Varför bor vi där vi bor? En läsares resa

Jag fick ett läsarmail för ett tag sedan som tipsade av hur man blev av med hönsloppor (Frontline, samma medel som för katten, bam i nacken bara). Det visade sig att mannen i fråga gjort patron ur och jag bad honom berätta mer om deras resa. Här har ni en något förkortad version av den:

En läsarens resa mot FIRE

"Vi har tre barn och har alltid velat ge dessa tid, vilket inneburit minimal föräldrapenning och nästan konstant närvaro hemma under småbarnåren. Har t.ex. knappt haft barnen på dagis. En spännande tid var året med det s.k. vårdnadsbidraget då det gällde att kapa alla kostnader som fanns och njuta av utflykter, fynda på barnfyndsmarknader och leva på så lite pengar som möjligt, men med fördelen att ge barnen mycket av vår tid. En värdefull insikt för resten av livet, att det är inte höga löner som skapar livskvalité. Livet på landet precis utanför en medelstor stad i södra Sverige innebar möjlighet att ha höns, kaniner, katt och hund. Vilket jag inte hade under min uppväxt. När sedan barnen började skolan och vi började jobba mer igen (dock aldrig mer än 80%:)) kom ju också större marginaler i ekonomin så att vi kunde börja spara mer. 

Varken jag eller min fru har med oss vikten av sparande på börsen. Utan det var det vanliga i allemansfonder osv. Vilket känns som samma skit som vanliga bankkonton. Det var inte förrän i trettiofemårsåldern jag började läsa på om folk som skapade bättre ekonomi genom månadssparande i aktier. Började prenumerera på Privata Affärer och få erfarenheter genom vissa bra investeringar och andra riktigt usla. Investeringsstrategin har varierat genom åren för att av åldersskäl landa i ett tudelat sparande - där hälften gick in i trygga utdelningsaktier och den andra halvan i tillväxtbolag. Just det sistnämnda har blivit som ett litet gift och efter många många timmars läsande och tänkande blev det teknikbolag med miljöinriktning. Att hitta en Megatrend tidigt och genom hög tillväxt nå FIRE utan att behöva höga löner och sparkvoter. 

Varken jag eller min fru är högavlönade, utan har klart ordinära löner. Efter byten till ISK-konton och en lite seg start 2015-2016 har tillväxten inom green-tech varit extrem med över 100% per år. Det behövs inte speciellt många år för att då komma upp i betydande belopp. När vissa bolag överpresterat och vägt för tungt i portföljen har jag sålt och investerat i tråkbolag inom telekom, livsmedel, fastighet och energi. I år har vi bestämt att ta chansen och kasta oss ut i FIRE trots att utdelningarna fortfarande inte täcker alla kostnader. Men vi har precis sålt huset i södra Sverige och flyttat till ett betydligt billigare hus i norr vilket skapar möjlighet att testa och se. Förhoppningsvis fortsätter tillväxten inom green-tech vilket innebär att vi är "safe" tills nästa år genom ytterligare avsättningar i utdelningsbolag. 

Både jag och min fru ansåg tidigt att ett liv utanför stadens asfalt och stress var bäst ställe att bo och bilda familj. Hittade ett billigt hus på landet som efter 20 år var renoverat och tillbyggt in i minsta skrymsle. Allt var tip top, vi var medlemmar i den lokala golfklubben och hade båt i sjön som gav härliga stunder själva eller tillsammans med vänner och barnen. Men skulle det vara så här resten av livet?? Bara mer av samma? 

Den största glädjen fanns på vintern när vi åkte en vecka till fjällen och frossade i skidåkning och vinteraktiviteter. Varje gång vi åkte hem satt jag och frun i bilen och frågade hur vi skulle få mer av just vinter, skidåkning, skoter och fjällvärld. Till slut gnagde frågan "Varför bor vi där vi bor?" ständigt i våra huvuden. Började titta på Hemnet efter hus i Härjedalen och Jämtland. Kraven var att det inte skulle vara för långt till skola och jobb (våra yrkeskategorier finns det behov av i alla svenska orter:)).

En närmast surrealistisk tid följde när vi köpte ett hus i Norrland och försökte hitta hyresgäster till vårt hus i södra Sverige. Vi började söka nya jobb, byte av vårdcentral, tandläkare, skola m.m. Många tyckte nog att vi var galna som ryckte upp barnen och oss själva till ett liv i kyla och snö, som vi egentligen aldrig testat på mer än korta perioder. Men som den trygghetsnarkoman man uppfostrats till skapade vi möjlighet att ångra oss efter ett prövoår, genom att hyra ut vårt hus och då kunna flytta tillbaka om vi ville. Men nu är detta år till ända och alla utom katten trivs som fisken i vattnet med sina nya liv i Norrland. 

Vi tror också det är nyttigt för barnen att se att man faktiskt kan byta liv och flytta för att testa nya idéer och möjligheter. Det finns spännande skillnader mellan vad människor i södra och norra Sverige väljer att prioritera i sina liv som vi aldrig fått uppleva annars. Tiden framför skärmarna har minskat radikalt till förmån för ett mer aktivt liv. Tryggheten för både barn, ungdomar och vuxna är tillbaka. Skolan är lika lugn och trygg som vår egen skolgång under 1980-talet. Avslutningsvis ångrar vi ingenting. Vi hade gjort samma val idag igen. Både för vår egen del, men också för barnens skull. Men hela vår resa började med frågeställningen "Varför bor vi där vi bor?". Nu bor vi på en plats där vi älskar vidderna, miljön, den öronbedövande tystnaden och möjligheten till alla fritidssysselsättningar som finns här uppe. Våra tankar om framtiden går både högt och lågt. Just nu skall vi njuta av vår nyfunna frihet över att äga våra egna liv och bara göra sådant som vi verkligen vill göra. Känns helt underbart!"

Underbart indeed. Tror att han läser, så har ni frågor, peppra på. Jag vill också hoppa på en Megatrend och få 100% i avkastning, gimme.

Mvh/

FruEfficientBadass