Deep Year fortsätter, feat. släktens mysterier

Jag nämnde för ett tag sedan att jag hittade en jultidning från 1952 som höll mig förströdd i gott och väl en arbetsdag. En dag jag fordom hade kunnat lägga på att beta av en inkorg och delta i poänglösa möten ingen minns två veckor senare. I ett annat utrymme i huset, där vi numera förvarar vinterkläder, stod en flyttkartong med random stuff av typen gamla böcker, brev, foton och dokument hemmahörande på gården. De har liksom knölats ner där huller om buller i någon form av icke-kronologisk ordning från mitten av 1800-talet och framåt och ingen, allra minst jag, har haft tid eller lust att ta mig an den. Men nu var jag redo, det fanns liksom ingenting annat som pockade på min uppmärksamhet och i slutet av februari tog jag ner rubbet i tv-rummet och började sortera. 


Som jag säkert nämnt tidigare gillar inte min släkt att göra sig av med något. Därför hittade jag här saker som poänglösa kvitton och meddelanden till pensionsutbetalningspapper och kassaböcker. Men eftersom sakerna är så gamla blir de mer intressanta. Många av dokumenten vet jag inte ens vad de handlar om. Vissa kan jag inte ens tyda eftersom typsnittet är så krumelurigt.


En fascinerande del av dokumentationen rör det arbetsschema som sattes samman inför tömningen av sjön som låg nedan huset i mitten av 1800-talet. I kölvattnet av svältåren på 1850- och 60-talen beslutade man att göra gemensam sak i byn och helt enkelt förvandla sjön till åkermark. Det finns säkert ett hundratal veckoscheman, skrivna för hand i bläck, på vilka i grannskapet som ska gräva en specifik veckodag. Det är då man inser vilket jobb det är att tömma en sjö (om man nu trodde att det var enkelt). 

Andra dokument gör mig mycket nyfiken. Bland annat de som handlar om en ung kvinna som verkar ha emigrerat till USA tidigt 1900-tal och där min morfars farfar var hennes gode man i syfte att "vakta hennes intressen i eventuella sterbhusupprättningar" efter att hon farit. Varför? Var de släkt? Om ja, blev hon kvar? 

Här finns också ett antal brev efter en annan svensk kvinna som emigrerat som verkar ha stått min mammas farmor nära. I början är breven på korrekt svenska, men allt eftersom åren går blir det mer och mer svengelska och i mitten av 1900-talet är det svårt att förstå vad hon menar. "Jag undrar om alls vi kommer att mötas mer i detta livet" skriver hon till min mammas farmor och de var båda gamla då, i sjuttioårsåldern. Det verkar inte så, kvinnan var på äldre dar med om en trafikolycka, en bagatell om man får tro henne själv. ”Det var då alls ej så att man kan taler om trafikolycka men vi slungo ur bilen framruta” e d (jag har inte brefvet framför mig utan citerar ur minnet).

Många brev är från min morfars flammor under åren då han turnerade runt och spelade på restauranger. OMG. Det största mysteriet är kanske hur dessa brev hamnade åter på släktgården, fritt för alla att läsa. Han har även ett par oskickade svar som vittnar om en viss sturm und drang-ådra jag inte direkt förknippade med den gamla morfar jag kände som satt och rökte pipa och löste korsord. 

I slutet av 60-talet dör min mammas farmor, runt 80 år gammal. I lådan hittar jag en damig handväska som hon, av innehållet att döma, hade med sig på "Lasarettet, avdelning 1". En sliten portmonnä med gamla mynt, ett par brev och kort som kommit med blommor, två par glasögon och hennes pipa.

I breven skriver dotterns man: "Hoppas du snart tillfrisknar och att du får komma ut i rökrummet då och då". Ja herregud. Vad mer hittade jag i lådan? Jo, ett foto på nämnda farmor tillsammans med hennes tre bröder, taget på 40-talet då de arrangerade någon sorts reunion här på gården. Två av bröderna hade då bytt namn och flyttat och de tagna namnen är så ovanliga att jag utan problem kunder nosa upp deras släktingarns whereabouts idag (Stockholm bland annat). Jag kopierade bilden och skrev till två av dem, två äldre män som bär exakt de äldres namn (för- och efternamn). Får se om jag får svar. Om jag får det tänker jag skicka dem de brev och tidningsurklipp som handlar om deras släktingar (dödsrunor etc) som min mammas farmor har sparat. Jag fick där bland annat veta att en av morbröderna dog nästan 80 år gammal när han rejsade runt på moped i centrala Hudiksvall. Han slog i bakhuvudet i gatan och döden var omedelbar (i gamla tidningar får man mer detaljer än idag). Olyckan skedde i en korsning jag sneddat över massor av gånger utan att ha en aning om det släktöde som utspelat sig där. Dödsrutan var omfattande. Han var trots allt anställd vid Statens Järnvägar. 

Det ar tydligen inte bara slit och elände på gården, man hade tid att roa sig också. Jag hittade en mängd gratulationskort och telegram i anslutning till jämna födelsedagar. Det som slår mig är hur involverade hela byn var. ALLA skrev under korten. Och inte så där huller om buller, lite skojfriskt som vi gör idag, utan UPPSTYRT. 


Det är "Fru X" och "Herr Y" och högtravande ord. Jag  skickade skärmdump på kortet till ett granne och han kunde se sin farmors namn. Många av namnen syns fortfarande på brevlådor när jag är ute och går mina effektiva promenader med poddar i öronen. Skillnaden är att jag varken skickar kort till dem på deras jämna födelsedagar och jag väntar mig heller inget av dem. Det gör mig lite sorgsen på något sätt. Byn var förr en sammanhållen enhet, där man såväl slet ihop (exempelvis kring utdikningen av sjön) som hade good times ihop. Good times:


Bland prylarna hittar jag även en necessär som min morfars bror måste haft med sig in på vårdhemmet. Eller "långvården" som man helt osentimentalt kallade det. Necessären innehåll en rakapparat och en flaska rakvatten av märket Pierre Robert, samt en handskriven lapp i mer modern stil (det här var 90-tal). "Du är på långvården. Du har varit här sedan ett par veckor. Du måste fundera på om du vill flytta till [annan vårdinrättning]". Troligtvis skrivet av en i personalen som tröttnat på att svara på hans frågor. Så sorgligt. Jag skvätte på mig lite av hans rakvatten och försökte rengöra min mammas farmors glasögon med resultatet att de då gick sönder. Jag lagade dem omsorgsfullt med superlim från Dollar Store, en butik vars koncept hade framstått som helt förryckt under hennes levnad. Jag tvättade och strök hennes näsduk och la sen tillbaka allt i väskan igen, som en tidskapsel.


Det var mäktigt att få ta del av dessa brev och prylar, särskilt de som skrevs under 40-talet. Jag hade kanske trott att kriget skulle märkas tydligare, men det glimtar mest fram när det diskuteras kuponger. "Om du har några sockerkup. kvar, skicka dem gärna, vi kan avvara kaffe". Vid något tillfälle under 1944 besöker emellertid min morfar en av sina namnbytta morbröder i Stockholm och beskriver hur effektiv mörkläggningen är kvällstid. Han kan inte gå Kungsgatan ned utan att trilla in i folk. En kvinna han umgås med i Skåne hoppar veckan efter krigsslutet in som volontär och tar emot flyktingar söderifrån. "S. säger att de är mer vrak och skelett än människor. Vissa är sinnesförvirrade. Hon säger att det är bland det kusligaste hon varit med om". 

Det är också spännande att se den radioskugga som uppstår efter att min morfar gifter sig med min mormor och så att säga, ordnar upp sitt liv (d.v.s. heltidsjobb, barn) då han helt slutar skriva hem. Då blev det tydligen min mormors uppgift att sköta den korrespondensen till "Tant" (sin svärmor).

Kort sagt, en liten familjeskatt. Att "få höra" min mammas farmors röst i breven är något helt annat än att bara se gamla fotografier. Jag slängde faktiskt ingenting förutom ett par tomma kuvert utan skrift. Jag tog mig emellertid friheten att sortera i högar med "intressant" och "ointressant" för att lättare kunna gå tillbaka och navigera i dokumentmassan.

Det slår mig att det jag nu sysslar med är sådant som folk i regel gör när de går i riktig pension. Tar tag i livsbyken, grottar i släkten. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag känner att mitt tabula blir allt mer rasa för varje månad som går här i mitt Deep Year. Vad händer när jag når slutet, trillar jag av jorden då?

Har du mycket dokumentation från din släkt och om ja, har du haft tid att gå igenom den?


Mvh/
FruEfficientBadass

21 kommentarer:

  1. Underbart inlägg EB. Vilken skatt! Jag har också glimtar men önskar att jag hade en mer heltäckande bild. Allt kommer ifrån min mormor som gick bort förra året. Bilder, kvitton men inte så många brev (tyvärr).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får bli ditt första år i frihet-projekt.

      Radera
    2. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, slöt han med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformell som skulle kunna hjälpa mig att ge en trollformel för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformler, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade spell caster, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig före tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var det runt 16:00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett förhållandeproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka honom e-post om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
      1) Love Spells
      2) lösning och botemedel mot all sjukdom
      3) Växtbaserade botemedel mot någon sjukdom / sjukdom
      4) Äktenskapstavlar
      5) Graviditetsförtrollning
      6) Breakup Spells
      7) Döden
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta den här stora mannen om du har några problem för en varaktig lösning
      via {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Har massor! Pga uppstyrda gotlänningar finns familjehistorien sammanfattad i två utgivna böcker, blekingarna har i alla fall skrivit rent amerikabreven på maskin på 60-talet, och min far har pejl på släktens bomärken från 1645, när de svär att bli goda svenskar istället för danskar efter freden i Brömsebro. Finns säkert massor kvar att gå igenom, men eftersom andra sysselsätter sig med det så lever jag mer i nuet. Är dock rätt nyfiken på resande-grenen ("tattare"), men pga inga fasta adresser så finns inte så mycket dokumentation om dem, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. O fantastiskt! Så förutseende av dina släktingar. "när de svär att bli goda svenskar istället för danskar efter freden i Brömsebro." Otroligt!

      Radera
  3. Kolla om du kan få hjälp av någon lokal släktforskar- eller hembygdsförening att tolka de svårlästa dokumenten. De kanske innehåller något som kan vara jätteintressant för även för andra med kopplingar till släkten eller bygden. De två du visar bild på ser inte alltför svårlästa ut tycker jag som läser liknande handstilar nästan dagligen i min släktforskning. Och spara för guds skull alla kuvert som har påklistrat frimärke eller klistrad flik på baksidan, där kan finnas DNA från avsändaren. Det finns redan företag som DNA-testar sådant för släktforskningsändamål men tekniken är fortfarande rätt dyr och osäker, men blir säkert allt bättre med tiden. Jag säger som IGMR - vilken skatt! Själv har jag en del gamla dokument och dagböcker från mamma och mormor som jag ska gå igenom när jag orkar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick faktiskt hjälp av en granne när vi för ett taga satte oss och la ett detektivpussel med brev från 1910. Han menar att det till höger i alla fall är någon form av köpebrev/överlåtelseavtal om tomt.

      Radera
  4. Då min släkt (på båda sidor) kom till Sverige under nämnda krigsslut så har vi i princip ingenting av gamla brev, foton eller andra minnen. Vilket har gjort att varenda litet kvitto eller anteckning (gärna på baksidan av tomma kuvert) har sparats. Tänk dig genomgången av "de tio banankartongerna* i kattvinden" (ett av ungefär 100 ställen som skulle städas), där man för säkerhets skull går igenom varje kuvert för att se om det kanske innehåller något intressant (en sedel, en adress mm). Vilket kanske ett par gjorde. (Att spara tomma fönsterkuvert har vi inte förstått oss på, men det är väldigt vanligt bland "krigsbarnen" födda på 20- och 30-talet har vi erfarit.)
    Många foton på helt okända människor som det sen visade sig att vi inte har någon tillhörighet till. Men det var tydligen väldigt viktigt att spara, särskilt utan namn-tid-plats på baksidan.

    Spargrisen

    * klart det var banankartonger eller dito från Systemet. Ingen normal männska går väl och KÖPER lådor att förvara Väldigt-Viktiga-Papper-Som-Kanske-Kan-Vara-Bra-Att-Ha?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade vi inläggets tillkomst inte givit mig på fotohögarna men jag instämmer i din observation: Cirka tio procent av fotona har namn, och i så fall obegripliga sådana som "Sme-kalles svärfar" e d. Vissa foton känner jag ju igen som släktfoton och de har jag sorterat i en SYSTEMETLÅDA men en rätt stor bunt ligger i låda "Människor utan namn". När jag ondgjorde mig över detta för min släktintresserade journalistgranne (med vilken jag pusslade brev) var hans lakoniska kommentar: "Varför skulle de? De visste ju vilka de var?" Ingen framförhållning alls.

      Radera
  5. Tyvärr dåligt med det då vi har en brokig bakgrund. Min mamma, född -39 var högst oönskad och hennes far vandrade runt i byn och frågade om nån ville ha "jäntungen". Som tur var ville lanthandlarparet, som inte kunde få egna barn, ta hand om jäntan. Länsman blev tillfrågad först men han hade tydligen en hel hoper med ungar redan så det räckte. Guldkornet i min låda är nog ett brev som min icke-biologiska mormor (en framåt kvinna) skrev till Henry Ford. Hon ville köpa en lastbil förr att transportera varor från lanthandeln till avlägsna gårdar i Jämtland. Snacka om att vara före sin tid med hemkörning av varor! Hon var för övrigt första kvinna i Jämtland med lastbilskort! Jag har ett svarsbrev från Henry Ford hemma där han vänligen meddelar att ett köp dessvärre ej går att genomföra..;-) När jag nu själv passerat 43 så har också mitt intresse ökat för den tid som var innan jag föddes, vilka var mina förfäder, vad gjorde, vad levde de av osv. Finns mkt spännande historier att ta del av! Något som också slår mig under morgonpromenaden till hemmakontoret då jag lyssnandes på P1 (såklart, enda rimliga att lyssna på som 40+) passerar en av kyrkogårdarna här i en av Dalarnas städer, är den yrkesstolthet som fanns tidigare. På gravstenarna läser jag "Repslagare, Lanthandlare, Åkare, Bankir, Lokmästare osv. Fantastiskt härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men alltså, jag får gåshud av precis allt du skriver. Vilken start på livet för den lilla jäntan, mitt hjärta blöder. Var inte sådant där reglerat av kommunerna då? Jag wikipediar: "I och med 1862 års kommunalförordningar skapades således grunden till det nuvarande kommunala systemet i Sverige." Det du beskriver låter ju som det gamla sockensystemet, att man fick trolla med knäna på plats och hoppas på grannarnas goda vilja.

      Fordhistorien är Helt Otrolig. Menar du på allvar att det var Henry Ford som svarade eller en administratör hos Ford? Om det förra så borde det ju ha ett värde någonstans, jag tänker på något industrimuseum (eller nordiska muséet).

      Jag håller med om detta med deras yrkesroller. Jag har ju gått igenom lite husförhörslängder på nätet nu för att hitta min morfars farföräldrar och det är ju helt underbara beskrivningar. Inte bara kunde man vara "torpare" eller "jordarbetare", man kunde vara "fattighjon" och "idiot". Detta skrivet av kyrkans man på orten.

      Tänk dig att man skulle applicera dåtidens yrkespraxis på dagens gravstenar? Man skulle behöva skriva i typsnitt 10 för att få plats med allt, särskilt om man vill behålla de långa tjusiga engelska titlarna.

      Radera
    2. Jag är osäker på hur själva adoptionsprocessen gick till men min biologiska morfar verkar ju, iallafall i nyktert tillstånd, varit såpass förslagen att han gjorde en enklare marknadsundersökning om det öht fanns någon spekulant. Tyvärr har ju detta spökat i hela min mors liv, att från starten ha varit uttalat oönskad och bortlämnad i samma by som hon föddes har präglat henne till en ständig osäkerhet osv. Tragiskt på så många sätt.....Gällande brevet från Herr Ford, jag var otydlig, det var från 1:e sekreteraren med Fords signatur. Coolt ändå! Min mor har idag kontakt med några av sina biologiska syskon och det har gjorts en del släktforskning har jag förstått men jag kan känna att jag har svårt att knyta an till den med tanke på historien kring adoptionen. Dock finns det en historia om min morfars far, han höll på med det mesta, stenhuggare, snickare och hjälpte till med slakt på gårdar mm. Vid ett tillfälle av slakt ska han ha sluntit med kniven och stuckit ut sitt ena öga. Jobbet var dock inte klart utan man förband på plats (någonstans mellan Strömsund och Östersund) slaktade färdigt och sedan gick gubben till lasarettet i Östersund. Jag försöker hävda att min höga smärttröskel kommer därifrån. Ett annat släkte på den tiden....

      Radera
  6. Hälsingland har jag anor ifrån. Bland annat en som hette Warg som var präst i Njutånger. Han var så full en juldagsmorgon att han somnade i predikstolen och trillade ur den, han son i sin tur räddade kyrkan från ryssarnas härjningar.

    En annan anfader till mig från Bjuråker, sattes i stocken för tjuveri. Med många munnar att mätta, eländigt och fattigt, var det väl inte konstigt om det tjuvades lite i gårdarna runtikring.

    Häxbränningar förekom också i Hälsingland och om dem kan man läsa i trolldomskommissionen, riksarkivet. fantastiskt namn, "Trolldomskommissionen". Finns också en podd som heter "Historier från Hälsingland"./ Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande! Vilken rolig historia om prästen. Hur dokumenterades det undrar jag? Eller var det en muntligt bevarad historia?

      Trolldomskommissionen, låter som något i Harry Potter. Tack för podtips!

      Radera
    2. Står omskrivet i kyrkoböckerna, han blev suspenderad för fylleri 1795. Ju högre ställning i samhället desto mer skrivet om personen för det mesta, inte alltid saker att vara stolt över som ättelägg i rakt nedstigande led. Drängar och pigor däremot skrevs det inte mycket om, förutom om de hade begått någon brottslig handling eller drunknat i sjön Dellen som min tjuvaktige släkting./Elsa

      Radera
    3. Wow. För övrigt en bedrift att drunkna i Dellen, man måste väl gå et en kilometer innan det når över knäna?

      Radera
    4. Int vet jag, han kanske var full han med. Ramlade och slog i en sten eller nåt.

      Radera
  7. Vad spännande att gå igenom sin släkts gamla prylar och pinaler!

    Jag har ett äldre och på sitt sätt kärt familjefoto där en bastant gammelfarmor sitter omgärdad av sina 12(!) barn och en liten tanig make. Hon har enorma händer som ogenerat vilar i knät. Enorma!
    När jag växte upp hade jag största och starkaste händerna i klassen. Använde typ herrstorlek på ringar. Så när jag kom över det fotot förstod jag såklart vems händer jag ärvt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du hade blivit en fantastisk pianist.

      Radera
    2. Jag ÄR en fantastisk pianist.
      Fick en ”komplimang” av min pianolärare när jag var i tidiga tonåren, jag hade bra pianohänder, som ”dasslock ”.
      Jag minns inte att jag tog emot komplimangen med någon större glädje...

      Radera
  8. Hej EB

    Väldigt nyfiken på om du känner att allt detta material har blivit ditt ansvar att reda ut?

    Mvh
    Erik

    SvaraRadera