Sammanfattning av vecka tre

Som ni kanske minns hade jag goda förhoppningar om att jag denna vecka skulle knappa in på mitt minus och hamna på plus. Redan på måndagen spelade mig emellertid Fru Fortuna ett spratt. När jag lite slentrianmässigt loggar in på Kuckelimuck har jag bara 188 kronor kvar. För resten av månaden. Och till skillnad från er andra har jag inte tre kronor i dagspeng varför jag kostade på mig ett höjt ögonbryn.

Döm om min förvåning när jag kollar historiken och ser att lymmeln ADOBE dragit 2 850 kronor från kontot! Detta trots att jag med vilje inte uppdaterat mina nya kortuppgifter eftersom jag är klar med önskad bokutgivning och inte önskar ytterligare ett år InDesign (dessutom har ett av barnen ett kostnadsfritt abonnemang från skolan). HUR detta har gått till är en gåta men jag hann gråta en fiktiv tår innan jag tog mod till mig och ringde Adobes support. 

Samtalet var som en Monty Pythonsketch. Ett call-center, av brytningen och den skräniga väntmusiken att döma, i Indien. En artig ung man svarar och jag framför mitt ärende: Min rebelliska handling att vägra uppdatera mina kortuppgifter var en tydlig anti-köpsignal (och hur fick ni mina nya kortuppgifter egentligen?) om att INTE förnya paketet ytterligare ett år varför jag ville ha pengarna tillbaka.

Han säger att han ska kolla upp det och ber mig vänta i två minuter. Därefter vrids volymen på den dysfunktionella väntmusiken upp till 115 db och jag tvingas rycka airpodsen ur öronen för att inte få tinnitus. 

Han återvänder och informerar mig om att det rör sig om en förskottsbetalning. Och att jag har rätt att nyttja Adobepaketet under hela 2023. Utan att betala mer. "Jag är medveten om det", säger jag (och blir lite förvirrad för hur kan det vara en USP att få det man betalat för?). ”Men jag vill inte HA Adobepaketet under 2023, jag vill avsluta min prenumeration och få pengarna tillbaka". 

Den unge mannen säger: "Okej. Vänta en minut så återkommer jag med ett annat svar". Say what? Behöver han en minut för att ändra sitt nej till ett ja? Och hur vet han redan innan minuten påbörjats att han kommer att återkomma med ett annat svar? Kan han då inte lika gärna ändra sitt svar direkt, utan att passera pausmusiken? Eller är pausmusiken en sorts filtreringsprocess där icke-motiverade reklamatorer sållas bort? Två minuter och de flesta försvinner. Ytterligare en minut och även de ståndaktiga dryper av. Men inte jag, tralala.

Det visade sig vara exakt så. En minuts skränmusik och inte en sekund mer eller mindre (jag klockade) och sen återkom han och sa att pengarna skulle komma in på mitt konto senast fem bankdagar senare. Dagen efter var de inne. Underbart. Fadäs undviken. Våga ta fighten folks! Det gjorde jag! Med ett indiskt call center! I säkert sju minuter (det blir förresten en besparing på 400 kronor/minut vilket motsvarar en timlön på 24 000 kronor vilket gör mig mest välbetald av er alla).

Dagspengen då. I snigelfart har jag kravlat mig upp ur den svacka Stockholms Trafikkontor medelst böter petade ner mig i dag tre på mitt sparår. För övrigt drömmer jag fortfarande mardrömmar på temat. Natten till i lördags drömde jag att jag parkerade mot trafikriktningen i en enkelriktad rondell i Paris (konstig detalj, alla rondeller är ju enkelriktade) och fick böter 360 Euro på varje sida: En lapp på framrutan och en på bakrutan. Se vad ni gjort med mig Trafikkontor, jag är ett nervvrak nu. Jag går i alla fall in på sista veckans första dag med 460 plus och det trots att jag swishat ett barn 450 kronor i helgen på grund av ensamresa till Stockholm men den posten trollade jag bort genom att ta från en slatt som blivit över på konto "Barnbidrag".

Veckans uppgifter då. Gick sisådär. För det första tog jag fel på vecka och gick direkt på vecka fyra. Ni som följer mig på Instagram måste undrat över måndagens bilder på vinbeställningar på Systembolaget: De ska ju ske först idag! Men artiga som ni är sa ni inget. För övrigt tänkte jag nu skriva och, vad är det kidsen säger, hata på Systembolaget för att mina beställningar ännu en vecka senare inte kommit till butik. Men när jag gjorde morgonronden in på systembolaget.se såg jag att de fortfarande låg kvar i varukorgen. Skit bakom spakarna i skribentens hufvud. Under helgen fick jag för övrigt ett MMS av en vän som tipsade om nedan fynd.

För er som förnekar ålderssyn står det: "Artikel 2792: Imponerande vin för den här pengen med tydliga mognadstoner i form av torkad frukt bla bla bla 71 kronor". Den går inte att beställa online till Hudik (hata på Systembolaget) men finns i 25 butiker företrädesvis i storstadsregionerna (ni ser vilka om ni går in på systembolagets hemsida och söker på vinet). 

Gällande veckoförvirringen var det först på torsdagen jag insåg mitt misstag och då hade jag missat att skaffa snackslåda, göra isvatten och göra nyttiga mellanmål att ha i kylen och då fick jag brått må ni tro. Inte för att jag agerade, men jag blev väldigt stressad för jag gillar inte att släpa med uppgifter av något slag, inte ens banaliteter sprungna ur min egen hjärna.

Torsdagens uppgift - att förenkla alternativt skippa frukost - klarade jag emellertid galant eftersom jag aldrig äter frukost. 

Fredagen var ledig från uppgifter så där hann jag ta igen en del. Exempelvis fyllde jag en [redan existerande] liten matlåda med Digestivekex som jag numera har i bilen. Jag skalade också halvhjärtat lite morötter som jag stavade och la i vatten i en glasslåda i kylen. Jag ser att barnen gnaskar i sig då och då. Själv glömde jag bort dem. Man borde kanske hitta en snygg glaslåda på loppis att förvara dylikt i så att man ser dem. Allt som döljs i vit plast försvinner från mitt medvetande.

På helgen var det dags att göra råbollar. Av en märklig slump kom dessa upp som ett samtalsämne tidigare under veckan. Barnen refererade nostalgiskt till dem som "mammas naturbollar" och jag gjorde dem flitigt när vi bodde i Stockholm. De låg i frysen och var man sugen på något sött fick man snällt vänta de fem minuter det tog att i rumstemperatur tina en boll till tuggbart skick. 

Men nu hade jag inte gjort dem på fyra år varför jag var lite orolig när jag gläntade på locket till den skafferilåda som innehåller ingredienser till råbollar. I vanlig ordning struntar jag rebelliskt i bäst-före-datum utan okulärbesiktigar, sniffar och i tveksamma fall, provsmakar. 

Allt höll måttet. Det enda som saknades var kokosfett och lite krossade nötter till att rulla dem i vilket kostade 70kr på Lidl. Då uppenbarade sig min mamma i kassalinjen och erbjöd sig betala för kalaset vilket för övrigt är ett klassiskt sparknep.

Det vackra med råbollar är att man kan ha i lite vad som helst. Ett basrecept för ängsliga finnes här. Så länge man har en bra bas såsom havregryn, kokosfett och kakao, kan man hiva i allt mellan himmel och jord. Russin, dadlar, kallt kaffe, kokosflingor, torkade tranbär, mandelmjöl, nötter, solrosfrön, pumpafrön, vaniljsocker, you name it. Jag gjorde lite urstarkt pulverkaffe fredag kväll så att det skulle hinna kallna till lördag förmiddag då jag tillverkade dem.

Steg ett var att köra hasselnötterna i matberedare med knivblads-grejen. Det låter hemskt men går fort. Sen la jag dem åt sidan och hivade i resten. Idag blev det ovan, d.v.s. en påse med blandfrön, hasselnötsmjöl, torkade tranbär, kaffe, kakao, vaniljsocker och honung. Fråga mig inte om volymer, jag bara höstade i.

Efter en tio sekunder med knivtillägget så var det bara att börja rulla i hasselnötskrosset och sen la jag dem i en fin låda (med bakplåtspapper emellan) och dumpade dem i frysen. Jag skulle tro att de klarar sig ett bra tag i kylskåp också men jag gillar att de fryser till så att de inte klibbar ihop.

Den bokförda kostnaden för ovan var ju noll eftersom ingredienserna fanns hemma utom ett par som mamma betalade. Den potentiella vinsten är dock medelhög. Jag tänker nog ha ett litet förråd i bilen att ta av när andan faller på om jag är på resande fot framåt eftermiddagen. Istället för att svänga in på Cörcle Käj och köpa kexchoklad och cola light trycker jag i mig ett par bollar och dricker av mitt fjällbäckskalla isvatten och känner mig nyttig till på köpet. 

Jag har ju tidigare om åren talat om Reitansvinn, det vill säga hur förödande det är att bli tagen på sängen av plötslig hunger alternativt sug på stan (eller vägen). Reitan = Pressbyrån och Seven Eleven. Det luriga med Reitansvinn är att det känns så oskyldigt i stunden. En tjuga här, en femtiolapp där. Men jag har vistats tillräckligt länge i Stockholms lokaltrafik för att se hur folk (ibland jag) regelmässigt svänger förbi Pressbyrån på eftermiddagen för att köpa deras otroligt fantastiska chokladcroissanter och en kaffe, eller på morgonen köpa en Läkerol (för tre gånger Willyspriset) och en energidryck. Det blir pengar det med.

Nu hittar jag inga dagsaktuella priser på deras hemsida, men säg att kaffe och croissant kostar 25 kronor. Detta unnar du dig två gånger i veckan enligt Pressbyråns egna devis "Unna dig något gott" (btw mitt hatord i svenskan vid sidan av börs (som i plånbok), riklig och vårtgård). Lägg till två Ramlösa Citrus vid två ytterligare tillfällen (eftersom du glömt frysa vatten hemma och ta med) och du bränner fyra hundra kronor i månaden på att inte använda din hjärna. Lite råbollar och vatten i väskan och du är hemma. Och sparar på tio års sikt 68 000 kronor.

Än viktigare är att du signalerar för eventuella barn i hushållet att detta är görbart. Är det någon demografisk grupp som frekventerar butiker av serviceslag så är det lata tonåringar vilket tragiskt nog korrelerar med låg inkomst. De har heller ingen benchmark mot Willys och Lidl som vi andra och tycker att det är rimligt att betala 25 kronor för en flaska kolsyrat vatten. Eller 38 kronor för energidryck. Energidryck är värdelöst, men ska du promt köpa så köp den för under en tia på Lidl. 

Mvh/
FruEfficientBadass