Lärdomar från helgens matlagning

När jag satt och skrev gårdagens inlägg i lördags började snålvattnet rinna när jag läste om den vegetariska bourguignonen. Döm om min förvåning när jag insåg att i princip alla ingredienser redan fanns hemma och eftersom jag hade runt fem timmar att slå ihjäl innan resten av familjen vaknade bestämde jag mig för att köra medan jag hade andan uppe. Här kommer pedagogisk poäng ett.

Pedagogisk poäng ett: Det mesta finns redan hemma

Nedan behövs enligt detta recept för att göra en vegetarisk bourguignon för fyra personer:

- 300 gram svamp
- 1 stor rödlök

- Rapsolja

- 1½ dl torkade belugalinser

- Grönsaksbuljong

- Timjan, svartpeppar, salt, strösocker, lagerblad

- 2 morötter

- 1 vitlöksklyfta

- 4 dl rödvin

- 1 dl färsk timjan

- Svampbuljong

Nu kanske vän av ordning undrar om jag verkligen har torkade belugalinser hemma, med tanke på att jag i gårdagens inlägg sa att de enda baljväxterna som går åt hos oss är ärter och svaret är nej, jag har inte dylika delikatesser (kostar 40 spänn paketet och har för mig att IGMR kallar dessa linser för linsernas ryska kaviar). 

Men ni känner mig, jag är ju vildhjärna så jag skövlade friskt i listan. Jag saknade dessutom svampbuljong, rödlök och färsk timjan men det struntade jag i och överkompenserade istället med mer morötter, en överbliven zuccini, mer vitlök, vanlig grönsaksbuljong och torkad timjan. #sparadkrona och #bli av med rester.

Dessutom petade jag i lite egna favoriter, baserat på vad som fanns till hands. Lite oxfond, dijonsenap version rôtisseur (den med grova korn i) och lite rödvinsvinäger. Jag kokade lite potatis till och använde då överbliven klyftpotatis som - nota bene - gick utmärkt att koka. Jag är inte ens säker på att potatisen själv vet om att den var klyft, den såg helt clueless ut när jag tippade i den i kastrullen. 

Notis gällande rödvinet. Låt gå för att vi inte köper finvin i glasflaska med etikett från Umbrien men öfver min döda kropp att jag plöjer ner 4 dl rödvin i en gryta som ska bli Findus-ersättning i lunchrummet. Det blev max en deciliter och det gav smak det med.

Pedagogisk poäng två: Rensning och inventering är nyckel

Eftersom jag för dryga veckan sedan städat ur och organiserat mitt skafferi hade jag örnkoll på vad jag hade. Exempelvis en burk torkade trattkantareller från mamma. Vi hade redan använt halva burken men ni känner ju trattisarna, de sväller till fyrdubbel storlek så det fanns mer än tillräckligt för att genomföra denna rätt. 

Och linserna! Jag hittade en tetra svarta linser vid skafferirensningen som jag en stund övervägde att slänga eftersom datumet gått ut och vi aldrig äter svarta linser. Tills jag nöjde mig med en kompromiss nämligen att lägga tetran i mitt prepperförråd, enligt Lex Nöden har ingen lag. 

Nu plockade jag fram tetran igen och de svarta linserna gifte sig perfekt med grytan. Att den med råge passerat ”bäst före” var inget som märktes (f ö vet ni ju redan att man ska förhålla sig skeptisk till såna riktlinjer, till syvende och sist är det dina sinnen som tillsammans gör en bedömning).

När jag sen började följa receptet bedömde jag det som lite i överkant jobbigt. Exempelvis skulle svampen ugnsrostas med sojamarinaden och orka, så jag lät den ligga och småputtra i sojan i en liten kastrull i 20 minuter istället, parallellt med att jag stekte grönsakerna. Vilket leder mig till pedagogisk poäng tre:

Pedagogisk poäng tre: Det är du som bestämmer i ditt kök

Se recept som riktlinjer. Det slutgiltiga utförandet har du fullständigt mandat att styra över. Jag lärde mig någonstans att man ska vara väldigt noggrann vid bakning när det kommer till mått och temperaturer. Det är som kemi, man måste nå en precis effekt där ingredienserna samverkar i sin stipulerade mängd till slutresultatet. Med matlagning däremot kan man bete sig nästan hur som helst. Är inte det en befriande tanke? Särskilt om man gör grytor av det här slaget. 

När jag var liten, runt 43, var jag väldigt förtjust i den gamla amsagan Koka soppa på en spik. Jag tänker inte berätta den här för det är inte läggdags, men du kan själv läsa på länken. Kontentan är att man höstar i lite vad som helst, kryddar och sen äter man. Jag kände mig som luffaren i berättelsen när jag stod där i köket i lördags förmiddag, men en Anne Holt-deckare [från kostnadsbefriade Biblio] i öronen och hackade och fräste på saker som annars hade gått i komposten. Lite oxfond och rödvin på det, i med ett lagerblad och voilà: En rätt! Kanske inte enligt receptförfattarens standards, men enligt min måttstock.

Ett bra sätt är ju att kylskåpsgoogla. Okulärbesiktiga innehållet i kylen och mata in två-tre ingredienser på datan och se vad som poppar ut. Det resulterar alltid i något. Kanske behöver du kompletteringshandla lite, men det rör sig i regel inte om några belopp att tala om.

Grytan ovan bokförs till kostnad noll eftersom alla ingredienser redan fanns hemma, inte var ämnade för något specifikt ändamål och vissa av dem var på väg att avskrivas. Det var dessutom väldigt trevligt och kul att laborera med en egen version av grytan vilket för mig fram mot min slutgiltiga pedagogiska poäng.

Pedagogisk poäng fyra: Det är tillfredsställande och spareffektivt att laga mat

Nu kanske ni tror att jag ska älta sparsnurran kring utelunch igen men det ska jag inte. Jag tänker tala om hur mat som hobby skär i din utgiftsmassa på ett helt annat plan. En återkommande sägning i Mitt sparår är att "en nöjd konsument är en dålig konsument". Det vill säga: Upplever du att ditt liv är meningsfullt och kanske rentutav småputtrigt gemytligt, känner du inte samma behov av att driva runt i köpcentra eller på köpsajter för att få förströelse och dopaminkickar.

Tvärt om tror jag att långsam matlagning triggar utsöndring av det lugnande hormonet oxytocin. I skrivande stund sitter jag och insuper doften av sakta puttrande gryta i croc poten som jag av utrymmesskäl har ställt i matsalen. När barnen vaknar kommer det att lukta viltgryta i hela huset och de kommer att minnas sin barndom som en veritabel Astrid Lindgren-novell (och då inte de traumatiserande som Östergök eller Gull-Pian).

En annan dag i ett annat liv hade jag kanske rastlöst vankat av och an här hemma och funderat på att ta en sväng till Medskog (Hudiks bleka motsvarighet till Euforia eller vad det nu heter) för att köpa tvättmedel vilket genererat andra inköp som inte stått på listan vilket urgröpt veckopengen även för denna vecka vilket potentiellt hade kunnat leda till motivatoriskt haveri. 

Att laga mat är roligt, snudd på en hobby för vissa. Om det inte är det för dig föreslår jag att du genast gör det till en hobby eftersom ringarna-på-vattnet-effekten är så många och av så benign art. Det är kreativt, miljövänligt, lugnande, nyttigt och lönsamt. Som ett...jag kan inte låta bli att säga det och då klippa in det otäcka barnet...KINDERÄGG!

Har du lagat mat i helgen?

Mvh
FruEfficientBadass

P.s. Tack ni som börjat posta på #fruebsparår. Det är sååå kuuul att se läsarbilder!