När jag var i Stockholm läste jag om en gammal Jersildbok: Ledig lördag. Den handlar om en man och en kvinna som fastnar i ett tunnelbanetåg och under en vecka färdas i någon sorts hallucinatorisk irrfärd i Stockholms underjord där de tvingas överleva på en flaska vin, en torr baguette och genom att dricka regnvatten som ansamlas i ett utrymme utanför fönstret. Det är inget dokumentärt berättande, utan mer än sorts lustifikation som kulminerar i ett smått bisarrt mottagande från press och allmänhet när det till slut blir räddade. Nåväl, en passage i boken fångade mitt intresse så till den grad att jag var tvungen att ta en bild och skriva ett inlägg om den:
"Samlar som ekorren". Check på den. Det är väl FIRE-communityns signum. Inte bara att man sparar i största allmänhet, utan att man liksom utgår från worst case scenario deluxe och således gärna kompletterar en treprocent-regel-säkrad portfölj med ett par års cash och kanske lite obligationer och varför inte ett litet extrajobb, just in CASE. Vilket ju tangerar den sista textbiten: "(...) och bygger bo med två utgångar som skatan". Det är ju delvis av den anledningen jag kikar på en undersköterskeutbildning. Ifall, ifall, ifall, ifall. Ett extra lager silvertejp ifall de andra lagren skulle falla av.
Enlig huvudpersonen Örjan är det medelåldern som triggar detta beteende. Det ligger nog någonting i det. Jag kan inte minnas att jag tänkte längre än ett par veckor framåt när jag var i 20-årsåldern. Pengar hade jag aldrig (i tillräcklig mängd att göra det jag ville göra), men det störde mig inte heller. Idag hade jag ju blivit galen om jag inte med säkerhet kunnat säkra min försörjning åtminstone fem år framåt. Det finns förvisso unga människor som sparar som ekorrar och likt skatan har två utgångar i sitt bo, men jag skulle tro att de snarare är undantagen. Vad tror du, är FIRE egentligen bara ett förstärkt medelåldersbeteende?
Mvh/
FruEfficientBadass
Intressant tanke. Man vill ju gärna tro att det är något mer speciellt än så. Nu lever jag väl inte riktigt FIRE ännu men tankarna på att åtminstone komma till FI har funnit med mig sedan i somras. Ibland känner jag det som att jag knäckt en kod. En kod som många andra inte ser. Det känns ju liksom bra. Men ibland funderar jag på om jag någonsin skulle våga ta steget att inte jobba och istället leva på mina sparade pengar. Tänk om de tar slut! Det kanske mest är ett medelålderskt vis att bygga trygghet av överflödet jag lever i. Frågan är om jag någonsin kommer vara tillräckligt trygg för att ta steget. Det är nog mer en inställningsfråga än en pengafråga, tänker jag.
SvaraRaderaJag tror att dina tankar är rätt typiska, särskilt i början av resan när den normbrytande föreställningen om ett liv befriat från 9-5 ter sig som mest absurd. Det sköna med FI(RE) är att man aldrig behöver bestämma sig helt. Du fortsätter så länge det känns vettigt. När det inte längre känns vettigt slutar du. Och det härliga är ju att inte ens det behöver vara ett definitivt beslut, om man nu inte verkar inom en bransch som kräver noll hål i cv:t.
RaderaFrågan är om inte medelåldern bara sammanfaller med tidpunkten då man får nog av att springa i ekorrhjulet?
SvaraRaderaSen kan ju enstaka yngre ha förmånen att knäcka koden tidigare än oss andra, och i dessa fall är det bara att gratulera till dragen vinstlott.
"Frågan är om inte medelåldern bara sammanfaller med tidpunkten då man får nog av att springa i ekorrhjulet?" Så kan det vara. Varför skulle annars så många bli utbrända just i den här åldern?
RaderaMedelåldern börjar ju strax efter man börjat jobba, så det har nog mer med det att göra. Som student kan man ju inte vara så sugen på att gå i pension efter man inte vet hur det är att jobba.
SvaraRaderaTror som dig @Anonym!
RaderaJag hade aldrig en tanke på pension när jag var student (i 5,5 års tid). Det är först när friheten berövas i tillräckligt stor grad som dessa tankar kan uppstå hos vissa.
/Arbetsplanen
@Arbetsplanen du lyfter något riktigt viktigt. "Det är först när friheten berövas i tillräckligt stor grad som dessa tankar kan uppstå hos vissa".
SvaraRaderaFör stressigt på jobbet, dåliga chefer eller medarbetare som gör livet surt för andra är en bra grogrund för FIRE. Gärna i kombination med någon form av ekonomisk sinne.
Jag tror att arbetsgivare måste ta ett mycket större ansvar för vad som händer inom företagets väggar för att motverka att deras viktigaste tillgång försvinner. Det bästa rådet jag kan ge en medmänniska är att skapa handlingsutrymme via sparade pengar som får förränta sig på lämplig plats. Jag har sedan min första heltidsanställning gjort av med mindre pengar än vad som kom in varje månad.
Det som triggade mitt FIRE-tänk var när företaget gjorde en omorganisation med resultatet att 25% av medarbetarna fick gå och alla chefer fick söka om sitt jobb. Hälften av cheferna fick gå och de som fick vara kvar fick sänkt lön och utökade ansvarsområden. Företaget tjänade bra men ville tjäna ännu mer./frivilligpensionär
Jag uppskattar dig alla dina goda vänliga kommentarer, jag är alltid glad att läsa olika kommentarer här, på samma sätt som jag läste en kommentar som tog tillbaka min ex kärlek man efter vi skilde sig i 2 år återvänder han fortfarande för att älska mig och vi är lever lyckligt gift. Jag läste en kommentar förra veckan om Dr.Oduduwa Love Spell Solution fungerar snabbt och brådskande resultat inom 24 timmar efter aktivering. Jag försökte det, så förvånansvärt fungerar det för mig, jag vet inte om dig .. vill du ha din ex-kärlekspartner tillbaka till äkta kärlekskänslor. det här är intressant, bara skicka ett e-postmeddelande till adressen (dr.oduduwaspellcaster@gmail.com) Dr. Oduduwa svarar på dig och sedan är alla dina problem över inom några timmar kommer du att känna ett positivt kärleksutfall.
SvaraRadera