Drömmen om Malin

Jag tror att jag tidigare nämnt drömmen om taxen. Det hela grundar sig i en upplevelse jag hade i sydfrankrike i slutet av 90-talet. Jag gjorde min praktik på en firma hos vilkens vd jag fick bo under de två veckor praktiken varade. Hon hade en strävhårig tax som hette "Maline" (ung. "smart"). 

Maline var som vilken fransk hund som helst, d.v.s. helt negligerad. Ingen gick ut och gick med henne utan några gånger om dagen släppte någon familjemedlem ut henne på bakgården så att hon fick uträtta sina behov. Jag är ingen hundmänniska, men jag förstod såpass mycket att det inte var så kul att vara tax under de förutsättningarna, varför jag erbjöd mig att gå ut och gå med henne ett par gånger om dagen. Familjen rotade fram ett koppel och lät mig hållas. Maline älskade det. Och jag! Att få gå kvällspromender i denna provencalska håla var som balsam för själen, jag kunde insupa atmosfären och tjuvkika in i folks fönster med alibi. 

Vid ett tillfälle besökte vi vänner till familjen i St Tropez och jag och Maline promenerade i de kulliga lantliga landskapen i kvällssolen när ett rövargäng av lösdrivande hundar fick korn på na (hon löpte dessutom). Jag vill minnas att de närmade sig oss som ett moln av raggigt hår, hotfullt morrande och jag anade att det inte var ömsint kurtis som väntade Maline om de hade fått access enligt önskemål. Jag fick panik och lyfte upp taxen och sprang för allt vad benen höll tillbaka till huset. 

Därefter förändrades relationen mellan Maline och mig. Innan hade hon visserligen uppskattat mig och våra promenader. Men efter denna traumatiska episod började hon avguda mig. Hon kom springande till dörren när jag kom hem från jobbet, hon sov likt en lång rulltårta jämte mig i sängen och hon lämnade i stort sett inte min sida när jag var hemma. Detta var en för mig ovan situation eftersom jag, fram till dess, aldrig haft någon relation till någon hund över huvud taget. Att plötsligt bli föremål för hunddyrkan var både främmande och smickrande. 

När jag lämnade praktiken och därmed även Maline berättade hennes matte, min arbetsgivare, att hon gått runt i huset och gnytt och letat efter mig i flera dagar. Det gjorde stort avtryck i mitt hjärta och jag föreställde mig att om jag någon gång skulle skaffa en hund skulle det vara en strävhårig tax och hon skulle heta Malin.

Jag har sådan tur att jag har en vän som är taxuppfödare. Hon har visserligen bara fött upp en kull, men denna har jag följt sedan start för åtta år sedan (två är kvar i familjen). Och nu skulle min vän till USA i en dryg vecka och vi fick låna en liten Axa. Jag såg detta som det ultimata testet: Är tax för mig/oss?


Det finns många underbara saker med strävhåriga taxar. 

1. Personligheten

Min vän säger att en tax kan äga ett rum och det stämmer verkligen. De är små, men liksom stora ändå. När Axa äntrar ett rum är det tax all over da place. Vilket för mig in på punkt två:

2. Doften

Antingen älskar man den eller så hatar man den. Det är inte reguljär hundlukt, utan en produkt av den feta sträva taxpälsen. Den doftar ljuvligt om du frågar mig, men den är rätt påtaglig.

3. Mysfaktorn

Tax, åtminstone denna, är som en fusion av katt och hund. Axa älskar att hänga i soffan, att bli kliad överallt, helst på magen. Hade hon kunnat spinna hade hon gjort det. Om man skulle glömma att klia henne petar hon sin kalla lilla nos under ens hand så att man skärper sig. Här ligger hon och sover i min armhåla, slutkörd efter en dag i skogen.


Finns det för övrigt något rarare än att krypa ner i sängen jämte en liten tax och höra hur svansen dunkar igång där under täcket, för att hon är så glad över att det är just du som kommer? Jag börjar nästan böla när jag tänker på det. 

Ytterligare fördelar är att åtminstone den här taxen inte bryr sig om andra hundar. En del hundar jag promenerat ska prompt kasta sig mot fellow dogs. Ibland lite vänligt skällande som upptakt till lek, men ibland med hotfulla morr och skall. Går bort. 

Dessutom äter hon väldigt lite, vilket ju både är ekonomiskt och bra ur ett upplocksperspektiv. En annan bra sak är att åtminstone den här taxen klarade sig själv hemma flera timmar i sträck. Den hund jag tidvis passade under mitt första frihetsår blev mycket orolig när jag lämnade honom och stod och skällde ur brevinkastet tills jag kom hem vilket resulterade i en del obekväma grannsamtal. Samma sak om jag band honom utanför affären under de två minuter det tog mig att rusa in och haspla ihop akutvaror. Skäll skäll så att det ekade över hela kvarteret.

Så långt fördelarna. Men här kommer två nackdelar:

1. Draget

Taxar är grythundar och vill alltså springa efter djur i natur. Att gå en runda på Djurgården betydde att hon gick en runda med mig, tidvis dragandes mig då hon ville bege sig in i dungar och snår i rasande tempo. Till slut fick jag så ont i handlederna av att ständigt hålla emot att jag knöt kopplet runt min mage. Trots att hon är en så liten hund hade jag röda märken efter kopplet efteråt.

2. Skallen

Axa skällde inte mycket, förutom när hon fick korn på ett rådjur eller en hare ute. I möte med andra hundar: Mol tyst. Pluspoäng. Men, givet att taxar tydligen har lite vakthund i sig, vid ljud i trapphuset i Stockholm, alternativt om någon passerade på gårdsplanen i Hudik, var det skall på. Och de skallen...Min man med sin tinnitus var tvungen att gå in i ett annat rum. Jag besvärades inte lika mycket av dem, men det var ändå stressande och "tyst" var ingenting hon reagerade på. 

Jag är fortfarande mycket förtjust i konceptet strävhårig tax. Jag inser emellertid att det är lite grisen i säcken. Axa var snäll och okomplicerad på många vis, men jag har hört andra historier om denna ras som inte samstämmer med mina erfarenheter. Jag inser att om man ska ha hund måste man helt enkelt älska dem med för- och nackdelar. Dessutom måste man veta hur man ska träna dem, gå valpkurs, dressyrkurs etc., saker jag redan nu vet att jag är för lat/snål för. Tills dess att någon uppfödare i etisk gråzon lyckats avla fram en rasblandning som varken skäller, drar eller gör utfall mot djur eller människor, kommer jag nog att avstå. Annat än om jag får nöjet att passa en hund då och då, något jag anser är det ultimata djurumgänget. 

En ekonomisk take också. Jag uppskattade ju i Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende, att hund kan kosta upp emot en månadslön per år (åtminstone om du behöver hunddagis). Och det om djuret håller sig friskt, blir det veterinärjidder finns vad jag förstår ingen övre gräns. 

Vad har du för relation till hund?

Mvh/
FruEfficientBadass

30 kommentarer:

  1. En hund är verkligen människans bästa vän, självklart ska du skaffa tax! Att dom skäller till om det händer något ser jag inte som ett problem utan bara bra att dom säger till så man själv har koll. Tänk att alltid ha en vän som är superpepp på långpromenad (och i alla väder). En valpkurs kostar en tusenlapp och sen har du foder & försäkring som kommer löpande men det behöver inte bli allt för dyrt. Taxar är väl generellt en frisk ras

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Taxar är väl generellt en frisk ras" Tror det. Det var visst något med ögonen, men det kan man kolla vid födseln har jag för mig.

      Radera
  2. Gillar hundar skarpt, men vill inte ha någon. Var för några år sedan hundvakt åt min grannes enögda dobermann, en hund som såg helt livsfarlig ut men hade en personlighet som en kattunge. Det var instant coolness att gå ut med den, folk bytte trottoar när vi kom, jag kände mig som en helt annan person. Vaktade även en underbar berner sennen-farbror i hans familjs hus en gång, vi fick låna deras lantliga villa med grill, pool, trädgård, brygga och som sagt hund i en månad medan de var bortresta. En perfekt snålsemester! Nu passar min son ofta grannens mellanpudel, ett svart hål fullt av energi. Det är så kul när det lurviga trollet kommer studsande, alltid lika glad att se en. Vänner med hundar = ja tack, hund till låns = superkul, egen hund som kräver försäkring, mat, dagis och ständigt engagemang = nej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det var instant coolness att gå ut med den, folk bytte trottoar när vi kom, jag kände mig som en helt annan person." Haha bästa kommentaren.

      Radera
  3. Skulle gärna ha hund, men med två heltidsarbetande i hushållet får vi vänta. Jag tycker inte det känna värt att skaffa hund om den sen ska gå på hunddagis flera dagar i veckan. Blir förmodligen isåfall när dottern är så pass stor att hon kan gå ut med den själv. Vi är isåfall inne på en lite större sort, favoriten är finsk lapphund, sheltie eller Australien shepherd. Dock behöver vi ju satsa på en ras som fungerar för vår livsstil. Men, livet är ju inte riktigt komplett utan djur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag tycker inte det känna värt att skaffa hund om den sen ska gå på hunddagis flera dagar i veckan." Går fetbort. Har aldrig förstått konceptet skaffa hund samtidigt med barn. Som att BE om logistisk härdsmälta.

      Radera
  4. Vi har två labradorer, en äldre tik och en ung hane. Båda är så integrerade i familjen och vardagen att jag inte vill vara bortrest ifrån dem en enda dag. Jobbar man hemifrån finns de i närheten hela dagen och när man är ute och går i skogen kan man alltid ha dem lösa, kopplar dem om man möter någon människa, mest utifall det är någon hundrädd som kommer. Viktigt att ha med något gott så att en inkallning alltid är lockande och fungerar. Fördelen med labradorer är att de håller sig max 50 meter ifrån en, de vill alltid se sin husse eller matte och sackar man efter stannar de och vänder sig om. Alternativt går hack i häl bakom. Underbara hundar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "och när man är ute och går i skogen kan man alltid ha dem lösa, kopplar dem om man möter någon människa" Det här är avgörande. Jag har aldrig gått med en hund som det gått att kalla in, inte ens med godis. Och det har inte varit på grund av mig, de har varit likadana med sina ägare. En av hussarna köpte en svindyr jakt-gps och satte på sin (okastrerade) hund så att han på mobilen kunde följa hundens irrfärder på jakt efter tik i Stockholms innerstad. Att han slet sig vid kvällsrastningen var snarare regel än undantag. Jag levde pre hundvakt i en illusion av att de flesta hundägare kunde ropa in sina hundar men har, efter att ha umgåtts en del med hundägare i samband med mina vaktningar, insett att så är det inte.

      Radera
  5. Hundar!!! Älskar dem! Har två egna just nu, en kelpie och en border collie. Kelpien är en äldre dam på 13 bast och min BC är unghund. Alltså, jag kan vara utan vin, Chanel, smink, spa, karlar, you name it, men hundar måste en ju ha i sitt liv! De håller alltid med en, man får massor av sånt där oxytocinpåslag, massor av motion, kärlek och värme. Det behöver inte vara så dyrt att ha hund. Man behöver ha dem försäkrade och har man det så blir veterinärkostnaderna inte så galna. Dessutom kan man ha i åtanke när man väljer ras att i förväg kolla vilka rassjukdomar som kan göra sig gällande. Välj en frisk ras, helt enkelt. Sen kan de bli sjuka ändå, så klart. Hunden ska vaccineras varje år och man bör ge ett kvalitetsfoder - det hjälper till att hålla hunden frisk. Att klippa klor, trimma päls och plocka fästingar får man lära sig själv, det behöver inte bli en kostnad. Nu är ju jag instruktör så jag tränar mina hundar själv, det är ju det som är det roliga. Men att gå en valpkurs för en tusing och läsa böcker på biblioteket och kolla filmer på youtube räcker långt. Alla raser har olika tendens till "ovanor" - det är det de är framavlade till. En BC vill samla flocken och hålla kontroll - den är avlad att vara bra på det när den vallar. En jakthund är avlad för jakt. Det vi kallar olater är ofta goda egenskaper till det rasen är framavlad för. Men allt går att träna och anpassa med positiva metoder. Ring mig så hjälper jag dig helt for free! Och även om en hund kostar lite så vinner man mycket! Man håller sig själv friskare. Du behöver inte äta antidepressiva, du slipper gymkort, du får socialt umgänge via allt hundfolk du träffar så du kan skippa andra sociala kostnader. Det där med hunddagis förstår jag mig inte på. Vi är några vänner som alla har hund och vi passar varandras hundar gratis när någon reser bort. Jobbet får man anpassa efter hunden - givetvis. På ett jobb jag hade kunde hunden följa med. Nu jobbar jag hemifrån för att hundarna ska slippa vara själv. Hundar är livet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Alltså, jag kan vara utan vin, Chanel, smink, spa, karlar, you name it, men hundar måste en ju ha i sitt liv" Wohaa jag ser att du menar business! Hur kan jag ha missat att du är hundinstruktör und alles? Kommer garanterat ringa den dagen det blir taxdags. Har f ö en mycket positiv erfarenhet av en äldre BC-tik också, herregud vilken underbar hund.

      Radera
  6. Kul att läsa om hundar! Vi har tre hundar. En av dem är en korsning mellan basset och drever och de andra två är labradorer. Både basset och drever är två raser som ofta kan skälla och dra i kopplet. Men vår hund gör inte det. Och vi har inte gått någon kurs heller. Vi har bara varit konsekventa i att inte tillåta varken skällande eller dragande i kopplet. Om man börjar när de är små går det ganska lätt efter ett tag. Det är samma sak som med barn, är man konsekvent i början går det lätt sedan. :) Jag tycker att ni ska skaffa en tax (eller liknande ras)! /Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej det är här det blir syntax error för mig. Du säger: "Vi har bara varit konsekventa i att inte tillåta varken skällande eller dragande i kopplet." Vad betyder det att "inte tillåta"? De hundägare jag känner som inte har någon vidare koll på sina små darings håller på hela tiden och bannar och förmanar och har troligtvis gjort sedan start. Hur konkret har ni gjort för att få hunden att förstå? Stick med liten nål?

      Radera
    2. Jag tycker också att det är konstigt att de flesta verkar ha så dålig koll på sina hundar, men det är bara konsekvens som gäller. Men inte tjat, för det struntar hunden i. Samma sak gäller alltid! Alla i familjen bör vara med på reglerna så att inte någon låter hunden göra saker som den inte får av andra i familjen. Då blir den förvirrad och testar hela tiden vad som är ok. Vi har några enkla regler för våra hundar, tex inte skälla, hoppa, dra i kopplet och att gå och lägga sig i sin korg när familjen äter. Vi börjar med dessa direkt när vi får hem valpen. I början fattar den inte vad vi menar men efter ett antal veckor (ev månader för vissa grejer) av milda men konsekventa tillrättavisningar brukar det börja fungera. Vi arbetade intensivt med vår äldsta hund under hans första år och sedan har de efterföljande sju (han är åtta nu) varit supersmidiga. Det är också viktigt att hunden vet vem som bestämmer och att man inte ger efter för hunden om den bits eller morrar, det kommer surt efter. :)

      Radera
  7. Jag reagerar på att du skriver att taxen ligger i soffan! Varför? När började man med att hundar alltid ska vara uppe i soffor och stolar? Sitta vid matbordet? När jag hade hund (på 90-talet) så fanns inte det på kartan att de skulle upp i möblerna. Möjligen att en gammal utnött och sliten fåtölj var dedikerad till hundarna (vilket alla, särskilt hundarna, visste att det gällde just DEN).
    Vår hund hade inte ens en egen korg, det var en ras ur rasgrupp 5 (spetsar och urhundar) och den gillade att ligga lite var som helst bara det var svalt. Helst ute. I snö. Och förstod inte alls varför vi envisades med att vilja ha ytterdörren stängd när sommaren övergick till höst. Väldigt likt en katt alltså (som jag också haft).

    Familjen tjatar om hund, men jag håller emot. Visst är det trevligt, men logistiken funkar inte. Kanske just nu, men snart har minst ett, kanske två, av barnen dragit till nåt annat hörn av planeten och det är (tyvärr) långt kvar till pension för oss.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag reagerar på att du skriver att taxen ligger i soffan! Varför?" Hahaha för att det är så mysigt! Hon får inte vara i soffan eller sängen hemma, men ägarna gav mig tillåtelse. "Det är lite som att vara hos mormor". Så jag lät henne ligga under mitt duntäcke och äta godis. Påminner mig f ö om en kompis som fick hem sitt barn från mormor varpå barnet började tjata om att få "sylt i bytta" stup i kvarten tills kompisen förstod att mormodern, som ett litet snack, givit barnet jordgubbssylt i typ en liten glasslåda att tugga i sig framför Bolibompa (ni vet, i den föräldrapassage då socker = döden).

      Radera
  8. Vill du slippa nackdelarna ovan, men behålla alla fördelarna skaffar ni katt istället. Då får ni varm rulltårta i sängen, men slipper gå på kurs eftersom katter uppfostrar sina ägare på fritiden helt gratis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Exakt så. Forskingen har inte helt lyckats komma fram till om det är människan som domesticerat katten eller om det är katten som domesticerat människan. Vilket även speglar sig i svensk lagstiftning (vilket enda husdjur har rätt att gå fritt utomhus överallt?).

      Radera
    2. Haha, så är det! Men mitt tips är att ha BÅDE hund och katt. Då får man nöjet att se katten tämja hunden med!

      Radera
    3. Sparo har inte träffat vår katt. Om hon haft den motoriska förmågan hade hon knivmördat oss i sömnen för länge sedan. Det enda som håller henne kvar är lathet.

      Radera
    4. Nej då, inte dräper de sina matmaskiner. Men har ni redan katt är ju i alla fall det problemet åtgärdat. Då är bara frågan vad ni ska med hund till.

      Radera
  9. Påminns om ett av mina jobb i hemtjänsten där en av uppgifterna var att gå ut med en hund. Liten och trevlig väldigt energiskt en av de häftigare minnena från det jobbet jag hade ju aldrig gått ut med en hund förrut (hade koppel om jag minns rätt). Ja håller med att de kan och ger mycket i livet men kostnaderna de tillför vill jag ej ha räcker tillräckligt med att ta hand om de barn jag redan har. Tiden känns ju alltsom oftast knapp när man jobbar och familjepusslet ska fungera. Lägg till hund på det inte konstigt att folk behöver outsourca till hunddagis.

    Mvh Anonym-m

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om hemtjänsten gör sådant längre. De bilar jag ser i området stannar runt 8-10 minuter och då ska väl kunden duschas, mat langas fram, städning ske etc.

      Radera
  10. Jag har inte en jättebra relation till hundar. De är mysiga på många sätt och berikar säkert livet för många. För egen del tycker jag snarare att de begränsar friheten. Du begränsar möjligheten att resa för att du har en hund som behöver tas om hand och inte alltid kan tas med. Den ska rastas flera gånger om dagen och begränsar även möjligheten att ha gäster på besök pga allergier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hundar kan vaccineras mot rabies och ha pas - då tar man med dem på resan! Allergi - såna vänner träffar man utomhus.

      Radera
  11. Vår familj utökades med mellanpudeln Freya (35 cm mankhöjd, 4,5 kg) för 3 år sen och har är plus och minus:

    + Fantastisk familjemedlem
    ger närmast ovillkorlig kärlek, älskar människor
    vill hänga med på allt, smidig storlek vid resor
    klarar långa promenader, är uthållig
    gillar att mysa, leka, klurigheter
    + Fäller inte (hygieniskt och rasen som regel "allergivänlig")
    + Förväntad god hälsa och livslängd (ca 15 år)
    - Regelbunden pälsvård krävs, dyrt att outsourca
    - Trivs inte ensam någon längre tid, räkna med hunddagis om vardagar inte går att lösa på annat sätt

    Vi betalar nästan 5 000 / månad för Freyas utgifter vilket förstås svider men man får så mycket tillbaka att det är definitivt värt det tycker vi.

    Ett alternativ för att slippa hunddagis kan vara att skaffa två hundar då det sannolikt funkar bättre för dem att vara ensamma några timmar i sträck.

    Sammanfattningsvis kan jag stark rekommendera hund om rätt förutsättningar i vardagen finns såväl som ekonomiska.

    /f d hundrädd

    SvaraRadera
  12. Har du en stark längtan efter hund så uppfyll den längtan. När jag har varit utan hund har det funnits ett hål i min tillvaro, som inte fyllts av något annat. Det svåra med att ha husdjur är inte att vara bunden, tvärtom, det är det jag vill vara, bunden till och förbunden med en annan varelse. Det svåra är att ett hundliv är så kort.

    SvaraRadera
  13. Vi har hund. Har svårt tänka mig ett liv utan. Forskning visar människan blir lyckare med hund. Villkorslös kärlek till familjen. Roliga aktiviteter. Och en kommer ut mycket oftare än annars vilket också påverkar hälsa och lyckonivårr posivit.

    SvaraRadera
  14. Vi skaffade en liten hund för ett tag sedan för första gången sedan jag var liten. En sak vi inte räknat med är att vi sover så mycket bättre. Kanske är det känslan av att flocken blivit mer komplett. Eller upplevelsen av lugn andning bredvid en i sängen och att ha en pälsklädd värmedyna mot svanken. Eller kanske det är att någon blir jättenöjd när vi äntligen kommer till ro och släcker ljuset. Jäkligt mysigt.

    SvaraRadera
  15. Jag är en av dem som inte förstår grejen med hund. De människor jag möter på promenad har ofta dålig pli på sin/sina hundar. Det skälls och hoppas och slickas. Nej tack..

    SvaraRadera
  16. Taxar är coola som fan. Har en strävhårig normaltax och en korthårig dvärgtax. Provade vara utan tidigare men dessa fick flytta in, ty taxformat hål i hjärtat går endast åtgärda med en tax. Eller två.

    SvaraRadera