Mitt köksprojekt

Som jag nämnde i onsdagens inlägg höll jag på att trilla dit big time i Mujis webbshop. När jag rycktes loss ur mitt katatoniska tillstånd kände jag att jag var tvungen att åtgärda ett störomoment i köket nämligen klädhängaren. Det är ju ett bonnakök som förr hade någon form av grovingång i ladugården där man också hängde sina...ladugårdskläder. Idag går vi ju rätt in i köket och det finns varken garderob eller annan ytterklädesförvaring än en kroklist. Eftersom vi är fem pers med i vissa fall flera vinterjackor var överlastas dessa krokar och en krok föll under vintern av. Jättekonstigt, eftersom det var en kvalitetshängare från IKEA. Det var när jag joxade runt med den här hängaren som jag kom till insikt: Jag måste måla köksdörrarna.

Köket gjordes om från gammalt bonnakök till "modernt" på 50-talet och inreddes därefter: Mellanbrun panel och gul småblommig tapet. Rätt fint egentligen, men på 90-talet fick mitt tonåriga jag för sig att måla hela köket blått. Hur jag fick släktens tillåtelse att göra detta (huset var då fortfarande i min morfars ägo) är än idag en gåta. Jag minns min morfars tappra min när han tog del av resultatet. Han var så glad att jag intresserade mig för stället och ville så gärna ge mig beröm (vilket han också gjorde), men det sken ändå igenom att han tyckte att det var...väldigt blått.

Tidigare var även panelen och köksluckorna som skymtar till höger på bilden ovan blå, samma blå som hörnskåpet. Men för kanske sju år sedan fick jag ett ryck och målade dessa vita, eftersom jag inte stod ut. Det var för mörkt, för 90-tal och var en konstant reminder om min parhäst i uppdraget som var min bodybuilder-boyfriend från Bromma. Jag orkade vid detta tillfälle emellertid inte ta mig an hela köket och vi har väl liksom vant oss att leva med det. Men när jag nu adderade ytterligare en klädhängare (se gul kroklist på ytterdörren) blev det bara för mycket. Olika nyanser av blått, lite gult, svarta krokar...som ett sammelsurium av "orkar-inte"-projekt av det slag som är så inkompatibelt med alla de minimalistvideos jag sett nyligen, exempelvis den här.

Om ni minns mitt gästrumprojekt från maj så blev det en halv dunk vit linoljefärg över och efter att ha köpt till en liter för runt 350 spänn blev det måla av. Ni kanske blir chockade nu men jag arbetade inte fackmannamässigt utan torkade av bara av allt som skulle målas med linoljesåpa och sen körde jag. Ett tunt grundlager utblandat med terpentin och ett par dagar efter ännu ett lager koncentrerad linoljefärg. BAM vitt vitt vitt. Jag målade även krokarna så att de liksom skulle smälta in och inte utgöra visuellt skräp.

Är vitt tråkigt? Kanske. Är vitt opraktiskt? Kenske det kenske. Är vitt störande? Nay! Vitt är vitt, en icke-färg och det är enligt mina studier snudd på omöjligt att tröttna på vitt. Dessutom behöver det här köket allt ljus det kan få, givet att det bara har ett fönster, ett fönster som på grund av hörnläge inte släpper in särskilt mycket ljus. 

Jag är mycket nöjd med det hela och tror att min morfar hade varit hyfsat ok med resultatet. Helst hade han velat ha det som på förr med mellanbrunt och blommigt, men det varken vill eller kan jag återskapa. 

Har du några inredningsprojekt i sommar?

Mvh/

FruEfficientBadass