Ett moget beslut

För ett par veckor sedan tillbringade jag två kortare vistelser i Stockholm. Den ena för att inviga en väns kolonilott och vid hemkomst hade katta börjat löpa igen så det var bara att sätta sig i bilen morgonen efter för att ta ner henne till av oss utvald partner (mer om det i ett senare inlägg). Sammanlagt en dryg vecka i hufvudstaden och som alltid, en massa intryck när man träffar folk - på behörigt avstånd givetvis minus att jag sov skavfötters med hela familjen Stina Vini i deras kolonistuga.

Any heuw, jag tänkte berätta om min vän A. Hon jag brukar ha Britt-fylla med. Av skäl jag inte tänker tråka ut er med kunde jag inte parkera i mina föräldrars garage utan ställde bilen ute på ön, på A:s uppfart. Jag blev vid bilupphämtning bjuden på middag, välventilerad på uteplatsen, och hon berättade då att hon tackat nej till en tjänst. Jag kan inte närmare gå in på titeln, eftersom varje företag har just sin specifika titel-lingo, men låt oss säga att det var ett pinnhål upp med egen ledningsgrupp, totalansvar för försäljning et cetera. Så här sa hon:

"För några år sedan hade jag tittat på lönen och sen tagit beslut utifrån den. Med det resonemanget hade jag absolut tackat ja till den här tjänsten. Men nu började jag i andra änden och tittade på min tid. Hur mycket tid måste jag lägga på den här tjänsten jämfört med min nuvarande? Hur många timmar av mina döttrars uppväxt kommer jag att missa genom att tacka ja? Och då var det ett lätt beslut."

Jag är så STOLT över henne! Det intressanta var hennes mans lakoniska kommentar: "Ja du får ju räkna med att hamna i kylan ett tag nu". För så är det ju, man förväntas tacka ja och gör man inte det är det något som inte stämmer. Så A gjorde bedömningen att man nog kunde tänkas låta hennes sitta där hon satt i ett till två år till medan man rekryterar till den tjänst som hon tackade nej till. När den tjänsten väl är tillsatt och personen är varm i kläderna kommer man nog att rensa i de lägre leden bland högavlönade mellanchefer och då står inte hon högt i kurs. Så vi enades om att hon redan samma kväll skulle gå in och fläska på sin inkomstförsäkring.

Hon hade vid ett tidigare tillfälle under ett utlands-år tackat ja till en lite mer själadödande tjänst än den hon verkligen ville ha, med motiveringen att lönen var några tusen bättre. Det misstaget ville hon inte göra om. Och det bevisade hon nu i handling. Du kan vara commercial director deluxe, men kontentan blir ofta ändå "att sitta i fackliga förhandlingar och älta skit" som hon så väl sammanfattade det.

Har din inställning till befordran ändats sedan du började följa FI (om du gör det vill säga)?

Mvh/
FruEfficientBadass