Jag pratar med min man

Passus: Apropå de diskussioner vi hade förra veckan med läsarfrågan "Rädsla för förlorad identitet vid FIRE" för att inte tala om IGMR:s pausinlägg från den 22/2: I helgen hörde jag ett Tim Ferriss-avsnitt som tangerade frågan. Det handlar mer specifikt om utmaningen hos högpresterande personer att känna sig nöjda och inte fylla på med en massa när man väl rensat schemat från tingeltangel. Kan rekommendera det om du har någon timme att slå ihjäl på väg till jobbet som du BEHÖVER FYLLA för att riktigt vara EFFEKTIV.

Nu i februari har min man haft vänligheten att skjutsa mig till stationen, särskilt de dagar jag bär strumpbyxor. Vi har då haft tillfälle att umgås på vuxenvis, vilket fordom hade betytt naket men i en trebarnsfamilj betyder att man kan prata med varandra i hela meningar. Som ni vet jobbar han deltid som ekonomitant på ett företag på orten, har noll personalansvar, i princip inga möten och stortrivs. Antal timmar är dessutom flexibelt och han bestämmer när och hur han vill jobba. Nackdel = han får ingen lön när han inte jobbar. Men det rör honom inte i ryggen givet att han har sitt stash om en månad skulle bli skral. Som januari exempelvis då han fick ut åtta tusen på grund av extensiv julledighet.

Men nu var det inte om min mans ekonomi vi skulle prata om utan hans allmänna hälsotillstånd. För jag frågade honom om han någonsin kände måndagsångest längre och svaret på frågan var nej. "Det var länge sen". Kan tyckas som en bagatell kanske, men alla som regelbundet drabbas av måndagsångest vet vilken surdeg det är - det lägger en blöt filt över den tid man har ledig (eftersom den ofta börjar redan under helgen) a.k.a. Lifvet och vad glädje har man av livet om man inte får glädjas åt det?

Min man signalerar inte stress på samma sätt som jag (med uselt humör) utan vänder den inåt. Enda signalen vi utomstående får är att han slår ner blicken i marken och tvångsmässigt börjar tvinna sin lugg. Rätt intressant ur ett antropologiskt perspektiv, det är som att se en fågel i sitt habitat och jag kunde nästan höra David Attenborough i bakgrunden när vi förr satt vid frukostbordet måndag morgon: "As you can see, the male is preparing for his week in the compound by twisting parts of his ornamental fur...".

I vilket fall, han erfar inte måndagsångest och trivs rätt bra med sakernas tillstånd. Vid sidan av sina gigtimmar ägnar han mycket tid åt tennis, piano och att rodda hela vardagsmaskineriet, så jobbet är mer att se som en liten del av ett annars rätt omväxlande liv. Dessutom har han ganska mycket kontakt med gamla jobbet på grund av ett konsultuppdrag samt ett pro bono styrelseuppdrag som gör att han får komma till stan ibland och klä sig i fina kläder. Kort sagt - en ganska soft yet tillfredsställande tillvaro för han.

Vi kom då in på ämnet framtid. Eller JAG kom in på det, eftersom min man i regel inte planerar mer än en vecka i taget, medan jag gör sovjetiska femårsplaner. Jag frågade då hur han såg sitt yrkesliv om vi skulle flytta tillbaka till Stockholm om ett par år (vilket ju var arbetsplanen). Skulle han kunna tänka sig att ha ett dito jobb även där? Eller känns kundreskontragigget i Hudik okej just för att det är Hudik, lite i skymundan?

Jag ska inte påstå att han hade ett klockrent svar på den frågan (se punkt: Planerar en vecka i taget), men det verkade faktiskt som att han skulle känna sig fine med det. De aspekter som gör att min man i dagsläget inte sluter sig inom sig själv och snurrar lugg är, enligt mina observationer, dessa:

1) Avsaknad möten
2) Avsaknad personal
3) Total flexibilitet i schemat

Vilket korrelerar ganska exakt med vad en av er nämnde i kommentatorsfältet för något år sedan: Var inte chef. Ha ingen chef. Gå 6 km om dagen. Nu har i och för sig min man en chef (viktig distinktion: denne bryr sig inte om var eller när han jobbar eller ens hur mycket han jobbar, så länge lönerna betalas ut och fakturorna går iväg), men min man är ändå chef över sin tid vilket ju är en viktig aspekt. Om du idag har ett fancy pancy jobb, skulle du kunna tänka dig att i framtiden ha ett opretentiöst jobb med dålig lön om det innebar att du åtnjöte punkt 1-3 ovan? Trots att dina gamla kollegor och annat löst folk antagligen skulle himla med ögona bakom ryggen på dig och undra vad du höll på med egentligen?

Mvh/
FruEfficientBadass

31 kommentarer:

  1. BTDT. NU var ju inte mitt förra jobb så tjusigt som alla på kontoret ville tro, men i deras ögon köpte jag sannolikt ner mig. Har i mångt och mycket uppnått ovanstående. Har jobbat varierande hel och deltider med all makt över schemat i åtskilliga år nu.

    Min egen identitet har aldrig haft så mycket med jobb att göra, kanske för att jag var så sen med att börja jobba. Enda problemet är att jag har för mycket mental tid att störa mig på nya arbetsgivarens ineffektivitet, som visserligen ger mig en lugn tillvaro men ändå skaver.

    //Ingolf

    SvaraRadera
  2. Jag är ju långt ifrån fire, men det har börjat pyra lite i alla fall. Just nu har jag ganska fancy jobb vid Stureplan, trivsamt men för många timmar. Jag har haft många sorters jobb, och skulle gärna ha ett flexibelt sidokneg med tveksam status i framtiden. Är utbildad lärare men jobbar med något helt annat, så att vara springvikarie skulle vara en bra grej = kul att undervisa, slippa sätta betyg och hålla utvecklingssamtal. Där kan man också förklara statusförändringen med att "man vill ge tillbaka något till samhället" eller "det är så kul med ungdomar" ist för att erkänna att man är för slö för att ha en fastanställning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. Att höra någon tala positivt om springvikarie var något nytt. Trillade in i en gymnastikvikarie för någon vecka sedan och han verkade mycket nöjd med livet.

      Radera
    2. Att helt försörja sig som springvikarie är säkert jättejobbigt med osäker inkomst, dålig social kontinuitet och ingen status eftersom man är "bortvald" från en fast tjänst. Men om man väljer det själv och har sitt riktiga liv ändå och inga pengabekymmer så vore det kul. Säkert många jobb som kan funka bättre i små doser. Ville passa på här och tack för bloggen, mycket som händer i huvudet nu när jag hittat FIRE.

      Radera
    3. "Säkert många jobb som kan funka bättre i små doser." De flesta? I branschen jag är och nosar i med all säkerhet. Att komma ut som ny journalist idag är att se fram emot ett yrkesliv som vikarie, ut-LASAd (har fortfarande inte fattat vad detbetyder), hanka sig fram mellan olika projektanställningar (troligtvis med usel tjänsstepensionsavsättning). Men om man redan har sitt mer eller mindre på det torra blir det ju inte en strid på kniven utan mer nice to have. Ett sommarvik här, nästa år ett utbrändhetsvik där etc.

      Radera
  3. Jeg har en relativt fancy-pancy jobb som jeg opplever som ekstremt meningsfull. Lønnen er lav (kvinne med høystatus utdanning i teknisk fag i Norge), den seksuelle trakasseringen er påtagelig, allestedsværende og en baseline ift klær, hvor og hur vi beveger oss i Gulag, hva vi kan si og hur vi forholder oss til enkelte møter (ta med ekstra person).Jeg mistenker at jeg redan er fire men har innsett at jeg ikke formår å anvende dagene på ett bra sett. Jeg må ha en organiseringen utenfor meg selv. Nå vandrer jeg hvileløst rundt i Gulag som et helsvart spøken med en mugg kald kaffe og innfører ny teknologi med tilhørende prosesser til individualistiske excel-nisser for samfunnet, miljøet og framtiden.
    /Lettere-dyster-Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann, vad menar du? Måste du ta med ett förkläde in i möten för att inte bli seksuellt trakasseirt? Eller skämtar du? #dålig-på-norska

      Radera
    2. Nej ;) enskilda fackmiljö har sexuell trakassiering som norm i hela världen. I skandinavien har man trott att kulturen är annorlunda. Tanken var att utbilda kvinnor till civ ing och därigenom visa at kvinnor kan. Så blev det inte - vi är "för duktiga och arbetar för mycket" så vi ställer gubborna i et dårligt ljus etc etc Det är full krig, men inte med alla och inte hela tiden. Så møts man även med "jag föredrar att anställa kvinnor av 3 orsaker: snygga och arbetar dubbelt för halva lønen" 'nuff said ...
      /Ann

      Radera
  4. Hahaha, den Attenboroughska kommentaren var det bästa jag läst på länge! Tack för den! Själv slutade jag på mitt jobb i fredags efter åratals vantrivsel och hittade samma kväll en jobbmöjlighet relaterad till min hobby, på distans och deltid. Inget är klart än men ibland undrar man nästan om universum fixar saker åt en.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att universum gör det. Särskilt om man har tid att vara uppmärksam. Känner detsamma med mitt liv post-jobb.

      Radera
  5. Så roligt och bra inlägg. Min höjdpunkt på morgonen idag. /Mika

    SvaraRadera
  6. Jag kommer den dagen då jag är FIRE i kombo med tidigt uttag av tjänstepension satsa på en ytterst sparsam karriär via hyrenpensionär.nu där jag tänker mig diverse bygg- och renoveringsjobb för att vidmakthålla en tumme som är ocentrerad och samtidigt dryga ut pengarna ytterligare.

    Inget ansvar annat än att göra ett jobb man slipper skämmas för.

    SvaraRadera
  7. Jag skulle nog ha svarat annorlunda för några år sedan men där jag står idag skulle jag definitivt kunna ta ett sådant jobb utan att blinka :) Jag har inga "fancy job" karriärsambitioner (längre). Det skulle vara okej om de himlade med ögonen och jag skulle nog göra samma sak tillbaka när man t ex är ute på ett fint löppass i skogen medan när fancy job-personen är inne på sitt fjärde back-to-back möte :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...och jag skulle nog göra samma sak tillbaka när man t ex är ute på ett fint löppass i skogen medan när fancy job-personen är inne på sitt fjärde back-to-back möte :)" Haha, underbart.

      Radera
  8. Jag kan framförallt tänka mig ett jobb som innebär 80% samt jobba hemma 3dgr i veckan. Kontoret 1dag. Möten OK om det är via skype, då har en tid för läsa om osttillverkning i Halland. Chef, nja om det är en som inte lägger sig i utan enbart talar om fondsparande och billigaste soppreceptet OK.

    Jobbet finns, ska bara hitta det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska bli propagandaposter-designer. De jobbar bara 30 minuter i veckan för att ha tid med alla sopprecept.

      Radera
  9. Kände ett tag att jag hade ordnat det för mej så att 1,2 samt 3 var tillgodosedda trots mitt fancy pancy jobb. Med hjälp av min chef blev nummer tre till den grad att jag blev arbetsbefriad med lön ett tag framöver. Numera fri.

    Tänkte, kanske öppna eget eller kolla om mitt CV kan skapa lite intresse. Blev lite sugen och sökte ett chefjobb och blev kallad till intervju inom en vecka efter sista ansökningsdag.

    Frågan är om jag ska föreslå provanställning eller kanske projektanställning i 12 månader för att hålla ned förväntningarna lite. Har förvisso inte håvat in jobbet ännu men de verkar angelägna.
    Känns lite pirrigt att de behöver mej mer än jag behöver dom.

    Hur hittar jag ett opretentiöst jobb med lägre lön utan att verka överkvalificerad? Gärna där de inte har sysselsättning mellan oktober-mars, för då vill jag vara i solen i ett varmare land. Greenkeeper på en golfbana kanske.

    Har tidigare testat "hyr en interimchef" via ett bemanningsbolag vilket jag tyckte var skoj/frivilligpensionär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror på interimschef och/eller kontakter.

      Radera
    2. Kul att du fick hugg på jobb förresten. Även om det inte blir något är det ju kul att känna sig eftertraktad, särskilt om man fått semikicken av tidigare arbetsgivare så som du beskriver det.

      Radera
  10. Jag är chef och höginkomsttagare inom statusyrke med kontor på exlusiv adress i huvudstaden. Skulle kapitalet finnas där så hade jag raderat min LinkedIn profil, flyttat halvårsvis till varmare klimat och aldrig sett tillbaka. Jag är inte min karriär och sen jag upptäckte FIRE så är jag enbart "in it for the money". Nu är jag turligt nog fortfarande relativt ung så tiden finns till att både uppnå FI och skapa en mer meningsfull tillvaro men önskar ändå att jag nått mina insikter ett par år tidigare. Det hade sparat mig mycket tid och ångest.
    /Pyret

    SvaraRadera
    Svar
    1. "önskar ändå att jag nått mina insikter ett par år tidigare." Regel nummer ett i FIRE-communityn: Gräm dig inte över förspilld sparkvot historiskt.

      Radera
  11. I den späda åldern av 36 kommer jag ha ett rejält frö till FIRE, och vid 40 är det mycket möjligt att jag kan sluta jobba om jag känner för det. Som singel vettefan dock om jag skulle palla med det, jag kommer ju ändå behöva det sociala umgänget och intellektuella stimulansen.

    Kanske läge att skola om sig till programmerare eller dylikt samt kanske börja plugga filosofi? Eller bli snickare. Eller plattläggare. Vad som helst egentligen för att undkomma kontorsracet och purchase orders.

    Men det är det knepiga frågor helt klart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "för att undkomma kontorsracet och purchase orders." OMG vilken madeleinekaka till förr. "Har du någon träff på det här PO-numret?!" "Hittar inte PO:n i SAP, can du lägga en ticket?" Bläääk

      Radera
    2. Haha ja den träffade... Intressepilarna flyger vilt på kontoret.

      Radera
  12. Så himla fancy pancy statligt tjänstemannajobb har jag ju inte men som specialist inom mitt område har jag;
    1) Avsaknad möten - hur många möten som helst och många är rent själsdödande
    2) Avsaknad personal - japp inget personalansvar men väl ett projekt där alla gör sitt bästa men hindras av den märkliga projektorganisationen/ledningen
    3) Total flexibilitet i schemat - det är bäst att inte klaga allt för mycket, om man har samvete nog att skippa några själsdödande möten går det att få skaplig flexibilitet.

    En gång för flera år sedan när jag ”klagade” över något för min dåvarande chef så konstaterade han torrt att ”du har ju busskörkort det är bara att börja köra buss”, det var menat med humor men det gav en tankeställare också för jag insåg att det skulle bara vara roligt i några veckor sedan skulle jag vara less.

    Så jag tänker hålla fast vid jobbtypen och försöka skapa bra arbetssituationer fram tills dess det är dags att sluta, då kommer folk säkert att himla med ögonen och undra vad jag ska göra där borta i en stuga i skogen hela dagarna 🤓🤓

    SvaraRadera
  13. "hur många möten som helst och många är rent själsdödande" Varför måste det vara så? Kan man inte köra ståmöten på 10 minuter och det som inte ryms däri är inte värt att nämna? Sen prestation inte face time, du levererar det du ska och resten är skit samma. Har du lust att sitta av tid på din rumpa på kontoret gör du det, är du lagd åt det mer rastlösa yet effektiva hållet gör du klart din skit och går sen på tur. Det hade sparat på en del utbrändhetskronor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag sitter av tid på kontoret och läser din blogg under tiden :) Vet inte om jag ska tycka det är bra att jag får betalt för att läsa den eller skämmas för att jag inte jobbar hårdare.

      Radera
  14. Jag är glad över att dela mitt vittnesmål här idag med världen. Jag föreställer mig aldrig att jag gör det här, men jag är full av glädje och jag vill att andra ska få deras hjälp att göra. Är en kontorssekreterare av yrke, jag har två barn med en man. Min man övergav mig och våra barn utan någon förklaring att han just lämnade huset och nästa sak som jag hörde att han träffade en annan kvinna, jag försökte alla möjliga medel för att få honom tillbaka hem men han agerade konstigt mot mig och till och med försummade barnen. Jag var frustrerad och ödelagd, jag sökte efter hjälp från olika vinklar tills jag såg ett inlägg om Dr Ajayi en stavbeslag. Jag kontaktade en stavhjul, som berättade vad jag skulle göra. Han försäkrade mig att han kommer att kasta en stavning och att allt kommer att gå bra inom tre dagar men jag var skeptisk, jag tänkte på det innan jag äntligen kontaktade honom igen, vi gick igenom processen tillsammans och till min förvånade stava fungerade och min man har återvänt hem och knelat för att be om förlåtelse men det första var ett överraskningssamtal från honom eftersom vi inte har pratat i cirka 6 månader. Dr Ajayi är verkligen en man av hans ord, om du har problem i ditt förhållande eller någon aspekt av ditt liv, kontakta stavmästaren Dr Ajayi för en varaktig lösning.

    E-post: drajayi1990@gmail.com
    WhatsApp-nummer: +2347084887094

    SvaraRadera