Konsten att konversera

Vi har inte så många principer kring vår barnuppfostran, men en av dem är att vi alltid äter middag tillsammans, vid ett fint dukat bord, gärna med linneservetter och ljus och biblar på huvudet för rak hållning. Jag är inte ett monster, de får ha armbågarna på bordet, förutsatt att de först vänder sig mot mig och säger "Jag är medveten om att jag har armbågarna på bordet." Min poäng är att bra bordsskick kommer ingen annan att lära dem och de kan välja att själva googla skiten när de blir 25, men är det inte enklare att bara ha med sig kunskapen hemifrån?

En annan sak jag gärna vill se i vårt hushåll är att vi under middagarna pratar med varandra om saker som inte bara handlar om dagens skollunch. Därför skapade jag för några år sedan ett lappsystem, kallat "Pest eller kolera". Det grundar sig på den gamla sällskapsleken "Pest eller kolera", där man får välja mellan två otrevliga alternativ. Klassiker som "Människohjärna i en apkropp eller aphjärna i en människorkropp?" eller "Rädda en utdöende fågelart mot att tappa en tå" osv. Det låter tråkigt men är kul, särskilt eftersom det även engagerar minstingen.

Jag har utvecklat lapparna med åren och de handlar inte längre bara om att välja mellan dåliga saker. Det kan vara enkla frågor av typen: Om du skulle tvingas gå klädd i samma färg för resten av ditt liv, vad skulle det vara? Om du fick välja två födoämnen att äta för resten av ditt liv, vilka skulle det vara? Okej, jag har lite dålig fantasi, blir mycket av den här "resten-av-ditt-liv"-varan, men DET FUNKAR. Barnen ÄLSKAR det! Så till den grad att de ibland slår ihop sina knubbiga små nävar, tittar lystet mot mig och säger "Mor, hämta konversationskorten!”. För det är ju inte slut efter att en person svarat, alla ska ju ge sina svar och sen ska svaren jämföras och diskuteras.

Jag har upptäckt att korten även funkar på externt folk. När vi haft gäster och uttömt de vanliga samtalsämnena nästa renovering, nästa resa och hur är det på jobbet, är det lite uppfriskande att få redan på om de hellre dissikerat en levande söt kattunge än att bli attackerade av en hungrig varg. Och om de blev utvisade ur Sverige om två veckor på livstid, vilket land skulle de bosätta sig i? Eller för den delen: Vilken färg på kläder skulle de välja för resten av livet?

Fler bra bieffekter:

1. Människor är roligare än de tror. Särskilt när de ställs inför etiska dilemman.
2. Alla blir delaktiga i samtalet. Hur ofta händer det inte att barnen sitter mol tysta medan de vuxna pratar amortering och stambyten? Men alla kan samsas kring dröm-uppfinning eller aphjärnor.
3. Man lär sig nytt om varandra. Jag hade exempelvis ingen aning om att jag och min kusins fru båda drömmer om att bo långa perioder i Portugal (trots att ingen av oss varit där i någon större utsträckning) och vi hade kanske aldrig fått reda på det om vi inte spelat konversationsspelet.

Oh kopplingen till FIRE är den gamla vanliga: Där konsumtions/renoverings/resehetsen försvinner kommer den sociala nyfikenheten fram och detta är ett enkelt sätt att kanalisera den. För inspiration att hitta dina egna konversationslappar kan man googla på "Pest eller kolera" e d, där finns mycket kul. Vill man ha en mer familjevänlig variant kan den här sidan vara till hjälp.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Om du återkommande sitter i energidränerande möten är skapandet av konversationsfrågor en uppiggande aktivitet som också med fördel kan göras i respektingivande Excelformat. D.s.