Varför landet drar

Jag skrev ju nyligen ett inlägg om vad jag inte saknar med Stockholm (vilket visade sig mest röra olika former av trafik) men kom på mig själv med att rabbla upp en drös saker jag faktiskt saknar. Så vad har landet att kontra med då? Jag har ju redan redogjort för att lifvet på landet är enklare. Det är inga köer, inga jobbiga skolval, inget helikoptersurr, folk går långsammare etc. inget nytt. Låt mig berätta vad som gör att jag egentligen dras till landet. 

Jag får stövla runt


Det var mitt undermedvetna som avslöjade denna min längtan runt våren 2013. Jag satt på krogen (dåvarande Thalia, bakom Dramaten, hörnbord utomhus) och en bekant frågade varför jag på mitt VISA-kort inte hade personlig bild på barnen som sig bör utan en bild på ett rött hus med vita knutar. Jag berättade då för honom - in vino veritas - att min livsdröm var att en dag få bo på landet, följa årstidernas skiftningar och stövla runt på gårdsplanen utan annan agenda än att bara vara. Jaha, sa han då, varför gör du inte det då?

Vid tillfället i fråga var jag inte mottaglig för hans naiva kommentar. Det dröjde ända fram till maj 2015 när jag i sviterna av min andra lunginflammation för året låg och feberscrollade på ekonomibloggar och trillade över MMM som jag sakta började inse att det kanske var möjligt. Men drömmen hade då redan legat och grott där, om än outtalad. Det var ju i min värld så ytterst orealistiskt eftersom vi "var tvungna" att jobba i Stockholm och låta barnen gå i skola i just där. Varför? Mycket oklart, kanske kan sorteras i kategorin ”man-vet-vad-man-har-men-inte-vad-man-får.”

Vad är det med detta ställe då? Orten i sig - Hudiksvall - är inte jätteviktig. Det är själva gården som betyder något. Det är ingen riktig hälsingegård, den är för ny för det (bygget av det "nya" huset, det som är beboeligt, började under 1890-talet). Men släkten har bott i andra huskroppar (exempelvis en gammal parstuga som står kvar men mest används som loppis och verkstad) i nio generationer, om man räknar in mig. Det var inte helt självklart att just jag skulle få ta över. Särskilt inte med tanke på att min morfar drog från stället på 40-talet i sin quest för ett liv med musik. Kvar lämnade han tre äldre jordbrukande syskon med en tydlig successionsordning. Men en efter en dog de, utan att ha skaffat barn (eller jo, en fick ett barn, som inte var intresserat av gården). 

Morfar fick genom ett lyckosamt arvsskifte i 80-årsåldern tillbaka sitt älskade föräldrahem och när han dog fick min mamma ta över det. Sen fick jag det för fyra år sedan. Det hade räckt med att någon av morfars syskon lyckats avla fram någe eller att min mamma fått ett syskon (eller jag också för den delen) för att rubba cirklarna. Men nu blev det alltså jag, Stöckhölmarn, som fick ta över släktens stafettpinne i form av massiva mängder virke, handplockat ur hälsingeskogarna, under två decennier konstruerat i den huskropp jag nu sitter och skriver. Det är nästan lika osannolikt som att vinna på lotto. 

Överallt finns det spår av förfäder. Från kluddiga blyertsautografer på ladugårdsväggarna till teckningar, brev, gamla skolböcker, ja till och med "dåligt skinkspad -74" för er som varit med sen bloggens början. Och i takt med att företrädesvis mina föräldrar renoverat stället och moderniserat exempelvis badrum, desto mer beboeligt har det blivit. Delar av gården har varit kulturminnesmärkta fram tills i år, varför tapeter och takmålningar (och murriga linoleumgolv) förblivit intakta. En granne tipsade för ett tag sedan om att gården figurerar i byggnadsvårdssammanhang (se bild till stycke "Bröstningen" här). Det är enligt min åsikt direkt olämpligt att inte bo i ett sådant här hus om man nu är så lyckligt lottad att man har ett. Att hetsa förbi här tre veckor om året är husmissbruk. 

Och nu är vi här! Jag traskar runt på gårdsplanen i mina gummistövlar (ett par vid varje utgång), ser årstidens skiftningar och är lycklig varje morgon jag slår upp ögonen och fattar att vi faktiskt gjorde det. Det är precis lika underbart som jag föreställde mig i min fantasi 2013. Nej bättre, för i min fantasi såg jag att detta var ett projekt jag och min man skulle företa oss som pensionärer, nu är vi här och skapar ett liv tillsammans med barnen så att även de rotar sig i släktmyllan. Ett av barnen har precis skapat en sommarateljé i gammelhuset. Va? I stan hade samma barn ett rum på nio kvadrat. Vi kan ha katt, höns, två hamstrar som förfular matsalen (men var annars ska de vara, de springer i sina förbannade hjul hela nätterna så djurens ägare kan inte ha dem i sina rum!?). Om jag ska uttrycka det i en mening: Gården är min plats på jorden,  my own private pinewood Taj Mahal. 



Har du en speciell plats där du känner dig lite extra du?

Mvh/
FruEfficientBadass

14 kommentarer:

  1. Det absolut bästa med landet är att man gå i shorts och powerboots på morgonpromenaden med hundarna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vet jag inte vad powerboots är men varför kan man inte göra detta i stan? Att gå klädd som man vill har väl inte att göra med var man bor?

      Radera
    2. Fodrade gummistövlar? Nu blev jag lite sugen på att uppgradera.

      Radera
    3. Hej, jag är Theresa Williams. Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, han slöt mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem till min vän och hon föreslog att jag snarare skulle kontakta en stavhjul som skulle kunna hjälpa mig att förtrolla för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde på stava, jag hade inget annat val än att prova det, jag skickade med trollstavarna, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej innan tre dagar, att mitt ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande under den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett problemproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla stavskärmaren som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-postadress: {drogunduspellcaster@gmail.com} Du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
      1) Älska trollformler
      2) Lost Love Spells
      3) Stoppa skilsmässor
      4) Giftermål
      5) Graviditet spell
      6) Uppdelningar
      7) Dödsförtroll
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta denna fantastiska man om du har problem för en varaktig lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
    4. @fruefficientbadass japp dom är som fodrade stövlar. https://www.jakt.se/vinterstovel-polyver-original är ju så klart varma på sommaren men när det är lite halv kyligt på morgonen eller kvällen är dom perfekta att bara hoppa i. Dessa stövlar borde vara standard i ett hus på landet :)

      Radera
  2. Vilken kärleksförklaring. Du skulle platsa i kollegornas program Byrådet. Hört det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å bra tips! Ska lyssna. Mina morföräldrar hade fäbodstuga när jag var liten, något jag var oförmögen att uppskatta då men som jag hade älskat idag.

      Radera
  3. Jag blir så glad för din skull när jag läser hur härligt du har det på landet. <3

    Samtidigt blir jag lite ledsen, för det var precis så jag tänkte när jag köpte huset i norr. Sen blev jag knäckt av att allt gick fel, det blev för mycket jobb och för mycket pengar som gick åt. Så nu vill jag inte ens åka dit och hälsa på, utan får tvinga mig. :-(

    Jag drömmer om att hitta min plats på jorden, men samtidigt försöker jag tänka att jag trivs ganska bra där jag är nu, så det får vara gott nog tills vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "men samtidigt försöker jag tänka att jag trivs ganska bra där jag är nu, så det får vara gott nog tills vidare." Ja det är verkligen gott nog.

      Radera
  4. Speciell plats? Ja. I en gammal väns barndomshem. Kände det direkt första gången jag kom in där. Har inte mest med platsen sig att göra även om det är en fin (och värdefull...) lägenhet, utan mer med de personer som bott in sig/bor i den sedan 80-talet. Stortrivs där!

    Det bästa är väl om man i slutänden trivs överallt genom att man har hemmet i sig.

    K.

    SvaraRadera
  5. GoFi aka 97 månader kvar16 juli 2020 kl. 14:20

    Valfritt torp (tror jag.. kan vara en rosa dröm)

    SvaraRadera
  6. Förlåt för OT, men en intervju med the main man kanske kanske kan intressera?

    https://www.fool.com/investing/2020/06/20/heres-how-to-retire-far-earlier-even-if-another-do.aspx

    ....eller är jag tolva på bollen? :-)

    SvaraRadera