Läsarfråga: Hur är det att bo på gård?

När jag för en tid sedan efterlyste läsarberättelser fick jag ett par önskemål riktade mot mig i kommentatorsfältet. En löd så här:

"Jag skulle önska ett rejält inlägg om hur det är att överta och bo på en gård. Står själv i valet och kvalet runt framtiden för vår släktgård och det är inte lätt. Älskar platsen, men att klippa gräs och skotta snö, måla uthus, gräva diken och låsa upp pengar är inte lika kul. Ett resonemang om hur ni tänkt vore kul!"

Hur det är att överta och bo på en gård

Jag börjar med din punkt där om pengar. För det låter som att ni i ert fall behöver lösa ut någon/några och därmed belåna er. Det framgår emellertid inte om ni också har planer att vid gårdsövertagande sälja ett boende någon annanstans, exempelvis i en stad med höga bostadspriser. 

För oss var det enkelt eftersom min mamma, som tidigare ägde gården, är ensambarn och även jag är det. Jag fick således huset (husen) som gåva. Men visst, det tillkommer kostnader i form av skatter, avgifter till väg- och vattenföreningar, el, slamtömning, sophämtning, sotning (ständigt denna sotning) och en massa kostnader kring, vill ogärna kalla det renovering, men säg underhåll. Elektriker när man vill ha mer än ett uttag i varje rum, installationskostnad för ny frånluftsvärmepump så att man ska slippa värma upp med portabla element etc. Det som är okej levnadsstandard några veckor under sommarhalvåret är inte nödvändigtvis okej om man bor där året runt. Särskilt inte om man har barn som vägrar klä på sig långkallingar för att snålmamma ska få ha värmen på 17 grader. 

Sen har vi ju faktiskt fräschat upp ytskikten i samtliga rum på nedre plan, det vill säga det våningsplan där vi bor under höst-vår. Men det rör sig inte om några monstruösa belopp. Jag köper färg och spackel på Byggmax och om jag minns rätt kostade ommålningen av vårt tv-rum typ 500 spänn. De andra rummet, med undantag av matsalen (där vi fick ta in hantverkare för att montera gipsskivor) och köket (där vi behövde hyra en golvslip), något liknande.

Huset förr (ignorera den röda ringen)

Hus nu (från andra hållet)

Vad gäller klippa gräs så är det inte någon jättefråga. Inte för mig i alla fall eftersom det sällan är jag som klipper (jag skyller på svag rygg). Gården är stor men tomten rätt liten och inte allt är gräsmatta. Vad kan det ta, 45 minuter med vanlig motordriven gräsklippare? Eftersom vi inte eftersträvar golfbanelook väntar vi gärna tills gräset vuxit en bit vilket innebär klippning ungefär var tionde dag juni-augusti. Dessutom är vi välsignade med världens snällaste granne som sedan decennier går över tomtangränsande gångar med sin åkgräsklippare.

Snöskottning är lite jobbigt. För min man alltså (jag skyller på svag rygg). Här uppe är det rätt standard att man har egen traktor på vilken man monterar en plog. Det har inte vi. Inte heller upplever jag att vi har ytorna att försvara en sådan investering med. Vi behöver kunna åka in med bilen i garaget (logen) och bilen gör ju dessa spår själv. Därutöver behöver vi skotta en gång från logens entré till köksdörr och huvudentré. En sträcka på totalt runt sju meter. Min man skottar smala gångar och har det snöat kraftigt kan det kanske krävas uppåt en halvtimme men sällan mer (per gång) (vilket kan bli många gånger). För övrigt sa grävarna (som fixade det kommunala vattnet) att vi skulle undvika att skotta hela gårdsytan eftersom snön isolerar vattenledningarna. 

När vi flyttade upp köpte jag en liten snöslunga på Tradera men den var ett skämt. Den grävde mest en grop i jorden, så jag skänkte iväg den till en annan sucker. Men visst, har man stora ytor norröver bör man överväga antingen rejäl snöslunga eller en traktor med plog. Eller så gör man som min granne - hyr in plogtjänsten av en lokal allt-i-allo-person. En sådan finns i var och varannan by norr om Knivsta och vår är en riktig renässansman. Han plogar vägföreningens gemensamma väg (byavägen), han kör slambil, han klyver ved och distribuerar en masse och han gör säkert även en massa annat. Hur skulle annars gamlingar kunna bo kvar på landet, om här inte funnes män (alltid män) som han? Jag försöker hålla mig mycket väl med honom eftersom han i en krissituation (solstorm/jättevulkan/ryss) troligtvis kommer att vara den man går till för diesel, utsäde och insulin.

Måla utomhus

Mina föräldrar lät bräda om huvudbyggnaden för runt femton år sedan och de nya, fräscha plankorna hade ny, fräsch färg. Så vi har inte behövt tänka på det. Däremot målade vi fasaden på "gammelhuset" för kanske fem år sedan och det var jättejobbigt. Jätte Jobbigt. En stor del av problemet, som jag trots idogt tankearbete inte lyckats lösa, är att vi inte har några bra saker att stå på när vi ska måla, bara en gammal stege. Jag har funderat på att skaffa en egen byggnadsställning och kom så långt som till K-Rautas byggnadsställningsavdelning, men där blev jag helt matt. Alltså 1) Köpa den (dyrt). 2) Frakta den (på vad?). 3) Montera den (hur?). 4) Montera ner den (jobbigt). 5) Förvara den (var?). Jag vet inte hur folk gör? Man ser ju dessa ställningar lite här och var sommartid och jag liksom ba HUUUUR gör ni? 

Man kan ju också hyra periskoplift från exempelvis Cramo. Det är inte billigt, men om man är ett gäng som under ett visst tidsspann ger sig den på att måla överdelen av huset, så är det nog ett prisvärt och smidigt alternativ. Problemet för oss är att den antagligen levereras med någon form av lastbil och vi har två stenbumlingar till grindstolpar vid tomtens smala ingång och jag vet helt enkelt inte hur man ska få in liften på tomten. Sen ska den gärna stå på slätt och fast underlag och vår tomt sluttar på sina ställen och består till stora dela av mjuk mossmark. Jag väljer helt enkelt att göra en struts här och låtsas som att husen aldrig ska behöva målas om. Åtminstone inte under min livstid.

Tak. Min mamma har sagt att så länge ett hus har bra tak och fönster kan det stå hur länge som helst. Det är en liten tröst. Att ha djupt faluröda väggar är kanske mer att betrakta som kosmetika, även om färgen i viss mån skyddar träet. Vi har däremot varit rätt duktiga som låtit byta ut taket på boningshuset mot ett som kommer att stå pall i hundra år. 

Taket på den sammanbyggda ladugården och på gammelhuset är en annan historia. Där ligger fortfarande tegel från mitten av förra seklet, även om det gjordes viss upprustning på 90-talet. Jag hade faktiskt hit takläggaren efter sommaren och han bytte ut sådant som var trasigt samt täppte till ett par hål där pannorna blåst bort. Hans estimat är att vi bör byta taket inom tio år. Jag sätter här min tillit till börsen och att vi ska klara av det med ett års avkastning.

Min man är också bra på fönster och har gjort om ett antal i gammal stil. Däremot behöver de snart kittas om vilket också är ett projekt att ligga och fundera på under vargtimmen. Jag tror vi har 27 normalstora fönster och runt tio rektangulära småfönster i "nya" huset (sent 1800-tal) och sju normalstora samt åtta småfönster i gammelhuset (tidigt 1800-tal). Sen diverse småfönster på ekonomibyggnader och i härbren (tidigt 1400-tal typ). Så runt 60 fönster för någon att ta tag i vid tillfälle. I vissa fall har träet dessutom murknat varför det inte bara räcker att kitta om utan man kan behöva tillverka nya ramar vilket är lättare sagt än gjort med dessa handsnickrade, ej standardmåttade 1800-talshistorier. Varför började vi ens prata om detta, nu blev jag skitstressad.

Kommentatorn nämnde gräva diken och där får jag säga pass. Vi sålde av åkermarken som hörde till huset för ett antal år sedan och innan dess var det den bonde som arrenderade som dikade och höll på. Så vi har inte grävt någonting. Andra har visserligen grävt på tomten, i samband med installation av slamtank och nytt vatten, men det har ju varit inhyrda firmor med skiftande kvalitet (exempelvis lämnade den första grävaren halvvägs på grund av fägelsestraff). 

En sak som sysselsatt oss under alla år är staket och grindar. I början försökte vi bättra på det som redan var, ett rangligt staket med mossbeläggning. Byta ut de värsta spjälorna, skrapa bort mossan och måla (fast jag fuskade och målade ibland på mossan orka). Min man byggde helt nya grindar som var perfekta replikor av de tidigare. Men de ruttnade! Min man skyllde på att jag slarvat med färgen men det kan bara inte stämma...Så han gjorde nya och målade enligt konstens alla regler. Ironiskt nog står huvudgrinden inne i ett förråd sedan vi flyttat upp, eftersom det är svårt att komma in med bilen mellan grindstolparna om grindarna sitter på. Grindstolparna monterades pre bilsamhället och våra vänners feta suvar har inte en chans.

Sen är det ju diverse som dyker upp hela tiden. Jag lät förra sommaren gräva ner en åskledare i marken, eftersom jag fick en tvångstanke om att blixten skulle slå ner när vi inte var hemma och bränna ner stället. De gamla campingspisarna la av och behövde bytas ut (jag vägrar montera bort den gamla vedeldade spisen och ersätta den med elspis, därav behovet av campingspisar). Inköp av musavskräckande manicker man pluggar in i eluttagen eftersom jag ogillar råttfällor och när dessa inte funkade, inköp av "humana råttfällor". Olja furstukvistar och fixa med rabatter (även om vi lagt ribban lågt och bara underhåller det som finns), klyva ved och stapla den (vilket är en hobby). Byta proppar när man överbelastat elnätet, såna saker. 

Och på tal om el utspelade sig ett typiskt scenario bara dagar efter att jag skrev inlägget. Jag och minstingen hade en söndagskväll rett oss ett bo i soffan för att kolla skräckfilm och plötsligt går strömmen i hela huset. I början brukade jag ringa grannen för att höra om även de drabbats av strömavbrott men jag har nu lärt mig: Det är bara vi som drabbas, varje gång. Barnen är rutinerade så trots beckmörker noll reaktion (mobiler har i regel batteritid kvar). Jag snör vant på mig kängorna för felsökningsrunda. Säkringsskåpet i hallen: Ingen säkring har slagit av förutom jordfelsbrytaren. Proppskåpet utomhus: Ingen propp har gått. Inte bra nyheter. 

Jag byter ändå alla proppar. Jordfelsbrytaren slår genast av när jag försöker slå på strömmen. Efter trial and error (slå av alla säkringar och testa att dra upp en i taget) lokaliseras felet till södra delen av huset, det vill säga småttingarnas rum. Eftersom minstingen varit med mig vid strömavbrottet faller mina misstankar på 15-åringen som på sistone laborerat med ny elektronik av typen saltstenslampa, julbelysning från Rusta etc. Det räcker med en felande enhet för att strömmen ska brytas. Som när de förbannade dvärgpapegojorna gnagde av sladdarna till taklampan i TV-rummet och orsakade elektriskt haveri för ett par år sedan. 

Men trots att vi dragit ur alla kontakter i området vägrar strömmen komma tillbaka. Femtonåringen går från galen till lycklig när vi förklarar att strömmen inte kommer tillbaka och att hon därför får sova hos pojkvännen, trots skoldag dagen efter. På måndagen räddas vi av trojkan elektriker, rörmokare och brunnsgrävare som genom konferering och felsökning på plats (underbara mänschor) lyckas lokalisera felet. En eldriven pump till gråvattnet har en elförbindelse som felat, en förbindelse som jag fram tills den lugubra söndagskvällen varit lyckligt ovetande om. Behövs ens en pump för att duschvattnet ska gå ut i filtreringsbädden? Tydligen.

Elektrikern kopplar ur förbindelsen (som går in i södra delen av huset, därav kopplingen till just den säkringen) på måndag förmiddag och elen går att slå på. Vi uppmanas att förlängningssladda förbindelsen tills det att elektrikern får tid att dra om elen vilket skedde dagen efter. Så kom det sig att jag en kall måndagskväll i december stod och skarvade ihop fem förlängningssladdar (för inomhusbruk) ut till ett brunnslock. Jag var tvungen att slå in skarvarna i soppåsar för att inte orsaka ytterligare haveri. För att över huvudtaget se något hade jag med min lampa med skärm från Svenskt Tenn, alltid något. Meckigt och vackurt, som livet på landet i stort.

I skrivande stund januari misstänker jag att vi inte sett slutet på den här pumphistorien. Under nyårshelgen ringde 15-åringen till oss i Stockholm och hävdade att det var "stopp i duschen". Eftersom jag nyligen rensat golvbrunnen kan det mycket väl röra sig om ett pumprelaterat problem. Vattnet sjönk så småningom undan och det mest akuta problemet - att låta 15-åringen få ta sin dagliga timslånga dusch för optimal brun-utan-sol-applikation, var avvärjt. Men när jag imorse stod och pysslade i badrummet hörde jag mystiska maskinella ljud från, tycktes det mig, utsidan av huset. Som en sorts väsande pumpljud av den sort som hörs när en kran sätts på och stängs av. Så det blir väl ett omtag där också framöver men för tillfället låtsas jag som det regnar och fortsätter med mitt. 

Vad gäller odling har jag ju dokumenterat mina ryck här på bloggen. Det var värst i början, då skulle jag bli självförsörjande och höll på med djupbäddar och odlingslådor och gud vet vad. Nu har jag accepterat faktum: Jag har det inte i mig. Visst kan jag driva upp några potatisplantor, nog för en sommarlunch eller två. Men därutöver går jag bet. Plocksallad funkar i odlingslådorna, men i höstas kunde jag notera hur katten verkade uträtta sina behov däri vilket gav mig akut illamående. Så vi får se om det blir någon sallad nästa sommar. Och du som kommer på besök: Undvik vår sallad.

När jag skriver det här inser jag att det är rätt mycket jobb, även om man som vi gjort lägger ribban rimligt lågt. Det handlar mer om underhåll och enstaka investeringar i infrastruktur snarare än grandiosa renoveringar (för protokollet ska sägas att vi inte ens dragit in fiber). Samtidigt är det ju helt underbart att ha tillgång till ett sådant här ställe: En riktig bondgård, som gått i släkten i generationer. Jag ser min morfars syskons initialer inristade på olika ställen i ladugården. Verktyg från förra århundradet. Det känns mer som ett kall än som ett boende. Och det är väl i slutänden det det får handla om även för kommentatorns del. Hur viktigt är stället för er? Inte bara er, kanske även för eventuella barn? Eller snarare, er fantasi om vad barnen kommer att tycka när de blir äldre? 

Jag hoppas att ni kommer fram till bästa beslut och att min redogörelse ovan inte avskräcker er. 

Mvh

FruEfficientBadass