FIRE i andra halvlek - ett inlägg om döden

Innan jag börjar: Jag har nu uppdaterat flik "PODTIPS" (eller rullgardins-item PODTIPS för dig som läser mobilt). Jag skulle uppskatta om ni gick in och la till era rekommendationer. Det behöver inte vara ekonomipoddar...

En sak man talar rätt sällan om i sparbloggosfären är detta med arv. En blogg jag följde i början av sparresan gjorde det (kan för övrigt rekommendera Fattig Bonddräng, han är lite kul), men i övrigt kan jag på rak arm inte minnas någon. Det kanske inte anses helt comme-il-faut att se ärvda pengar (eller ett potentiellt framtida arv) som ett sätt att bygga pengamaskin?


Jag har ingen statistik på det, men antar att de flesta av oss ärver något i samband med äldre släktingars död och det behöver inte alltid röra sig om en etsning eller en katt. Ibland blir det pengar, kanske till och med sexsiffrigt? Har man en boomer-förälder* är det inte helt otänkbart att ens päron sitter på någon form av fastighet som de vägrar att lämna i syfte att undvika vinstskatt.** Ett hus, en lägenhet, en liten sommarbostad, eller troligast: Alla tre för som bekant är boomers även hoarders***.

Med det sagt finns det nog en och annan av de medelålders läsare av denna blogg som har lite cash på ingång om en 10-30 år och jag är lite nyfiken på hur ni resonerar kring detta. Tar ni exempelvis med detta i kalkylen när ni räknar på frihetsmaskineriet? Jag personligen gör det inte, mest eftersom jag är rätt säker på att min mamma - notorisk renlevnadsmänniska - kommer att överleva mig med cirka 15 år varför det snarare blir ett windfall för mina barn, men de flesta blir väl föräldralösa kring sena 50, tidiga 60?

Jag har ju en del läsare i det ålderssegmentet och jag kan ibland läsa kommentarer av typen "Hur ska jag, 55 år gammal, förhålla mig till FIRE givet att jag börjar nu?" och min motfråga blir då: Haru arv på gång? Inte för att vara cynisk, utan mer för att det är ett faktum - people dying, money coming. Man kan ju faktiskt högakta och sakna en person något vansinnigt även om pengar trillar in på kontot. Och mitt råd till den som upptäcker FIRE sent i livet är att redan innan fullbordat faktum (a.k.a. nära släktings död) kratta manegen. Starta upp en ISK och lära sig hålla ner de löpande kostnaderna så att ditt arv inte landar i ett läckande regalskepp utan en nätt liten plastjolle som vippelivippar mot äventyrets horizont.

Frugala muskler byggs som bekant inte av sig själva. Mig tog de fem år på sig att mejslas fram (men djäfvul vad snygga de är per idag) och du känner väl till det gamla ordstävet: Pengar trivs bäst hos de som tar hand om dem. Jag minns exempelvis hur jag själv angrep detta med skatteåterbäring en gång i tiden. Det var jippikiyay hur ska jag sätta sprätt på dessa nu då? Klipp till idag: De där pengarna hade fallit på plats som en kloss i Tetris och legat fix still tills det är dags att yngla av sig små Tetrisbebisar.

Jag skulle tro att det finns en del därute som vid arv sent i livet låter pengarna ligga kvar på ett konto med usel ränta i kuckelimuck bank, alternativt sätter sprätt på pengarna i någon form av andelslägenhets-scam eller liknande. Eller ännu värre: Skaffar en ny bil!? Det kanske är läge att introducera ett nytt begrepp i communityn: Late-FI? Den där ekonomiska friheten som infinner sig när ens päron trillar av pinn och man befinner sig i den professionellt gissningsvis mest omotiverade ålder då man nått peak performance på GDPR-fronten sen decenniet tillbaka. Då kan det där arvet (i ISK:en) faktiskt tillåta dig en tidig sorti och lite trevliga hajker i Palma fram tills det att den allmänna pensionen börjar betalas ut. Har du hållit ut så här länge i arbetslivet (och jobbat med kollektivavtal) har du troligtvis en rätt fet tjänstepension dessutom.

För detta är er uppsida: Om du börjar din resa mot FIRE som ung (låt oss kalla dig millennial) behöver du spara asmycket för att kunna bekosta dina livsomkostnader resten av livet.**** Dessutom har du inte hunnit tjäna in så mycket allmän och/eller tjänstepension och behöver träska på ett bra tag innan du byggt ett stash så stort att det kan bära merparten av dina kostnader. Men är du 55 år har du hunnit med bådadera och du behöver bara bygga en bro mellan ditt 55-åriga jag och ålder för uttag pension. Får du ett arv i det här skedet är det bara att dra ur pluggen. Plugg plugg, slurp slurp, så var måndagsmötena väck.

FÖRUTSATT

att du inte hittar på en massa dumheter med pengarna. In med dem i ISK:en bara. Forskning ger av handen att det i princip alltid är bättre att lägga in allt på ett bräde, men av psykologiska skäl kan det vara bra att portionera in degen under, säg, ett års tid, för att få känslan av att inte lägga in i en börstopp.

Hur går dina tankar kring arv?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Boomer= enligt mina barn en person som är >20 år gammal men som av resten av världen är en som föddes i efterkrigstid.
** Det är så skönt med 40-talistprinciper. Mina föräldrar skulle exempelvis med lätthet kunna sälja sin stora lägenhet och köpa en mindre och därmed frigöra lite skön cash att leva loppan för i livet sista halvlek, men det svider så förbannat att realisera den där monstruösa värdeutvecklingen att man låter bli.
*** Hoarders = enligt mig en person som har > 450 föremål i sin ägo men enligt resten av världen är någon som samlar sitt hus full med Tupperware så att de inte kommer innanför dörren.
**** Vanliga friskrivningen om att FI i de flesta fall inte betyder jobbstopp men inkomstbortfall etc.

50 kommentarer:

  1. Intressant!
    Nu är jag inte i åldern där ett arv ligger i nära tid. Men jag själv skulle aldrig räkna med ett arv.

    Det skulle bara vara en bonus i mitt fall.
    Min mor sitter inte på några större saker av värde i dagsläget, min far har en hel del pengar men dessa kommer han leva upp nu när han går i tidig pension redan till våren (född 1964).

    Jag tycker också att det känns fel (bara mina spontana tankar) att räkna med att mamma och pappa ska dö så att jag får pengar.
    Jag förstår att de kommer att dö, men när ska jag räkna med att de ska göra det?

    Lite snabba tankar på din text.

    Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag tycker också att det känns fel (bara mina spontana tankar) att räkna med att mamma och pappa ska dö så att jag får pengar." Haha, ja precis, det känns inte som något man spontant drar upp i lunchrummet på jobbet. Just därför är det så intressant att utforska ämnet i vårt subversiva forum.

      Radera
    2. Ja helt rätt forum att diskutera saken på!
      :)

      Radera
  2. Jag är runt 60 år med en del på bankkontot. Jag är väl lite dumsnål, väldigt sparsam men rädd att ta risker, ger mig inte gärna ut i den där jollen och seglar utan skvalpar gärna i pölen,(bankkontot) "man vet vad man har men inte vad man får", lite i den andan, känns tryggt och bra.
    lever enkelt och har varit förhållandevis fri från arbete de senaste tjugo åren, levt på olika påhugg och haft en liten inkomst. Många undrar hur jag klarar mig, men det är förvånansvärt vad bra det har gått och alla sparknep på marknaden kan jag så gott som. Men det där med aktier och fonder skrämmer mig, det känns opålitligt(och det är det väl?).Jag vet att det är dumt, som att inte våga gå till torget för att handla.
    Tänkte försöka ta mod till mig och pytsa in en del av pengarna på Avanza eller nått sånt, det måste var något enkelt och inte för riskfyllt, några tips?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det superkorta svaret : in med degen i en globalfond, avanzas egen funkar.

      Det lite längre svaret: fondrobot. Ett nytt påfund med bara ett par år på nacken. Finns flera st, Lysa är nog populärast, jag har själv opti som jag har ett månadssparande i.

      Det långa svaret : läs olika ekonominyheter, försök bilda dig en uppfattning och investera därefter, i min lekportfölj har jag legat väldigt tungt i silver och guld och det börjar gå upp igen och jag chansar att trumpeten vinner valet i usa så jag ligger kvar i usa ett tag till.

      Radera
    2. @Anonym: Välj en billig globalfond, som Putte skriver. Är du nervös av dig kan du låta hälften ligga kvar på högräntekonto hos en nischbank med insättningsgaranti. Då kommer du att känna dig som vinnare oberoende om börsen går upp eller ned (men bäst är förstås att bara ha de pengar du behöver de närmaste typ tre åren på bankkontot).

      Radera
    3. Jag tycker det låter som att du redan har hittat väg som funkar för dig. Ditt liv, som du beskriver det, är det som hela FI-rörelsen eftersträvar.
      Jag vet för lite om din ekonomiska situation för att ge råd, men behöver du dina sparade pengar inom några år är aktiemarknaden osäker. Det bästa rådet i ovanstående kommentarer är att skaffa kunskap. Ska man in på börsen med en större engångssumma när vi är nära all time high ska man veta vad man kan vinna och vad man kan förlora.

      Radera
    4. Tack för svar. Har kollat upp olika banker, en del sparkonton som ger en förhållandevis hög ränta, men har aldrig hört talas om de bankerna, såsom BigBank och Marginalen, båda med insättningsgaranti. Lutar nog åt Avanza i någon form.
      Har nog varit något fireliknande sen jag föddes, men i viss mån har jag ju varit tvungen att rätta in mig i leden. Folk vill gärna knöka in en i gängseformen på alla upptänkliga sätt och vis, särskilt de i min egen ålder där krämpor börjar tillta och orken avta, men aldrig att de skulle sluta jobba eller dra ner på arbetstid då har man ju inte råd att gå på Rusta och springa på Ikea, hellre dör man sur och bitter på sitt jobb.
      Eller att man är livrädd att inte ha råd med Thailandsresan efter att ha gått i pension eller bli "fattigpensionär." Det är svårt att tänka alternativt, eftersom att få åka till Thailand och dylikt är en självklar rättighet för alla svenskar annars är det synd om oss.

      Radera
    5. @Anonym. "De (medmänniskorna) tvivlar aldrig på sina självpåtagna begränsningar" (apropå det du skriver om dina jämnåriga). Jag håller med råden ovan. Med tillägget att det nog kan kännas övermäktigt att i mogen ålder börja läsa ekonomipress och försöka förstå börsen utifrån det. Många brandfacklor och ropa vargen där. Jag skulle återigen slå ett slag för J L Collins bok "Simple Path to Wealth". Inte för att det han säger är så banbrytande. Han menar bara att man ska investera i billiga iindexfonder. Utan för att han på ett så bra och enkelt sätt förklarar börsens inneboende karaktäristika. När man hört honom tala exempelvis här:

      https://www.choosefi.com/019-jlcollinsnh-stock-series-part-1/

      så tror jag att polletten trillar ner för de allra flesta. Det handlar inte om att cherry picka en aktie, ha näsa för en viss bransch, tajma marknaden. Det handlar om att löpande pytsa in deg i billig, bred diversifiering, luta sig tillbaka och ta avstånd från allt vad affärspress heter. Efter några år kan man åtnjuta frukterna av den naturliga börsrörelsen som historiskt och inflationsjusterat legat på runt 8% i Sverige. En snittnedgång är 200 dagar och de som förlorar på börsen är de som följer flockmentaliteten och säljer när börsen är låg.
      Men så länge du inte, så som Storugglan är inne på, behöver sälja dina innehav när börsen är låg varför det kan vara en god idé att ha ett par års omkostnader i "dammen" eller vad du kallar det.

      För övrigt håller jag med om att du redan är där, du behöver inte utsätta dig för börsen om det känns obehagligt. Har du kollat in Akelius som alternativ? Ingen insättningsgaranti dock.

      Radera
    6. @Anonym, inflationen är det största hotet mot banksparande. Aktiebolag är det bästa skyddet. tycker jag. Ett förslag är att du utöver ett par böcker i ämnet sätter dig med papper och penna och på något sätt ritar upp din sparhorisont. Jag skulle tro du kommer fram till att du har längre tidsperspektiv för dina pengar än du förmodligen tänkt. Säg att åtminstone 20% av dina ihopsparade pengar har över 20 års sparhorisont innan du behöver dem. Då skulle du kunna övertyga dig om att lägga in 20procent i en aktiefond till att börja med. Bara en tanke.

      Radera
    7. Tack Kaktus det låter vettigt. Kära fru EB ska försöka traggla mig igenom den där boken. Sen vill jag bara säga det, att fortare än ni anar kommer ni uppnå den aktningsvärda åldern 60+ om ni får leva, kan låta klyschigt men det är sant. Tyckte att det vände tvärt från glödande passion och galenskap,(blev lite härligt knäpp ett tag) inte ett kilos övervikt till något mer stillsamt, artros i knät samt viktuppgång. Från ena dagen till den andra sprang jag inte till bussen längre, skulle väl aldrig hända mig?Allting är inte lika självklart längre, man ser framåt mera dystert, tänker på den utsatta ålderdomen och undrar om det kommer finnas någon hjälp? När min gamla moster lite skämtsnabbt en gång i tiden bad mig slipa knivarna och frågade om jag kunde fixa något piller inte för lite skoj utan för att somna in för evigt, förstod jag inte allvaret riktigt, nu gör jag det.
      Samtidigt bryr jag mig inte i vad andra tycker så mycket längre. Rynkor och gråa hår kan hopa sig utan att jag blir panikslagen som förr, bara jag får vara frisk så jag kan gå på stan med min vänner utan sällskap av Alvedon och Ipren.
      Det fanns en tid då framtiden låg för ens fötter och möjligheterna var självklara, inte tänkte jag på sjukdomar och elände.Nu ser jag framåt med försiktighet, inte tänka för mycket på det som eventuellt kommer och njuta så mycket det går, samtidigt vara något sånär förbered, skulle ju aldrig flytta in på tredje våningen utan hiss eller utan balkong idag.

      Radera
    8. @Anonym 09:02 (fast nu även 09:06 en dag senare): Belasta inte din artros med ett besök i bokhandeln, klicka bara på nedan länk till ett Bolmeson-inlägg som banne mig är det finaste jag läst sedan konfirmationen, säger i princip samma sak och tangerar Kaktus kommentar ovan.

      https://rikatillsammans.se/fyra-bilder-som-visar-lang-tidshorisont-lagre-risk-hogre-avkastning/

      Radera
  3. Det finns absolut med i mina tankar. Lägenhet och hus i storstadsområde hos föräldrar och svärföräldrar som båda är 40-talister. Hoppas självklart det dröjer många år men finns i mina tankar när jag gör mina beräkningar av pensionen. Våra egna sparpengar att leva av de år vi går tidigare, vi behöver inte förhålla oss till 4% regeln för att de ska räcka för evigt utan vi lever livet för dem fullt ut. Sen maxa uttaget för pensionen med tidigt uttag av tjänstepensioner och allt på kort tid så vi får ut så mycket som möjligt på kort tid med komplettering av det som är kvar av våra sparpengar så att vi kan resa och njuta av livet. Det gör att det ser väldigt magert ut i pensionsprognosen strax över 70 men då är våra föräldrar runt 100 så något borde ha tillkommit i form av det där arvet som man inte får prata högt om. Känner heller ingen stress över att spara på våra sparade pengar så att de ska finnas kvar till våra barn. De får sen ärva ett stort hus som de kan komplettera sin pension med och jag tvivlar dessutom på att vi har hunnit leva upp våra framtida arv. Så ja, det hela gör att jag inte känner mig nervös över att vi ska gå för tidigt och att sen behöva leva knapert som äldre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker på det där med att ge barnen arv. Dels, som du säger, kommer man troligtvis att lämna ifrån sig någon form av fastighet som kan säljas och splittas. Men viktigare än allt, allt: Att lära dem finansiellt vett så att de själva kan få sin snöboll i rullning.

      Radera
  4. Hade jag varit singel hade jag nog kunnat gå nu (fyller 50 i år) och inte behövt tänka på några arv. Dock är min fru ganska mycket yngre och jag vill att vi båda ska gå samtidigt. Vi har ungefär samma lön så där är inte problemet utan det är ju pensionerna. Och jag litar inte riktigt på staten där utan förväntat mig att de tex drar av från allmänpensionen beloppet man har i tjänstepensionen i någon form av solidaritetsavgift eller något.

    Dock om man ska se krasst på det så har vi möjlighet i arv delar av flera mer eller mindre belånade bostäder i attraktiva områden... Personligen hotad jag dock att våra föräldrar har hälsan och bor kvar tills jag absolut inte har "nytta" av arven.

    SvaraRadera
  5. Personligen hoppas jag att de spenderar allt så vi slipper hantera det. Jag skulle aldrig räkna med någons annans pengar för det kan sluta i total katastrof för min del. Det är svårt att förutse om pengarna är där och när man i så fall får dem. De är inte precis till någon nytta när man är 80 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, samma här. Jag hoppas mina föräldrar njuter av det de åstadkommit och inte lever för att lämna efter sig ett arv. Det skulle kännas fel att räkna in deras pengar i ngn sorts framtid för mig.

      Radera
  6. Har sagt sista 10 åren till föräldrarna att de ska spendera och inte tänka på arv. De har fortsatt att leva som vanligt och spenderat måttligt. Sista 1,5 året har de blivit sjuka pga hög ålder, snart 90 och under den tidsperioden har jag börjat räkna in arvet i min FIRE (sjusiffrigt, när bostad såld). Jag har ju som alla andra inga garantier för hur länge JAG ska leva. Detta har gjort att jag slutat nyspara i min ISK, jag har blivit semiFIRE och jag ska tom använda en del av utdelningspengarna i år till konsumtion...ve och fasa...Jag känner att ditt inlägg är "spot on" tänker exakt så sista 1,5 året. Tack för att du vågar ta upp detta/ kram Catarina 55 år

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Har sagt sista 10 åren till föräldrarna att de ska spendera och inte tänka på arv." Mina föräldrar betalar närmare 4000 i månaden för en parkering i Stockholms innerstad och för ett tag sen sa jag till dem att sälja bilen och göra sig av med parkeringen för att istället hyra bil de fyra gånger per år de använder dem. "Det är ju mitt arv ni gör av med" sa jag varpå de skrattade gott och länge. As if I were joking?!

      Nejmen vet du, jag tror inte att man kan få folk att ändra konsumtionsmönster varesig åt ena eller andra hållet. Vid en viss ålder sitter vanorna där de sitter.

      Radera
    2. Hehe. Otroligt kul. Bästa spartipset 2020 blir att coacha sina förädrar i ekonomi.

      Radera
  7. Jag har 600k som ska sättas in efter en husförsäljning. Hade ni köpt aktier i dagens rådande ATH-läge?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade delat upp köpen över flera månader, t.ex 100k/månad tills kapitalet är insatt, just för att minska risken.

      Radera
    2. Tack, utdelningsbagaren. Jag tror det är en bra idé. Just sådana summor är det surt att det går åt helvete med.

      Anledningen till att jag var lite förvirrad, är för att EB skrivit att i längden är det rätt att sätta in allt på en gång.

      Dock tror jag att när det kommer till stora summor som man sällan förvaltar så är det kanske bättre att offra några procent som försäkring och istället dela upp summan.

      Radera
    3. Fru EB menade att statistiken säger att in med skiten direkt. Men du kan ju ha missflyt och börsen rasar. Men rent matematisk så in med allt direkt.

      Radera
    4. @Anonym: Putte har rätt. Jag skulle säga så här att låter du rationalen bestämma är det allt på ett bräde (och be till högre makter att det inte är dagen för Black Tuesday), men om du ska ta hänsyn till det faktum att du är en människa och inte en börsrobot bör du gå Bagar style. Att gå miste om att lägga in sexsiffrigt i björnmarknad vill man ej.

      Radera
  8. Återigen ett superbra inlägg med tillika intressanta kommentarer :-). Inspirerande. Fyller 54 nästa år och har följt ditt leverne och dina råd fruEB, sedan 3-4 år tillbaka. Har nu kommit så långt att jag jobbar 50% men längtar snart ihjäl mig efter att få sluta helt. Kan helt klart tänka mig att leva som anonym (9:02) med lite påhugg här och där men är lite orolig. Har gärna både svångrem och hängslen. Utifrån detta inlägg borde jag kunna sluta idag eftersom arv kommer. Oavsett vad man har för tankar och känslor om det så är det ju ett faktum för många (dock inte alla). Blev nu därför återigen så inspirerad och hoppfull. Jag lever gott på dina blogginlägg (andras också), min termos i gryningen kan man säga :-)/M

    SvaraRadera
    Svar
    1. @M: Shills down my spine! Kan aldrig riktigt vänja mig vid tanken på att folk följer mina råd och därigenom förändrar sina liv. Troligen är det därför min man upplever mig som extra odräglig sedan jag startade bloggen.

      Vet du, kan du inte göra en halvmesyr? Folk tar ju tjänstledigt för allt möjligt nuförti'n och att inte låta en 53-åring studera historia en termin är ju åldersdiskriminering! Ta ett halvår eller ett år off the wheel och se vilka tankar och känslor som dyker upp. Du kanske inte alls är mogen. Eller så är du som en brun banan: Övermogen.

      Radera
    2. Detta är en fantastisk bra ide, ta ledigt ett år . Det kan ju faktiskt vara så att efter ett år så inser man att det var förbaskat tråkigt att bara ha ledigt. Studieledigt är klockrent. man kan plugga på distans om man nu vill bo på landet, utomlands eller vad som.

      Radera
  9. Själv hör jag nog tilll de gamla som följer bloggen och ser problemet lite från ett annat håll. Vi är pensionärer med en pension som gör att vi kan leve stort sätt det liv vi vill. Utöver det har vi andra tillgångar så som lägenhet , fritidshus och en hygglig aktieportfölj.
    För oss är det viktig att båda barnen behandlas någorlunda rättvist ekonomisk och därför har vi så smått börjat fördela vissa saker.
    T.ex fick ett av barnen köpa en lägenhet vi hade ärvt en bra bit under marknadspris. Vi gjorde en värdering av lägenheten och det andra barnet fick då en "påse guld"l så att båda fick en gåva till samma värde samma dag.
    Något liknande kommer nog att ske under året då den ena kommer att överta ett lite bolag vi har. Även där kommer det nog att finnas ett gåvodel och igen kommer det nog att utgå en ny "påse guld " till den andra.
    Vi vill så länge vi lever försöka hindra att det uppstår split mellan syskonen.

    Som jag skrev i början, kan vi i stort sätt leva det liv vi vill, med 45% av tiden i Stockholm, 40 % i stugan i Härjedalsfjällen och 15% "långt söder on Slussen"
    Så det känns skönt att kunna börja skicka lite saker vidare utan att det påverkar vårt liv särskilt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter föredömligt. Det är min ambition å, att arvet ska vara i stort sett klart i god tid innan vi trillar av pinn. Själv ska jag bo i en hyresetta inredd Muji Style, dödsstädad in på kylskåpsnivå (bara mjölk med extra lång hållbarhet efter 70) och ett kuvert med "Mina lösenord" på ett i övrigt cleant skrivbord. Begravningen har jag redan detaljplanerat och den kommer givetvis att vara betald och klar. Jag har, trots min hypokondri, en rätt odramatisk relation till döden.

      Radera
  10. Jag räknar inte in något, men jag är ensam arvinge efter min mor den dagen hon vandrar vidare. Hon har ett frugalt litet hus fyllt av pryttlar som eventuellt kan tänkas behövas någon gång. Ehrm.. Men jag tänker att jag utgår från nuet och optimerar mitt i den mån jag kan. Allt utöver är bonus. Som folk lever idag kan det dröja 30 år till innan liemannen dyker upp och jag tänker då leva för egen del innan jag är 60+..

    SvaraRadera
    Svar
    1. "och jag tänker då leva för egen del innan jag är 60+.." Har du inte hört? YOLO åk till Thailand! Detta är dilemmat för svenne banan: Man vill bli rikpensionär och kunna göra allt det där gamlingarna på Fisher Invest-foldern gör OCH man vill ha det nu. Samtidigt delger man de frugala marshmallowsvinnarna bussöverkörnings-metaforer. Det är ju just detta som är poängen med FIRE: Att man ska kunna ägna sig sådant som inte är livsdränerande innan man blir för gammal. För du må ha lönekompatibel ålderspension men din zest 4 life vid 75-80 kanske inte är lika intensiv som den var vid 55. Jag kan bara tala för egen del och jag gillar att sitta och mata änder redan nu så hur ska det då se ut om dubbel ålder?

      Radera
    2. zest 4 life :) ja precis, de som är ens 65+ i min bekantskap är helt nöjda bara de får en kopp kaffe och någonstans att sitta.
      Gott så men som yngre inser man nog inte riktigt detta. Kanske tycker man vid 40 att halva tiden gått och krisar lite men i själva verket har man bara 30% zest kvar i sig, och man fortsätter byta bort den mot cash i arbetslivet.

      Radera
  11. "är helt nöjda bara de får en kopp kaffe och någonstans att sitta." Haha (säger jag som precis nöjt slagit mig ner vid datorn med en kopp kaffe)

    SvaraRadera
  12. Tyvärr ärver jag redan nu, i 30-årsåldern. Trodde mamma skulle leva minst 30 år till (mormor är 93 och still going strong). Inte bestämt helt fördelningen av vad jag ska göra med pengarna än. Men troligen går den stora majoriteten till amortering. Är mycket mer nervös över tanken på att sätta in 1 miljon på ISK som en klumpsumma än om jag successivt lyckas spara ihop samma summa över längre tid. Om det blir en börskrasch skulle det kännas betydligt mer plågsamt mentalt. Även om man i genomsnitt tjänar betydligt mer i avkastning på börsen än vad man förlorar i bolåneränta i dagsläget tror jag inte att jag har psyket att sätta in majoriteten på ISK. Dessutom kommer vi ändå behöva större boende inom några år och som Stockholmare kostar ju det en hel del. Men jag antar att FruEB tycker att det är en dum idé att inte sätta in majoriteten på ISK?
    (Till saken hör att jag inte är ute efter att gå i pension inom 10 år. Jag vill snarare sprida ut min ledighet över livet genom att jobba deltid och vara föräldraledig länge i närtid, plus på längre sikt ta mini retirements och gå i pension betydligt tidigare än vad staten lär tycka man ska när jag blir äldre).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt att höra. En bra grej med kommande arv är att om mamma fortfarande lever är det ekonomiskt ok att ta rejält ledigt för att hänga med henne lite extra utöver eventuella lagstadgade ledigheter. Att hinna prata färdigt är värt mycket mer än en månadslön. Om mamma redan är död kan jag bara hoppas att ni hann prata klart.

      På samma sätt är Lång Föräldraledighet värd mycket pengar. Klokt tänkt.

      // Ingolf

      Radera
    2. @Anonym igår 20:21: Tråkigt! Vet du, om jag fick en mille att disponera per idag skulle faktiskt ej heller JAG lägga in allt på ett bräde, just för den loss aversion vi människor tampas med av naturen (kommer skriva mer om det på fredag). Jag skulle nog dela upp insättningarna över 18 månader. Ponera att börsen faller nästa vecka, droppar 10% för att sedan fortsätta nedåt: Men grattis! Bara att pytsa vidare! Är det riktig domedagsstämning kan du ju öka takten, för du minns kanske att en genomsnittlig börsnedgång bara varar i 200 dagar?

      https://efficientbadass.blogspot.com/2018/11/skakigt-pa-borsen.html

      Det värsta som kan hända är att du pytsar in och pytsar in och sen, efter 18 månader, faller börsen plötsligt. Men då har du haft ditt kapital exponerat mot marknaden i nästan 1½ år och du vet ju att Time in Market > Timing the Market.

      Radera
  13. Med 10% sparande i mån blir det nog ingen FIRE, det krävs mer.

    SvaraRadera
  14. Är 40 och planerar fire vid 50 (50 procent sparande förutom rejäl tjänstepension). Räknar inte med några arv men åtminstone på min sida är det ett antal msek per barn. Men förhoppningsvis blir det inte förrän jag är bortåt 65. Känns helt fel att räkna in i våra livsplaner. Mina föräldrars pengar/fastigheter ser jag som deras att göra vad de vill med, får de för sig att skänka det till ett katthem i Ukraina blir det så (kommer inte hända). Utan att jag behöver ändra mitt liv vid den tidpunkten.

    SvaraRadera
  15. Jag insåg vid bouppteckningen efter pappa härom året att när mamma som är 80+ går bort så kan jag sluta jobba om jag slår ihop det med mina egna pengar.

    Nu kan ju mamma hålla på i 10 år till och jag är inte beredd att kalkylera allt för hårt med hennes pengar ännu, helt plötsligt kan hon ju få för sig att träffa någon ny och leva livets glada dagar även om det inte är så sannolikt ;)
    Eller eftersom det är ”fel” att inte jobba enligt henne så kanske jag inte får något om det visar sig att jag bara tänkt köpa tid för pengarna! Och det även om jag försökt hävda att jag kan komma och hälsa på oftare om jag jobbade mindre!

    Så jag har en egen kalkyl och en bonuskalkyl och jag vill nog helst klara mig på mina egna pengar men i tanken finns en bonus som jag inte vet när den infaller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och nu ikväll fick jag köra lite investeringscoaching med mamma på telefon. Vi ska åka på solsemester hon och jag i sommar och hon betalar men det ska ju knorras lite över pengarna så jag försökte övertyga henne om att om hon hade placerat alla pengarna som står på kontot i en globalfond efter bouppteckningen efter pappa så hade det räckt till resan.
      - jaja nästa gång du kommer hit så får vi väl göra det då.

      Vi ska lägga en slant i räntefonder också så vi kan resa nästa år också när börsen har gått ner. ;)

      Radera
    2. "Och nu ikväll fick jag köra lite investeringscoaching med mamma på telefon." Burr...jag får knottror på skinnet vid blotta tanken. Sist jag pratade börs med min mamma (Akelius för hela slanten) frågade hon om det inte var jobbigt att "förlora så mycket pengar på börsen" trots att jag vid upprepade tillfällen haft guldäggs-snacket med henne. Du vet den där fabeln om mannen som till sist högg sin höna itu för att se hur guldäggen blev till. Mina barn fattar metaforen till att inte sälja sina andelar, men min mamma, ICKE! Nej, när fondvärdet går ner, då är pengarna borta. Men hatten av till dig som ids.

      Radera
    3. Det lät som en jobbig diskussion ;)
      Jag har ju det motsatta problemet, pengarna står på konto och går ner med inflationen varje år. Nu är ju tack och lov inte alla pengar där utan det finns ett par bra fonder också.

      Radera
  16. Jag ärvde min mamma när hon gick bort, och ja - det var ett sexsiffrigt belopp. För dessa pengar har jag gjort mig skuldfri (bortsett bostadslån) och investerat på börsen. Dock har jag lite kvar att investera. Något mer arv har jag inte att vänta, men jag är oerhört tacksam för den "kick" jag fått av dessa pengar i min väg mot FI.

    /Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Louise, vilket dygdemönster du är! Din mamma hade nog varit nöjd för om hon var lika klok som du insåg hon nog att frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring (sååå länge sen jag citerade Bisp Tomas!) och du gav hennes arv bra grogrund.

      Radera
  17. Jag har kommande arv med som en ”diffus” post i kalkylen. Sen kommer även frun att ärva sina föräldrar, men hon ”tror” inte det blir något. Men svårt att smita från arvsrätten i annat fall än att pengarna bränts, vilket inte verkar bli fallet då allt är låst i en bostadsrätt.
    Men jag bygger kalkylen på egna investeringar samt pensionspengar. Övrigt får bli bonus, man kanske kan gå ett år eller två tidigare (mer påverkar nog pensionsinbetalningarna för mycket)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha jo nog blir det diffust alltid. Kanske blir osmakligt om man börjar rota i det vid släktmiddagen: "Alltså pappa, du talade förut om att dina kolesterolvärden var lite dåliga kan du utveckla..?".

      JAG SKOJAR! Får man inte skämta om att man önskar livet ur sina föräldrar för att få deg, tusan?

      "Men svårt att smita från arvsrätten i annat fall än att pengarna bränts, vilket inte verkar bli fallet då allt är låst i en bostadsrätt." Jag har ett liknande exempel i min närhet. En vän som i princip brutit med sina föräldrar (de är två syskon) och föräldrarna har uttryckligen sagt att de ska sätta sprätt på varenda spänn i resor etc. Helt legio, med eller utan konflikt. MEN jag brukar säga till honom att över deras döda 40-talistkroppar kommer de att öka lånen på sin bostadsrätt för att göra barnen arvslösa (och jag vet inte hur det ser ut med hypotekslån e d nuförtin'n), så någonting kommer det ju bli av det.

      Radera
  18. Intressanta diskussioner. Jag hör till de "precis mitt emellan universitetet och pensionen" som du antagligen tänker på.
    De senaste ca 3 åren har jag funderat mycket på detta. Dels pga att en nära kollega, som hade massor av planer till sin pension, oväntat avled på väg till jobbet ca ett halvår innan sin sista inplanerade arbetsdag (som var flera år innan 65). Dels när jag tröttnade på att äga flera små andelar tillsammans med syskon och kusiner i olika fastigheter (ja fritidshus) runt om i landet. Det tog för mycket energi och tid att sköta om allt, och att samsas med så många viljor.
    I städningen av ägandet blev det ju även en hel del fysisk städning av dessa ställen som funnits i släkten "jämt". Alltså, om en möbel är för gammal och sliten för att ha hemma så MÅSTE man inte ta den till landet!!! (Hoarders!!!!!)

    Hur som helst, så småningom efter att ha sålt av vissa andelar så kom det ju in lite cach, trots den fina reavinsten (nä massor var det) för nåt som skaffades för flera evigheter sen och nåt lån som löstes. Den cachen har tagit ca 2 år att flytta från "bankboken" till mer effektiva ställen (fonder och aktier). Under dessa två år, varav värdet under det första pendlade snyggt kring plus-minus 5%, så har värdet ökat ordentligt. Utdelningarna har återinvesterats.

    Jag har funderat ännu mer på vad jag egentligen vill göra, boendet är lågbelånat, vi har haft råd att resa och byta bil vid behov förr så dit behöver pengarna inte gå. Jag fick ett halvt löfte från arbetsgivaren om att jag kan få gå en betald utbildning om jag vill (när jag frågade mer specifikt så kunde HR inte svara exakt, så jag föreslog att jag kan börja på en läkarutbildning. Hon såg lite förskräckt ut), men jag vet ju inte vad jag vill!!! Men jag är nog lite semi-FI (oj, har aldrig tänkt på det förut).

    Den äldre generationen då? Jo, min erfarenhet är att strax efter 75 så får man så pass mycket krämpor så man inte VILL resa/sporta/gå på restaurang jämt och ständigt. Eller så har man i många år tagit hand om en väldigt sjuk nära anhörig och nu äntligen har tid att ta hand om sig själv. Och reser/sportar/går på restaurang.

    Spargrisen

    SvaraRadera
  19. Usch, något arv vill jag aldrig få. De ska leva för evigt alt. spendera upp allt på ett för de fröjdefullt sätt. Punkt.

    Tack för bra inlägg som vanligt! :)

    mvh,
    10årsplanen
    https://10arsplanen.blogspot.com/

    SvaraRadera
  20. Jag läste en kommentar online från en Los Angeles-baserad journalist avslöjar hur hon hittar en verklig kärlekspartner (mannen) 2 månader efter att hennes ex-pojkvän bröt upp med henne, med hjälp av en Love spellcaster.
    Jag skickar ett e-postmeddelande för att kontakta samma Dr.Oduduwa eftersom jag har dessa Kraftfulla avsikter att saker kommer att fungera för mig, jag trodde på vittnesmål är det verkliga livet bevisar. Jag insåg att det här skulle vara bra att dela här eftersom jag vet att det kommer att inspirera andra också.
    Så tur för mig att jag stötte på oduduwa e-postkontakt i ett blogginlägg. I dag vittnar jag med glädje och lycka till världen ... detta är ett av de mest glada ögonblicken i mitt liv. Oduduwa den storslagna kärleks-stavningen, startade en trollformel för mina räkning för att återfå min ex-man med sin trollformel och magi.
    Jag är gift i över 6 år och det var så fruktansvärt eftersom min man verkligen fuskade på mig och letade efter en skilsmässa, vi blev uppdelade för 3 månader sedan och vi kom tillbaka igen efter så mycket tiggeri med trevliga gåvor av kärlek.
    Jag älskar min man så mycket. Jag kunde inte ha gjort någonting för att skada honom eller få honom att känna sig illa längre ... jag ville bara att han skulle älska mig för alltid. idag lever vi båda lyckligt tillsammans. Jag älskar honom så mycket. Min poäng är att han var min första kärlek (åtminstone så är det som det känns).
    Jag är glad och tacksam för den här stora mannen. Först hade jag rädsla för tvivel, men jag försöker och det fungerar till mitt bästa. Jag är säker på att detta också fungerar för dig, 100% säker.
    kontakta Dr.Oduduwa för brådskande hjälp för att fixa ditt trasiga äktenskap via: (dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)
    han har befogenheter att lösa följande relationsfrågor;
    * Love Spells Win-Back Ex-älskare
    * Magi för framgång och marknadsföring
    * lycklig charm - BUSINESS STAR
    * avdelningar - SKYDDSHOOK
    * förbannelse upplösning
    * andlig rening
    * fertilitetsmagi - FRUITS OF WOMEN
    * dekret magi, STAV LOTTERI & VIN-SPEL STAV
    Att läsa artiklar på internet hjälper verkligen mycket med att ge en snabb och brådskande lösning på livsproblem.
    dr.oduduwaspellcaster@gmail.com

    SvaraRadera