Vilse i klädbutikerna

Varning! Innehållet kan verka stötande för den som arbetar inom modeindustrin, den privatperson som erfarit en positiv köpupplevelse i mötet med vårens fast fashionutbud alternativt trånat efter detsamma samt de personer som sympatiserar med tidigare nämnda grupper. 

Eftersom försommaren innehållit inte bara en utan två festligheter av mer seriös art fick jag i slutet av april en idé som sällan slår mig nämligen att köpa en ny klänning, d.v.s. helt ny inte second hand. Låt gå att jag skapat den perfekta vårgarderoben via Sellpy, men jag såg för mitt inre något lite mer festligt. Som en färgglad, ja till och med diskret småmönstrad, klänning i något stiligt snitt, något som stack ut från mitt beige-svart-vita. 

Sagt och gjort, jag inledde min tur vid Kungsträdgården. Jag satte stort hopp till mitt husmärke Uniqlo men blev besviken, där fanns mest enfärgade tältliknande historier. Nåväl, en anomali, en enskild kedjas misslyckande tänkte jag och gick vidare, fortfarande med spänst i steg. Mango, Lindex, COS, Arket, Filippa K och så slutligen Åhléns Citys damplan som har de flesta märken i mellanprissegmentet. Det var ungefär där jag började känna mig trött och hängig, både fysiskt och mentalt. Jag kunde nu konstatera att jag var helt förlorad. Jag förstod ingenting, det var som om jag var i lustiga huset alternativt i en väldigt enahanda dröm som aldrig tog slut. Varför dessa känslor? För att ingenting var fint. Det var fult. Jag har aldrig någonsin varit så osugen på att handla något.


Jag går inte igenom alla plagg i detalj, då får jag hålla på hela dagen. Jag nöjer mig med att säga att de alla hade en sak gemensamt: Medioker framtoning. Pösiga och amorfa snitt (tänk: Indiska), stora volanger på slumpvis valda ställen. Intetsägande mönster som förde åtminstone mina tankar till bondesamhällets husmorsklänningar. En del djurmönstrat. Plötsligt en kortkort klänning med dragkedja från halsen ner till kjolfållen, av en typ jag inte sett sen Vi barn från Bahnhof Zoo. En del klänningar med pastellkluddsmönster, en färgkomposition jag vagt minns från barndomens trapphus i miljonprogrammet. Nedan neongröna skapelse var ett sista-minuten-tillägg från gårdagens promenad längs med Drottninggatan, fast fashion i sitt esse - denna korsning mellan bikini och trafikolycka kommer gissningsvis att vara trendig ungefär lika lång tid som det tar att läsa den här meningen.


Min genomgående känsla var att det var just spretigt och en tanke jag inte kunde slå undan var denna: "Hur vet de jag försöker att imponera på med mina nyinköp att detta är nyköpt och trendigt, inte loppisfynd?". För mitt otränade öga såg nämligen plaggen på Åhléns ut ungefär som det mindre attraktiva utbudet på Erikshjälpen i Hudiksvall (fast med en eller ett par nollor fler på prislappen). Minus att jag på Erikshjälpen har ett betydligt bredare urval eftersom det bara finns ett av varje plagg. Endast ett ställe på hela Åhléns City behagade mitt öga och det var bilden längst ner till höger i sammanställningen ovan (Wera) och den påminde väldigt mycket om min vårkapsel jag skaffat bara en månad innan, troligtvis till runt en sjundedel av priset.

En skapelse fångade särskilt min uppmärksamhet. Ett orange tygstycke, format som en pumpa. Glansigt tyg, någon form av buckla nertill, infälld i en mystisk kors- och tvärssöm som löpte horisontellt över nedre delen av tyghavet. Trots att plagget borde sortera in under "vår/sommar-mode" hade man vinnlagt sig om att exponera så lite hud som möjligt, förutom möjligen kundens anklar (som säkert ska täckas med statementskor av det slag att man inte luftar något i onödan där heller).


Som ni ser är plagget stöldmärkt, det kostade 1 999 kronor. Jag vågar inte outa tillverkaren med risk för förtalsmål, men det är alltså ett trendigt märke, inte ett sådant du kan hitta på en bakgata på Östermalm med kaftaner målgrupp tanter med turban. Jag var tvungen att skicka bilden till en vän som jobbar med mode för att fråga honom vad det här handlar om. Varför var allt så fult? 

Hans tes var att jag för länge vistats i min egen filterbubbla, d.v.s. den där jag inte exponeras för modeindustrin. Att folk i gemen, särskilt i storstadsmiljö, löpande kommer i kontakt med trender och att gränsen hela tiden förflyttas. För att citera Oscar de la Renta: "The great thing about fashion is that it always moves forward". Men modehuset de la Renta (numera under Fernando Garcia och Laura Kim) gör välsittande och smickrande plagg. Exempelvis nedan historia i svart spets: 

Och innan du kör en "men allt klär en skönhet" säger jag: Nej, allt klär inte en skönhet. Trä en orange pumpa över Drew och hon är inte alls lika vacker.


Efter många om och men tvingade jag mig in i en provhytt på Zara med den minst fula klänningen jag hittat under dagen. Jag såg som väntat ut som en sydtysk hemmafru under oljekrisen. 


Visst, den fyllde mina primära maslowska behov: Jag skulle slippa gå ut naken och dessutom fick jag en känsla av att den med sina lutherskt långa ärmar skulle värma bra under kyliga sommarkvällar. Men där tog det stopp. Jag kände mig varken snygg, välklädd eller stilig i den och jag skulle aldrig ta på den för fest. Jag får av en fashion connaisseur senare veta att detta är en "typisk snygg jobbklänning." Jag är glad att jag känner folk med känningar i branschen som kan förklara sådant för mig. Och om nu DU läsare nöjt införskaffat just ovan klänning och nu blir illa berörd vill jag bara säga: Du bär säkert upp den på det sätt den förtjänar, det jag beskriver ovan är mitt möte med denna skapelse vilket inte behöver vara representativt.

Jag köpte denna dag ingenting utan bar svart pennkjol och vit blus på festerna, till det ett par beige pumps och matchande clutch. Gick alldeles utmärkt, fick till och med ett par komplimanger för mitt nagellack. Men mitt möte med fast fashion lämnade mig ingen ro. Så många frågor. Jag fattar att man ständigt måste skapa nytt för att få kunderna att köpa nytt. Om modet sett ut som i min Uniqlokapsel år ut och år in hade folk gjort som jag: Endast köpt nytt när det gamla gått sönder. Men köper kunderna verkligen dessa kläder? Jag såg ju förvisso att några kvinnor i min ålder rafsade runt på Åhléns och vissa verkade ta sig så långt som till kassan. Men jag kan verkligen inte påstå att jag sett vänner och bekanta gå klädda i dylika plagg, för då hade jag haft tid att vänja mig och chocken hade inte blivit alls lika stor.

Kan man inte som bransch enas om att göra saker som folk ser bra ut i? Jag har sedan länge insett att min egen tolkning av "snyggt" faller inom ramen för klassiskt, d.v.s. trist. Men nu gjorde jag en empirisk undersökning baserat på ovan foton dagarna efter mitt möte med butik och kanske ville folk bara stryka mig medhårs (kanske var de rädda för repressalier eftersom de såg hur jag eldade upp mig), men jag fick medhåll från de flesta. Utom en bekant som menade att man på hans ubertrendiga arbetsplats bar lederhosen (4real) varför ovan bilder närmast var att betrakta som konservativa. 

Det var först vid genomlyssning av Ledarredaktionen 6 maj jag började närma mig någon sorts förklaring. Runt 40 minuter in i programmet berörs debaclet kring Elle-galan och varför Ebba Busch blev avinbjuden. Om man bortser från det bakomliggande politiska jiddret säger Paulina Neuding så här: 

"Det har ju följt en estetisk diskussion också [...]. Ebba Busch anklagas för att vara en 'nippertippa'. [...] Hon har kritiserats för att hon har klackskor på sig, för att hon hade en vit klänning under en partiledardebatt. Det finns något djupare kulturkrigsmässigt i hela den här estetiska konflikten. Här har man en kvinna som kritiseras för att hon har en klassisk stil. Om man tittar på Met-galan och kusinen från landet, Elle-galan, så ser man att de allra flesta i den typen av kotterier väljer en helt annan estetik. Där är man inte ute efter att vara piffig. Det är helt andra värden som man är ute efter: Chockvärde, att man är cool eller att man har coola referenser. [...] Så här dras Ebba Busch in i en rent estetisk konflikt där att vara klassiskt fin är någonting som är förknippat med att vara tillgjord, förljugen och eventuellt förtryckt och inte radikal."

Jmfr. random arkitekturbråk där eliten efterfrågar nytänkande medan svenne banan till den förra gruppens förtret slutar dyrka efter 1930. Och jag tänker att om de som enligt Lex "Djävulen bär Prada" styr modeindustrin, d.v.s. ungefär samma människor som närvarar vid Met-galan, bestämmer sig för att premiera coola referenser framför passform och (subjektiv åsikt) stil, speglas naturligtvis detta i det mode som sedan pumpas ut i butik. 

Och så kommer det sig att Veronika 52 står och fingrar på en städrock med volang på Åhléns City 2022, trots att hon för något år sedan hade fnissat om någon hållit fram ett dylikt plagg för henne på Myrorna. En städrock som om tre-fyra år ironiskt nog faktiskt hamnar på Myrorna eftersom den då kommunicerar helt fel referenser vilket, ledsamt nog, är dåliga nyheter för såväl din privatekonomi som för vår planet.

Min stora klädidol är fortfarande Tini Warg på Tini Garments som i år utökat sin ständiga baskollektion till elva plagg, samtliga skräddarsydda från kundens mått och med hållbarhet på en livstid (plaggen lagas där och kan även läggas ut/sys in vid behov). En dag, i den utopiska minimalistettan, är det dessa plagg jag ska ha och jag skola aldrig mer slå lovar på Åhléns City plan 2.

Har du varit ute och sonderat vårmodet 2022 och hittade du något som föll dig i smaken? 

Mvh/
FruEfficientBadass

29 kommentarer:

  1. Jag har samma upplevelse som du - material och snitt är hopplösa! Delvis hänger detta ihop med att bulken säljs via nätet = om kläderna är säckiga passar de alla = färre returer. Dessutom är bomullspriserna höga, vilket gör att det används polyester och viskos i högre utsträckning. Ergo = modet skapas för vinst och inte till vår fägnad eller glädje. Syr fler och fler plagg åt mig själv p g a denna trend.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Delvis hänger detta ihop med att bulken säljs via nätet = om kläderna är säckiga passar de alla = färre returer. Dessutom är bomullspriserna höga, vilket gör att det används polyester och viskos i högre utsträckning." Det visste jag inte, verkar logiskt.

      Radera
  2. Jag har anammat ditt sätt att se på kläder (tack för inspirationen). Fick hem min ”nya” cashmeretröja från sellpy häromdagen, en i beige. Ser knappt använd ut - 350 kr! Så jäkla nöjd! Jag har mest svart, vitt och beige i min garderob. Jag köper få kläder men de jag köper är av god kvalitet och är tänkta att hålla länge. Bla väljer jag Houdini som verkar göra ett försök att tänka på klimatet. Jag köper inte allt begagnat utan väljer hellre få plagg. Begagnat håller inte lika länge och då måste jag göra inköp lite oftare vilket tär på min begränsade energi att fatta beslut. Men jag har en hemlig last… jag har hittat ett märke som gör klänningar som både faller mig i smaken och som är i rimlig prisklass… nämligen (lite pinsamt att säga det) Marks and Spencer. Jag beställer på nätet (zalando). Passar min kapselgarderob och min stil.

    SvaraRadera
  3. så sant, nattlinnen att bära på jobbet ? , städrockar och illgröna konstiga skapelser.

    SvaraRadera
  4. Förfärliga kläder ju, klänningen du testade var... Själv har jag numera problem att köpa kläder, de sitter dåligt, t-shirts är supertunna o gärna med en hals som är dubbelt så stor som äldre sköna har. Jeans går snart inte att hitta längre. Ej heller snygga o sköna chinos. Tom barnens kläder börjar nu bli lika tunna som vuxenkläder, dvs noll kvalité samt hänger säckiga på kropparna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. " t-shirts är supertunna o gärna med en hals som är dubbelt så stor som äldre sköna har. " Kolla Dressmans bas-T-shirts. Köpte ett par vita och ett par marinblå till min man och jag tyckte att de hade den rätta crewneckiga lite tightare halsen samt bra bomullsdensitet.

      Radera
  5. Ja gjorde en tur bland butikerna och fick samma upplevelse...hu!
    Så håller mig till mina gamla kläder. Var annars också ute efter en sommarklänning/kjol.

    //Veronica

    SvaraRadera
  6. Känsla & smak, som har butiker vid Odenplan och Mariatorget, har vackra klänningar och annat fint. Camilla Thulins kläder bla. som alltid är kvinnliga och färgglada. /Elise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett av mina stoltaste ögonblick var när jag stötte ihop med Camilla Thulin på Park under bokmässan. Hon var så snygg. Jag kunde inte hålla mig (fan som jag är sedan många år) utan sa till henne att jag tyckte att hon var så fantastiskt stilig. Lyckligtvis hade jag min lilla svarta från Karen Millen på mig och hon synade mig från topp till tå och sa: "Du har inte så dum stil du heller". Mmm love her. Finns en del Thulin på Sellpy och jag gillar snitten, däremot sällan mönstren som känns lite gobelängiga om du fattar.

      Radera
  7. Ja, me verkligen!
    Tänkte köpa mig en ny topp till en kjol jag redan har för att ha till studentfest. Och jag tänkte öppna plånboken helt om jag hittade Topen med stort T. Ni vet den där perfekta. Hade ett väldigt öppet sinne och plånboken.
    Men din beskrivning hade även passat på min upplevelse...
    /C

    SvaraRadera
  8. Köper nästan bara kläder på nätet (tyvärr) eftersom utbudet i affärerna är uselt. Jag älskar färg och mönster vilket blir en omöjlighet för mig i detta land att hitta i butik. Jag bor i Gbg ändå finns det knappt en vettig affär med vettiga priser. Lindex, Kappahl, HM överallt. Kläderna är precis som du säger märkliga. Oftast skitfula, jättesmå eller jättestora. Det verkar som att det i Sverige skapas ett "sverigemode" villet gör att alla helt plötsligt klär sig precis likadant. Och så tror man att det är sk modernt. Nu är det gräsliga klumpsneakers, avklippta fransiga jeans och boxiga jackor/tröjor. Jag ser också gräsliga badtofflor med vita tubsockor i. Varför??? Jag fattar inte. Kvinnor 35+ ser ofta ut att ha på sig sina barns kläder. Mjukisbyxor och mjukiströjor i färger som knapp kan anas. Skitfult och skittrist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nu är det gräsliga klumpsneakers, avklippta fransiga jeans och boxiga jackor/tröjor. Jag ser också gräsliga badtofflor med vita tubsockor i. " Köper den beskrivningen rakt av. Första gången jag såg de avklippta fransiga jeansen ville jag gråta en skvätt. Nu har jag vant mig. De är väl typ ute nu förresten, har varit med ett tag? Eller har de gått och kommit igen?

      Radera
    2. Haha. I Göteborg finns de tyvärr fortfarande kvar..

      Radera
  9. Nej, bevare mig väl! Du har fostrat mig bättre än så. Men jag fyndade en mörkblå ylleblazer på Sellpy som jag fick hem igår. Satt som en smäck. Varm som en yllekofta och snygg som en kavaj. Funkar året om eftersom jag bor i Sverige.

    SvaraRadera
  10. "Sydtysk hemmafru under oljekrisen" Men jag dör! Det är ju precis så jag ser ut i allt jag provar också. Eller möjligtvis som om jag, som en av mina vårdtagare i hemtjänsten för länge sedan, tagit på mig ett påslakan.
    Jag vill ha klänning! Men jag vill inte ha volanger, puffärm eller jättestora tygsjok som får mig att se ut som en hög med tvätt. Och längden, don't get me started. Jag vill varken visa knäna (15 centimeter osorterade knölar) eller riskera att trampa på fållen eller trassla in tyget i cykelhjulet. Men det verkar inte finnas något mellanting. Det lär inte bli någon klänning i år heller.
    DDT

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Eller möjligtvis som om jag, som en av mina vårdtagare i hemtjänsten för länge sedan, tagit på mig ett påslakan." haha

      Radera
  11. Hahaha! Eftersom jag behövde en ny klänning denna sommar, kunde jag ha skrivit inlägget själv. Du behöver inte vistas i en filterbubbla för att tycka att årets mode är gräsligt. Det är det helt enkelt. Själv är jag förtjust i stilar från förr - en stor skillnad på forna tiders mode var att då var mormorsklänningarna välskräddade, nu hänger de som ledsna, sladdriga tält. Ifall detta är ett knep att minska svenska kvinnors klädkonsumtionen så är det lyckat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag nämnde ju Karen Millen i en kommentar längre upp. Jag gick in på Sellpy nu och sökte på hennes klänningar och de har ett rätt klassiskt snitt fast ofta med en twist. Bra passform, i alla fall på den klänning jag har. Testa det.

      Radera
    2. Exempelvis nedan:
      https://www.sellpy.se/item/Z1BttW2WTS/karen-millen-klanning-strl-38-beige-flerfargad

      https://www.sellpy.se/item/rFOY2rrJSo/karen-millen-klanning-strl-s-bla

      https://www.sellpy.se/item/F6fGCut0oM/karen-millen-klanning-strl-40-flerfargad

      https://www.sellpy.se/item/mmYUZtMJTZ/karen-millen-klanning-strl-40-rosa-flerfargad

      https://www.sellpy.se/item/kocTsG7Q0F/karen-millen-klanning-strl-40-svart

      Radera
  12. Ungefär lika kul som att vara ute efter en bikini i år. Efter graviditet + amning och 35 fyllda år är inte bikinimodet med skärning på trosorna upp till armhålorna riktigt vad jag känner mig bekväm i… hittade tillslut ett svenskt företag som heter Green Active Lifestyle som dessutom syr allt i Sverige och kunde t.o.m. erbjuda att man kan få måttanpassat!! Till priser som inte ligger speciellt mycket högre än typ & Other storiers där jag kollat på bikinis!! Blev ett nyköp där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bikini är alltid hemskt. Jag började för några år sedan att använda den typen av manliga badshorts som man får på yasuragi (har även köpt ett par från Adidas i helsvart). Svart bikinitopp halterneck till det. Så slipper man ta sig an hela bikinivaxningsprocessen samtidigt som man döljer de gröpigaste bitarna.

      Radera
  13. Nu var du så där träffande och sanslöst rolig igen Fru Efficient Badass! Sluta genast med det, ty jag får diafragmakänningar av det mest genanta slag.

    Och nej, har inte kollat vårmodet. Detta trots att morsan hela sitt arbetsliv jobbade inom konfektion och klädde upp familjen till tänderna fast det var knapert i hushållet nästan jämt. En viss stilkänsla kan nog ha grundats där, men schysst smak ska nog inte ska blandas ihop med modeföljsamhet. Det sista tycks dessutom ha stark korrelation med att ständigt måsta leva ut sin inre big spender.

    Vänliga hälsningar
    //B

    SvaraRadera
  14. Förnyade min garderob i höstas, till stora delar på Uniqlo. Räknar med att den håller i ett par år. Satsade istället på rödvin (Grand Sud Merlot, på petflaska!) och kvalitetstid med sonen (We Own This City på HBO).

    Använde mina överblivna pengar till rean på börsen och köpte 500 aktier i Castellum. Nästa års utdelningar ser därmed ut att bli 275 950 kr. - dubbelt så mycket som jag behöver för att gå runt.

    /Max

    SvaraRadera
  15. Håller med till fullo. Applicerbart även på gångna vinterns mode, hu! Man skulle/skall gå omkring i en för stor fotsid, quiltad och boxig kappa (som ett 80-tals överkast till dubbelsäng) med en toppig te-huva på huvudet. Det är helt surrealistiskt. /Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gah!! De vandrande sovsäckarna!! Gud, varifrån kom dessa? Jag är lika förvirrad som du.

      Radera
  16. Har tänkt att det inte är jag som hänger med, modet är hemskt och genomskinligt. Genomskinligt, jag vill inte visa fläskmagen eller tjocklåren för alla. Modet är skitfult. Du sätter verkligen ord på vad många känner och tycker inför dagens mode.

    SvaraRadera
  17. Jag har lyckats ta mig igenom butiker i tre städer i ett försök att hitta sommarkläder som inte är asfula. Jag hittade snygga byxor på Filippa K som var raka, snygga och luftiga. I övrigt har jag inte lyckats hitta annat än oklädsamma säckar till klänningar. Hittade dock en bomullsklänning av den enklare sorten på Only av misstag. Hur man kan skapa något så otroligt fult och oklädsamt som sommarens kläder är obegripligt.

    SvaraRadera