Är jag FIRE?

För en tid sedan fick jag frågor om vår ekonomi och det slog mig att det var ett tag sedan jag skrev om den ur någon form av helhetsperspektiv. Likt andra som dragit ur pluggen har jag pö om pö förlorat intresset för månatliga sammanställningar och graflaborationer. 

Under yrkeslivet var de däremot min snuttefilt i konferensrummet och jag har ett Excelark med tolv flikar som minne, senast redigerad i oktober 2018. Men jag kan ge en övergripande sammanfattning ändå eftersom kontentan är inympad i mitt centrala nervsystem. Jag kör en FAQ:

Lever jag på min man?

Svar nej. Vi har delad ekonomi vilket innebär att han ansvarar för sin del av räkningarna och jag för min. Vi har ett rätt enkelt upplägg som går ut på att jag betalar allt som har med Hudik att göra och han allt med Stockholm. Fram tills nu har det varit en rätt jämn splitt, men med stigande räntor kommer han att bära ett tyngre lass varför jag under hösten har tagit över föreningsavgiften i Stockholm. Å andra sidan kommer elen dra iväg här så vi får se var det landar. Vi handlar och tankar en gång i veckan och varannan vecka betalar han, varannan vecka jag. 

Min man har sin egen ISK som är mindre än min, men han har inte heller ambitionen att sluta jobba. Däremot vill han inte arbeta heltid och sedan vi flyttade upp till Hudik jobbar han mellan 50 och 60 procent samt har några styrelseuppdrag på distans.

Är jag ekonomiskt oberoende?

Det beror på vilken definition man väljer. Den mest vanliga i den svenska bloggosfären är att man bara räknar med sparande i exempelvis ISK. I så fall är jag inte FI, åtminstone inte enligt fyraprocentregeln. Nu räknar jag visserligen inte med fyraprocentregeln utan med en mer himpavimpa sjuprocentregel. Jag är inte ens fri enligt sjuprocentregeln, utan måste dra in några tusen i månaden, se punkt "vad kostar mitt liv".

I den amerikanska bloggosfären räknar man ofta in allt i sitt nettovärde, det vill säga även fastigheter och pensionsavsättningar. I så fall är svaret ja, jag är FI. Mitt samlade nettovärde, i det fall vi skulle sälja huset och lägenheten samt att jag plussar på pensionsavsättningar och ISK ligger på en rätt maffig summa. Jag har inte räknat på det i detalj eftersom ett sådant scenario är barockt. Att sälja ett hus som varit i släkten i tio generationer? Då ska vi sitta rejält i kläm. Eller en lägenhet med gångavstånd till Riche när våra utsikter att någonsin få bostadslån igen är likamed noll? Tveksamt, åtminstone under de närmsta tio åren. 

Men säg runt tio miljoner för min del och mer för min man då han har haft högre pensionsavsättningar än jag. Men eftersom vi inte vill sälja är det ett ointressant tal. Inte heller känns det som att jag kan räkna med pensionen som en tillgång eftersom den är knuten till ålder, varför jag i min taktiska planering bara utgår från ISK.

Vad kostar mitt liv?

Mellan 13 000 och 15 000 kronor per månad. Det högre beloppet gäller under vinterhalvåret på grund av elkostnaderna i Hudikhuset. Sommaren är i regel också dyrare på grund av aktivitetsnivå. Hösten är min frugala period, då jag drar mig tillbaka i mitt gryt och putsar mynt. 

Anledningen till att min månadskostnad är förhållandevis låg trots att vi har tre barn i dyrålder (ni som klagar över blöjpriserna, kom igen när de äter elektronik, körkort och Ugg:s) är att vi när barnen var små satte undan deras barnbidrag inklusive flerbarnstillägg under sju år. Dessa pengar har göttat till sig bra och vi använder denna barnens frihetsfond till allt som är utöver mat och annat löpande. Språkresor, tandställning, körkort, datorer, mobiler etc. 

Vi har också givit de två äldsta varsin liten ISK som de tvingas föra över 200 kronor till från studiebidraget varje månad för fondköp. De köper då Länsförsäkringar Global Indexnära. Och med det menar jag att det görs en automatisk överföring från konto "Barnbidrag" till deras respektive ISK från vilken jag lagt upp ett automatiserat fondköp varje månad. Men de vet hur man loggar in och kollar läget.

Hur såg min sparresa ut?

I maj 2015 trillade jag via Jan Bolmesons blogg in på MMM och blev frälst. Efter en månads sträckläsning och frenetiskt excellande släggade jag skiten ur min privatekonomi. Jag fick vid den här tidpunkten ut runt 34 000 kronor i månaden samt då och då bonus. I och med MMM började jag fimpa utgift efter utgift och eftersom många av dem var rent consumer suckerae (städhjälp, barnpassning, dussincharter, matkassar, fönsterputs, frisör- och restaurangbesök, ansiktsbehandlingar etc) gick det ganska fort. Men det tog ändå drygt ett år innan jag var uppe i sparkvot 40 procent. Räknar man in barnbidraget var sparkvoten högre.

Dessa år var gynnsamma för firman och i egenskap av försäljningschef fick jag två år i rad en ganska fläskig bonus (hade inget med mig att göra, men valutadiffar ledde till svarta siffror) som gick rakt in på ISK:en. Flytten från huset in till stan gjorde också att vårt liv blev billigare, trots att vi ökade lånen. Det kostar att ha hus, även nyproducerade sådana eftersom det florerar diverse kollektiva smittor i villaområden i storstadsmiljö (terrasstillbyggnadsvirus, markissjukan etc). Vi sålde också en bil som gick in på våra ISK:ar.

När jag i juni 2018 drog ur pluggen var jag halvvägs mot sparmålet 3,5 mkr. Vi flyttade då upp till Hudik och hyrde under de två första åren ut vår lägenhet i Stockholm vilket gav 20 000 i månaden efter skatt. Under den här tiden läste jag på heltid och tömde bidragsdelen i CSN vilket med barntillägg gav 4 500 kronor i månaden. Jag behövde alltså inte röra ISK:en under dessa år.

Året därpå jobbade jag deltid som reporter med samma resultat. I slutet av förra året var jag på god väg mot nästa miljonstreck (3) men sen slog skiten i fläkten och nu är jag nere på samma nivå jag var före corona buä buä. Men jag gör som ni andra, filtrerar på 5 år när jag behöver göra ett uttag. 

Gör jag uttag ur ISK:en?

Ja. Lyckligtvis sålde jag av en del förra hösten som, tillsammans med mina inkomster från boken och ledsagarjobbet, hållit mig flytande under året. Jag ser mig alltså mer som Flamingo-FI än som FI. Med det menar jag att jag har pengar nog att hålla mig flytande fram tills pensionsuttag (åtminstone om jag börjar ta ut tjänstepension tidigare än ordinarie pensionsålder), men om jag vill ha guldkant på tillvaron får jag gigga. 

Hur tänker jag framåt?

Det är naturligtvis svårt att sia om framtiden, men om jag utgår från en inflationsjusterad tillväxt på i snitt fem procent per år samt antagandet att jag inte kommer att dra in en krona till, ser det ut som nedan.


Tabellen är från Ultimate Retirement Calculator och det syns dåligt, men kontentan är att även om jag säljer av för 180 000 kronor om året kommer jag att ha drygt 1,6 mkr kvar på ISK:en det år jag kan börja plocka ut tjänstepension. En tjänstepension som täcker mina mest basala utgifter. Men samma sak här: Vill jag göra extravagant skit får jag antingen jobba, sälja fler fondandelar, sälja lägenheten (och flytta till en hyresrätt SKB vilket är görbart eftersom barnen inte bor hemma längre) eller...ingenting, det är de alternativ jag har. 

Nu finns det många if:s and but:s med ovan. Klarar jag mig på 180 000 om året med ökad inflation? Vet ej. Det jag vet är att vi nog kommer att leva lite billigare när barnen ett efter ett flyttar hemifrån och det drar ju igång redan nästa år. 

Det finns också en möjlighet att barnen hinner flytta hemifrån innan de slukat hela frihetsfonden och då tänker jag ta mig friheten att disponera över den i samråd med min man. Han gillar havskräftor se.

Å andra sidan är det inget som säger att vi om ett tag inte går tillbaka till högre börsavkastning. Tvärt om indikerar historien att så kommer ske. Och jag kanske äntligen får min thriller i kemtvättsmiljö utgiven och då är jag hemma. Den som lever får se och den som är flexibel i tanke och handling har en fördel. Och jag vill gärna tro att jag är flexibel i tanke och handling.

Vad sparar jag i?

Innan jag hittade FIRE-bloggosfären hade jag mitt blygsamma sparande på ett fasträntekonto med typ två procent ränta. Jag vill minnas att jag ett år gjorde 700 kronor efter skatt. Sen övergick jag i samråd med min säljare banktjänsteman på Kuckelimuck till deras egna fonder. Först aktiv förvaltning, men efter att jag hittat MMM bytte jag till de som etiketteras Robur med drygt 0,2 procent i avgift. De var väl helt ok, men av ideologiska skäl var jag tvungen att flytta över till Avanza och där blev jag förälskad i Spiltan Aktiefond Investmentbolag som fortfarande är min största post. Jag har också Länsförsäkringar Global Indexnära.

För några månader sedan blev jag emellertid grupptryckad av IGMR att testa Lysa och jag förde över en mille dit, ganska precis innan vårens stora dipp. Det var ett bra tillfälle för ett alfabeta-test och jag kunde konstatera att Lysa gör precis det de säger sig göra: De presterar med kudde åt båda hållen. De kommer inte att vara bäst i klassen i uppgång men inte heller sämst i klassen i nedgång. Det är som indexfondernas indexfond, i form av en fondrobot. När jag i förra veckan gjorde ett uttag tog jag från Lysa eftersom värdet där minskat med åtta procent sedan köp. Att jämföra med mina Avanzainnehav som gått ner med 30 dito YTD. 

Sen jag hjälpte en bekant med köp av utdelningsaktier blev jag även lite sugen på att testa. Jag är så vansinnigt förtjust i klirret i mobilen vid utdelning. Men jag har bara några tusen där eftersom utdelning som bekant faller ut även med fonder. Med fonder (särskilt av indextyp) slipper man också bolagsrisk, det vill säga risken att helt förlora ett innehav på grund av konkurs, eftersom indexfonden är självrengörande. Men som sagt, utdelningsljudet i Avanzaappen är kul.

Varför en sparblogg?

När jag påbörjade min sparresa fanns det rätt många investeringsbloggar men få sparbloggar. Det är ju jättebra med folk som exempelvis Jan Bolmeson som inspirerat mig mycket, som skriver om hur du ska placera pengarna. Men utmaningen för mig, som sparade runt tusen kronor i månaden när jag hittade MMM, var att veta hur jag skulle yxa loss pengarna som skulle in i investeringarna, fast i hedonic treadmill som jag var. 

Jag minns att jag, pre MMM, googlade spartips och hamnade på en sajt som tipsade om att man kunde späda ut duschkrämen i en blomduschflaska med vatten för att få den att räcka längre och liksom...bläk, vad är det? Inte tar det mig till ekonomisk frihet i alla fall och låter dessutom obehagligt. 

Nu har ju sparbloggarna poppat upp som svampar ur jorden och det tyder ju på att många upptäckt ett annat sätt att se på såväl privatekonomi som livskvalitet (för det är ju KUL att hitta smarta sparlösningar). Jag tror att många som fått upp ögonen för sparande och den tillhörande sköna nattsömnen gärna vill "ge tillbaka" genom att blogga. Själv skulle jag kunna donera en njure till MMM.


Mina kom-igång-tips

För dig som är ny på bloggen har jag samlat mina topp tio spartips i fliken med samma namn (du når den i webbläge, d.v.s. från datorn). Vill du ha mer rekommenderar jag Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende där jag plockat ut de bästa spartipsen från bloggen. Tipsen går att applicera oavsett inkomstnivå.

Jag är helt övertygad om att den stora utmaningen vad gäller hög sparkvot är psyket. Man måste vara motiverad (ha ett tillräckligt attraktivt mål) och vara uthållig. 

För att uppnå det förstnämnda tror jag på att hitta sin community och dela erfarenheter (vår fantastiska bloggosfär såväl i Sverige som utomlands). 

För att uppnå det andra behöver du spelifiera sparandet. Lönecava är en sådan sak. Din hjärna ska tycka att det är kul att spara, annars kommer den att försätta dig i knipa. Att ha en frihetsgraf motiverar också, så att du visuellt kan se dina framsteg månad för månad.

Det jag däremot inte tror på är självspäk. Det kan funka ett tag och jag uppmanar alla att åtminstone i början av sparresan ta en köpfri eller restaurangfri period, gärna ett helt slaktår för att komma igång och se resultat som i sig motiverar. Men därefter måste nog de flesta integrera några element som får det att kännas lite härligt och stundtals lyxigt.

För man behöver inte vara sparsam precis hela tiden eller på alla fronter för att kunna vidhålla en frugal livsstil. Kolla Fri2032, som trots hästar lyckats finfint. 

Jag hänger gärna med mina vänner ut på finkrog. Men jag gör det kanske en gång per år och övrig tid äter vi all mat hemma. Jag och min man har förvisso börjat med otyget att äta lunch tillsammans ute någon gång per månad men det är äktenskapsunderhåll.

Jag köper dyr parfym, men jag klipper sedan sju år mitt eget hår och lägger i princip inga pengar på kläder. Und so veiter. För som Paula Pant säger: You can afford anything, but not everything. 

Mvh/
FruEfficientBadass

30 kommentarer:

  1. Synd att ingen har kommenterat ett så intressant och välskrivet inlägg.

    För egen del skulle jag vilja tokhylla Lundaluppen, tack vare honom undgick jag en mängd sparfällor och sitter idag med en portfölj som ger mig drygt en kvarts miljon om året i utdelningar, dubbelt så mycket som jag behöver för att gå runt. (Jag jobbar fortfarande ett par månader om året så lite lön kommer det också in.)

    /Max

    SvaraRadera
  2. Läst dig länge. Du skriver roligt och gör siffror (som många andra ) tycker är tråkigt. "skilsmässa är dyrt..."

    SvaraRadera
  3. Det här inlägget går att hitta om man googlar efter det, men det syns inte om man bara går in på bloggen.
    De tre senaste inläggen när man scrollar på bloggen är:

    https://efficientbadass.blogspot.com/2022/08/greedflation.html

    https://efficientbadass.blogspot.com/2022/08/budgetfixa-garderoben.html

    och

    https://efficientbadass.blogspot.com/2022/09/frugal-rabatt.html

    SvaraRadera
  4. Hejsan
    Som vanligt ett trevligt inlägg. Min ingång i vår frihetsresa var boken Rikaste mannen i Babylon. Man kan alltid diskutera hur man skall investera/amortera, men denna bok gav iaf mig min första insikt hur man får loss en del av sina inkomster.
    Vänligen
    //Jonas L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ringer en klocka men känner inte till boken närmare. Från 1926.

      Radera
  5. Vår sparresa kan vi helt tacka fru EB för. Från första kronan till ganska mycket idag fem år senare. Tycker också det var kul att läsa ett inlägg om resan och summorna per månad. Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä men jag har tänkt ut en present som du ska få. En sak som du skrev att du hade en ful av i ett av dina första inlägg, men som du behöll av sparskäl. Jag lyckades inte göra det för vi använder vår varje dag och då ”måste” jag ha en fin i trä. Tänkte överlämna den någon gång när vi passerar Hudik på väg till fjällen.

      Radera
  6. Himla kul att läsa om siffrorna och planen.

    SvaraRadera
  7. Bra inlägg - jag är en av dem som tyckte det skulle vara intressant med lite mer konkret info så tack för det!

    SvaraRadera
  8. Intressant att ingen i FIRE rörelsen verkar tycka att tillgångerna behöver 'skyddas' i en tryggare sparform när man har 'slutat jobba'. Jag menar börsen skulle kunna dippa 40%. Är det pga att ni/många har ändå någon slags jobb eller hur tänker ni kring att 'skydda' pengarna när man har nått en viss nivå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen har jag alltid sett till att jag har motsvarande tre års förbrukning i likvid eller motsvarande. Officiella rekommendationer brukar vara fem år men det tycker jag är lite att ta i. Många i FIRE-communityn brukar hävda att allt ska vara placerat hela tiden eftersom eventuella dippar över tid alltid kompenseras med råge av den långsiktiga börsuppgången. Jag köper det resonemanget i ett övergripande och statistiskt perspektiv. För individen som behöver pengar vid en specifik tidpunkt är det däremot inte alls säkert. Det kan tvärtom bli mycket dyrt. Personligen sover jag bättre när jag kan vara hyfsat säker på att inte behöver realisera förluster.

      Radera
    2. Bra sammanfattning Frihetsgrader. Jag tillhör väl de som hejat på maximal investering med ungefär den motiveringen du anger ovan. Men med nuvarande läge (som inte ser ut att vända inom kort) ångrar jag att jag inte haft mer likvida medel. Jag skulle säga två år, lite beroende på andra faktorer såsom tid till ord. pensionsutbetalningar och/eller extrajobb, familjesituation osv. Om jag exempelvis varit ensamstående och utan barn hade jag lätt kunnat gå över till en helt annan mathållning, bensinförbrukning och andra förändringar vilket minskat uttag.

      Radera
    3. "För individen som behöver pengar vid en specifik tidpunkt" Det är det jag menar - i uttagsfasen så behöver man pengarna - om man inte har inkomst från tjänst/företag vid sidan om

      Radera
  9. Tänk om man kunde få känna känslan igen som där i början när man började slakta onödiga utgiftsposter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det brukar jag också sakna ibland. :)

      Radera
    2. Håller med till fullo. När snus abonnemang resturang hus är borta saknar man den känslan av att överlista sig själv…

      Radera
  10. Just hur man beräknar sitt kapital är ju intressant. Själv har jag aldrig räknat med värdet på mitt boende. Helt enkelt för att jag långsiktigt planerar att bo i samma boendeform och med ungefär samma standard i samma område.

    När det gäller pensionskapital har jag inte räknat med själva kapitalet utan i min "livskalkyl" lagt in årsinkomsterna från de olika pensionsdelarna utifrån vad MIN PENSION uppskattar utifrån hur länge jag tror att jag kommer att göra nya insättningar och från när jag planerar att ta ut. Något som har visat sig stämma ganska bra nu när jag har börjat ta en hel del av dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är därför jag gillar den ovan länkade Ultimate Retirement Calculator eftersom du kan föra in pensionsutbetalningar, engångssummor, estimera tillväxt på kapital och ta med inflation. Det är väl strunt samma att man har en massa pengar på pappret. Det viktiga är att kunna bekosta sin tillvaro under önskad tid utan att ta blancolån.

      Radera
  11. Hej,
    Låter som en bra framtidsplan, men hur får ni ihop det med att behålla lägenheten nu när räntorna går upp? Minns att du i tidigare inlägg övervägt att sälja, hur löste det sig? Det är väl den enda svaga punkten i resonemanget, annars låter det som att ni klarar er finfint!
    Tack för en toppenblogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom vi inte amorterar har vi utrymme för fler ökningar även om det på kort sikt är sura pengar. På lång sikt räknar vi med att värdeökningen (eller: återgång till de värden som var innan ränteökningarna) i sig motiverar innehav över tid.

      Radera
  12. Vilket roligt inlägg att läsa! Alltså tråkigt med högre kostnader och sådan skit, men det känns alltid inspirerande att läsa om hur andra tänker och hur det utvecklar sig. För om det var något jag insåg när jag postade mitt senaste inlägg så var det att jag förändrats ganska mycket under tidens gång och att jag varit dålig på att skriva om förändringarna. Sen förändras ju även förutsättningarna hela tiden, precis som du tar upp, vilket i sig också är intressant och har en inverkan på hur saker blir. Nuvarande höga inflation som inte primärt orsakas av en hög efterfrågan gör till exempel att jag känner mig mer positivt inställd till amortering idag än jag tidigare gjort. Så saker kan ju förändras med nya erfarenheter.

    SvaraRadera
  13. är lite nyfiken på huset som har gått i 10 generationer. Hur funkar det med arv? Har ni alltid varit ensambarn i 10 generationer eller köper syskon ut varandra? Tex hur kommer det att funka med dina barn (och eventuella kusiner?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En blandning av slump och ensambarn. Hur det blir i nästa generation har jag ännu inte klurat ut.

      Radera
  14. Väldigt läsvärd inlägg! Känns som att du levererar nu! :D Superintressant att läsa och motiverande!

    SvaraRadera
  15. ”Och jag vill gärna tro att jag är flexibel i tanke och handling” - så kallat mentalt spänstig som Lena Ljungdahl skulle säga. En av de bästa egenskaperna man kan ha skulle jag tro.

    SvaraRadera
  16. En novis här och Inget relaterat till dagens ämne ..... eller? Hur hanterar ni de extremt kraftiga nedgångarna på kontot/kontona?

    SvaraRadera
  17. Okey. Bra! Uppfattar att FI uppnåtts sedan en tid enligt min egen, högst godtyckliga, bedömning. Till grund ligger dels en förströdd ekonomisk kalkyl, och dels ett inre upprepande av orden "memento mori". Tjatandet resulterade till slut i en övermäktig nedbrytning av det motstånd vilket, måste man ändå medge, varit ohyggligt stark.

    Retroaktiv laissez-faire ideologi i light variant tillämpas nu på det ekonomiska området vad gäller resursallokering till avkommorna. För egen del har jag i stort sett upphört med diskning av plastpåsar.

    Genom FI så är skidorna vallade. Det är nu själva åkningen kan starta tänker jag. Eller den inre resan om man lutar åt det hållet. Gissar att konsumtion aldrig kommer att bli viktigt för min del. Står valet mellan pleasure och peace så vinner det senare 11 gånger av 10. Hur man når dit är förstås en annan sak.

    /B

    SvaraRadera
  18. Intressant inlägg! Tack så mycket. Det ger mig energi att fortsätta gneta till frihet. En vacker dag så… //Linda

    SvaraRadera
  19. Så spännande att läsa inlägget och även kommentarerna för er alla andras tankar!

    Jag och min man har mer och mer också försökt att tänka FI ut ett bredare perspektiv. Från att bara ha tittat till ISK-värde har vi nu breddat att se till passiva inkomster (indexfonder + uthyrningsinkomster) och även nettovärde. Inte för att vi heller tänkt sälja någon av fastigheterna (snart 3 st) då de genererar inkomster och även ger oss livskvalitet. Och att vi ska stå helt utan sysselsättning som genererar någon form av inkomst känns osannolik.

    Vårt val har varit att antingen nå (ISK-) FI om ca 10-14 år, eller nå en flexibel FI om 2 år medan vi har ett litet barn (snart förhoppningsvis ett till). Det är även pga att andra möjligheter i form av ökade hyresinkomster har öppnats upp, som vi inte räknat med tidigare. Men även att vi funderat på att se mer flexibelt på just begreppet och vår livssituation. Att kunna ta vara på tiden mer när barnet/barnen är små. Men att eventuellt se över tjänstledighet eller annat för att ha en tjänst att falla tillbaka på när barnen börjar skolan.

    Något jag kom att reflektera över mer är även humankapital. Du har en tidigare karriär och har under FI fått möjligheten att utveckla ännu fler färdigheter. Inte bara borde det göra oss människor mer kreativa och nyfikna utan också ge ett högre självförtroende i och med bredare kunskaps- och erfarenhetsbas. Är det något du kan känna igen dig i?

    SvaraRadera