Att introducera FI för barnen

Vi har ju pratat om detta både länge och väl: Hur gör man för att lära barnen principerna kring FI? Jag skriver med avsikt FI och inte FIRE, för jag tycker att det kan vara väl defensivt att redan från början tuta i barna att arbetslifvet suger och att de bör ta sig ut a.s.a.p. Med det sagt vill jag verkligen skicka med dem de grundläggande ekonomiska principer som gör att de kan leva livet med lite svängrum utan att likt 90% av den övriga befolkningen gå runt och oroa sig för exempelvis avsked. Under en vit natt i juni (jag drack inte på hela natten) satte jag mig vid datorn och började författa ett epos med arbetsnamnet "Mammas tips till barna". 

Jag kom då fram till 44 tips jag vill att de ska få med sig hemifrån och jag är långt ifrån klar. Låt oss säga att tipsen, liksom mina blogginlägg, spänner från högt till lågt. Från "Bädda din säng varje dag" till "Var dig själv" (jag vet, klyscha, men sant). Det slog mig nämligen att jag och min man genomlevt ett och annat, inte bara kontorslivets abrovinker utan mycket mer. Lärdomar från livet, så att säga. Men det är rätt sällan vi sitter och delar med oss av dessa vid middagsbordet, eftersom det rör sig om det man i affärslivet brukar kalla "tacit knowledge", sånt man liksom inte lägger någon vikt vid. 

I familjelivet har man ju dessutom fullt med en massa operativa frågor kring världsliga ting. Vilket ju är helt fel fokus. Vi har nu, under några fjuttiga år mellan det att de har tillräcklig intellektuell mognad och det att de flyttar hemifrån, möjligheten att proppa barnen fulla med vår input, sen är fönstret stängt. Och ja, jag fattar att det enda riktiga sättet att lära sig om livet är att själv leva det. Men det ena utesluter inte det andra och ämnen på agendan är: Bör jag skaffa en akademisk examen? Ska jag bo utomlands? Hur genomskådar jag energitjuvar, härskartekniker, illasinnad marknadsföring, sekter, kosttillskott, charlataner? Vad säger forskningen om lycka? Och centralt: Hur och VARFÖR bygga en pengamaskin?  

Det är naturligtvis om den senare punkten detta inlägg kommer att handla. För i kommentatorsfältet har frågan dykt upp ibland ("Hur lär man barna?") och vissa har ambitioner av att själva skriva böcker eller manualer till sina barn. Jag har emellertid insett en viktig sak med att vara förälder och det är lägga ribban lågt. Riktigt lågt. Så man kan säga att vi kör en tvåstegsraket:

1) Walk the talk. Barnen har ju varit med på vår resa och har åtminstone någon form av luddig uppfattning om att vi kan leva det liv vi lever tillsammans med dem idag på grund av att vi på förhand sparat pengar. 

2) Plocka ut en riktigt "lågt hängande frukt" till dem. Det har, tror åtminstone jag, en direkt avtändande effekt på de små livet att smacka upp en avkastningsgraf och uppmana dem att spara 50% av sin nettolön i tolv år i syfte att bli helt ekonomiskt oberoende. De fattar ju inte ens varför de ska bli ekonomiskt oberoende, de är blott barn. Så här har ni min FI-punkt i min skrivelse, rakt av:

"Tips # 13: Skaffa omgående FU-kapital

Under de första fyra åren i ditt yrkesliv, spara en tredjedel av lönen i billiga indexfonder. Det innebär att du efter dessa fyra år har cirka två årslöner på kontot. Låter det tråkigt att spara? Jämför nedan två levnadsbeskrivningar:

1: ”Jag har ingen buffert. Därför måste jag stanna kvar på mitt tråkiga jobb och göra det min chef säger till mig att göra, annars kan jag inte betala räkningarna och måste flytta hem till mamma och pappa igen.”

2: ”Jag har två årslöner på kontot. Därför kan jag när som helst resa mig upp ur min kontorsstol och ge fräcka fingret åt chefen för att därefter ta en sista minuten-resa till Bali där jag kommer att ägna mig åt akvarellmålning i ett par månader medan jag funderar på nästa steg i mitt liv.”

Det smarta är att när du väl har de två årslönerna på kontot kan du kosta på dig att sätta sprätt på hela lönen igen. De två årslönerna ligger ju där och växer till sig (börspengar fördubblar sitt värde vart tionde år), helt utan din inblandning. Så du kommer alltid att ha ett frihetskapital redo som kan hjälpa dig om du behöver kasta loss från ett trist jobb eller en dålig relation. Ditt liv kommer att kännas helt underbart när dina beslut tas utifrån lust och glädje snarare än din ekonomi. Och om man ägnar sig åt det man har lust till gör man ofta ett bättre jobb vilket på sikt ger dig större framgång i allt du företar dig."

Som ni ser är jag inte alltför ambitiös. Jag säger inte att de måste bli ekonomiskt oberoende. Jag säger inte att de måste spara supermycket ("bara" 30%). Jag säger heller inte att de måste spara för resten av sina liv. Fyra år. Det är som mellanstadiet plus ett år. Greppbart. Efter den här tiden kan de sätta sprätt på hela lönen, för resten av livet om de så skulle önska. Men de fyra åren köper dem den fallskärm de när som helst kan lösa ut om de hamnar i en prekär situation. Och har jag tur kommer de fyra åren att ge blodad tand och de fortsätter att lassa in pengar löpande även framgent.

Jag insåg också snabbt att mina barn aldrig skulle läsa en skrivelse från mig. Den skulle hamna längst ner i högen av yoghurttallrikar, sytråd och oljefärg bredvid sängen. Så jag har börjat tvinga in den, under middagssittningarna. Där är de fast utan möjlighet att fly. Och om de inte är så förtjusta i att läsa så är de desto mer förtjusta i att prata så det här har blivit en magisk formel. Jag läser upp en punkt från Datan och sen får de prata. Bla bla bla. Och just den här dagen, när vi pratade FU-kapital, hade vi lyckligtvis ett litet besök som berättade att hon på 18-årsdagen skulle lösa ut en sorts trust fund (lugn, inte några stora summor, blott några miljoner) och att hon för de pengarna tänkte gå på college i USA. 

Aaargh, jag var tvungen att sidsteppa min passiva "mamma-till-en-kompis"-roll och å det starkaste rekommendera henne att istället göra ett enklare utbytesår, potentiellt med studiestöd från CSN, snarare än att själv köpa sig en kanske-inte-helt-hundra men asdyr college-examen och istället sätta av minst (MINST) hälften av pengarna i indexfonder. Jag hörde mig själv använda ord som "bolagsrisk" och "självrengörande" men såg då hur flickebarnet zoomade ut så jag återgick till Balimetaforen.

Well. Jag tror att de två olika scenarierna tog skruv. Trust-fund-barnet medgav, så himla moget faktiskt, att hon gärna skulle vilja vara nummer två, men nog hade agerat enligt punkt ett. Det ville de för övrigt alla, mohihahe... Det var så rart måste jag säga, för när minstingen förvirrat frågade vad "en tredjedel" var, illustrerade ett av de andra barnet (inte helt utan komisk finess) det hela med tre stycken chips, av vilka hon glupade i sig två och sparade ett. Fånigt kanske. Men en dag sitter minstingen där med första lönechecken och minns vagt de där chipsen. "Hur många var det man fick glupa i sig?"

Nu är fröet sått och det är bara att med jämna mellanrum vattna lite så ska det nog ta sig. För som Katrine Marçal sa: Barn är som våt cement, allt som passerar lämnar ett avtryck. Kanske kommer de inte att spara 30% av sin lön de första fyra åren i fångenskap. Men de kanske sparar en smula. Och de vet att möjligheten finns och vad den ger för potentiellt resultat. Och det är mer än de flesta får med sig hemifrån skulle jag tro.

Hur pratar du ev. FI med ev. barn?

Mvh/

FruEfficientBadass