen till folk som inte aktivt söker upp den (man ser den på "nyinkommet" och blir nyfiken).

      Radera
    2. Jag har beställt Lev lokalt från Sundbybergs biblioteket. Förut brukade alltid Eva beställa de böcker som det tipsades om här men nu var det så länge sedan jag hörde nåt från henne här på bloggen så då tag jag tag i saken på egen hand och det var ju inte så svårt. Ytterligare en tröskel passerad.

      Förövrigt fint inlägg att läsa om er tillvara i Hälsingland.

      Radera
  10. Vad kul att du skriver en bok! Jag kommer köpa den! För övrigt första gången jag kommenterar tror jag (är en flitig läsare sen langt tillbaka)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trevligt, välkommen till kommentatorsfältet Cornelia! Då skriver jag upp det i orderblocket, ett stycke bok till Cornelia. (om du har läst bloggen länge kommer dock inga stora överraskningar...)

      Radera
    2. Ändå roligt att läsa i bokformat :-)

      Radera
  11. Jag har under de senaste månaderna kommit på ett bra knep för att göra det lite lättare att stå ut på jobbet: jag blev ihop med min kollega!

    Och så har jag slutat med min lilla tjänstledighet och gått upp till att jobba 90% igen så nu är det nyhetens behag i slutet av varje månad när lönen kommer.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha du är bäst. Hur lyckades du med detta, via Zoom?

      Radera
  12. Som jag har konstaterat på sistone, egentligen har jag ett ganska bra jobb men det tar lite för mycket tid!
    Och eftersom jag var för feg för att starta eget under corona-året 2020 och istället gick tillbaka till min gamla arbetsgivare så får jag väl stå ut till slutet av 2022 vilket är så länge de har hyrt ut mig.
    Vintermörkret är på väg bort och vi ser ljuset tidigare för varje dag och snart har jag suttit hemma och jobbat i ett år och börjar vara ganska less.
    Men jag nappar på pingvintaktiken här ovan ett tag till!

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Tack för nytt lästips och lycka till med bokskrivandet!

    SvaraRadera
  15. Hej allihopa. Jag såg kommentarer från människor som redan fick sitt lån från CHRISTY WALTON FINANCE och sedan bestämde jag mig för att ansöka under deras rekommendationer och för bara några timmar sedan bekräftade jag på mitt eget personliga bankkonto ett totalt belopp på $ 30 000 som jag begärde. Det här är verkligen en fantastisk nyhet och jag råder alla som behöver riktigt lån att ansöka via sin e-post (christywalton355@gmail.com) Jag är glad nu när jag har fått det lån jag begärde

    SvaraRadera