Köksminimalism

Få saker får mig så stressad som att laga mat i någon annans kök. I know, stresströskel låg, exempelvis blir jag stressad av att behöva ladda ner nya parkeringsappar i mobilen. Att jag blir stressad i andras kök har bara delvis att göra med att man inte hittar - det handlar allt som oftast om att det finns så många prylar. Vi har fyra bunkar/stora skålar. Två i plast för tillagning och två i keramik för servering. De har varsin hyllplats och man behöver inte stapla dem i varandra vilket gör att de är enkla att ta ut och ställa tillbaka. Hemma hos min mamma en ej namngiven släkting häromsistens slutade jag räkna bunkar/skålar vid 23. Vem behöver 23 bunkar? Jag läste nyligen en intressant artikel av matskribenten Mark Bittman (NY Times) om detta. Låt mig börja med ett utdrag:


Like cookbooks, kitchen equipment is a talisman; people believe that buying the right kind will make them good cooks. Yet some of the best cooks I’ve known worked with a battered batterie de cuisine: dented pots and pans scarred beyond recognition, an old steak knife turned into an all-purpose tool, a pot lid held just so to strain pasta when the colander was missing, a food processor with a busted switch. They didn’t complain and they didn’t apologize; they just cooked.

Artikelförfattaren menar att vi ofta blir lurade av TV-kockarnas extravaganta utrustning och att vi felaktigt drar slutsatsen att man behöver denna utrustning för att bli lika bra. Bittman menar att du inte behöver mer än ett par tusen kronor för att skaffa all nödvändig köksutrsutning och för att bevisa sin tes köpte han in sina essentiella verktyg hos en restauranggrossist i NY (bild nedan från butiken så fattar du stilen, inte fancy pancy utan mer bulk och praktikalitet):


Bowery Restaurant Supply NY


Detta är vad han köpte och ungefär vad det kostade (jag räknar att dollarn står i 10 eftersom jag inte orkar med komplicerad huvudräkning):


1/ En medelstor kockkniv i rostfritt stål med plasthandtag (100kr). Liknande finns på IKEA för 99kr och de är mycket bra, min anmärkning. Jag får stöd av artikelförfattaren: People not only obsess about knives (and write entire articles about them), but you can easily spend over $100 on just one. Yet go into any restaurant kitchen and you will see most of the cooks using this same plastic-handle Dexter-Russell tool. FruEB har ingen aning om vad en Dexter-Russel-kniv är för något, men antar att det är något basic.
2/ Termometer - 50kr.
3/ Tre rostfria skålar - 50kr.
4/ En ordentlig tång med bra grepp - 35kr.
5/ Långpanna, gärna i rostfritt stål- 60kr, bra för ex. ugnsbakad potatis, grönsaker men även som uppläggningsfat. En bulkvara i restaurangkök.
6/ En skärbräda i plast - 60kr. Han föredrar trä av estetiska skäl (jag med!) men den här kan maskindiskas.
7/ En "paring knife" som jag fattar är en sorts mindre kniv, ex. för frukt - 30kr.
8/ En "japanese mandoline" för 250 spänn, jag var tvungen att bild-googla och hittade då nedan, så någon form av skärverktyg för att få till tunna fina skivor av ex. morot:


Japanese mandoline


9/ Durkslag 70kr.
10/ Burköppnare 40kr.
11/ Potatisskalare 30kr.
12/ Tre rostfria kastruller i olika storlekar 300kr.
13/ En medelstor stekpanna i non-stick aliminium 130kr.
14/ En järnstekpanna modell större 250kr. Dock inte gjutjärn eftersom han tycker att de ofta drar iväg oförtjänt mycket i pris och är otympliga.
15/ Ett lock 50kr - att använda vid behov för samtliga eftersom man sällan använder alla på en gång och det kan vara svårt att hitta rätt lock så varför inte nöja sig med ett stort för allt? (mind blowing!)


Vidare rekommenderar han en stor visp och lite andra saker, du får läsa artikeln för alla detaljer. Personligen klarar jag mig inte utan ett antal slevar, stora skedar, gafflar och stekspadar i plast och/eller trä och skulle hellre bli av med ett finger än att avstå min slow cooker. Men ovan är vad Bittman menar är det absolut nödvändigaste och jag får väl hålla med honom i stort. Jag gillar framför allt slutklämmen:


The point is not so much that you can equip a real kitchen without much money, but that the fear of buying the wrong kind of equipment is unfounded. It needs only to be functional, not prestigious, lavish or expensive.


Roasted, alla pretentiösa köksbutiksbesökare som köper knivar för 1000 kronor styck. Själv har jag handlat en del köksprylar på Myrorna och andra loppisar. Om du är förtjust i tanken på gjutjärn brukar det finnas ett överflöd av dessa på ovan köpställen, både grytor och stekpannor. Gjutjärn blir ju dessutom bara bättre med åren, jämfört med teflon och non-stick-material. Jag försöker också rycka träslevar/gafflar så fort jag ser dem, de är överlägsna plastvarianterna i styrka och estetik. Rivjärn, durkslag etc. brukar finnas att fynda i härlig 60-talskvalitet, men dessvärre har jag ju en av varje nu så där får jag inte köpa fler. Men som ge-bort-present till någon som precis flyttat hemifrån istället för att köpa motsvarande för det tiodubbla på Cervera? Dessutom mer personligt och bättre för miljön. En snygg inslagning på det, accompagnerat av en flaska vin, kan det bli mer kärlek i en present? Och jag måste bara göra ett collage av estetiken i Bittmans råd, det är så proffs-snyggt, jag önskar nästan att jag fick börja om från scratch:






Mvh/
FruEfficientBadass


P.s. Han rekommenderar också att man skaffar en knivvässare (heter det så?). Jag har aldrig lyckats med det där riktigt utan jag förnyar mitt bestånd på två IKEA-knivar en gång vartannat år. Kan tyckas slösaktigt, men det är en lyx jag hänger mig åt givet att jag har ett så slimmat och genom tiden konsekvent köksbestånd i övrigt. Minus de två stekpannorna, de förnyar jag också en gång vartannat år, eller när teflonet börjar lossna. D.s.


11 kommentarer:

  1. Här kommer en lista på köksredskap som gemene man (tex min mamma) har som jag tycker är helt överflödiga:
    Kryddmått - Ja, öht måttsats för alla som inte bakar. Jag har endast ett decilitermått, för att skopa upp havregryn till min standardfrukostgröt, men skulle lika gärna kunna ha en annan skopa, alternativt hälla direkt ur havregrynsburken.
    Pizzaslicer - Den kan användas till en (1) sak, funkar inte ens och är alltid slö. Hivade min sambos i smyg. Pizza delar jag med sax.
    Äppelurkärnare, äppelklyftare och äggskivare - Herregud så konstlat. Jag använder kniv, den är allround, lättare att diska, tar mindre plats. Alltså, alla skärverktyg kan ersättas med kniv. Det är bara potatisskalare, osthyvel och rivjärn som jag finner praktiska nog att behålla i skärväg. Mandolin förstår jag inte alls. Det är ett instrument.
    Och en till sak som jag upptäckt nyligen: Man behöver ingen pajform. Man kan göra paj i tex en fyrkantig ugnsfast form som man kanske ändå har och som man kan ha andra saker i, typ lasagne, klyftpotatis eller vad nu folk har i ugnen. Då blir pajen dessutom lite högre och får plats med mer gott i.
    Det enda jag faktiskt saknar i köket är en tillbringare för vatten. Särskilt nu när jag är på tjocken och är extremt törstig hela tiden. Har hittills löst det genom att alltid ha två vattenglas på nattduksbordet. Man är väl en (snålminimalistisk) problemlösare.
    Jag återkommer om jag kommer på något mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, även om jag använder kryddmåttet parodiskt mycket just nu, typ varje dag (lär mig nya vego och då är det ofta kardemumma, cayenne, kanel, saker jag ogärna höftar i). En bra kniv är allt man behöver i särväg, det är Karen Kingstons kredo (feng shui master). Karaffen behöver du när du klämt ut babyn. När man ammar kombineras låst position (soffa/säng/fåtölj) med en obehaglig paniktörst som gör att du imperativt behöver bälga i dig litervis med vatten (bokstavligt litervis), trots att bebisen rimligtvis inte får i sig mer än några centiliter. Mycket märkligt men sant.

      Radera
    2. Särväg=skärväg. Jag använder inte dl- mått till gröten, ger lite spänning i morgonslentrianen. Höftar f ö också pulverkaffet, något mina föräldrar tycker är mycket dramatiskt.

      Radera
    3. Intressant inlägg! Såg inte att du skrev något om osthyvlar. Sådana behvöver man kanske köpa second hand om man vill att de ska fungera bra. Fyndade nyligen gamla varianter från senast tidigt 80-tal, säkert äldre. Nya varianter nöts fort eller har aldrig skurit bra ens från början. Gillar också gamla husgeråd överhuvudtaget. Har fyndat rostfria skålar, kvalitetsknivar för 15 kr/stycket, gjutjärnspanna (som kanske aldrig kommer att bytas ut), sax från Fiskars och mycket annat. Bildade bo tidigt 90-tal. Knappt något har någonsin bytts ut. Vaddå vässa kvivar? Har aldrig behövt det! /Eva

      Radera
    4. Kan bero på att det var en amerikansk artikel och osthyvling verkar vara en svensk/norsk grej. Inte ens danskarna hyvlar, de har en omständlig skärtråd på snurra. Dina second hand-fynd får mig att längta tillbaka till sätta-bo-fasen. Man kanske skulle separera?

      Radera
    5. Kollade upp det där med danskarnas sätt att skära ost. Inte direkt minimalistiskt. Så mycket mer behändigt med osthyvel.

      Vet att min finska mormor, som hela livet bodde i sydöstraste Finland med avstånd till ryssen inte mycket längre än ett bättre slag i brännboll, för första gången accepterade "snålkniven" på 90-talet. Osten började bli dyr i Finland och hon upptäckte hur mycket mindre ost som gick åt med denna metod jämfört med vanlig kniv. Det där med ryssen var bara en intressant men irrelevant detalj jag brukar ta med då min saliga mormor nämns. Hon var så rysligt rädd för dem, hon mindes ju kriget väl. För övrigt, (för att göra det åtminstone lite relevant att nämna min mormor här), så hade hon diskställ inbyggt i köksskåpet ovanför diskbänken som många finnar har. Så praktiskt att bara diska och lägga upp allt där. Det blir inget som ligger framme och ser stökigt ut. Fiffigt för dem som saknar diskmaskin även om det är bra att ha ändå förstås. Och så virkade(!) hon vackra kökshanddukar till mig. De är väl mer som prydnad för särkskilt torkvänliga är de väl inte, ja för händerna kanske eller som torkduk... aha hon vet att jag inte hade torkställ i skåpet och ville göra "torkställ" aha nu vet jag vad hon menade...kom på det först nu!

      Mycket pladder här... ;)

      /Eva

      Radera
    6. Men se där, min mormor hade också diskställ i köksskåpet ovanför diskbänken, supermart, lean och helt obegripligt att det inte praktiseras mer idag. Såg ett i ett nybyggt kök i Jukkasjärvi för ett tag sedan så kanske är det en norrgrej?

      Radera
    7. Ah! Såklart! Smart. Då är det motiverat att köpa nämnda tillbringare omgående, för jag tänker absolut inte ha tid att gå i affärer är bebis har anlänt. Jag har iofs redan nu bestämt mig för att absolut inte ha tid att gå i affärer (ett jättebra spartips). Jag fick för övrigt min mor att rensa ut två av tre kryddmått genom att jag resolut vände upp och ner på besticklådan och skurade den åt henne. She didn't know what just hit her så hon rensade ut ett par ätpinnar och något slags plastskaft av bara rena farten. Angående pulverkaffe är jag på din sida. Jag är fruktansvärt dålig på att uppskatta avstånd och längd och höjd och så där, men när det kommer till pulver och vätskor är jag görbra på att måtta. Kanske har ett okänt förflutet som knarklangare.

      Radera
    8. Eller ruccola-sallad-fabriksarbetare (Äta, sova,dö).Det var mig en fantastisk effekt på din mamma. Efter dito försök till frösådd hemma hos min morsa för tio år sedan lämnade hon motvilligt ifrån sig en sån där gratis promition-burk till corn flakes.

      Radera
  2. Man slipar knivar. Jag har några knivar från Hackman som är 20 år gamla och som har blivit slipade med några års mellanrum. De är fortfarande som nya. Samma med osthyvlar. Egentlige kan en massa maskiner eller specialverktyg
    ersättas med kniv och skärbräda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst. En redig träskärbräda och en skarp kniv, that’s the shit.

      Radera