Vad jag inte saknar med stan. Och vad jag saknar.

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus (i P.s.).

Det är nu ett år och två veckor sedan vi lämnade stan för landet och jag tänkte ta tillfället i akt att för er berätta vad jag inte saknar med stan. 

1) Parkeringsvakterna.
Nu hade vi inte bil sista året men upplevelsen av parkeringsvakterna har bitit sig fast i kroppsminnet. Känslan av att ständigt sitta i skiten. Du må ha parkerat med alla fyra däcken innanför rutan, men om P-vakten i fråga bedömer att den överskjutande delen av bilen ändå på något vis stör någon form av trafik, exempelvis trafiken i P-vaktens huvud, åker du dit. Och i Stockholm betyder det att prislappen börjar på en tusing. Jag minns en nästan parodisk scen när jag som hastigast stannade till på en av två lediga handikapplatser utanför mina föräldrars hus vid Norrtull för att lasta av eller i något. Det var tidigt på morgonen och gatan var öde. Men som ur tomma intet dök det upp fyra (4) parkeringsvakter som formligen kastade sig över mig med förmaningar om att man INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER får ställa sig på en handikapplats såvida man inte har tillstånd och samtligas små bötesmaskiner var uppe ur hölstren innan jag brådstörtat fick dumpa grejerna på trottoaren och burna gatan ner för att sedan parkera i ett 100kr/minut-garage. Erfarenheter av det här slaget gör att jag får adrenalinpåslag varenda gång jag möter en P-vakt i Stockholm och det är rätt många gånger om dan. Saknar dem ej. Hudik har typ en P-vakt och det är oklart vad hen gör för man får stå gratis överallt.

2) Flygtrafiken
Bor man i centrala Stockholm ligger man under inflygningen mot såväl Arlanda som Bromma och det går väl an, det är inte lika illa som om man bor åt Bromma/Spånga till. Men sommartid dyker ett annat fenomen upp nämligen de hovrande helikoptrarna över Djurgården. Jag vet inte vad de gör där. Kanske är det Allsång som ska filmas, men i så fall finns ju betydligt smidigare alternativ i form av drönare. Det var i alla fall ett konstant smattrande från de där svarta helikoptrarna och det stressade mig nästan lika mycket som...

3) ...sirenerna. En ständigt pågående blåljusutryckning. Det var mycket märkligt, för jag/man fick aldrig veta vad som hänt och inte heller hade jag en polisradio (vilket heller inte funkar efter införandet av den nya polisradion) så att jag kunde ta reda på det. Ok jag låter fånig nu jag hör det själv, vad har jag med det att göra. Men varje dag ett antal brådskande utryckningar i närområdet. Det är stressande. Jag minns för övrigt en gång när jag var uppe på affärsresa i norra delarna av landet och jag på radion hörde att man hittat ett "bombliknande föremål" i en lägenhet på Gärdet. Var på Gärdet? Ett av barnen gick i skola på Gärdet. Jag minns att jag sa något om detta till en kollega där uppe och jag minns hans tunga suck och ett lakoniskt "Tur man int' bor i Stockholm". 

Det var en känsla av man alltid behövde vara på sin vakt eftersom skiten kunde träffa fläkten när som. Vilket den ju gjorde i början av året, när en bomb briserade på ett vittnesskyddsboende precis intill den park som utgjorde småttingarnas skolgård (om än kvällstid). Men då hade vi ju flyttat. 

Ett av våra barn var för övrigt och sålde majblommor vid Kungsträdgården samtidigt som terrorattentatet vid Åhléns, fem minuters gångväg därifrån. Hela familjen bevittnade också smällen med efterföljande rökpelare när en biogasbuss körde in i Klaratunneln en söndag förra våren. Ingen blev ju skadad och det var en olyckshändelse, men jag minns hur vi fick nästan hjärtstopp när vi stod nedanför Vasamuseet och såg det hända. Det såg precis ut som att röken steg upp från trakten kring Norrmalmstorg, rätt nära synagogan. Så vi hann ju tänka både det ena och det andra innan det stod klart att det var en olycka. Men jag minns att både jag och min man var helt inställda på att det var ytterligare ett terrorattentat. 

4) Trafiken. Säger sig självt att det är stressande med mycket trafik i en storstad. Vår gata var rätt lugn, men det räckte att ta några raska promenadminuter in mot stan för att behöva stå och stampa vid övergångsställen varannan minut. Undrar hur många timmar per år jag stått och väntat vid röd gubbe. Eller suttit framför rött i min luftkonditionerade firmabil (som kostade skjortan och halva ärmen, men det hade jag ännu inte listat ut) för att ta mig 45-60 minuter enkel väg till jobbet, bummer. Och på tal om sirener, minns hur jag en gång korsade Nybroplan och såg resterna av den smash'n'grab som skett utanför Gucci samma morgon, apropå blåljus. 

5) Trängseln. Och nu menar jag inte primärt trängseln av folk, som jag faktiskt inte har så mycket emot. Utan mer att det alltid var trångt att få saker gjorda. Gå och handla: Långa köer och stressade människor. Sätta barnen i Kulturskolan: Jättelånga köer. Hitta en parkering: Omöjligt. Få tid på vårdcentralen: Tre veckors väntetid, mot Hudiks typ två dagar. När många trängs på samma yta blir det helt klart meckigare att få saker gjorda. 

Ja, det är i stort sett det. Jag kan emellertid inte påstå att det är min motvilja mot staden som sådan som närt min längtan upp till Hudik. Det är snarare längtan till Hudik och vårt ställe där. Jag inser att jag är fett priviligerad, för att tala kidsens språk, som har två fina alternativ att välja mellan. Hade vi "tvingats" bo kvar i stan på heltid hade jag inte på något vis hängt läpp över det. Men lifvet på landet är helt enkelt...alldeles underbart. 

Men vad saknar jag då? Uppenbarligen vänner. Även om jag upplever att umgänget blir mer intensivt när vi ses nu, som när jag infiltrerade familjen Stina Vini i början av juni och var med dygnet runt en långhelg. Eller som när jag i vintras tillbringade en helg på ön med A då vi inledde med gemensam dagishämtning av de små flickeflarnen för att sen genomleva fredagsmys och lördagshäng ihop. Ett helt annat upplägg än när man som hastigast tar en Britt-fylla på stan för att sen återvända till sitt. 

Kultur. OMG kultur. Jag längtar ihjäl mig efter Moderna, Nationalmuseum, Waldemarsudde, Millesgården. Inte för att jag är särskilt konstintresserad, men jag gillar att dricka vin i dessa miljöer. Stadsbiblioteket! Och biografer, med utbud större än senaste Sunefilmen. 

Jag och äldstingen besökte Millesgården i juni för att spela kort.


Operan, att ta ett glas förbeställt vitt i guldfoajén. Le grand spectacle. Och även om Gävle symfoniorkester regelbundet besöker Hudik så är de inte Kungliga Filharmonikerna, än mindre Radiosymfonikerna. 

Djurgården såklart. Särskilt så här års, när fåren är lösa och man kan ta ett smygdopp ute vid Biskopsudden en tidig morgon. Doften av tång när man rundat Blockhusudden och anar Östersjön. Thielska galleriets trädgård. Jag får nästan ont i hjärtat nu när jag tänker på det.

Och sist men inte minst: Sturehof. Aldrig känner jag mig så levande som när jag salongsberusad äntrar detta ställe för att glida ner på en barstol i inre baren för en galopp. Det är livskvalitet. Hudik har visserligen...ställen man kan beställa öl på, men dessa ställen saknar alla de kvalitéer Sturehof har. 

Nu ser jag att jag faktiskt verkar sakna rätt mycket med Stockholm. Så jag får väl kontra med ett inlägg om varför livet på landet ändå vinner. TBC.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Just nu pågår sommarpocket-rea på Bokus och även om jag är en stark förespråkare för bibblan finns det vissa böcker jag brukar köpa på mig extra av när de kommer på pocketrea, som jag sen antingen ställer i det slimmade husbiblioteket eller ger bort. I sommarens rea (4 för 3) ligger exempelvis Factfulness och Svälten, två fantastiska böcker som båda med råge ger dig insikten om att det Inte Var Bättre Förr och som utbildar OCH är bladvändare på samma gång. Jag har lovat mina barn 500 kr om de läser den förra titeln och 2:3 har läst den, tänker att det kan vara ett bra verktyg att ha med sig i världen när löpen braskar och Interwebz slaskar. D.s. 

29 kommentarer:

  1. Värstingen är ändå trafiken. Trots att jag också numera bor långt från storstan kan jag få lite ångest klockan 16 när det är skiftbyte på bruket. Byns enda rondell blir fullkomligt igenkorkad av 25 bilar. Det är skönt när det blir normalt igen vid 16.03.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Känner igen det där, vi har samma i Hudik vid exakt den tidpunkten. Då blir jag jätteirriterad...

      Radera
    2. Hej, jag är Theresa Williams. Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, han slöt mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem till min vän och hon föreslog att jag snarare skulle kontakta en stavhjul som skulle kunna hjälpa mig att förtrolla för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde på stava, jag hade inget annat val än att prova det, jag skickade med trollstavarna, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej innan tre dagar, att mitt ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande under den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett problemproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla stavskärmaren som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-postadress: {drogunduspellcaster@gmail.com} Du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
      1) Älska trollformler
      2) Lost Love Spells
      3) Stoppa skilsmässor
      4) Giftermål
      5) Graviditet spell
      6) Uppdelningar
      7) Dödsförtroll
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta denna fantastiska man om du har problem för en varaktig lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Jag känner att jag plötsligt har noll koll på Stockholm. Kanske skulle vi ta en helg och så får du visa mig allt fint med Stockholm. För mig är det bara en massa bilar, avgaser, trängsel och dålig mat. Känns som att jag rört mig i fel områden. ;-)

    Nåt som är dåligt med landet är när grannen fått nya kalvar till sin gård och de ska ropa på mamma hela natten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi får tillbaka lägenheten ska jag bjuda dig på galopp på Sturehof.

      Radera
    2. It's a date! <3 Även om jag misstänker att galopp på Sturehof inte innefattar engelska eller arabiska fullblodshästar som springer ikapp med varandra... ;-)

      Radera
    3. Haha, nej du. Det är en anrik tradition sprungen ur de gamla springpojkarnas belöning i form av en liten öl i ett vinglas efter leverans av ölfat in på krogen. Ibland önskar man att man levt på förr i tiden.

      Radera
    4. Springpojke hade nog passat mig. Inte jättemycket ansvar och så öl som belöning. ;-)

      Radera
  3. Håller med dig: parkeringsproblem (lite vidare begrepp än p-vakter), trängsel/köande och trafik är nästan samma problem och något som stört mig mer och mer senaste åren.

    Bor i lgh och har grannar bara en betongdecimeter bort vilket är alldeles för nära. När jag flyttar till landet blir det troligen inte till en vanlig villa i tätort utan snarare mer av ett torp i skogen (dock med alla moderniteter).

    Djurgården känns fejk och är väldigt parkskött jämfört med riktig natur. Men för en innerstadsbo så...

    Jag har gjort mina år på Stureplan och även om det kostat många tusenlappar är det inget jag vill ha ogjort, men numera lockar det inte. Inte ens Golden Hits en liten bit bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Djurgården känns fejk och är väldigt parkskött jämfört med riktig natur. Men för en innerstadsbo så..." Appappapp! Öm tå här. Djurgården är så mycket mer än det man ser om man går på de välkurerade grusvägarna. Ta en avvikare upp i skogen mellan Rosendal och Biskopsudden. Jag gick en gång vilse där, såg en flock rådjur och var tvungen att Google Mappa mig tillbaka till Rosendalsvägen. Ett riktigt äfventyr.

      Radera
    2. För att inte tala om när du når kanalens slut vid Kruthuset och då viker av vänster bort mot Hundudden och fortsätter ännu längre, mot Kaknäs och skogarna däromkring. Underbart ruralt, med hästgårdar and such. Tills du fortsätter liiiite längre bort för då hamnar du vid Nasdaq...

      Radera
    3. Jag har bott inom tull i dryga 20 år. Någon bil har jag aldrig haft, däremot tvåhjuliga fordon som man swishar förbi köer med, men sällan betalar p-avgifter för. P-vakterna har jag därför inga problem med, tycker det borde finnas fler och att biltullarna borde höjas rejält, haha.

      Djurgården är helt fantastiskt. Fejk är det inte. Djurgården försöker ju inte efterlikna en urskog eller något vilt, det är ju en park anlagd av människor som vill forma naturen efter eget tycke. Sedan kan man ju ogilla miljön, men fejk är det inte. Enda nackdelen med Djurgården är väl träcken från alla vitkindade gäss, dessa borde decimeras.

      Thielska är en favorit, lugnt och skönt i en storslagen miljö. Satt där senast idag under ekarna. Sällan är där trängsel, mest pensionärer som hittar dit. Den enda barnfamiljen som hittar dit brukar vara vi. Skulle p g a barn gärna bo på Djurgården istället för centralt, men min plånbok sträcker sig inte riktigt dit.

      De hovrande helikoptrarna kan jag åtminstone delvis förklara. Det var jag! När brorsan och farsan fyllde jämnt bjöd jag familjen på helikoptertur. Vi startade från Gärdet och tog en vända över stan innan vi flög ut över skärgården till Grinda.

      Radera
  4. GoFi aka 97 månader kvar13 juli 2020 kl. 18:37

    Är det inte alltid så att man saknar det man inte har (för tillfället)?

    Som ”dubbelboende”, med ”våning” om 19kvm kvar i Stockholm så tar det endast ett dygn tills jag längtar tillbaka ut på landet. Och då bor jag knappt på landet på riktigt.
    Men nu för tiden gör alla människor i storstan mig trött!

    Ser fram emot ett torpliv vid FIRE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskar att du löpande uppdaterar dina månader. Ja, en våning om 19 kvadrat är nog mer ansträngande än en dito av större storlek kan tänka.

      Radera
  5. Skulle i likhet med dig ha svårt att klara mig utan kulturutbudet. Uppskattar också storstadens möjlighet att försvinna i mängden, om man vill det, och möjligheten att knyta kontakt med de mest olika sorters människor, när och om man vill det. Har svårt för småstadens alla-har-koll-på-alla-mentalitet och människors insularitet (finns det ordet) kroppsligt och mentalt. Inte alla och alltid. Men ändock. Kanske är jag bara skadad för livet av en småstadsuppväxt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kanske är jag bara skadad för livet av en småstadsuppväxt." Probablement (finns det ordet?). Min mamma, från håla om 3 000 personer, säger nämligen samma sak som du, skönt slippa kontrollsamhället. Men jag upplever inte Hudik så. Visst, folk vet i regel betydligt mer om apan än apan vet om folket, men de gör det med hjärta (upplever jag, men det kanske bara är romantisering av en som skadats av en storstadsuppväxt).

      Radera
  6. Inte behöva bil skulle jag sakna om jag flyttade från Sthlm.
    Mina nischade fritidsintressen finns inte på så många ställen förutom i stora städer. Gillar exotisk mat så restauranger och utländska mataffärer behöver jag. Stockholm har så mycket, stränder, natur, olika sorters människor, kultur, evenemang. Fördelen med landet är att det är billigare att bo där. Jag inbillar mig också att man är mer lojal mot relationer och att det är mindre jämförelsehets.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns massor av stränder i Stockholm, både på innerstans utkanter och i många förorter. Ingen brist på fina badställen för badsugna! :)

      Radera
    2. Ah... Stockholm för mig är bara den del som är asfalt. Resten är liksom kringområden och därmed räknas de inte till. ;-)

      Radera
    3. https://parker.stockholm/hitta-badplats/

      32 olika badplatser i Stockholm :)

      Radera
  7. "och att det är mindre jämförelsehets". Stämmer med undantaget motorfordon, där jämförs det. I Stockholm är det ju status att INTE ha bil.

    SvaraRadera
  8. Som uppvuxen på landet och inflyttad till staden saknar jag endast familjen och vännerna i hemorten. Saknar inte "kontroll av grannar" samhället och utbudet i staden triumfar även baksidorna. Tycker mycket av de negativa aspekterna du radar upp kan förebyggas med planering. Typ hembeställning av mat, flexa och börja jobbet tidigare/sluta tidigare för att slippa trafik, inte behöva ha bil osv. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo kanske. "Problemet" eller snarare "lyxen" i mitt liv är att jag älskar min tillvaro på landet mer än jag gillar alla de fördelar jag raddade upp ovan. Mer om detta imorgon.

      Radera
  9. Svårt! Jag funderar ofta på vad jag skulle sakna med stan. Brukar landa i att jag skulle sakna variationen typ vilken park ska jag besöka idag? Inte heller så förtjust i bilberoende. Nu bor jag inte i Sthlm (aktivt undvikit det) och min erfarenhet av de två mindre storstäderna är att vissa saker mildras avsevärt av den mindre storleken, förutom resandet i Göteborg eftersom avstånden är vedervärdiga.

    Ska ni verkligen tillbaka till staden? Det verkar ändå väldigt härligt där ni bor nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kommer nog inte att flytta tillbaka på heltid, har jag väldigt svårt att tro. Vem ska då ta hand om hönsen och min dysfuktionella odling? Däremot verkar det som att åtminstone ett barn vill gå gymnasiet i Stockholm och det är väl bara att låta henne göra det. Så behöver inte jag se stöket hon ställer till omkring sig. I så fall kommer vi nog att tillbringa en del helger där, kanske varannan vecka, vem vet. Det är det som är skönheten i det liv vi lever att vi inte behöver ta några stora, dramatisk beslut. Vi bara glider runt och ser vad som händer.

      Radera
    2. "Vi bara glider runt och ser vad som händer." Avis!!! Ville bara säga det. ;-)

      Radera
    3. Instämmer!

      Radera
  10. ok, känner att även jag måste skriva något! Som "riktig Stockholmare" 3 generationer undrar jag då vi oxså har planera att lämna stan för landet. Du nämner vänner, har du för få vänner i Hudik eller saknar du dina gamla? Kan man inte ses via facetime med tanke på Covid-19? Har inte varit på kontoret sedan feb/mars och saknar inte 50 min enkel resa med "firmabilen" köande plus trängselskatt. Men visst saknaden av kollegor är stor då jag är en extrovert person i grunden. Men ja de saker du stolpar upp känns igen på vår lista förutom kanske kulturlivet och visst en helkväll på Sture är inte fel. Några andra saker du saknar, tänker i form av utbud av olika saker? Är väl hyfsat FIRE 2026-2027! Tack för en bra blogg om jag inte har sagt det tidigare.

    SvaraRadera