Läsarmail: Kreativa barntips sökes!

Tack alla ni som skickat gästinlägg. Jag har nu en hel julimatta (men publicerar från och med nu endast måndag och torsdag) och det känns så bra! Jag kanske sticker in något eget emellanåt också, vi får se. 

Jag tackar på förhand Angela Merkel för dagens bidrag och uppmanar er att vara era allra skarpaste jag i kommentatorsfältet för det här är ett aktuellt ämne för många.

Angelas historia

"Jag bor i Närke. Jag är ensamstående mamma till tvillingar på 7 år. Jag har barnen på heltid förutom varannan helg då de hälsar på sin pappa. Jag jobbar heltid på blabla med projektledning av blabla. Eller gjorde. Sedan tio månader tillbaka är jag sjukskriven för utmattning.

Allt började nog när barnen kom. Helt plötsligt blev det viktigt att de fick ett liv som påminde om ”alla andras”. Kraven inombords snurrade igång. Tidigare hade jag faktiskt inte känt så. När barnen var 3 år separerade jag från barnens pappa. Jag köpte ett hus tio mil bort. Det var inte det hus jag ville ha men bostadsmarknaden var galen och jag var desperat i och med separationen. Det är 83 kvadrat men med en rejäl tomt. Först tänkte jag bygga ut, renovera, fixa... men så fick ena barnet en sjukdom. En sjukdom som kräver omsorg dygnet runt. 

Första halvåret sov jag knappt. Samtidigt fick jag sparken från firman jag tidigare arbetade på, den hade blivit uppköpt och de hade sin egen personal. Inte mig emot. Jag var redan helt slut. Men så ringde en rekryteringsfirma och ville att jag skulle jobba som konsult åt blabla. Ett år senare köpte blabla över mig och jag blev fast anställd. Samtidigt lärde jag mig hantera barnets sjukdom och slogs mot skola så mitt barn fick rätt hjälp så att han ens kan gå i skolan.

Mitt arbete är hektiskt. Vi har nu gjort andra omstruktureringen på tre år. När jag blev sjukskriven ansvarade jag för fem olika projekt samt var mentor. Det var helt galet. Jag jobbade ofta över (fast vi har förtroendearbetstid så det räknas inte som övertid). Jag hade som sagt var planer på hur jag skulle få huset mer likvärdigt alla andras men så ramlade jag över Åsa Axelssons bok. Sen började jag läsa alla andra böcker i ämnet och din blogg. Jag blev intresserad av minimalism, ett enklare liv och nu vill jag inte alls renovera eller bygga ut. Våra 83 kvadrat är alldeles lagom för oss. Mitt huslån är pyttelitet, jag köpte huset för runt miljonen. Tror jag har runt 670 000 i lån. Inget mer. 

Jag har börjat spara och kom snabbt en bit på väg. Indexfonder givetvis. Jag har en begagnad bil, inga lån där heller. Jag tjänar hyfsat. Min enda lyx i livet är mina husdjur, två hundar och en katt (skrattade förresten gott åt meningen i din bok om ”märkeshund” - hur ser en sån ut?). Nu börjar ju jag sikta mot frihet. Kunna jobba mindre. Njuta av livet på ett så där alldeles lagom vis. Förnöjsamhet, du vet. 

Men min dotter är inte riktigt med mig. Nu är ju hon bara 7,5 år så jag har inte diskuterat saken ingående med henne. Vi har inte pratat om saken alls. Men jag ser vartåt det barkar. Hon har varit i djup kris den här veckan då hon insett att en av hennes kompisar har en stor badtunna hemma. Hon var bjuden hem till dem för bad och lek.  Ett annat barn har en lekstuga (fast barnen lekar aldrig i den har barnets mamma avslöjat för mig). Några barn ska till blabla nöjespark nu i helgen. Och min dotter är avundsjuk. Hon tycker inte längre om vårt hus och jag är superdum som inte genast kör henne till nöjesparken (hon har varit där för två år sedan men det räknades tydligen inte). 

Jag känner hur detta fantastiska lilla barn börjar jämföra vår värld med sina vänners. Jag trodde faktiskt det skulle dröja ett par år till. Och jag känner hur nöjd jag är med det lilla vi har. Så min fråga till dig, eller kanske mer förslag på ämne att skriva om, gäller hur man hanterar sådana här situationer? Man vill ju inte att barnen ska känna sig ”utanför” bara för att deras mamma valt en lugnare väg. Hur kan man hjälpa barnen att slippa consumer sucker-lidandet? Hur får man dem att sluta jämföra? Hur långt ska man gå för att gå dem till mötes men ändå kunna fortsätta spara mot målet att bli fri? Vart går gränsen? Jag vill att barnen ska få känna sig som alla andra, men jag vill inte lägga pengar på det, kort sagt. Vore kul om du delade med dig av dina tankar runt detta!

Mvh

AM"

Min respons till Angelas historia

Vilket göttigt mail! Och då menar jag att det innehöll så mycket jag har tankar om. Om du frågar mig, vars yngsta barn är 12 och äldsta 16, skulle jag lite råbarkat säga: Försök att ta dotterns input med ett kilo salt. Hon är så liten än. De saker hon ser och vill ha är impulsdrivna. Vilket barn vill INTE ha en pool, en studsmatta/lekstuga/ponny? ALLA! Tricket är att de är just barn med barnhjärnor. Att låta din - kloka och smarta bör tilläggas - livsstrategi påverkas av en sjuårings hjärna är inte bara kortsiktigt. Det är dessutom verkningslöst. 

För så fort du låtit gräva den där poolen, bygga lekstugan osv. kommer hon att ha blicken på något annat. (Däremot kommer hon som 16-åring vara mäkta nöjd över att hennes indexsparande morsa kan betala för moppekort/språkresa och tror du då att hon kommer att minnas det där uteblivna nöjesparksbesöket? Vad minns du själv från ålder 7?

Man kan också vända på det. Du verkar vara en smart person. Om du klurar lite kan du säkert hitta sätt att kicka parent peer ass. Låna återkommande grannens hund som barnen får gulla med. Köp utklädningskläder på loppis och arrangera en modevisning hemma (de får göra spellistan). Ha picknick på vardagsrumsgolvet. Ta med dem till närmsta storstad en gång om året och bjud på lunch på stans finaste etablissement där de får känna sig som vuxna. Allt medan deras kompisar serveras kina take-away hemma löpande, helt utan finess. Köp ingredienser till roliga bak (=cup cakes, cake pops) och anordna ett ”hela england bakar” hemma där du bjuder in ett par barnkompisar och anordna baktävling.

Tälta i trädgården, ät som sjörövare med händerna, tidningspapper på bordet. Narrativet blir: ”Vi kanske inte hade råd med pool, men vi fick tid, uppmärksamhet och hade roligare än andra barn”. Personligen försöker jag sålla grovt bland mina barns infall och ha blicken på slutmålet: vuxna individer med överlag tillfredsställande uppväxt och ett rejält startkapital på banken. Du har rätt instinkt, odla den. Kreativitet is king."

Vad har du att säga till Angela?

Mvh/
FruEfficientBadass

28 kommentarer:

  1. Hej Angela! Jag är också ensamstående med fyra barn, varav två är materialister och två hippies. Det har varit kämpigt delvis, och en del tårar över allt som vi inte har och det som vi inte kunnat köpa och göra. Man får kompensera så gott man kan och respektera barnens drömmar och idéer och absolut inte avfärda dem som "onödigheter". Man lär sig snoka på Tradera och second hand, och online-reor efter något högt önskat märkesplagg. Min lilla materialist är en bra gäst, omtyckt av föräldrar eftersom hon alltid plockar undan efter sig och är artig = hon blir alltid inbjuden till kalas, badtunnor, studsmattor och utflykter. Dessutom hjälper hon kompisarna att organisera deras garderober (hon är 14 nu) och får då ofta utsorterade plagg av rikemansbarnen. Jag syr ofta presenter till hennes kompisar, vilket är poppis. Hippie-barnens vänner gillar att vara hemma hos oss för att man får baka, färga T-shirts, skrika högt när man game:ar och jag lagar jättegod mat. Men tro inte att du kan omvända din dotter, hon kanske kommer att vilja konsumera och bli en consumer sucker när hon får sitt första jobb. Men hon kommer att ha mer kunskap med sig för att kunna välja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, släppte han upp med mig, jag gjorde allt för att få tillbaka honom men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformel som skulle kunna hjälpa mig att besegra för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformel, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade trollformulären, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig före tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var klockan 16.00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett förhållandeproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
      1) Love Spells
      2) lösning och botemedel mot all sjukdom
      3) Växtbaserade botemedel mot någon sjukdom / sjukdom
      4) Äktenskapstavlar
      5) Graviditetsförtrollning
      6) Breakup Spells
      7) Dödsförtrollning
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta den här fantastiska mannen om du har några problem för en hållbar lösning
      via {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Hej! Först vill jag bara säga att du är fantastisk som roddar tvillingar nästan ensam, borde få en guldmedalj! Vi har en sladdis och med de större syskonen var det Liseberg, djurparker mm varje sommar, det kostade hur mycket som helst och inga bestående minnen av det direkt. Med den yngre dottern har vi mer varit ute i skogen och fiskat, cyklat och tittat på hästar och andra billiga saker. Hon har aldrig varit i en djurpark och vi pratade om att kanske det är lite synd om djuren där. Sen har de en sorts liten tonårsperiod vid 7 års åldern så det du skriver om kan vända. Lycka till och varma hälsningar!

    SvaraRadera
  3. Jag håller helt med dig Fru EB i ditt svar. Mitt äldsta barn är snart 14 och jag har inte brytt mig särdeles om vad hen anser om mina prioriteringar genom åren. De tänker så klart enormt kortsiktigt. Du som vuxen sätter kursen och när du prioriterar rätt grejer och inte statusjakt lär du dessutom barnen sunda värderingar. Barn gör inte som du säger utan som du gör. Du ger dem en livstid av egna goda val genom att själv göra goda val, tror jag. Visst, de kanske revoltkonsumerar järnet i några år i protest. Men hellre det än en hel livstid fast i mediekonsumtion eller annat hemskt.

    SvaraRadera
  4. *Inte mediekonsumtion. Kreditkonsumtion skulle det stå!

    SvaraRadera
  5. Det är klart att det kan svida i mamma-hjärtat med "alla andra får jadajada". Men det kommer att komma nya sådana klago/önskemål och det kan svänga, tro mig. Det som var livsviktigt en vecka är nästa vecka glömt för något annat som livet kommer att gå under för om hon inte får. En del barn går igenom barnaåren förnöjsamma medan andra är på tå med vad som gäller nu. Jag har haft båda varianterna... Tänker att man får jobba på att bottna i varför man har valt sin livsstil (Du har så många bra skäl till ditt val). När mina barn var små så försökte jag "vända på steken" när sådana situationer uppstod: "vad kul att du är kompis med henne och får bada där", "vad kul att ni får titta på flera filmer hos Anna när det regnar och hon och ennes föräldrar är nog jätteglada att hon får följa med oss på skidtur". Slutligen: du är en hjälte!

    SvaraRadera
  6. Fattig, ensamstående tre-barnsmorsa har idag vuxna barn som kommer ihåg allt de fick göra. Jag sa bara nej när jag verkligen menade det, inte bara för att jag inte orkade att de ville kvällsbada eller gå på utflykt. Alltid hembakat i frysen och saft, popcorn samt Mariekex hemma. Hur enkelt, och billigt, som helst när de ville gå på utflykt själva med en kompis. De kunde dessutom kirra nästan allt själva. Ett av tre barn var och är fortfarande väldigt kapitalistiskt, men säger idag att hon aldrig förstod att vi var fattiga. Vi badade också alltid på badstrand förutom en eller ett par gånger/år i pool. De kommer bara ihåg att vi har badat oerhört mycket. I påskägget fick alla en biobiljett och så gick vi tillsammans, i ägget låg också en dricka samt vars och ens favoritgodis, detta kommer de också ihåg som om vi gick mycket på bio. Jag tror att traditioner skapar varaktiga minnen, kan kosta noll egentligen.

    SvaraRadera
  7. Som barn hade vi det väldigt tufft ekonomiskt hemma. Mina föräldrar gjorde verkligen sitt bästa och jag saknade egentligen inget som jag behövde, mer att jag saknade vissa saker som jag ville ha. Något som jag dock burit med mig ända till vuxen ålder var när min mamma vid ett tillfälle sa att jag inte fick lov att önska mig (vid detta tillfälle tror jag det handlade om inredning från IKEA- jag älskade att bläddra i Ikea-katalogerna som liten). Jag tror det var en stressad reaktion av att hon önskade att de hade mer pengar och att de skulle kunna ge mig mer, och när de inte kunde, så var det lättare om jag var tyst med det jag ville ha eller önskade mig. Detta tog hårt på mig och har funderat mycket på som vuxen. Önskan, att vilja ha, bör få finnas och inte tas bort tycker jag. Bekräfta istället barnets känsla av att vilja ha, och diskutera det. Hade mina föräldrar istället förklarat den ekonomiska situationen och att jag gärna fick önska mig men att de inte hade råd eller ville lägga pengar på den saken nu, så hade jag nog haft ett helt annat tankesätt kring situationen.
    Eftersom min barndom var relativt sparsam, så när jag fick mina första löner gick de till saker som inte var direkt nödvändiga, men bara för att jag ville ha de. Idag så känner jag att jag fått utlopp för mitt inre barns vilja att spendera på saker bara av anledningen att jag vill ha de.
    Det jag vill säga med kommentaren är att inte nonchalera barnets önskan. Hon må vara ung och impulsiv, men jag tror på att öppet diskutera prioriteringar och förhållningssätt till pengar.

    SvaraRadera
  8. Min barndom var så sparsam att jag blev kriminell..tänk på det, det gör jag kring min unge iaf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där väckte min nyfikenhet. Vill du berätta mer?

      Radera
  9. Det kan bli enklare när barnen blir äldre. Nästan alltid finns ett billigare sätt, till nöjesfältet kan matsäck och godis tas med, kanske är någon dag billigare än andra, kanske har någon ett årskort att låna eller någon som har gamla kuponger (som jag) eller liknande. När man koncentrerat försöker hitta en billigare lösning kan den hittas! Även badtunnor kan hittas på Blocket eller en slip-n-slide gjord på en presenning eller liknande. Kanske kan du spela med dottern på dina villkor..? När barnen blir äldre kan de förstå…och sedan göra som de tycker.

    SvaraRadera
  10. Vi har kört bak-och-framdagen när våra söner växte upp. Vi grillade korv på morgonen, vid lunch åt vi efterrätt före maten och så frukost på kvällen. Mycket uppskattat!
    Mvh Jennie

    SvaraRadera
  11. Som många andra skrivit så vill jag också börja med en stor eloge till dig som ensamstående och så engagerad förälder. Du låter som en riktig super-mamma i mina öron. Vi har två barn 4år och 1år, äldsta är en riktig high need baby(googla om du inte hört det innan) det har varit riktigt kämpigt trots att vi varit två föräldrar hemma rätt länge, att engagera sig och försöka hitta på roliga och mysiga aktiviteter tillsammans tror jag mycket på, och det kan ofta vara gratis och mer uppskattat i slutändan. Vår 4åring tycker det är superroligt att plocka ätbara saker i naturen, så vi har plockat blåbär, hallon, svamp och nypon(gjorde egen nyponsoppa i höstas) försöker få in ett ekonomiskt tänk att man självklart kan köpa, men att det är väldigt bra att spara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt flyttade hon 10 mil ifrån pappan - jag känner visserligen inte till omständigheterna förstås men att flytta 10 mil bort med barnen är inte så schysst

      Radera
    2. 10 mil är inte så långt det är bara en timme med bil och på beskrivningen lät det mer som att det var svårt att hitta en annan bostad.

      Radera
    3. för barnen att åka 10 mil till skolan låter i och för sig ganska långt

      Radera
    4. Barnens pappa tyckte flytten var en bra idé. Han reser mycket i sitt arbete och är sällan hemma.
      Barnen har 3 km till skolan.
      Hälsn. Angela Merkel

      Radera
  12. Förundras över alla fantastiska lekplatser som finns i Sverige! Packa matsäck och bege dig på upptäcksfärd i den egna eller någon ny stad där barnen får utmanas, du får miljöombyte och med matsäck i stil med man tager vad man haver är det bara den eventuella transporten som kostar. Hyrt stuga två nätter på camping och barnen är som kalvar på grönbete. Lagar egen mat och lägger lite extra på trampbil, minigolf och glass och det blir sommarens dunderresa. Klasskompisarnas utlandsresor, dyra bilar/hus/prylar glöms iaf under lovet och vi njuter tillsammans.
    Tänker att barn jämför sig med kompisar på samma sätt som vi jämför oss med andra vuxna, men handen på hjärtat, vem har allt du vill ha? Är det inte så att nån har huset, nån har konditionen och nån har outtömligt tålamod etc och du tänker att du är otillräcklig som inte har hela omgivningens godbitar i din egen påse?

    SvaraRadera
  13. På tal om detta ed att vilja ha det andra har. Jag tror det går i arv. Mina föräldrar och i stort sett alla vuxna jag mötte under barndomen uttryckte aldrig eller ytterst sällan avundsjuka så jag har inte själv känt det nästan alls under livets gång. Är så glad över det. Det knepiga kan dock vara att man då inte heller har så mycket förståelse för dem som kämpar med detta och hur viktigt det är att vara millimeterrättvis när man ska ge till barn där man vet att de kollar vad man gett till andra tidigare osv.

    Påtalade på jobbet att ett barn till en föräldrer hade onaturligt fokus på avundsjuka i förskolegruppen. Mamman blev jättesur och menade att hon kämpade stenhårt för att sonen skulle få samma som andra och att de talade om detta hemma ofta. Hmm, kanske just därför som sonen var så osäker... De var priviligerade innerstadsbor men jämförde sig med de allra "finaste" i gruppen. Mamman talade knappt med mig mer igen då jag talat ut hennes skam, utan att jag ens visste det innan. Har lärt mig nu att utgå ifrån att barnens problem ofta börjar hos föräldrarna.

    SvaraRadera
  14. Ibland när jag eller barnen vill ha något som alla andra har faller jag in i tankar att jag liksom skadar både mig och barnen med den frugala livsstilen. När man inte kan få något känns det värre än när man frivilligt väljer bort något.
    Så jag brukar tvinga mig att fundera på om det jag eller barnen vill ha just då verkligen är något jag skulle vilja ha om vi vann på lotto. Även som mångmiljonär hade jag ju inte gett efter för barnens plötsliga infall alla gånger. Jag kanske ändå inte skulle vilja ha en ful badtunna på tomten även om barnen vill det. Vi skulle inte åka till nöjesparken varje helg även om vi hade råd. Även med alla pengar på banken skulle jag vilja att mina barn kan roa sig själva med enkla medel och inte behöver alla häftiga prylar. Jag kanske faktiskt inte heller skulle vilja dra igång projektet bygga pool heller. För vill jag verkligen ha en pool att hålla efter? Vill jag verkligen behöva olja in trädäcket och plocka ut och in dynor till solstolarna varenda dag?
    Genom att verkligen konkretisera visar det sig ofta att jag är mer lockad av idén än det verkliga genomförandet. Så det är ett bra tips som har funkat för mig för att vara mer okej med det jag inte har och se igenom mina falska drömmar.

    När det gäller att få barnen att uppskatta en mer frugal tillvaro tror jag en nyckel är att man gör aktiva saker. Barnen förstår inte att korvgrillning i skogen är jättebilligt jämfört med nöjesparken. Och när man är i skogen och grillar så har de glömt att de ville till nöjesparken. Men om man bara är hemma och går runt och ska vara förnöjsam i sin egen trägård kommer tjatet om allt man vill göra istället. Lite som att som vuxen är det lättare att leva frugalt om man gör saker som är billiga, typ tränar på utegymmet, löptränar, grejar i trädgården än om man bara sitter hemma och scrollar instagram och webshoppar.

    SvaraRadera
  15. Kämpar lite med vem av er jag ska låta mig påverkas mest av. FruEB eller Anna Bey (finns på Youtube)? Gillar bådas livsstil och tänk. En kombo kanske är lösningen.

    SvaraRadera
  16. Måste bara tipsa om två väldigt bra barnböcker på temat: "Veckan före barnbidraget och "Hemma hela sommaren" av Elin Johansson och Ellen Ekman. Leta upp på närmsta bibliotek eller be dom köpa in böckerna. Jag som vuxen har lika stor behållning av böckerna som mina barn i förskole- och lågstadieåldern.

    SvaraRadera
  17. Att hantera sina barns konstanta längtan efter mer och fler grejer/upplevelser är nog något de flesta föräldrar får göra ofta eller ibland. Och här ovan finns massor av bra tips hur man kan göra. Men hur skapar men barn som är liksom nöjda och tacksamma i grunden? Jag vill berätta om "Niklas" i min gymnasieklass på 80-talet. Medan alla andra gnällde på skolmaten, antal läxor, tråkiga lärare, skolplikten öht, bristen på fickpengar/mopeder/alkohol samt på sina snåla/töntiga föräldrar så var Niklas: nöjd! Han hade nämligen växt upp i Afrika där föräldrarna jobbat några år. Han hade sett riktig fattigdom. Så kanske kan vi få nöjda barn om vi visar dem den verkliga världen? Det behöver inte vara att bo utomlands. Det kan vara att samla sina urväxta kläder och ge till kvinnan som sitter utanför coop. Det kan vara att skicka sin månadspeng till ett fadderbarn. Det kan vara att baka kakor till sjuka mormor. Också: läsa/berätta för barnen om gamla tider och om andra länder. Eller tillsammans besöka en aktion för att rädda något, djur eller skog. Fler förslag?

    SvaraRadera
  18. Jag tänkte förut på barn som får allt dem pekade på, var de lyckliga och hade ett beteende som jag önskade på mina kommande barn? Nay I say!
    Ta i princip valfritt avsnitt av sweet 16, jag minns speciellt ett avsnitt extra tydligt då donnan fick en frän sport bil på morgon, varpå hon fick värdens raserianfall och sa att föräldrarna var både det ena och det andra, samt att de hade förstört hela dagen (hon satt o grät, länge... Så hon kände säkert så) anledningen var att hon inte fick bilen på kvällen då festen var så att kompisarna kunde bli avundsjuka...

    På liknande sätt kan jag se på att vara kändis som ej kan gå på stan och göra det som de själva önskar (Viste ni att många skriver på kontrakt på sådant de ej får göra, rida häst tillexempel med mera), och är det bara jag eller är det inte en kraftigt förhöjd del i % som trillar dit på narkotika och spruckna förhållande? nej tacka vet jag att vara anonym multimiljonär o ha gjort FIRE och bestämma och kunna göra i princip allt man vill.

    //Kemoko

    SvaraRadera
  19. Angela Merkel här. Miljoner tack för många mycket läsvärda kommentarer! Så oerhört värdefullt för mig! Tack!
    Hälsn Angela Merkel

    SvaraRadera

  20. Jag vill säga ett stort tack till mannen som står bakom mina leenden idag genom att återförena mig och min man efter att han skildes från mig, Dr Kumar som är en mycket kraftfull trollformulär tog min man tillbaka till mig och fick honom att be mig att förlåta honom för allt han gjorde mot mig, jag saknade honom verkligen så mycket och älskade honom alltid. Jag är glad att ha honom tillbaka i mitt liv och alla mina uppskattningar går till Dr Kumar för att han hjälpte mig och återförde min man till mitt liv med hans stora krafter. Mina vänner där ute som går igenom äktenskap, förhållanden och skilsmässa frågor, jag försäkrar dig att du kan få din älskare tillbaka till ditt liv med hjälp av Dr Kumar. Du kan nå honom på hans e-post: (spellcasttemple@gmail.com) eller så kan du ringa och whatsapp honom på hans telefonnummer +2347051705853. Än en gång uppskattar jag verkligen det arbete som Dr Kumar gjorde för mig och han är verkligen relationsdoktorn.

    SvaraRadera


  21. Jag heter Linus SAARINEN och är vårdgivare. Jag noterar att jag just nu är som den lyckligaste. Jag kommer att vittna om ett lån mellan individer som jag just har fått. Jag fick mitt lån tack vare Pierre Michels tjänst. Jag började procedurerna med henne i fredags och på tisdag klockan 10.45 eftersom bankerna inte fungerar på lördagar, då fick jag bekräftelse på att överföringen av min begäran på 950.000 kr skickades till mig. mitt bankkonto väldigt tidigt, till min stora förvåning lyckades överföringen. Här är hans mejl. combaluzierp443@gmail.com

    SvaraRadera