It's not about the stuff

Jag började som jag nämnde i inlägget om garderobsskifte alltså att lyssna på minimalistpoddar igen och trillade över en med mer än lovligt burkigt ljud vid namn Spark Joy där två kvinnor, som kallar sig "KonMari-konsulter", i avsnitt 127 intervjuar en australiensisk organisationsguru vid namn Peter Walsh. Han var både tröttsam och intressant att lyssna på och en sak han sa fastnade:

"It's not about the stuff".

Lite konstigt, från en man som byggt hela sin karriär på att hjälpa folk att fnula runt med sitt stuff:

Men hans poäng var denna: Röra och för många prylar är ofta symptom på något annat. Skulle man hårdra det till hoardertypen gränsar det ju inte sällan till psykisk sjukdom. Men även medelmåttig röra tyder ofta på någon form av brist eller disharmoni. Eller en felaktig uppfattning om att prylar ger lycka och med en dåres envishet testar man nästa, nästa och nästa produkt i den poänglösa lyckojakten. Vilket per definition leder till att man sjabblar bort de egentliga förutsättningarna för lycka som i åtminstone mitt fall stavas gott om slack så att jag kan ta mig an kreativa projekt och ägna mig mer åt naturupplevelser och mänskliga relationer. Genom att inte lägga pengarna på "lyckoprylar" utan i en billig indexfond köper du dig exakt detta: Tid att ägna dig åt vad tusan du vill.

Genom att angripa prylarna tar man sig på mekanisk väg ett steg närmare själva problemet: Att det kanske finns traumaproblematik i bagaget. Som i en närstående släktings fall: En av barnflickan orkestrerad vårdslös utresning i hans pojkrum på 50-talet ledde till ett livslångt sparande på allt - boktravar upp till taket et cetera. Eller att man räds ålderdomen, som min mamma som de sista tio åren i arbetslivet köpte kläder nog för femton medelålders kvinnor eftersom "man vet inte om man har råd att handla när man blir pensionär". Identifiera dina mentala hang-ups genom att gå loss på dina prylar.

Själv fick jag för några veckor sedan ett paket med böcker på posten från en kompis som lånat dem för uppskattningsvis tio år sedan. Varför? frågade jag, som hade glömt de här böckerna sedan länge. Han berättade då att han för första gången tagit tag i att rensa bokhyllan och sen åkt på återlämningsturné. De som bodde för långt bort (som jag) fick böckerna skickade på posten. Jag påpekade att han inte hade behövt göra det, jag hade inte saknat dem. Men för honom var det ett viktigt steg i processen, att så att säga sluta cirkeln. Nästan som en ritual. Bort med möget, saker åter till sina rätta ägare och kvar en slimmad, vacker samling klassiker som han och hans fru vill läsa om. Inte bara rensade han själva hyllan, han rensade sitt psyke från en aldrig så liten gnagande känsla av "vad har jag i hyllan egentligen, troligtvis några lånade titlar, minns inte från vilka..."

När folk omkring mig, företrädesvis min man, hånar mig för min besatthet vid att bara ha nödvändiga prylar (exempelvis ser jag inte poängen i att spara tre par gamla tennisskor, kan man inte ha ett par i reserv för grovjobb på tomten så lämnar man övriga två till återvinningen?) missar de ofta poängen. Det handlar inte om att göra sig viktig eller agera prylpolis för att det är kul (okej lite kul). Att skala av allt som inte är väsentligt möjliggör fokus på det som är av vikt. För en person, en familj, en organisation. Jag säger det senare eftersom jag var involverad i mitt industriföretags så kallade "5S"-projekt som handlar om just ordning och reda i den fysiska arbetsmiljön och såg vilken förändring det ledde till i produktionen. Gladare arbetare, högre grad av effektivitet, precis som i Toyotafabriken där det hela hade sin början.

Organisation hjälper dig att nå dina mål. Ett välstädat och zen badrum gör att du känner dig fräsch, inte äcklad, efter en dusch. Ett välordnat skafferi och kylskåp underlättar när du ska laga mat vilket gör att du faktiskt gör det med alla de fördelar det medför. Att ha välordnade finanser med tydlig struktur gör att det blir enklare och roligare att spara och vips sitter du med frihetskapital på hand och kan kosta på dig att ta ut svängarna i livet. Organisation är nyckeln. Peter Walsh menar att det etymologiska ursprunget är grekiskans organikós, samma stam som till ord som organisk som i sin tur relaterar till betydelser som grundläggande, enhetlig, levande.

För att leva ett enhetligt och dynamiskt liv är det alltså lämpligt att låta prylarna bli ens slav istället för tvärt om. Peter Walsh säger bland annat att många av hans kunder klagar på prylarna, att de inte har någonstans att göra av dem och så vidare. "Det här hade aldrig funkat i en relation, att den ena parten bara överlastar den andra med skit (av typen du överlastar din bokhylla med inknölade böcker på längden och tvären) för att sedan klaga på den drabbade (bokhyllan). Man tar sitt ansvar i relationen med sina prylar och avlastar bokhyllan". Gäller alla ytor i ditt hem: Du lastar av garderoben, så att man inte behöver armbåga sig in för att ta ett plagg och så att du ser fram emot att med lätthet klä dig i välsittande plagg varje morgon. Du avlastar badrumsskåpet så att man kommer åt de saker man använder löpande utan att riskera att välta ut dyra parfymen i handfatet eller skära sig på rakhyvlar som står och trängs i fronten. Du har ett slimmat och välordnat städskåp så att du nästan ser fram emot städningen och slipper ringa Hemfrid. På så vis skapar du ett ändamålsenligt habitat där vardagsbestyren liksom rinner på i bakgrunden utan att du behöver stanna upp och störa dig på x, y och z. Vilket i sin tur frigör massor av energi du kan lägga på roliga och konstruktiva projekt samt mänskliga relationer.

Dessutom kväver du din consumer sucker eftersom du i din strävan efter ett enkelt och slimmat hem kommer att bäva inför tanken på att skaffa nya prylar. Fritt huvud, fet plånbok, kul kul.

Har du rensat mer än vanligt i coronatider?

Mvh/
FruEfficientBadass