Tips # 34: Kom inte med bortförklaringar
Ta ansvar för dina handlingar. Om du är sen till jobbet, skyll inte på trafiken. Sanningen är den att du hade för liten tidsmarginal redan från början. Om du inte kan betala hyran, skyll inte på att du fått kicken. Sanningen är den att du hade för liten pengabuffert redan innan. Om du inte hört av dig till din vän på ett kvartal, skyll inte på att du haft det hektiskt på jobbet. Sanningen är att du prioriterat annat. Ingen är intresserad av att lyssna på dina ursäkter och ärligt talat – det är förbaskat trist att lyssna på, särskilt om det upprepas om och om igen. Gå till punkt # 30 och läs igen: Get your shit together. Du och ingen annan bär ansvar för ditt liv.
_________________________________________
Kommentar: Ett oerhört viktigt tips, särskilt för DAGENS UNGDOM där "Jag visste inte", "Det var inte mitt fel" och diverse externa faktorer verkar dras fram i tid och otid till exempelvis förseningar, prokrastinering e d (tittar på dig mellanbarn).
Jag tror att det i deras huvuden framstår som att de blir bättre människor i omvärldens ögon om de framhåller försvårande omständigheter för diverse. När det är precis tvärt om. Om du rakryggat erkänner dina misstag eller biter ihop trots svårigheter, märker folk det och ger dig större respekt. Jag återanknyter till punkt "Lär dig be om ursäkt".
Självinsikt och ansvar är oemotståndliga egenskaper i ens omgivning. Du kan komma undan med i stort sett vad som helst, så länge du tar ansvar, ev. ber om ursäkt och lovar bättring (som du också genomför). Jag vet inte huuuur många bråk jag haft med mina barn om deras skolförseningar. Det är tydligen aldrig deras fel. Det som oroar mig mest är inte de eventuella kunskapsluckor deras förseningar orsaker, utan att de inte kan ta ansvar. Var det någon som väckte mig på morgonen när jag var 14? Icke! Kom jag för sent till skolan? Ej! Jag sprang sista biten om jag misstänkte att jag skulle bli ens en minut för sen. Idag ser jag ungdomar hasa sig mot skolbyggnader vid tidpunkter som känns misstänkt försenade.
En annan sak som retar gallfeber på mig är vuxna vänner som alltid är sena. Det levereras alltid på pappret godtagbara ursäkter. Och visst, alla kan vara sena någon gång ibland. Men om man blir rejält försenad varje gång föreligger ett ssystemfel som stavas "Börja i fel tid".
Jag är tidspessimist och räknar således med maximal otur i alla steg. Det har räddat ett antal flygavgångar och läkarbesök genom åren. Och ja, min familj har stundtals blivit tokiga på mig när de fått sitta och vänta på Alranda tre timmar innan ett flyg eller en timme innan ett tågs avgång på centralen. Men sån är jag. Jag blir oerhört stressad av att vara ute i något som ens närmar sig sista minuten.
För mig är det bara en omallokering av tid. Jag kan lika gärna sitta på Arlanda och läsa en bok som att göra det hemma i soffan i väntan på den Just-In-Time-taxi ut till flygplatsen. Skillnaden mellan dessa alternativ är att jag är stressad vid alternativ två men inte vid alternativ ett. Vissa verkar gå igång på att glida in i gaten i sista sekund, som en sorts sport. Jag ska inte lägga mig i andra människors liv (för i de här fallen drabbar det bara dem själva), men jag har så oerhört svårt att förstå problemet med att komma i tid. Man sparar ju liksom inte tid på att ständigt vara sen, alla har samma antal minuter per dygn.
Mvh
FruEfficientBadass
Jag är också alltid ute i god tid, blir superstressad annars.
SvaraRaderaHar en person i min närhet som har mycket svårt för tider och i början blev jag arg och tyckte det var respektlöst. Jag sa "hade du fått en miljon, hade du banne mig prioriterat och varit i tid". Nu är jag inte så säker på det längre. Personen har missat flera viktiga möten och annat som enbart vore till gagn gör denne. I dennes fall verkar det vara ett funktionshinder. Likväl frustrerande för mig.
Detta var det bästa du skrivit hittills Fru eff baddA! Min personliga iakttagelse är att jurister och ekonomer kommer i tid. Troligen därför de valt dessa yrken. Personlighetsdrag hålla ordning på sig själv. Uppskattas.
SvaraRaderaHaha som ekonom känner jag mig träffad! Kallar inte ens de som kommer sent för tidsoptimister som de själva säger, utan tidsEGOISTER. De tar ju faktiskt av min tid, när jag måste vänta på dem.
RaderaÄr inte "Men sån är jag" en bortförklaring?
SvaraRaderaDe flesta jag känner kommer i tid, inklusive mig själv. Däremot skulle jag inte ha hur stora tidsmarginaler som helst för att komma i tid, ibland finns det ursäkter som är giltiga.
SvaraRaderaHar en vän som alltid är ute i god tid. Långt före utsatt tid står hon där på busshållsplatsen, tar dessutom en buss tidigare än vad hon skulle behöva. Människan har ett stort kontrollbehov, det är ett överdrivet planerande, kontrollerande och hemmet är alltid skinande rent och sparsmakat. Gentemot familj och vänner har hon koll på vad de gör och minns allt, det blir jobbigt när man är en sån som kanske ändrar sig ibland, då rubbar man människans värld och det upplevs som besvärligt. Sen upprepas frasen, "jag hur ju sagt det", det kan faktiskt göra en skitstressad och förvirrad, till slut vet man varken in eller ut. En riktig pedant, men kan vara väldigt trevlig och charmig.
Jag föredrar nog slarvern till en viss nivå, vill ju inte gärna missa flyget och annat viktigt eller stiga in i ett alltför sunkigt hem men med en slarver kan man känna sig tolererad och förlåten för sina mänskliga fel och brister. Att känna sig som på nålar i en annan människas sällskap är inte kul./K
Till ett par (i övrigt mycket trevliga) bekanta som behagade att alltid komma sent förklarade jag en gång att lunchen serverades klockan 12:30 i min tidszon, vilket jag - baserat på erfarenhet - antog motsvarade cirka 12:00 i deras. Poängen gick hem. :-)
SvaraRaderaMed vänliga hälsningar
Egon
Blir det aldrig några konsekvenser, blir det heller aldrig någon bättring.
SvaraRaderaEtt närsbesläktat problem är alla som "lovar runt men håller tunt". Hur många gånger har man inte suttit och väntat på t.ex elektriker, rörmokare som "kommer i eftermiddag" men aldrig dyker upp och inte ens hör av sig och bokar om tiden.
SvaraRaderaÄndå utelämnade du den allt mer vanliga:
SvaraRadera"Det var inte mitt fel, jag har en diagnos."