Jag stänger 2019

Om du nu trodde att detta är ett inlägg om hur mina olika fonder presterat under föregående år måste jag göra dig besviken (tycker jag blev klar med det i ett tidigare inlägg). Nej, det jag avser med att stänga ett år handlar om något som är mycket viktigare än börsens utveckling nämligen Lifvet. Ni vet - det där som är anledningen till att vi sparar i aktier och fonder.

Jag hörde för något år sedan en podd med något amerikanskt mindfulnessgeni som gått från att vara utbränd till att bli mindfulnessgeni. Minns ej vilken podd, kan ha varit Impact Theory. I alla fall - han beskrev sin väg från överstressad till lugn som att han betade av allt i sin "inkorg". Han plockade bort livsdränerande aktiviteter, tror han ändrade huvudsaklig sysselsättning å, slutade med sociala medier och behöll bara kontakt med de vänner han trivdes med och träffade dem live. Andemeningen var något i stil med: "När jag började det här förändringsarbetet var det som att min inkorg (med detta menade han inte bara e-posten utan alla möjliga "to do:s"; folk och uppgifter som väntade på återkoppling, saker att ta tag i etc) bara svämmade över och jag hade en backlog på flera år. I takt med att jag lämnade utrymme i mina dagar kunde jag beta av allt gammalt och efter några månader började jag komma ikapp. En dag var inkorgen helt tom. Jag kunde börja blicka framåt igen, utan att ha en massa surr i huvudet." (Fritt ur mitt minne.)

Jag älskar den här beskrivningen och jag strävar efter detta tillstånd. Att börja varje dag med clean slate, oskrivet blad, inget som ligger och skaver från igår, än mindre från förra veckan. Det behöver inte handla om otrevliga eller ångestladdade saker, bara saker som väntar på någon form av åtgärd. Jag har funnit att ett rätt effektivt sätt att hålla tabula rasa är att försöka hålla sig till en rimligt låg aktivitetsnivå. Jag har ju tidigare berättat om att jag har rätt enkla nöjen och att anledningen till att faktiskt ens kan kalla dem nöjen är att jag har sådan brist på stimuli att de saker som kvarstår faktiskt blir kvalitativa och njutbara (entertainment minimalism, det var här ni hörde det först). Eller brist - vad jag har är ett överflöd av tid och tid medför på något magiskt sätt att man förmår njuta av det lilla på ett annat sätt än om man har gasen i botten hela tiden.*

En sak som gnager lite i mig och - skulle jag tro - hos var och en av oss, är en känsla av att tiden går så fort. Åren bara rusar förbi och vi hinner knappt bryta nyårslöftet så var det dags igen. Jag är inget stort fan av att knäppa en miljard bilder för att dokumentera vår tillvaro eller barnens uppväxt. Ej heller skriver jag längre dagbok för att lätta på jobbångesten. MEN det jag gör sedan ett antal år tillbaka (i skrift: 10 år, i bild: 7 år) är att jag sammanställer en fotobok per år samt att jag sammanfattar året i skrift på cirka 3-4 sidor i min "årsdagbok". Genom att läsa de specifika posterna från ett år i kombination med att se på bilderna är det som att jag genomlever året på nytt. Det kliver ur den gråa massan av diffusa år-som-gått och blir sitt eget, separata år igen. Som Prousts Madeleinekaka (för övrigt borde man försöka att kombinera detta med doft - små burkar med lavendel från den nya rabatten, en liten skvätt body lotion man använde det året etc).

Tv: Ihopfällda. Th: Uppfällda.

Fotoboken beställer jag från Önskefoto e d och det är den enda permanenta bilddokumentation vi kommer att ha med oss från det året. Sen har vi ju en miljard bilder sparade på diverse moln etc. men de är ju bara att glömma eftersom man tappar bort lösenord, byter moln och så vidare så det gäller att välja bilderna till fotoboken med omsorg. År 2019 blev en mastig historia, kanske för att det hände så mycket kul med Köpenhamn, flytt och höns, turen till höga kusten et cetera så den blev dryga 50 sidor tjock. Efter rabatt (köp aldrig fotobok utan minst 20%) kostade den runt 400 kronor ink. linneomslag och årtal på framsidan. Ett rätt bra pris för att kunna minnas ett år non? Årsdagboken (årsboken kanske) fick jag av Marknadsförar-L för tio år sedan och nu börjar den faktiskt ta slut. Men den är otrolig. Jag försjunker i den varje decemberslut, när det är dags att börja rekapitulera året som gått. Inget jidder, bara hårda fakta. "Detta var ett skitår, för att..." (ofta punktar jag tio bästa/sämsta med året), eller för den delen "Detta år var helt underbart...". Inte helt lätt att se ett mönster - vissa jobbår var tydligen underbara. Men utan boken hade jag inte mints detta. Inte en chans.

Genom att ha dessa två böcker kan jag med lätthet mota "herregud-åren-bara-rinner-iväg"-känslan i grind när den med jämna mellanrum infinner sig. När jag bläddrar igenom såväl text som bild känner jag precis tvärt om: OMG vad jag/vi har HUNNIT MED! Bara 2019, huuur många luncher har jag inte ätit med folk? Hur många biobesök (kostnadsfria medlemsvisningar året efter man varit på Stockholms Filmfestival), hur många seminarier och härliga naturupplevelser och scenföreställningar och badhusbesök och promenader med gamla och nya bekantskaper. Hur många helger på landet och hos andra, besök hos IGMR, besök hos svärisarna, småresor, möten med roligt folk, middagar hemma, middagar borta, hela min universitetsupplevelse med allt vad det har inneburit...Och sen en del tråkiga saker också naturligtvis, men de är också en del av livet. Inputen tar jag från min papperskalender jag redan tidigare nämnt, den från Personlig Almanacka. Efter att jag skrivit min årssammanfattning förpassar jag kalendern till min samling på vinden och där kommer den att ligga så att jag kan visa polisen alibi ifall jag blir inblandad i ett cold murder case.**

Årsboken hjälper mig att minnas och känna att jag lever. Dessutom ger den mig ett sorts löfte om att jag även i år, trots brist på svulstiga planer, kommer att få en mängd upplevelser. Och här är min frugala poäng: När du kan känna lugn inför det faktum att saker kommer att ske, behöver du inte drabbas av det Micael Dalén kallar "Nextopia-syndromet." Det vill säga den där stressade, manande känslan av "Vad är nästa steg, YOLO" För som bekant är det sådan förväntansstress som driver oss in i andelslägenheter, nya äktenskap och Porcheköp, ofta med finansiella bakslag som resultat. Slakta denna stress och gör det genom att riktigt krama musten ur det år som har gått. Träna dig på att gotta dig åt det som har varit och få ut minst lika mycket av det som av din förväntansfulla nyfikenhet inför framtiden (för du vet ju som bekant vad du redan har, men inte vad du får...). När jag bläddrar i vårt årsalbum och läser vad vi gjort, blir jag alldeles till mig. Och trygg i att även 2020 kommer att bli ett händelserikt år, utan att vi behöver kasta dollar på det.

Familjen minns 2019. En stund efter fotot kom minstingen till mig och bad mig fota henne i hennes nya kjol med kommentaren: "Fota den till 2020". Jag fattade ingenting. Men hon menade att hon var så nöjd med sin look att hon ville att den skulle hamna i fotosammanställningen för detta år.

Brukar du sammanfatta året som gått och i så fall - hur?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Om du såg filmen "Playing with FIRE" kanske du blev inspirerad att göra en topplista? Det vill säga "saker du verkligen njuter av att göra". Det är nog inte helt otänkbart att du landar i samma slutsats som kvinnan i filmen - att det du verkligen går igång på är billig skit. Se även min favoritlista med efterföljande kommentarer. 
** Jag noterar naturligtvis inte allt i årsboken, men sådant jag tycker är värt att minnas från året. Ibland kan det vara en fullständigt trivial sak, men som ändå ger det året dess specifika färg och lyster. 

22 kommentarer:

  1. Skön text, och grattis till en uppenbart bättre tillvaro. En text jag väntar på är den om hur du förblir både efficient och badass med mycket tid tillhanda. Själv har jag bra sätt att maximera min ledighet, men svårare att göra något av den.

    Min far, nu 86 har i minst 30 år skickat ett tresidigt nyårbrev med en årssummerring till familj, släkt och vänner. Du fick mig just att se poängen med det. Tack.

    //Ingolf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förr eller senare landar vi i att våra päron hade rätt, hélas.

      Radera
  2. Sammanfattning enbart i stora drag det förgångna året.

    För nästkommande år och många år framöver är målet att landat i ett stadie/plats där "Om inget mer skulle hända någonsin i mitt liv nu så skulle jag vara nöjd".

    Vill även flika in vad en klok människa sa "Vi människor är utvecklade för att överleva, inte jaga lycka", säger ju något om våra hjärnor.

    SvaraRadera
  3. "För nästkommande år och många år framöver är målet att landat i ett stadie/plats där "Om inget mer skulle hända någonsin i mitt liv nu så skulle jag vara nöjd". Jag är redan där! Ett underbart tillstånd. Nöjdhet är det nya svarta.

    SvaraRadera
  4. Haha, vi har också gjort årsfotobok sen barnen föddes! Precis vad man behöver när man får den där "åren rullar på och inget hinns med"-känslan. Ibland är vi bara så lika, på såväl nördiga (tänk amerikanskt pensionssparande) som andra sätt.

    Jag tog ett antal steg under 2019 för att minska "inkorgen":
    1. Stäng av alla notiser (pling som markeringar) som inte är kopplat till nödvändigheter(typ räkningar eller mess från vänner).
    2. Stäng(gå inte med i) sociala plattformar som inte ger något väsentligt tillbaka. Har bara ett konto kvar nu.
    3. Avprenumerera alla(99%) e-postlistor.
    4. Inga digitala enheter i sovrummet på kvällen. I sovrummet läser man, sover, pratar eller *ehrmm*
    5. m.m.

    Bara de åtgärderna har vart fantastiska för att minska stressen och få mer tid. Nu har förvisso min mobil översvämmats av Padel-bokningar istället, men ingen är perfekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt är vi lika på coola sätt...Jag skriver under på alla dina punkter.

      Radera
  5. Jag summerar varje månad i en speciell bok och sen gör jag även en genomgång av hela året vid nyår. När jag gick igenom vad som hände 2019 (som jag tyckte var ett rätt "tråkigt" år) blev jag chockad över alla saker som hänt och allt jag kämpat med. Det är väl en del av välsignelsen av att vara människa, man glömmer så lätt hur tufft det varit. Nu begriper jag varför jag var så trött i slutet på året...

    En fotobok hade varit smart att ha, jag är urdålig på att gå igenom gamla bilder på datorn. Men samtidigt tar den plats, så jag får nöja mig med att sortera bilderna istället. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste ju dokumentera Björn och Bennys utveckling?

      Radera
  6. Jag har aldrig förstått det där med att dokumentera sitt förgångna. Varför älta det som har varit? Endast nuet och framtiden är intressant för mig, för det kan jag påverka. Det som är värt att minnas kommer jag ihåg ändå, behöver inga foton för det. Men det är ju ett tidens tecken - allt skall mätas och dokumenteras - och processas av Googles servrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, true true. Det finns en anledning till att släktforskning främst bedrivs av folk som redan har en fot i graven...(comes with AGE!).

      Radera
    2. Eller så har man asperger light och började släktforska redan i tonåren! Jag älskar fortfarande vid 50+ att metodiskt fylla luckorna i släktträdet. Gissa vad jag ska göra när jag når FIRE...

      Radera
    3. @Alice: Med de tekniska hjälpmedel du har till förfogande som släktforskare idag kommer du att täppa till varje hål. Lycka till!

      Radera
  7. Har ytterst få foton på mig som liten, hade gärna haft fler att minnas kring.Vet inte hur gammal Alexander är här ovan och kanhända att den inställningen han har håller i sig hela livet.
    Men vad jag har märkt att det kommer en dag i de flestas liv där man vill se bakåt och minnas, samt veta vad som hände. Då man ångrar att man inte frågade äldre släktingar om både det ena och det andra. vilja veta namnen på de där personerna, på fotona. Skriv namn och gärna lite om dem.
    Tror att dina tjejer kommer ha mycket glädje av de där fotoböckerna när de blir äldre, prata lite runt och strunt och minnas morsan och farsan, hur de/det var och så.


    SvaraRadera
  8. Jag har faktiskt idag intervjuat en äldre släkting och spelat in just av de skäl du nämner ovan. Vi är så upptagna av nuet och framtiden att vi (jag) inte riktigt förmått förvalta den egna historiken i släkten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara allt som har hänt det senaste århundradet. En för mig närstående och farfar gick varannan dag i den sjuåriga folkskolan. Uppväxt på en gård där man körde med häst och vagn. Det känns som om han bara ser på en trasig sak så lagar han den. Barnbarnet är forskare i dna-teknik har studerat jag vet inte hur länge. Skillnaden är svindlande på då och nu. Håller på, att både se bakåt och framåt i livet. Att förstå sin egen bakgrund och vad som har krävts av tidigare generationer.

      Radera
    2. @Anonym: "Genom historien förstår vi vår samtid". Kvinnan jag intervjuade idag träffade sin man under brinnande världskrig. Bara en i hennes syskonskara av fyra fick "läsa vidare" p.g.a. "läshufvud" och det var en syster som fick gå på gymnasiet. Resten var hänvisade till "realen" vilket var bra, givet det du beskriver ovan. Tror min morfar bara läste åtta år. Jag tycker att det är otroligt mäktigt att prata med med folk av hennes sort. Det som slår mig med henne är att hon är så glad och "obitter" (om det nu är ett ord). Hon pratade mest om den goda kompisandan på jobbet som "retuschös" (den som satt och med penna bockade av fel i råfilmen). Jmfr. dagens klagande arbetsstyrka (undertecknad inkluderad) som fötts in i fredstid och tycker att ett fullt rimligt krav på livet är att få allt och lite till.

      Radera
  9. Vilken toppenide!! Ska omedelbart göra samma sak.

    I år hade vi paketkalender med smått sött som jag slagit in och valt, min man lade små lappar i varje med minnen från året som gått som blev en överraskning för mig. Mysigt sätt att minnas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint! Ju mer jag tänker på det, ju konstigare är det. Vi ägnar väldigt mycket energi åt att sikta mot nästa höjdpunkt, men i regel rätt lite tid åt att njuta av det i retrospekt. Jag umgicks ett tag i en familj som var mästare på att förvalta tidigare händelser (i form av nästan ritualliknande anekdotberättande) och jag måste säga att det var rätt härligt (även om det låter torrt kanske). De byggde på något sätt sin familje-DNA kring gamla semesterresor, fadäser e d, som en sorts "corporate culture BS" som blev både roligt och mäktigt. Man ska inte underskatta styrkan av ett anekdotiskt kitt. Vad återstår annars?

      Radera
  10. Jag är överväldigad när jag delar min erfarenhet här för att låta hela världen veta om en man som räddade min relation och denna stora man heter Dr. IZOYA. Han har verkligen visat mig genom att föra tillbaka min ex-älskare som lämnade mig och lovar att aldrig återvända till mig igen helt enkelt för att han började lyssna på skvaller om att jag inte var trogen. Med detta har jag insett att det att ge Dr. IZOYA-detaljer till världen kommer att göra mycket bra för dem som har brutit hem eller förhållanden för honom att fixa det trasiga förhållandet eller äktenskapet till er. Du kan nå honom via hans e-postadress: drizayaomosolution@gmail.com. Ta kontakt med honom och se hur ditt problem kommer att lösas inom 24 timmar. Han är också specialiserad på följande frågor ...

    (1) Du vill ha din ex tillbaka ..
    (2) Du vill att män / kvinnor ska följa dig ..
    (3) Du vill ha ett barn ..
    (4) Du behöver andlig hjälp ..
    (5) Sluta skilsmässan ..

    SvaraRadera
  11. Jag skriver årskrönika sen 2013. Inte så mycket om känslor och tankar snarare vad som hänt utöver det dagliga lunket. Det blir alltid några rader för varje månad. När jag går tillbaka och läser så inser jag hur bra det är att skriva årskrönika för inte en chans att man minns allt som händer under ett år. Jag gör även fotoböcker direkt från mitt IG konto. Superbra!

    SB

    SvaraRadera


  12. Vänligen läs och kontakta även dr. Soligt om du behöver en stark kärleksförtrollning för att lösa ditt trasiga förhållande.
    När jag var sex månader gravid med mitt andra barn, skilde jag mig från min man. Sedan vårt första barn blev gravid hade vi kranglat och argumenterat direkt, hon älskade inte längre någon kärlek eller förtroende från honom, så han skilde sig från mig. Och alla dessa whiles, jag försökte alla olika sätt att få honom tillbaka, jag försökte också några olika magiska hjul i mitt hemland, men ingen av dem kunde föra Tom tillbaka till mig. Det var bara Dr. Sunny som garanterade ett brådskande kast med 48 timmars magi och försäkrade mig om att min man skulle vara med igen. Jag skriver för att tacka dig och tacka dig för att du håller dina löften och för att du använder din begåvade och stora styrka för att föra honom hem. Jag var glad att veta att du är specialiserad på att slå samman älskarna. Tack, herr, för att du hjälpte mig under de värsta tiderna i mitt liv att jag var en så stor magiker och att han gav mig magin av kärlek som gav mig så mycket glädje i mitt äktenskap. Min man är tillbaka och jag lovar att aldrig lämna mig igen. Om du tvivlar på hans förmåga, tro mig. Du borde ha en chans. Det lönar sig på sätt som du inte ens kunde föreställa dig. Om du är starkare just nu och behöver en stark och brådskande kärleksförtryck för att få tillbaka din vänliga kontakt med Dr. Sunny är just nu det enda svaret för att återställa ditt trasiga förhållande eller äktenskap. drsunnydsolution1@gmail.com eller Whatsapp honom på +2349030731985. Tack.

    SvaraRadera
  13. Hej alla, jag heter Aisha och jag är här ute för att vittna om BABA NOSA UGO: s goda verk från Karnataka Temple för att min lycka återställs, jag har varit gift i ungefär 11 år nu, det kom till en punkt när min man började agera konstigt och sedan lämnade han mig och våra två barn för en annan kvinna i över 6 månader, jag visste aldrig att han hade ett förhållande med en annan kvinna, den här kvinnan vill ta min lycka och allt som jag har jobbat för, jag kändes som att avsluta det Allt. När jag letade efter en lösning kom jag över flera vittnesmål om Spellcaster på internet.
    Vissa vittnade om att han tog tillbaka sin Ex-älskare, vissa vittnade om att han löser alla slags andliga problem, örtmedicin för sjukdom som Fybroid, Astma, könssjukdomar, njursjukdom, diabetes, erektil dysfunktion, vinnande lotteri. Jag trodde aldrig på spellcaster men jag hade inget alternativ eftersom jag letade efter lösning överallt, så jag fick e-postmeddelandet till BABA NOSA UGO från vittnesmålen online och beslutade att prova honom.
    Jag kontaktade honom via e-post och förklarade mitt problem för honom, han berättade för mig vad jag behövde göra och jag gjorde precis som han instruerade, förberedde något för mig att använda, han gjorde nästan allt själv, jag tvivlade faktiskt på när han sa till mig att Jag skulle förvänta mig en god nyhet, det var mindre än 14 dagar då min man ringde mig efter så lång tid. Han kom tillbaka om ursäkt och bad om förlåtelse, det hela var som en dröm, jag förlåtit honom och nu är vi ännu lyckligare än någonsin tidigare.
    Jag vill säga ett stort tack till BABA NOSA UGO för hans vänliga hjälp, jag har aldrig förväntat mig ett så stort andligt arbete och jag kommer inte att sluta dela hans vittnesbörd. Om du har något andligt problem och du letar efter en riktig och äkta Spellcaster, kontakta BABA NOSA UGO så blir du glad att du gjorde det.

    E-post: nosaugotemple@gmail.com / nosaugotemple@net-c.com

    WhatsApp: +37258031247

    https://karnatakatemple.wixsite.com/karnataka

    SvaraRadera