Rastgården

Stort inspirerad av IGMR och hans täckbarksodlingar skapade jag en sådan för någon månad sen i ett soligt hörn av trädgården. Jag la ut säkert fem wellpapp-sidor från flyttkartonger och fyllde på med täckbark och jord samt vattnade järnet. Se så fint det blev:


Här hade jag storslagna planer på att, även här inspirerad av IGMR, anlägga ett litet humleparadis med lavendel och andra blommor som de och bina gillar. Men det visade sig att hönsen hann först. De gillade inte alls idén på min humlerabatt utan gick i synkad attack mot densamma och grävde upp det som uppgrävas kunde. Så här såg det ut när de var klara med sitt värv:


Detta var droppen. Jag kan leva med att trampa i en blöt hönsbajs vartannat steg jag tar i trädgården. Jag kan leva med att de rumsterar om i mina vanliga rabatter och gräver upp mina omsorgsfullt planterade vårlökar och amaryllisar. Men när de gav sig på min humlevision fick jag nog. Nu var det hög tid att bygga en rastgård åt hönsen, med stängsel och allt, tänk amerikanskt fägelse, fast utan vakttorn. Dessutom har vi ju sedan hönsstart blivit av med tre hönor till rovfåglar och rävar, så det finns ju en viss uppsida även för dem.

Vi valde ut platsen gud glömde på baksidan av ladugården. Här var förr i tiden den plats där korna hade sina spiltor, men eftersom den delen av ladugårdsbyggnaden hotade att rasa och dra resten av byggnaderna med sig, amputerades en del av huskroppen och kvar blev ett intet. Ett gapande hålrum med sly, lerjord och stenbumlingar. Det vill säga perfekt terräng för ligisthöns.


Det hela var helt och hållet min händige mans verk. Han gjorde bra research och lämnade inget åt slumpen. Exempelvis införskaffade han en mansleksak i form av en stål-kap så att han kunde dela upp armeringsjärn som han sedan slog ner med jämna mellanrum i marken under stängslet så att eventuella rävar inte ska kunna gräva sig in. Vidare jobbade han intensivt med vattenpasset så att det som i min regi hade sett ut som ett plockepinn istället blev preussisk precision.



Som ni ser är det en höna utanför rastgården. Det hela är höljt i dunkel, men under de första dagarna lyckades ett par industrihönor alltid ta sig ut. Sen tillbringade de dagen med att längtansfullt stirra på matskålen som ju stod på insidan. Vi trodde först att de flög ut, för min man var vid ovan foto inte helt klar med nättaket. Men även efter fullbordat tak fann jag varje dag runt lunch två godmodigt skitande hönor på framsidan. Det var först när min man täppte till en två centimeter hög springa under nätdörren som flykterna upphörde. Hur de lyckats åla därunder är en gåta, troligtvis saknar de skelett.


Min man sågade upp ett hål i väggen som ledde rakt in i hönshuset. Eftersom den vägg som syns ovan är ett skal till den stympade huskroppen fanns en luftspalt på en dryg meter innan innerväggen till hönshuset tar vid, så han fick bygga en liten korridor till dem. Fördelen är att de har fri passage att gå in och ut som de vill, närhelst på dygnet. På så vis slipper de stå och kackla uppfordrande i fönstret så fort de ser någon av oss komma ut på gårdsplanen på morgnarna, de sköter själva sitt schema.

Nackdelen är att höns har ärthjärnor och de fattade inte att gången var något att ha. Bilden ovan beskriver hur en av industrihönorna ätit sig igenom det majsspår jag lagt ut i gången i syfte att få dem att upptäcka sitt shangri-la på utsidan, men hen verkade mest intresserad av själva majsen. Hon vände så småningom in igen och det var inte förrän min man monterat pedagogiska små ramper på såväl in- som utsida som de fattade att de skulle gå UT.

Any heuw, inom loppet av en vecka lyckades de förvandla allt med växtkraft till död materia och det såg rätt trist ut. Så jag gick ut på vår skogstomt och ryckte lite småträd av typen meterhöga tallar, rönn och syrén, som jag planterade. Vidare hängde jag upp två gamla störar dimensionerade efter deras gigantiska fötter. Höns är ju träd-djur och känner sig lugna när de sitter en bit upp. I teorin i alla fall, ännu har ingen höna suttit på pinnarna. Tänker att de får upptäcka dem i eget tempo, d.v.s. inom ett år eller två.

När rymningarna väl upphörde återstod en städdag på framsidan där alla pluttar och uppgrävda lökar och plantor krattades upp. Jag gav också upp tankarna på humlerabatten och lämpade över jord och täckbark i de vanliga rabatterna. Förr eller senare kommer vi ju att ha hönsen på framsidan för lite samkväm på sommarkvällarna och jag tycker inte att en trädgård ska vara källa till stress och bannor. Som final åkte jag till vår lokala handelsträdgård och köpte ett par nya perenner och mårbackapelargoner att ha i mina utekrukor. Nu är var sak på sin plats och jag är redo för sommar.

Är din eventuella trädgård redo för sommar?

Mvh/
FruEfficientBadass

19 kommentarer:

  1. Vad fint det blev! Vi har ingen trädgård just nu. Hade det nyligen i huset vi bodde i innan men det var för mig en ständig källa av dåligt samvete (var helt överväxt). Jag har planterat lite slingerkrasse med barnen som får flytta ut till balkongen när det blir lite varmare. Inskaffat en portabel grill som ska få följa med till sjön 5 minuter härifrån. Härligt! /Mika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear hear! Av någon anledning blev jag sjukt stressad i vår pyttelilla nyanlagda trädgård när vi bodde i trevåningshus i Stockholm. Men här - inte alls (minus täckbarksodlingen ovan). Kan bero på att den saknar attribut, bara hundra år gamla äppelträd och lite syrener som jag går lös på då och då. Älskar vår innegård, kan varenda buktning i marken. Men hade jag börjat om från scratch hade jag varit helt nöjd med att på en balkong ha ett stycke låda/arrangemang med vilket jag pysslat två gånger per år (ungefär lika ofta jag nyttjade vår balkong i stan).

      Radera
  2. Riktigt fint! Trädgård/bygg/hönsinlägg får det att vattnas i min mun.

    Jag är med i terorin på att en trädgård skall vara fri från bannor och stress. Vår är befriad från stress men det har vi gjort genom bannor. Inga små barnfötter på gängen eller i rabatterna, det vet hela områdets ungar vid det här laget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stod du på lut med hagelbössan de första åren?

      Radera
  3. Nja... nästan så. Laddad med bergssalt och annat. Numera har jag tränat mitt barn att säga till andra barn på skarpen.

    SvaraRadera
  4. Vad fint hönorna fick det! Vi har flyttat till en uppvuxen stor trädgård med grönsaksland, flera gräsmattor, perennrabatter, äng, stenbeläggningar och många fruktträd. Familjen njuter av trädgården, men lite stress blir det också, speciellt grönsakslandet som blev mitt ansvarsområde då jag överskattade mitt engagemang för det. Häromdagen tröttnade jag på det dåliga samvetet och sådde majs över hela (man kan väl inte få för mycket nykokt eller grillad färsk majs?), la till och med ut snigelpellets. Men imorse satt en kråka och en skata och kalasade där, grr! Såna där sabotörer får en att tappa sugen. Får se om det blir ett majsfält eller inte. Resten av trädgården är förvånansvärt lättskött, mest att ta ner en del buskar och häckar som förväxer sig, och min man klipper gräset föredömligt. Hund och barn trampar i rabatter, jag satte upp en metallgrej som hinder på ett ställe, kanske får hunden att välja en annan väg, men annars orkar jag inte skälla, det mesta verkar klara sig ändå, fast förstår om det är annorlunda om man själv har jobbat med att bygga upp rabatterna.
    /L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Majs kan man ALDRIG få för mycket av, särskilt om man har höns. De älskar't.

      Radera
  5. Så det funkar inte menar du att ha dem fritt för att de river upp där det är nysått?

    SvaraRadera
  6. Vi har ingen trädgård men jag har gett all min kärlek till innergården som Gud glömde. Den är stenlagd men det finns en liten berså av syrén. Jag har sopat, röjt, rensat rabatt, kånkat jordsäckar och engagerat flera grannar i att sätta ut mer grönt. Sen har jag odlat en del i lådor och Krukor, tror grönkålen går bäst. Barnet har fått en sandlåda och vattenkanna. Till årsmötet ligger motioner om att gräva upp fler rabatter.
    Jag har också bestämt mig för att börja grilla, 100% i överlevnadssyfte men det får ju vara trevligt ändå. Drömmen är en kolonistuga där jag kan odla potäter och ha en hammock.

    Fabulös hönsgård! Älskar uppdateringarna.

    SvaraRadera
  7. OT FruEB, det börjar väl dra sig åt förnyelse av andrahandsuthyrningen på Öfvre, år ett av två. Har ni några planer vad som kommer att ske nästa år, kommer ni att låta det stå outhyrt och ha någon som tittar till det/"vattnar blommorna", eller finns det möjlighet att rucka på den nästintill heliga tvåårsregeln för uthyrning av BR?
    Att ni skulle kasta er tillbaka till stan för ett vardagsliv bland betong och asfalt - är det ens möjligt??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir inget stan under överskådlig framtid, vi trivs toppen här. Ett år till är tanken, frågan är bara vem som kommer hyra. Det lutar åt att vår nuvarande, föredömliga hyresgäst vill köpa.

      Radera
  8. Har du ingen sluttning eller stenhög där humlen kan vara? Vi har några plantor på en sluttning, i ett stenröse och mot en vägg, omöjligt att ta död på den, jag har försökt.

    SvaraRadera
  9. Vad fint det blev!
    Blir mindre sugen på höns ändå.
    Trädgården hemma mest en gräsmatta och några fruktträd. Vill ha det så lättskött som det kan bli. Odling i liten skala sker bara i krukor på balkong eller altan.

    SvaraRadera
  10. Underbar uppdatering! Haha, jag läste också humle heeela vägen. Tänkte du plockat upp ngn gammal tidning och tagit till dig påbudet om att alla med gård är skyldiga att odla humle. Det var lag på det runt...typ 100 år sen elleä nå.

    Har du ett potatisland? I så fall smackar du ut lite frön av honungsfacelia mellan potatisplantorna. Humlor ÄÄÄÄLSKAR honungsfacelia. Den är tvåårig tror jag så den kommer ett år till, om jag inte minns fel. Det borde vara lag på att strössla lite honungsfacelia någonstans i trädgården.

    Grekisk lövkoja. På allvar. Så en kruka grekisk lövkoja som du har på bron/annat ställe du hänger i skymningen. Den är oansenlig och spretig men har du känt doften av grekisk lövkoja en gång i ditt liv så vill du för alltid ”skjuta den i venen” varje sommar. Den doftar bara när mörkret faller. HUR romantiskt?!
    Morsan

    SvaraRadera