Läsarfråga: Hur är det att bo på gård?

När jag för en tid sedan efterlyste läsarberättelser fick jag ett par önskemål riktade mot mig i kommentatorsfältet. En löd så här:

"Jag skulle önska ett rejält inlägg om hur det är att överta och bo på en gård. Står själv i valet och kvalet runt framtiden för vår släktgård och det är inte lätt. Älskar platsen, men att klippa gräs och skotta snö, måla uthus, gräva diken och låsa upp pengar är inte lika kul. Ett resonemang om hur ni tänkt vore kul!"

Hur det är att överta och bo på en gård

Jag börjar med din punkt där om pengar. För det låter som att ni i ert fall behöver lösa ut någon/några och därmed belåna er. Det framgår emellertid inte om ni också har planer att vid gårdsövertagande sälja ett boende någon annanstans, exempelvis i en stad med höga bostadspriser. 

För oss var det enkelt eftersom min mamma, som tidigare ägde gården, är ensambarn och även jag är det. Jag fick således huset (husen) som gåva. Men visst, det tillkommer kostnader i form av skatter, avgifter till väg- och vattenföreningar, el, slamtömning, sophämtning, sotning (ständigt denna sotning) och en massa kostnader kring, vill ogärna kalla det renovering, men säg underhåll. Elektriker när man vill ha mer än ett uttag i varje rum, installationskostnad för ny frånluftsvärmepump så att man ska slippa värma upp med portabla element etc. Det som är okej levnadsstandard några veckor under sommarhalvåret är inte nödvändigtvis okej om man bor där året runt. Särskilt inte om man har barn som vägrar klä på sig långkallingar för att snålmamma ska få ha värmen på 17 grader. 

Sen har vi ju faktiskt fräschat upp ytskikten i samtliga rum på nedre plan, det vill säga det våningsplan där vi bor under höst-vår. Men det rör sig inte om några monstruösa belopp. Jag köper färg och spackel på Byggmax och om jag minns rätt kostade ommålningen av vårt tv-rum typ 500 spänn. De andra rummet, med undantag av matsalen (där vi fick ta in hantverkare för att montera gipsskivor) och köket (där vi behövde hyra en golvslip), något liknande.

Huset förr (ignorera den röda ringen)

Hus nu (från andra hållet)


Vad gäller klippa gräs så är det inte någon jättefråga. Inte för mig i alla fall eftersom det sällan är jag som klipper (jag skyller på svag rygg). Gården är stor men tomten rätt liten och inte allt är gräsmatta. Vad kan det ta, 45 minuter med vanlig motordriven gräsklippare? Eftersom vi inte eftersträvar golfbanelook väntar vi gärna tills gräset vuxit en bit vilket innebär klippning ungefär var tionde dag juni-augusti. Dessutom är vi välsignade med världens snällaste granne som sedan decennier går över tomtangränsande gångar med sin åkgräsklippare.

Snöskottning är lite jobbigt. För min man alltså (jag skyller på svag rygg). Här uppe är det rätt standard att man har egen traktor på vilken man monterar en plog. Det har inte vi. Inte heller upplever jag att vi har ytorna att försvara en sådan investering med. Vi behöver kunna åka in med bilen i garaget (logen) och bilen gör ju dessa spår själv. Därutöver behöver vi skotta en gång från logens entré till köksdörr och huvudentré. En sträcka på totalt runt sju meter. Min man skottar smala gångar och har det snöat kraftigt kan det kanske krävas uppåt en halvtimme men sällan mer (per gång) (vilket kan bli många gånger). För övrigt sa grävarna (som fixade det kommunala vattnet) att vi skulle undvika att skotta hela gårdsytan eftersom snön isolerar vattenledningarna. 

När vi flyttade upp köpte jag en liten snöslunga på Tradera men den var ett skämt. Den grävde mest en grop i jorden, så jag skänkte iväg den till en annan sucker. Men visst, har man stora ytor norröver bör man överväga antingen rejäl snöslunga eller en traktor med plog. Eller så gör man som min granne - hyr in plogtjänsten av en lokal allt-i-allo-person. En sådan finns i var och varannan by norr om Knivsta och vår är en riktig renässansman. Han plogar vägföreningens gemensamma väg (byavägen), han kör slambil, han klyver ved och distribuerar en masse och han gör säkert även en massa annat. Hur skulle annars gamlingar kunna bo kvar på landet, om här inte funnes män (alltid män) som han? Jag försöker hålla mig mycket väl med honom eftersom han i en krissituation (solstorm/jättevulkan/ryss) troligtvis kommer att vara den man går till för diesel, utsäde och insulin.

Måla utomhus
Mina föräldrar lät bräda om huvudbyggnaden för runt femton år sedan och de nya, fräscha plankorna hade ny, fräsch färg. Så vi har inte behövt tänka på det. Däremot målade vi fasaden på "gammelhuset" för kanske fem år sedan och det var jättejobbigt. Jätte Jobbigt. En stor del av problemet, som jag trots idogt tankearbete inte lyckats lösa, är att vi inte har några bra saker att stå på när vi ska måla, bara en gammal stege. Jag har funderat på att skaffa en egen byggnadsställning och kom så långt som till K-Rautas byggnadsställningsavdelning, men där blev jag helt matt. Alltså 1) Köpa den (dyrt). 2) Frakta den (på vad?). 3) Montera den (hur?). 4) Montera ner den (jobbigt). 5) Förvara den (var?). Jag vet inte hur folk gör? Man ser ju dessa ställningar lite här och var sommartid och jag liksom ba HUUUUR gör ni? 

Man kan ju också hyra periskoplift från exempelvis Cramo. Det är inte billigt, men om man är ett gäng som under ett visst tidsspann ger sig den på att måla överdelen av huset, så är det nog ett prisvärt och smidigt alternativ. Problemet för oss är att den antagligen levereras med någon form av lastbil och vi har två stenbumlingar till grindstolpar vid tomtens smala ingång och jag vet helt enkelt inte hur man ska få in liften på tomten. Sen ska den gärna stå på slätt och fast underlag och vår tomt sluttar på sina ställen och består till stora dela av mjuk mossmark. Jag väljer helt enkelt att göra en struts här och låtsas som att husen aldrig ska behöva målas om. Åtminstone inte under min livstid.

Tak. Min mamma har sagt att så länge ett hus har bra tak och fönster kan det stå hur länge som helst. Det är en liten tröst. Att ha djupt faluröda väggar är kanske mer att betrakta som kosmetika, även om färgen i viss mån skyddar träet. Vi har däremot varit rätt duktiga som låtit byta ut taket på boningshuset mot ett som kommer att stå pall i hundra år. 

Taket på den sammanbyggda ladugården och på gammelhuset är en annan historia. Där ligger fortfarande tegel från mitten av förra seklet, även om det gjordes viss upprustning på 90-talet. Jag hade faktiskt hit takläggaren efter sommaren och han bytte ut sådant som var trasigt samt täppte till ett par hål där pannorna blåst bort. Hans estimat är att vi bör byta taket inom tio år. Jag sätter här min tillit till börsen och att vi ska klara av det med ett års avkastning.

Min man är också bra på fönster och har gjort om ett antal i gammal stil. Däremot behöver de snart kittas om vilket också är ett projekt att ligga och fundera på under vargtimmen. Jag tror vi har 27 normalstora fönster och runt tio rektangulära småfönster i "nya" huset (sent 1800-tal) och sju normalstora samt åtta småfönster i gammelhuset (tidigt 1800-tal). Sen diverse småfönster på ekonomibyggnader och i härbren (tidigt 1400-tal typ). Så runt 60 fönster för någon att ta tag i vid tillfälle. I vissa fall har träet dessutom murknat varför det inte bara räcker att kitta om utan man kan behöva tillverka nya ramar vilket är lättare sagt än gjort med dessa handsnickrade, ej standardmåttade 1800-talshistorier. Varför började vi ens prata om detta, nu blev jag skitstressad.

Kommentatorn nämnde gräva diken och där får jag säga pass. Vi sålde av åkermarken som hörde till huset för ett antal år sedan och innan dess var det den bonde som arrenderade som dikade och höll på. Så vi har inte grävt någonting. Andra har visserligen grävt på tomten, i samband med installation av slamtank och nytt vatten, men det har ju varit inhyrda firmor med skiftande kvalitet (exempelvis lämnade den första grävaren halvvägs på grund av fägelsestraff). 

En sak som sysselsatt oss under alla år är staket och grindar. I början försökte vi bättra på det som redan var, ett rangligt staket med mossbeläggning. Byta ut de värsta spjälorna, skrapa bort mossan och måla (fast jag fuskade och målade ibland på mossan orka). Min man byggde helt nya grindar som var perfekta replikor av de tidigare. Men de ruttnade! Min man skyllde på att jag slarvat med färgen men det kan bara inte stämma...Så han gjorde nya och målade enligt konstens alla regler. Ironiskt nog står huvudgrinden inne i ett förråd sedan vi flyttat upp, eftersom det är svårt att komma in med bilen mellan grindstolparna om grindarna sitter på. Grindstolparna monterades pre bilsamhället och våra vänners feta suvar har inte en chans.

Sen är det ju diverse som dyker upp hela tiden. Jag lät förra sommaren gräva ner en åskledare i marken, eftersom jag fick en tvångstanke om att blixten skulle slå ner när vi inte var hemma och bränna ner stället. De gamla campingspisarna la av och behövde bytas ut (jag vägrar montera bort den gamla vedeldade spisen och ersätta den med elspis, därav behovet av campingspisar). Inköp av musavskräckande manicker man pluggar in i eluttagen eftersom jag ogillar råttfällor och när dessa inte funkade, inköp av "humana råttfällor". Olja furstukvistar och fixa med rabatter (även om vi lagt ribban lågt och bara underhåller det som finns), klyva ved och stapla den (vilket är en hobby). Byta proppar när man överbelastat elnätet, såna saker. 

Och på tal om el utspelade sig ett typiskt scenario bara dagar efter att jag skrev inlägget. Jag och minstingen hade en söndagskväll rett oss ett bo i soffan för att kolla skräckfilm och plötsligt går strömmen i hela huset. I början brukade jag ringa grannen för att höra om även de drabbats av strömavbrott men jag har nu lärt mig: Det är bara vi som drabbas, varje gång. Barnen är rutinerade så trots beckmörker noll reaktion (mobiler har i regel batteritid kvar). Jag snör vant på mig kängorna för felsökningsrunda. Säkringsskåpet i hallen: Ingen säkring har slagit av förutom jordfelsbrytaren. Proppskåpet utomhus: Ingen propp har gått. Inte bra nyheter. 

Jag byter ändå alla proppar. Jordfelsbrytaren slår genast av när jag försöker slå på strömmen. Efter trial and error (slå av alla säkringar och testa att dra upp en i taget) lokaliseras felet till södra delen av huset, det vill säga småttingarnas rum. Eftersom minstingen varit med mig vid strömavbrottet faller mina misstankar på 15-åringen som på sistone laborerat med ny elektronik av typen saltstenslampa, julbelysning från Rusta etc. Det räcker med en felande enhet för att strömmen ska brytas. Som när de förbannade dvärgpapegojorna gnagde av sladdarna till taklampan i TV-rummet och orsakade elektriskt haveri för ett par år sedan. 

Men trots att vi dragit ur alla kontakter i området vägrar strömmen komma tillbaka. Femtonåringen går från galen till lycklig när vi förklarar att strömmen inte kommer tillbaka och att hon därför får sova hos pojkvännen, trots skoldag dagen efter. På måndagen räddas vi av trojkan elektriker, rörmokare och brunnsgrävare som genom konferering och felsökning på plats (underbara mänschor) lyckas lokalisera felet. En eldriven pump till gråvattnet har en elförbindelse som felat, en förbindelse som jag fram tills den lugubra söndagskvällen varit lyckligt ovetande om. Behövs ens en pump för att duschvattnet ska gå ut i filtreringsbädden? Tydligen.

Elektrikern kopplar ur förbindelsen (som går in i södra delen av huset, därav kopplingen till just den säkringen) på måndag förmiddag och elen går att slå på. Vi uppmanas att förlängningssladda förbindelsen tills det att elektrikern får tid att dra om elen vilket skedde dagen efter. Så kom det sig att jag en kall måndagskväll i december stod och skarvade ihop fem förlängningssladdar (för inomhusbruk) ut till ett brunnslock. Jag var tvungen att slå in skarvarna i soppåsar för att inte orsaka ytterligare haveri. För att över huvudtaget se något hade jag med min lampa med skärm från Svenskt Tenn, alltid något. Meckigt och vackurt, som livet på landet i stort.


I skrivande stund januari misstänker jag att vi inte sett slutet på den här pumphistorien. Under nyårshelgen ringde 15-åringen till oss i Stockholm och hävdade att det var "stopp i duschen". Eftersom jag nyligen rensat golvbrunnen kan det mycket väl röra sig om ett pumprelaterat problem. Vattnet sjönk så småningom undan och det mest akuta problemet - att låta 15-åringen få ta sin dagliga timslånga dusch för optimal brun-utan-sol-applikation, var avvärjt. Men när jag imorse stod och pysslade i badrummet hörde jag mystiska maskinella ljud från, tycktes det mig, utsidan av huset. Som en sorts väsande pumpljud av den sort som hörs när en kran sätts på och stängs av. Så det blir väl ett omtag där också framöver men för tillfället låtsas jag som det regnar och fortsätter med mitt. 

Vad gäller odling har jag ju dokumenterat mina ryck här på bloggen. Det var värst i början, då skulle jag bli självförsörjande och höll på med djupbäddar och odlingslådor och gud vet vad. Nu har jag accepterat faktum: Jag har det inte i mig. Visst kan jag driva upp några potatisplantor, nog för en sommarlunch eller två. Men därutöver går jag bet. Plocksallad funkar i odlingslådorna, men i höstas kunde jag notera hur katten verkade uträtta sina behov däri vilket gav mig akut illamående. Så vi får se om det blir någon sallad nästa sommar. Och du som kommer på besök: Undvik vår sallad.

När jag skriver det här inser jag att det är rätt mycket jobb, även om man som vi gjort lägger ribban rimligt lågt. Det handlar mer om underhåll och enstaka investeringar i infrastruktur snarare än grandiosa renoveringar (för protokollet ska sägas att vi inte ens dragit in fiber). Samtidigt är det ju helt underbart att ha tillgång till ett sådant här ställe: En riktig bondgård, som gått i släkten i generationer. Jag ser min morfars syskons initialer inristade på olika ställen i ladugården. Verktyg från förra århundradet. Det känns mer som ett kall än som ett boende. Och det är väl i slutänden det det får handla om även för kommentatorns del. Hur viktigt är stället för er? Inte bara er, kanske även för eventuella barn? Eller snarare, er fantasi om vad barnen kommer att tycka när de blir äldre? 

Jag hoppas att ni kommer fram till bästa beslut och att min redogörelse ovan inte avskräcker er. 

Mvh
FruEfficientBadass

27 kommentarer:

  1. När jag läser det här blir jag glad & tacksam över att inte kunna ställas inför ett sådant val. Min släkt har bestått av fattiglappar och/eller vagabonder som inte har lyckats skaffa släktgårdar mellan osäkra jobb och emigrationer till Amerikat. Trivs så bra i lägenhet, och jag har nog med vänner med stugor och hus att hälsa på - jag hjälper gärna till med byggfix & trädgård om jag slipper ta ansvaret.

    SvaraRadera
  2. Hus är jobb och gård är mer jobb. Det är alltid något att fixa. Jag gillar ju att fixa så för mig är det idealt men många gillar annat.

    EB: en sak - på "nu bilden" ser jag ett stuprör som mynnar ut i intet. Det är inte kopplat så att vattnet leds bort. Bör åtgärdas om det inte är gjort :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. @IGMR: Tanken var ju att du skulle komma upp och fixa det för två somrar sen men bilen pajade ju. Ny chans i sommar.

      Radera
  3. Så stylish, med en lampa från Svenskt Tenn i det lugubra vintermörkret.

    Magnus

    SvaraRadera
  4. Ja, själv mekade jag med en bil när strömmen gick och fick fortsätta byta fjäder till belysningen av värmeljus på silverbricka. Några timmar senare insåg vi att det var en granne som stängt av ljuset för de trodde ingen var i ladugården, och vi var så vana med strömavbrott på vintern att vi inte ens testade att få igång det igen, då det alltid var ledningarna det handlade om då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jag döööör! Precis så, man liksom lägger sig platt direkt när man hunsats länge nog.

      Radera
  5. Jag gillar alltid dina inlägg EB, men det här blev för jobbigt att läsa. Min slutsats av detta är att lägga ner tanken på gård och fokusera på utbyggd sommarstuga med lättskött gräsmatta. Livet på andra sidan staketet har för mycket att erbjuda för att lägga all tid och alla pengar på underhåll. Tack för insikten! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det frågeställaren som skriver?

      Radera
    2. Nej, kan inte svara för hens ställningstagande. Jag är bara en simpel läsare. :)

      Radera
    3. Pluspoäng för snabbt svar. Sparo style.

      Radera
  6. ”fast jag fuskade och målade ibland på mossan orka” Haha, din vildhjärna! Fascinerande att någon kan vara både ordningsnörd och vildhjärna samtidigt, och antagligen en utmärkt kombo om man ska trivas med livet på en gård.

    /Mme A (ung panschis)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vildhjärna är ett nyord för mig men jag skulle tro att jag matchar rätt bra.

      Radera
  7. Kul att läsa om livet på gården och allt vad det innebär. Känns som att mitt liv skulle se ut som ditt, om jag bodde på en gård, jag skulle också måla över mossen, eller skippa staketet helt.

    SvaraRadera
  8. Kul inlägg! Vilket monster till hus ni har, förstår att det blir mycket jobb att underhålla det. Men det är ju kul att ha något att göra också.

    Byggnadsställningar hyr man enklast på Cramo eller liknande. Fraktas på vanlig släpkärra och alla som kan bygga lego kan montera (räcker nog att kunna duplo, så enkelt är det).
    Skylift brukar man kunna hyras på deras tungsläp, och sista biten kör den för egen maskin.
    Den ruttnande grinden kanske berodde på fel träslag? Gran är bra, asp sämst.
    Men vad är det för fel på katten? Råttfälla trots katt???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katta. Inatt passerade jag köket och hörde ett distinkt musrasslande från utrymmet under diskhon. Där ligger hon, kattjäveln, och liksom myser utanför skåpluckorna. Inte ansats till attack, fräs eller annat kattlikt utan liksom som att hon lyssnar på en avslappningsvideo på YouTube. Mina sämst investerade 5000kr ever.

      Radera
    2. Äsch, inte kan väl ett kattinköp vara en dålig investering? De är mjuka och de är fluffiga. Nu fick jag i och för sig mina katter på köpet med huset, men då jag gav tre och en halv miljon för huset kan jag ändå inte se dem som helt kostnadsfria.

      Min fråga är vad katten gör på köksgolvet på natten. Då ska katterna värma upp sängen, det var därför Gud utrustade dem med 39 graders kroppsvärme. Råttor får de jaga på dagtid.

      Radera
    3. Jag tycker att det är djupt orättvist att dina medköp till katter visar större tillgivenhet än den katt vi själva köpte som unge och ägnade gemensamt familjemys varje kväll första halvåret.

      För övrigt petade jag in henne under diskhon imorse eftersom det lät som en hord av möss därinne. Hon tittade ointresserat in och vände sedan om och gick och la sig på strykbordet, allt medan hon bitchblickade mig. Ska vi byta?

      Radera
    4. Din katt tycks ha någon jobbig bokstavsdiagnos, eventuellt MBL :)

      Radera
  9. Frågeställaren här! 🙋🏻

    Kul att läsa om ert liv som gårdsägare och hur ni löser alla utmaningar på vägen.

    Är själv ensambarn, men mina föräldrar vill flytta till villa och jag har inte pengar nog att lösa ut dem och samtidigt behålla mitt nuvarande boende. Bor långt från föräldrahemmet och vill bo kvar här tills barnen flyttar om 5 år. Så vi har en knivig ekvation som inte alls går ihop i nuläget. Lägg till det faktum att vi har svårt att prata om detta, så blir det en härlig kommunikationssörja.

    Det här med snöskottning och gräsklippning kan ju bli en hel vetenskap. Det har min pappa gjort det till. Han klipper och klipper, så nu är det flera hektar golfbana runt husen. Och snöskottningen håller samma precision som på alpina VM. Svårt att hålla den standarden för en soffliggare som gillar böcker och resor, lika mycket som han gillar att dränera och dra rörledningar. Han är en riktig professor Baltazar, ni kan slå er och ihop med era skarvsladdar och pumpar😂

    Till syvende och sist är det precis som du skriver. Det handlar om drömmar som ska paras ihop med verkligheten. Kallet ekar i hjärta och huvud dagarna i ända. Ser små barnbarn köra min gamla lådbil och tälja med farfarsfars morakniv. Hur jag lite raskt snickrar ihop ett meditationscenter på logen och bygger Airbnb i fårhagen. Men just nu surfar jag på alpresor, läser Sara Danius och tittar på min deprimerade avanzakurva.
    Har jag det verkligen i mig? Bondelivets prioriteringar? Ni lyckas ju få ihop Sthlm och Hälsingland. Det kan gå även för mig. En sak är säker. Gårdsägande är en livsstil som kräver både hand och hjärta.

    Tack för en utförlig och realistisk beskrivning med bra bildstöd! Fantastisk gård! // M

    SvaraRadera
  10. M här igen! 🙋🏻 En till sak jag undrar över. Vågar ni lämna gården en längre tid? Är mina föräldrar borta mer än 14 dagar är det alltid ngt som måste fixas när de kommer hem. I alla fall säger de så och det är deras argument att gården kräver total närvaro och uppmärksamhet. Tänk bäbis. Mammas uttryck: ”int kan de här ligg för fäfot flera veckor int”.

    Vi pratar halvmeter snö på altantaket som ska skottas.(realistiskt). Osandad uppfart kan orsaka olycka för postkörarn. (Orealistiskt). Grannar som kan undra om adventsljusstakarna står framme efter trettondagen. (Fantisera på bara. Vad skulle dom SÄGA?).

    Saker händer hela tiden. Större hus och tomt - fler saker som kan hända. Hur tänker ni göra när ungarna blir större och Sthlm drar mer än landet för er allihop? När Parisskrubben är köpt? // M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej M! Vi har tagit över släktgården för drygt 4 år sedan. Det är verkligen så att man måste känna kallet i sig. Vi har massor med hus och uthus och det är alltid renoveringsbehov överallt. Men jag skulle ha mycket svårt att vara den i släkten som sålde gården (är ensambarn). Jag tänker ofta att vi måste ha kvar den för att baxa över den på barnen när de är tillräckligt stora för det. Sedan kan vi köpa ett torp mitt i ingenstans och softa! :) Men just nu är det lite segt med höga elpriser och rörlig ränta på de övertagna lånen...

      Radera
    2. Jag tänker precis dessa tankar också. Kanske hellre köpa ett torp som är hanterbart för mig och kommande generationer istället för att vrida ut och in på sig själv för att förvalta en gård. Men då upplöses ju mina rötter. Någon annan ska traska runt i min familjs rotsystem, medan jag skaffar nytt. Det är mycket känslor, nostalgi och historia som är orationellt med platser, människor och gamla hus.

      Radera
    3. @M:s uppsträckta hand: Ja i teori vågar vi lämna gården. Det har vi ju gjort varje vinter fram tills det att vi flyttade upp. Men det sker till ett pris. Ej regelbunden skottning går inte att ta igen på ett bräde (om man till äventyrs skulle vilja göra ett stopp på väg upp till skidbacken).

      Naturen tar över och jag har åtskilliga tillfällen hittat muskadaver på konstiga ställen dit de lyckats ta sig in men inte ut. En gång stack jag intet ont anande ner handen i påsen med eldbriketter och fick upp en mus. En gång låg det en sork i plaståtervinningen, vilket jag upptäckte när jag stod och lassade i plast på återvinningsstationen (den låg i en påse för Polarkakor så den dog kanske lycklig).

      Vattnet fryser lätt på vintern om man inte spolar regelbundet. Det sägs att gråvattengtanken kan frysa om där inte tillförs varmt vatten från dusch/disk ibland. Om ett fönster blåser sönder står det ju och snöar/regnar in under en tid innan vi kommer på plats för att laga det. Et cetera.

      Så svaret är ja, vi kan lämna. Men bäst är ju naturligtvis att vara där regelbundet.

      Radera
  11. Vi bor i ett stort gammalt hus i Norrbotten. Har varit fantastiskt medan barnen växte upp, men nu längtar vi efter att flytta till mindre. Vi har funderat, och känner inte att vi är beredda att leva för huset... Att alla våra pengar ska gå till uppvärmning och underhåll, att det alltid alltid finns saker som borde göras. Sedan har nedmonteringen av samhällsservice i byn/närliggande samhälle varit stor under våra 25 år här. Borta är skolan, affären, vårdcentralen, tandläkare, apotek, bussförbindelser... Man blir så beroende av bil och minsta ärende innebär fyra mils körning.

    SvaraRadera
  12. Jag fattar. Om inget av barnen är intresserat av att ta över tycker jag att ni ska flytta. Jag menar, livet är större än att vara fastighetsskötare i obygd.

    SvaraRadera
  13. Det var igenkänningsfaktor på mycket här men det räcker med att bo på lite på vischan för att säkringar ska gå och vattnet ska frysa. Ungefär den här tiden de två föregående åren har vårt avlopp (avrinningen) frusit men nu har vi grävt nytt så peppar peppar....
    Man lär ju känna ställets egenheter med tiden.

    I år är det 10 år sedan jag tackade nej till att ta över min fars föräldrahem och klippa gräset på 20 mils avstånd som jag uttryckte det. Det var jättejobbigt att avveckla och sälja, särskilt när man ska göra sig av med släktprylar men man kan som sagt inte spara på hur mycket som helst. Men det var bäst det som skedde och hon som köpte stället bor kvar där fortfarande.

    Nu har jag inte studerat K-rautas byggnadsställningar men Julas ställning som säljs i 1/3, 2/3 och 3/3 beroende på hur hög man behöver är helt ok. När man tar i sär den är det inga problem att inrymma den i nåt uthus till nästa sommar. Den har hjul och går bra att skjuta omkring.

    SvaraRadera