Ett självskadebeteende

För ett tag sedan åkte jag tåg mellan punkt X och punkt Y och råkade då överhöra ett mobilsamtal mellan min medpassagerare - en ung kvinna - och hennes vän.* Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte hörde vad vännen på andra sidan tråden sa, åldern börjar sätta sig på hörseln (mitt uttryck "tråden" befäster ålderstesen). Men samtalet handlade om någon form av skönhetsingrepp som min tåggranne stod i begrepp att göra. Hon refererade till research hon gjort (hon hade googlat) där hon hittat referenser från "kunder".**

- "Asså, jag kolla såna här recensioner och det var bara bra...det var en kund som hade skrivit att 'min enda kritik är att jag inte hittar något fel'".

Missförstå mig ej. Jag sätter mig inte till doms över folk som vill spruta in saker i ansiktet. Jag känner flera som gör det och de är både skarpa och snygga. Men de är i regel 50+. Den här kvinnan/tjejen var någonstans mellan gymnasieålder och 25. Vad jag kunde se hade hon förlängningar i såväl hår, ögonfransar och på naglar (fast det heter ju något annat). Hon var spray-tannad och hade uppenbarligen redan hunnit sätta nålen i läppen om en så siger. Min värdighet hindrade mig från att lyfta på hennes tröja för att kolla vad som eventuellt skett på bröstfronten, men något säger mig att även de kan ha genomgått någon form av behandling. Och då menar jag inte den bröstoperation jag skulle kunna tänka mig att göra, att gå ner från A+ till A- för att få den där heroin chica Charlotte Gainsbourg-torson.

Det som gjorde mig illa berörd med den här tjejen var att hon verkade så förbannat olycklig. Hon nämnde för sin vän att hon fått någon hårdhetskänsla i hakan och jag kunde vid ett par senare tillfällen notera hur hon liksom tvångsmässigt gick och petade sig på densamma (vi råkade åka samma tåg hem och jag skymtade henne ibland på stationen, alltid med ett finger oroligt petande i trakten av munnen). Hennes ögon var Lady och Lufsen-ledsna och hon hade kroppsspråket av en person som har slutit sig inom sig själv. Ingen ögonkontakt med andra, bara ett oroligt flackande med blicken allt medan hon ömsom lade sitt långa hår till rätta, petade sig på hakan eller kollade in att naglarna var okej. Två saker slog mig och ni vet ju den första:

1) Var hade hon varit om ekonomiskt om hon lagt lika stort engagemang, för att inte säga sparutrymme, på investeringar? Om hon rekat fonder på samma engagerade sätt som hon letade kundomdömen för Restylane. Om hon istället för sociala medier-appen (där hon hade ett evighetslång flöde av selfies) (det är korrekt, jag tjyvkikade när hon satt och scrollade med sina långa naglar) loggat in på Avanza och planerat för sitt nästa aktieköp. Jag hade till och med givit henne guds välsignelse att körsbärsplocka enskilda aktier. Kanske kunde jag få igång henne på Oriflame eller annan skit? Bara för att väcka ett intresse så att jag sedan kunnat tratta in henne på den rätta vägen, det vill säga....[börjar på i]?

2) Vilket slöseri med livsenergi. En ung människa, redan halvt sönderbehandlad, som kommer att ägna i värsta fall resten av sitt liv åt att jaga den fysiska drömbilden av sig själv. När hon hade kunnat kanalisera den energin till att förkovra sig och bli badass inom ett gebit som blir precis hennes. Med kunskap kommer intresse och med intresse kommer kunskap. Just nu är hon fast i en destruktiv kunskaps/intresse-loop som handlar om olika kroppsbehandlingar. Om man bara kunde ympa om det intresset till, vad vet jag, språk, hantverksskicklighet, kundservice...Det hade kanske lättat på Narcissussyndromet en smula. För få saker är ju så vackra som människor som brinner för det de gör.
"Narkissos förtynade inför den damm där han fick se sig själv och förvandlades till slut till en pingstlilja som fått hans namn: narcisser."
Kära narciss, hoppas din hårda haka får dig på andra tankar och om den lyckas med detta stordåd, börja omedelbart föra över din skönhetsbudget i Spiltan Aktiefond Investmentbolag.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ja ni vet lika väl som jag att sätter man sig och pladdrar bredvid mig på ett tåg får man leva med att bli uthängd i blögga. Det tillhör dessutom min grundlagsskyddade rätt till yttrandefrihet att få snacka skit om medmänniskor så länge jag inte hänger ut dem med för- och efternamn och påstår att de gjort sig skyldiga till grova brott, vilket iofs var en tolkningsfråga i just det här fallet, återgå till brödtext.
** Den unga kvinnan verkade helt ovetande om att det ibland kan vara andra än faktiska kunder som uttalar sig i betygsättningen av diverse produkter och tjänster. Jag vill inte svartmåla en hel bransch här, men något säger mig att just fillersbranschen kanske dras med en del trovärdighetsproblem. 

24 kommentarer:

  1. Med en dotter i tidiga skolåldern blir man orolig av ditt inlägg, men också fast besluten att försöka ledsaga henne på rätt väg. Frågan är ju såklart hur detta görs med personer som rent biologiskt ska gå emot precis allt en förälder säger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får helt enkelt skaffa extensions.

      Radera
    2. Minns en intervju med regissören Fanny Danielsson där hon berättade om sin uppväxt, hur hennes pappa varje kväll hade långa snack med henne och hennes syster innan de skulle sova. Han intresserade sig uppriktigt för alla deras tankar och det de hade varit med om, såg dem som de personligheter de var, och jag glömmer aldrig hennes kommentar kring detta: "Vem kan känna sig ful då?"
      Självkänsla är den bästa gåvan man kan ge sitt barn. Och den växer ur kärlek, uppriktigt engagemang och samtal och TID. (OBS menar ej tjat och förmaningar!)
      Och tonårsrevolter är en del i växandet, både för barnen och föräldrarna. :)
      /Anna

      Radera
  2. Trovärdighetsproblem i fillersbranschen. Nähä?

    //Ingolf (som har drösvis med såna här tjejer på jobbet.)

    SvaraRadera
  3. Kommer att tänka på ett inslag i nyheterna för ett tag sedan. Det handlade om svårigheter att hitta bostad i Stockholm och att många har otrygga bostadsförhållanden med andrahandskontrakt etc. De intervjuade en kvinna i 30-årsåldern som bodde i andra hand med sin son. Hon arbetade på café och hade inte råd att köpa en lägenhet. Hon hade dock råd med lösnaglar, lösögonfransar och hårförlängning vad jag kunde se i reportaget. Spännande prioritering.
    Jag kunde inte tycka synd om henne, även om det är jobbigt att inte ha en fast bostad när man har barn. Visst, det krävs mycket sparpengar för att kunna köpa en lägenhet i Stockholm men jag misstänker att hon inte skaffade sina kroppsliga tillägg dagen innan reportern skulle komma så hon hade haft några år på sig att prioritera sparande framför konstgjort skönhetsideal.

    Min tanke är att de personer som håller på med fillers, extensions, akrylnaglar mm mest umgås med andra som gör likadant. I deras värld är detta normen och det är lika konstigt att inte göra det som det är för andra att gå nakna. De har sin egen community, vi har vår.

    /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. "De har sin egen community, vi har vår." Sant. Fast vi har i alla fall ränta-på-ränta.

      Radera
  4. Ja, jag blir likt dig ledsen av att se unga personer ha fokus i livet så snedställt på sitt yttre. Tänk så mycket energi och pengar till spillo. Förvisso behöver vi väl alla göra tokiga beslut för att med erfarenhet inse vad det är som är viktigt för oss på riktigt.
    Tanken slår mig ifall du hade fått utrymme att prata lite med henne. Att öppna dörren på glänt för att hon är fin som hon är och att det är hennes inre osäkerhet hon försöker bemästra med dessa utseende förändringar - och att det finns andra val att göra.
    /kryddisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. " hon är fin som hon är och att det är hennes inre osäkerhet hon försöker bemästra " aaargh jag är inte bra på den typen av peptalks. Jag hade mer knastertorrt dragit upp Avanza-appen och försökt förklara skönheten i indexfonder vilket jag misstänker inte hade gjort henne helsåld. "Indexfonder...det är ungefär som extensions, men de växer av sig själva förstår du..."

      Ha! En alternativ vinkel hade ju varit att: "Pytsa in hälften av 'skönhetsbudgeten' i indexfonder i fem år och sedan kommer de kunna bekosta alla dina framtida skönhetsingrepp" som en teaser och när hon väl svalt det betet hade det inte dröjt innan hon lämnat sin sekt för en annan. Minns att det var min initiala usp: Att spara ihop en mille som skulle bekosta mina årliga charterresor.

      Radera
    2. ” Att spara ihop en mille som skulle bekosta mina årliga charterresor.”
      Och när man väl är där så har man
      blivit för snål/tillräckligt upplyst/omprioriterat
      så det blir inga charterresor utan bara ränta på ränta och funderingar kring hur livet ska byggas..

      Radera
  5. Jag (som ibland har väldigt livlig fantasi) läste och fick en inre bild på hur hon ser ut. Sen funderade jag på om det hade varit en man/kille/karl/pojkvasker som suttit brevid dig, hur hade det låtit då? Eller.... vad konstigt det hade sett ut om HAN hade haft ögonfransförlängning!

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den manliga motsvarigheten är väl ynglingen med hela kroppen täckt av tatueringar. Och ett extensivt motorintresse. Här i Hudik kostar en mopedbil (tänk: epatraktor modell snyggare) över 200tkr. Och det är bara i väntan på den riktiga bilen.

      Radera
    2. Med mopedbilar är tydligen fullt av på Lidingö och Djursholm, enligt läsare hos din bloggranne Sparos inlägg i försomras:
      http://sparosverige.blogspot.com/2019/05/mopedbilar.html

      f.ö. verkar de vara rätt vanliga bland s.k. influencers eller youtubers som di kallades förr

      Radera
    3. Fy fasiken för mopedbilar. Inte nog med att de är svindyra i inköp, de är verkligen svindyra att försäkra. Jag avskydde de samtalen, när föräldern glatt ringde in för att försäkra i tron att det skulle kosta ett par tusen om året och jag måste förklara att det snarare blir en tusenlapp i månaden... Då var såklart mopedbilen redan inköpt och föräldern var tvungen att försäkra.

      Radera
    4. Jo tack, numera är parkeringarna på gymnasieskolorna, och kvarteren där omkring, i Täby/Lidingö/Danderyd fulla av fula svindyra småbilar.
      Fast i Hudik har de väl dessutom var sin skoter också? Och de kostade 200 papp redan på 90-talet! (hade en kollega på den tiden som kom från "nånstans norr om Dalälven". Hon hävdade bestämt att vaje gymnasieunge måste ha minst en snöskoter var, annars blir man totalt utmobbad).

      Spargrisen

      Radera
  6. Åh...jag har tänkt samma sak så många gånger. Tänk vad mycket tid, energi och pengar folk lägger ner på att se ut som Kajsa Anka. Skönt att det är någon mer som tänker så och vågar formulera det högt. Min sambo brukar säga att jag bara tycker så för att jag är smart och ser bra ut, då behöver man liksom inte fixa till sig. Kan vara så...
    En annan fundering jag haft i samma område är om det har med ålder att göra. Om man är mer trygg med vem man är som äldre och därmed kan lägga mer tid på att utveckla insidan/ISK:t. Jag har ju redan fixat en partner och ett par barn, så ättens fortlevnad är tryggad. Därmed kan jag strunta i mina ögonfransar och fokusera på vinterbad.

    SvaraRadera
  7. "Om man är mer trygg med vem man är som äldre och därmed kan lägga mer tid på att utveckla insidan/ISK:t." En eufemism för den saggighet jag upplever efter 40 (eller var det 30?). Håller helt med dig, la betydligt mer deg på kosmetik e d när yngre. Delvis för attrahera hanar, men troligtvis också för att jag var ett enklare villebråd för marknadskrafter PLUS att jag ännu inte provat mig igenom produktbeståndet så att jag kunnat renodla favoriterna.

    SvaraRadera
  8. OT FruEB, tur ni flyttat från Östermalm nu när det även smäller där:
    "Den här explosionen var en av de kraftigaste vi har haft i den här regionen." säger polischef Widstrand.

    Ni har väl ett flertal månaders uppsägningstid i uthyrningskontraktet så ni inte plötsligt står utan intäkt för lägenheten om det skulle vara så att hyresgästen omedelbart vill flytta ut med hänvisning till fara för liv och lem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannolikheten är fortfarande större att bli ihjälstucken av änder under en promenad på Djurgårn än i ett sprängdåd.

      Radera
    2. Bagarn, de som fick sätta livet till på Drottninggatan tex, finner säkert stor förtröstan i din kommentar. Även alla de andra runtom Sverige som drabbats. Du borde skämmas.

      Radera
    3. Det bör han inte alls. Fortfarande fler som dör i bilkrascher än av terrordåd.

      Radera
    4. Det jag menar är att, det är enbart energislukande att gå runt och oroa sig. Det har väl inget med offren att göra.

      Radera
  9. Jag är inne i en fixa-till-mig-själv-period. Men det betyder mest att jag faktiskt rengör mitt ansikte och inte äter godis varenda dag. Jag blir så beklämd när jag ser dessa tjejer (för killar har jag inte stött på mer än ett fåtal) som kämpar med både tid och pengar för att passa in i nån slags mall som gör att alla fasiken ser exakt likadana ut. Läpparna tycker jag är värst, ögonfransar och hårförlängningar kan ibland nästan se naturligt ut.

    Jag minns själv hur ful jag tyckte att jag såg ut i den åldern och visst lade jag en hel del pengar på smink. Men jag är tacksam över att jag mest rörde mig bland manliga (homosexuella) studiekamrater så jag inte blev inlurad i sekten fillers.

    SvaraRadera
  10. Känner igen det här jag med. Tyvärr. Har en kollega som lagt 100 k på att ta bort allt oönskat hår på kroppen permanent... Sjukt.

    /Frihetsmamman

    SvaraRadera
  11. Från A+ till A ....hahaha, underbart ;-D. Den stackars tjejen som man bara vill ta i famnen och krama, hon lider förmodligen av Dysmorfofobi dvs inbillad fulhet...

    SvaraRadera