Flamingo-FI

För ett tag sedan fick jag ett bloggtips: Flamingo-FI, som jag nu lagt till i blogglistan som ni ser i webbläge. Vilken fin blogg! En österrikisk tjej som bor i Australien och som efter ett antal år av ekonomisk laissez-faire parat med lite spelberoende och glühwein-alkoholism (kan bara hända en österrikare) tog tag i sitt liv och följde "Flamingo-FI" som går ut på att under några blygsamma år (säg 3-5 år) sparar satan för att sedan gå ner och jobba deltid för att täcka livsomkostnaderna under den tid pengamaskinen ligger och puttrar till sig. 

"With Flamingo FI, we don’t pretend that we will never work again once we quit our jobs. Instead, we save enough to ensure we will still be able to enjoy FIRE (and a traditional retirement if desired) at some point in the future. After that, there really is no reason to stay in your full-time job, unless you want to. By now you have probably figured out why we have chosen this silly name – Flamingo FI – for our approach. We will pull the trigger and quit our jobs when our FIRE plan stands on one leg – like a Flamingo. The word “flamingo” comes from the Spanish and Latin word “flamenco” which means – you might have guessed it – fire. Flamingo FI = FIRE standing on one leg!"

Hur coolt? Strategin har flera fördelar. Det uppenbara är att du inte behöver lägga 10-20 år på ekorrhjul utan kan skjuta ut dig betydligt tidigare. Du behöver inte ligga sömnlös på nätterna för att fundera på hur du ska hantera oceanerna av tid som uppstår när du blir "arbetslös" eftersom du kommer att behöva ta någon form av gig när du väl drar ur tjänstemannapluggen.

Bloggen är kanske särskilt inspirerande för dig som ibland känner att FI känns så vansinnigt långt borta att du med jämna mellanrum flirtar med tanken på att ge upp och istället bränna kapitalet på en lyxig resort utanför Afrikas kust. Flamingo-FI är uppnåeligt för i princip vem som helst och inom rätt kort tid.

Jag rekommenderar starkt att du läser allt på bloggen och missa inte fliken "Our journey" ur vilken jag saxar nedan:

"I finished uni and started my first “real” job at the ripe old age of 27 (this is not unusual where I am from, a lot of people stay in uni until they are 30!). After only a few months in the rat race, reality hit me. This couldn’t possibly be what adult like is supposed to be like, right? Getting up at the same time every morning. Forcing down breakfast. Putting on uncomfortable clothes to look “professional”. Watching the depressed faces of my fellow morning commuters on the train. Being stuck behind a desk for hours on end (no matter how nice and inviting the weather is outside). Looking at the clock every 10 minutes. A brief sense of relief when it’s finally time to go home for the day. Watching the depressed faces on the train again. Dinner. TV. Bed. REPEAT. REPEAT. REPEAT…. " 

Om inte det är inspirerande så vet jag inte vad som är.

Mvh/
FruEfficientBadass