En deprimerande insikt?

I mellandagarna hade jag lite långtråkigt och roade mig då med att gå in på Allabolag.se och kolla resultaten för några av mina gamla arbetsgivare. De tre senaste för att vara exakt. Det var fullständigt deprimerande. Med klockren ackuratess finns, med ett undantag (varandes start-upen föga förvånande) följande orsakssamband:

Liksom WOW. Jag har haft den här känslan innan, att när jag äntrar en affär då går det åt skogen. Okej, det är lite grandiost att tro att ett helt affärssegment eller en hel verksamhet står och hänger på en person som inte ens är VD, men det är min känsla och här fick jag den serverad, svart på vitt. Har det hänt disruptiva saker i branschen som gjort att just dessa affärer fått mer vind i seglen sen jag slutat? Nay! Snarare tvärt om! Och även om jag inte varit högsta hönset får man väl ändå säga att säljledning har ett visst ansvar i att ta sakerna dit man vill ha dem eftersom pengar in är en rätt central del av affären.

Detta gick jag och deppade över en stund på juldagens promenad tills jag landade i en helt annan insikt. Om vi nu antar att jag är svarta änkan för Affärssverige, tack gode GUD att jag följde FIRE. Om jag fortfarande sprungit i ekorrhjul och matat in mina "skills" i en säljorganisation, vad mer hade jag kvävt likt Mårran, vars kropp fryser marken till is varhelst hon går? (Här hade ju jag velat lägga in en bild på Mårran för hon är min favoritfigur alla kategorier, men eftersom jag nyss avslutat en kurs i upphovsrätt törs jag ej, ni får bildgoogla). Nu har jag a) befriat affärslivet från en inkompetent säljchef, samtidigt som jag b) begåvat ekonomibloggosfären med en sparbloggare nischad på självömkan. Win-win!

Den här insikten drabbade mig med kraft. Varför? Därför att jag kände en sorts lättnad och glädje. När den här molande känslan av loserness vis-à-vis affärslivet drabbat mig tidigare har jag genast tryckt undan den och hittat en massa ursäkter, så kallade försvarsmekanismer. Att det inte varit mitt fel, att förutsättningarna såg annorlunda ut då etc. Men det jag upptäckte på juldagen var att jag inte längre brydde mig. Prestigen i frågan var helt väck. JA! Jag är en USEL säljare och säljchef. Det var inte min grej. Jag kan faktiskt gå så långt som att säga att jag avskydde det. Genom att abdikera från posten har jag frigjort inte bara mig själv, utan eventuellt också räddat ett antal anställningar i det att firmorna i fråga sluppit ge folk kicken i onödan. Och hög sysselsättning är den grund på vilket samhället vilar så att vi FIRE:s kan få avkastning på sina ISK:ar.

Ja. Det var inte mer än så, behövde bara få det ur systemet. Misstänker du att du borde göra något annat?

Mvh/
FruEfficientBadass