En optimal arbetslivsupplevelse

Eftersom jag ägnade onsdagens inlägg åt att smutskasta yrkeslivet tänkte jag för balansens skull kompensera med ett inlägg som hyllar detsamma. Jag är inte helt konsekvent, det är korrekt.

Jag nämnde ju att jag under tio veckor (knappt, jag fick ju någon sorts coronasymptom sista veckan och stannade hemma) gjort praktik på en redaktion på pendlingsavstånd. Jag kan inte outa vilken, för då kommer servern till den nyhetsproducenten att krascha när ni alla ska in där samtidigt för att girigt ta till er de ord av visdom jag sprinklat ur mig under våren. Men låt oss säga som så att makthavarna på berörd ort är mycket lättade över att jag och min vassa penna nu i princip helt återgått till studierna.

MEN så kom som sagt corona och alla på redaktionen blev beordrade hemarbete vilket ledde till mindre regional täckning varför man kontrakterade mig på veckobasis. Under sammanlagt två veckor har jag hoppat in och rapporterat från min del av landet och nu ska ni få höra: Jag gillar't. Varför?

1. Tidsbegränsningen. Genom att veta att mitt heltidsarbete är begränsat till ett visst antal veckor drabbas jag av något som nästan skulle kunna beskrivas som prestationsglädje. Lite "kniven-mot-strupen" på det sätt en neurotiker som jag har en hatkärlek till, men som jag inte är kapabel att hantera under låååång sammanhållen tid, men väl under kortare sprints.

2. Upplägget. Jag har ju jobbat i princip helt solo. Arbetsledning har gått till som så att jag a) skickat ett mail med mitt upplägg b) fått svar med vändande interwebz-post med go/nogo från chef. I princip inga kollegor, minus lite Skypemöten and such som man kan muta.

3. Friheten. Jag har fått skapa enligt eget hövve. Okej, någon förfrågan från desken att "kan du få tag på person X, Y", men mest egna idéer. Ungefär lika kul som att skriva på blögga.

4. Avsaknaden av red tape och corporate bullshit. Som extrainhoppare är man ju NOLL målgrupp för allt som hör en fast anställning till vad gäller utvecklingssamtal, lönediskussioner, olika former av rapportering (jag gör inte ens närvaro!). Det enda jag behöver logga är de kilometer jag kört i samband med intervjuer för att få ut milersättning.

5. Nyhetsproduktionens inneboende skönhet. För när du jobbar med dagligmedia finns sällan utrymme för så kallade "surdegar" - projekt som maler på vecka ut och vecka in, diffusa "det-här-borde-jag-ta-tag-i-någon-gång" eller skrivbordsprodukter som någon chef i Köpenhamn i bästa fall ska slänga ett getöga på innan det faller i permanent glömska. Man kommer in på morgonen med ett rent skrivbord för nyheter behöver "göras ut" senast innan du går för nästa dag är de, som talesättet säger, gårdagens nyheter. Att börja dagen med tabula rasa är som hjärnspa och ger en få-ur-händerna-personlighet som en ann oxytocinpåslag en masse.

Om jag skulle kunna skrädda ett yrkesliv på det här sättet framöver, kreativa veckor med roliga arbetsuppgifter varvat med egna fria veckor, då tar jag tillbaka det jag sagt om att jobba. Jag älskar att jobba hör ni det jag ÄLSKAR'T! Dessutom får jag nu lön. Inte praktiklön tre kronor per dag utan en riktig lön och den var faktiskt inte så dålig som jag trodde, nästan hälften av vad jag tjänade när jag satt och nickade till i mina ledningsgruppsmöten.

Sen är det ju dessvärre så att just journalistbranschen inte kryllar av erbjudanden, men vikariat finns ju. Om inte annat när folk går in i väggen, blir på smällen och/eller går på semester. Jag är så otroligt glad över att jag tog chansen att hoppa medan jag fortfarande hade chansen att omskola mig för en alternativ karriär (om jag nu törs kalla den det).

Hur ser din drömkarriär ut?

Mvh/
FruEfficientBadass