Jag fixar gästrummet

Jag är inte helt insatt i detaljerna, men delar av vårt hem är inte vinterbonat och övre plan hör dit. Därför används det bara som gästrum på sommaren och som torkvind (ja det är korrekt, tvätt torkar även i minusgrader men det tar en väldans tid). I den övre hallen sitter jag och bloggar på somrarna vilket är urtrevligt eftersom jag har fin utsikt i alla vädersträck och därutöver knappt hör ramaskrina från barnens slagsmål därifrån.

Ett av rummen är, om man skulle försöka hitta ett positivt uttryck, rustikt. Väggarna är av timmer och på sina ställen kan man se mina förfäders försök till isolering med hjälp av tygtrasor och lintussar. Men utsikten är fantastisk, tre fönster ut mot nejden. En driftig person skulle försöka att göra ett riktigt rum av det, med spånplattor på väggarna och någon form av tapet. Men riktigt så duglig känner jag mig inte i nuläget, har för många järn i elden och för många kycklingar att gosa med så jag nöjer mig med min favorit: Quick fixen.

För ett par år sedan röjde jag satan i det här rummet, som då nyttjades som någon form av avställningsyta för min släkts dynga sedan runt hundra år tillbaka. Hur jag vet det? Tja, jag hittade jordbruksalmanacks från tidigt 1900-tal, mörkläggningsgardiner från andra världskriget (runt 30 stycken) och min mammas manchesterplagg från ungdomen (kläder jag och mina väninnor visserligen hade väldigt kul i under en blöt vårhelg för ett par år sedan, vill minnas att någon lajvade "Anki, socialsekretererare från 1974").

Jag gjorde då om rummet till en hybrid av sommargästrum och pysselrum, ställde i ordning ett bord och samlade alla barnens pärlor, leksaker, lego, spel med mera här och det hela var ju en succé i ett par år. Perfekt att slussa upp dem i under regniga sommardagar med skärmförbud. Därutöver fanns två fullt fungerande sängplatser som vi använt en handfull gånger när vi haft 5+ gäster.

MEN! Ett skräprum har dålig karma och pö om pö samlades prylarna igen. Som synes ovan har vi langat in både täcken, tält och diverse campingutrusning i rummet. Helt osorterat. Vissa täcken låg där, andra i ett angränsande rum, ytterligare andra i ett vindsutrymme. Och är det något jag avskyr så är det när saker av samma art ligger på olika ställen. Gruppera! Så efter att ha hittat logiska förvaringsställen för olika saker tömde jag helt sonika rummet på nästan allt, förutom gästsängarna och barnens gamla lego:

Och på tal om barnens lego. Vi hade tidigare en bokhylla där min far, i aversion mot allt vad tungt kroppsarbete heter, valt att kanalisera sin energi på att årssortera gårdens gamla Husmodern från 1929 och framåt:

Mellan raderna av gamla veckotidningar har jag knölat in barnens pysselsaker och det var sjukt otillfredsställande. Därför hittade jag nu en avställningsyta i det angränsande torkrummet där jag staplade tidningarna i två prudentliga högar vilket frigjorde hyllan. Efter gedigen genomgång och rensning av barnens gamla leksaker och pyssel - vilket resulterade i tre stora sopsäckar samt två kartonger till tippen - rymdes det samlade legot (i princip enda leksaken värd att spara om du frågar mig) i hyllan.

Sen gjorde jag något som är mycket otypiskt för mig. Jag skapade en nostalgihylla i ett gammalt tomt skåp i övre hallen. Där samlade jag en handfull föremål som varit centrala i min uppväxt, saker jag gör att jag blixtsnabbt slungas tillbaka till barndomen. Eftersom ni är speciella för mig har jag valt att dela med mig av denna hylla:

Jag menar, sätt på Teskedsgummankassetten med Birgitta Andersson medan jag kikar på Pippibilder genom den utsökta "View Mastern" (längst fram till höger) och jag är åter i mitt flickrum i Hässelby Gård, fantiserande om att en dag få resa någon annanstans än till Finland (som var mitt första resmål som tioåring och är inte ens säker på att vi var i Finland, kanske var det Åland). Skymtar gör också det pennskrin mamma köpte till mig i Vällingby C inför min första skoldag. Som en madeleinekaka till den dysfunktionella 1-3-klassen jag tvingades gå i första skolåret, innan mina föräldrar tog sitt förnuft till fånga och flyttade in i stan igen.

Poängen är tvådelad: Var sak på rätt plats ger frid i själen. Men det är inte nödvändigtvis är så att en sak har en plats för evigt ety ett hem är organiskt. Det pysselrum, fullt med fluffiga uppstoppade djur och pärlplattor, som fungerade för tre-fyra år sedan, är överflödigt idag (när de mest kollar på Tiktok). Då måste man ömsa skinn och hitta nya, mer anpassade lösningar. Jag är personligen lite glad över att den mest frenetiska pysselperioden är över för det var ett deltidsjobb att sålla och arkivera bland alstren. Nu får vi möjligheten att skapa ett mer solitt gästrum och se, jag har en hel vägg att laborera med.

Nog för att jag gillar rustikt, men i ett rum som angränsar till lada blir det lite väl sunkigt att bara köra timrat och gammalt. Hur anser ni att jag kan addera lite mer flärd och je ne sais quoi till detta utrymme? Jag gillar ju anakronismer varför jag valde att ställa Bauhausstolarna mot bonderustikan. Jag ska också be min man dra ut de tiotal rostiga spikar som av någon anledning sticker ut ur väggen. Men hur kan jag ytterligare skapa gästrumskänsla? Tips mottages tacksamt (så länge de inte innehåller ord som "totalrenovera" eller "sätt masonit och tapetsera"). Quick fixes!

Mvh/
FruEfficientBadass