Så sa en gammal kollega till mig för ett tag sedan. Han är gammal kollega på två vis - dels jobbade vi tillsammans tidigt 10-tal, dels är han i svenne-banan-pensionsålder. Han har precis avslutat en bodelning i samband med skilsmässa och var nu nöjd över att kunna överblicka sina tillgångar. Till saken är att han tjänat in rätt fett med tjänstepension genom åren (och därtill förhandlat sig till diverse blodiga avgångsvederlag) så det går ingen nöd på honom direkt. Särskilt inte då han är en man med extremt små behov, bara han får vara med sina söner och åka på fjällfiske då och då är han nöjd med sakernas tillstånd.
Det var bara lite lustigt att när han sa så till mig: "Nu letar jag efter nästa investering", så glömde jag bort att jag talade med en vanlig samhällsmedborgare och väntade mig en givande stund bollandes värdepapper. Jag såg fram emot att få en senior medmänniskas syn på hur man tänker kring aktier och risk vid 65, hur han viktar mellan aktier och räntor, hur mycket har han i petit-cashen etc. Men nej, när min gamla kollega pratade investeringar pratade han såklart svenne-bananska:
"Jag tänkte låta bygga en carport på landet".
Missförstå mig inte. Jag har inget personligt emot carports. Men någon investering är det inte. ÄR DET INTE.
Nu kan en ju tycka att det inte spelar så stor roll i sammanhanget. Han är 65 år och kommer inom ett år eller två börja lyfta sin värstingpension. Han kan göra vad tusan han vill med sina pengar, det hade inte gjort så stor skillnad även om han började nu givet den korta sparhorisonten. Skulle han börjat när vi först träffades, runt 2010, hade det varit en annan femma. Om han då, pre skilsmässa, passat på att lägga in en 15'/månad i en indexfond (fullt görbart, han tjänade bra) hade han...haft ännu mer pengar att ge sin fru vid bodelningen. Men hade även HON lagt in deg hade de båda kunnat skatta sig lyckliga.
Det fick mig att fundera - inte helt originellt - på detta med ränta-på-ränta. Hur fantastiskt väl den gifter sig med tiden. Scrolla vidare om du är less på tanken, för här kommer inget nytt. Men det bara slog mig på en skogspromenad förra veckan, att även om jag naggar av mitt börsplacerade kapital under några år nu men vinnlägger mig om att låta en mille ligga kvar i ISK:en under resten av mitt liv (estimerad livslängd 84 år) kommer jag att kunna testamentera i runda slängar 16 miljoner till mina barn. Detta eftersom börsen historiskt, inklusive dippar i samband med börskrascher, världskrig och andra black swan events, mer än fördubblat sitt värde var tionde år.
Det här vet ni ju redan. Jag var bara tvungen att återanknyta till detta fantastiska faktum. Om min gamla kollega gjort slag i saken och under milleniets början ägnat sin ekonomi åtminstone hälften av den uppmärksamhet att ägnade sina övriga "investeringar" (han har ett solitt track record av att kontinuerligt låta sitt överskott gå in i olika husrenoveringar i ett hus som nu, hélas, såldes till underpris i samband med den brådstörtade skilsmässan) hade han varit miljonär idag.
Nu verkar det inte störa honom att ha låg soliditet, han äter mest sill och potäter. Och som sagt, han har en bra pension på ingång. Efter min dragning om hur han genast måste göra slut med Max Mathiesens 2,25%-investeringar och börja spara i indexfonder kunde jag nästan höra hur han checkade ut ur vårt mobilsamtal. "Vet du", sa han, "De absolut bästa investeringarna jag gjort i mitt liv är när jag renoverat lantstället."
Jag tvingas inse att alla inte tänker som jag. För honom ÄR det nog så, eftersom lantstället nu är hans fasta punkt i tillvaron och det ställe där han nog kommer att bosätta sig när barnen är utflugna. Och då är carport en helt rimlig prioritering. Har du folk omkring dig som ser renoveringar och byggen i olika form som investeringar? Är du en själv?
Mvh/FruEfficientBadass
Tycker det är allt för många som ser "investeringar" på det sättet. Kan det vara brist på kunnskap i vad ordet innebär? Att så många kanske tror att investering betyder "lägga mycket pengar på något" investera i en bil eller som sagt carport. Investera i ett hus köper jag för historiskt... ja du fattar.
SvaraRaderaJag tror som du säger, att det i många fall är en semantisk tolkning.
RaderaVad är en investering ? Man betalar 100k för något som vid något framtida tillfälle värderas till 200k. Det är väl ganska vanligt i fastigheter.
SvaraRaderaJag exemplifierar. För 10 år sedan byggde jag med egna händer på två månader en bastu med relax för en totalsumma av 37k inklusive inklusive allt (aggregat, material, altan, färg). Dagen efter jag invigt den uppskattar jag att värdet, där den är belägen med sin havsutsikt, uppgick till 75k. Idag är värdeökningen för min fastighet, om jag skulle sälja, troligtvis 150k.
Fastigheter ökar historiskt i värde ungefär motsvarande inflationen. Köper man i spekulativt syfte kan man lika gärna köpa guld, råvaror eller kanske Bitcoin, som i likhet med den bostad man inte hyr ut inte genererar någon löpande inkomst.
RaderaNär det gäller din "investering" så saknar jag arbetskostnaden. Den kanske motsvarar differensen mellan nedlagda pengar och ditt uppskattade värde (38 000). Den tillkommande värdeökningen (75 000) på fastigheten bör delvis motsvaras av spekulativ uppgång på marknaden. Varför skulle annars någon betala det dubbla för något de själva kan köpa på marknaden för halva priset? Eller så motsvarar det marknadsvärdet för allt ditt övriga jobb med denna standardhöjning för fastigheten.
Bara min syn så saken. Vad säger du?
Det mesta inom investering som vi ägnar Oss åt är spekulativt. Värdeökningen på fastigheter har länge varit betydligt större än motsvarande inflationen. Därför investerar jag personligen även i mina fastigheter, på samma vis som jag investerar i Spiltan Aktiefond Investmentbolag eller Swedbank Robur Ny Teknik eller AT&T för kassaflöde.
RaderaBitcoin passar jag på.
"Idag är värdeökningen för min fastighet, om jag skulle sälja, troligtvis 150k" Och häri ligger delvis min poäng. Om man snickrar en carport i syfte att avyttra fastigheten inom sin livstid för att realisera avkastningen är det en investering. I min gamla kollegas fall rör dig sig mer om "ett hål i vilket jag kan stoppa ner mina pengar för att aldrig se dem igen (möjligen kan mina barn se dem vid bouppdelning)".
SvaraRaderaKanske något OOT men ett gott råd till din kollega är att snarast möjligt plocka ut sin tjänstepension. Det är väl dessa pengar han skall använda i första hand och där den som inte satsat på FIRE kan fira och förstå ränta-på-ränta. När man har många år i tjänstepensionen kan avgift spela mindre roll, tillgångsslag är desto viktigare. 20 år med 12% avkastning ger 750% totalt, även en liten summa blir avsevärd.
SvaraRaderaSjälv kollade jag igår på senaste avsnittet av Grand Design Sverige. Ett par som la alla sina pengar (och en hel del lån...) i husprojekt som gick ifrån 22 miljoner till att landa på 40. Jag satt och hade ångestsvettningar åt deras vägnar. De verkade ändå vid gott mod. Konstaterade mest "ja, nu kommer vi ju inte ha råd att göra lika mycket annat" ungefär. De ser med största sannolikhet på sitt hus som en investering. Själv skulle jag se det som en ekonomisk mardröm.
SvaraRaderaMåhända ser de på sitt hus som en Dröm eller ett Projekt. Kanske Drömprojektet. I dylikt förefaller människor kunna satsa allt och lite till. Vid uppföljningar av såna där överdådiga byggprojekt är det ofta slående hur många par som har valt att gå skilda vägar.
RaderaMen det ett roande program.
Klart roande (och lika delar oroande för min del som sagt, haha). Tycker även att det rätt ofta finns ett mönster i att mannen i förhållandet är den drivande med påkostade material, stora hus med många kvm, lyxiga tillbyggnationer (och därmed budgetar som dra iväg längre och längre). Den kvinnliga partnern not so much. Känns verkligen som go grogrund till konflikter.
RaderaJag såg det också. Att man så obekymrat kan dra över budget med 18 miljoner kan ju bara betyda att det finns stora resurser bakom. Kanske har kvinnan sålt ett blomstrande textildesignföretag alt. så har mannen sålt ett blomstrande IT-bolag e d. Jag noterade också att hon vid något tillfälle sa just så, att "det är ju lite onödigt stort, vi skulle ju lika gärna kunnat ha en liten stuga och få samma naturupplevelse", en kommentar som mannen ignorerade. IN fönsterpartier för 1,5 miljoner!
RaderaHaha, verkligen! Och avsnitten innan var det ju den kvinnliga partnern som ledsnat på att vara själv med barnet i stora ensliga designhuset. Lösning? Bygga nytt stort designhus, men med grannar omkring i alla fall.
RaderaEn carport kan väl kallas investering i lycka. Tänk att på ålderns höst slippa sopa av bilen, skotta runt hjulen osv. Vilken lycka ifall pengarna finns, att lägga dom på nåt som gör en glad varje vinterdag som bilen ska användas. God fortsättning!
SvaraRaderaLite så tänker jag också. För mig är inte pengarna ett mål. De är ett medel. Till frihet. Till att kunna satsa på sakerna som skänker långvarig glädje/nytta för just mig. Just jag drömmer kanske inte om en carport men jag det finns annat. För närvarande investerar jag i min hälsa genom att inte arbeta och istället nalla på kapitalet.
RaderaKanske ser man också detta lite annorlunda när man är lite äldre. Som jag. Det är bara en handfull år kvar tills jag kan börja plocka ut en hyfsad pension.
Om jag applicerar 4%-regeln och låter åren gå med nuvarande penningförbrukning kommer kapitalet bara växa och lämna löjligt stora belopp till ganska avlägsna arvingar. Det minskar klart incitamentet att vispa eget bregott och avstå från att investera i sånt som ger mig eller andra ökad livskvalitet.
Om man nu inte måste begränsa användningen av ordet "investera" exakt till aktiviteter som innebär att pengar genererar mer pengar.
I grund och botten håller jag med dig. Men samtidigt.,.. varför ska man spara en himla massa om man aldrig tänker använda slantarna? Carporten var kanske en investering i livskvalitet? Och varför spara och anstränga sig för att kunna ge kidsen 16 mille? Blir de lyckligare av det? Blir du? Jag sparar och sparar men inser mer och mer att livet är här och nu och jag måste hitta en balans mellan att spara och att njuta.
SvaraRaderaNej nej ni har ju rätt. Jag är själv glad över att kunna köra in bilen i ladugården och slippa skotta rutor. Pengar ska ju realisera sådant man verkligen värdesätter. Jag vände mig emellertid mot hans ordval, att han såg carporten som en investering. Han skulle sagt: "Dags för nästa stora husrelaterade utgift!".
SvaraRadera”Dags för nästa projekt”
SvaraRaderaJag använder den termen ibland kanske felaktigt, under våran resa har vi sagt att det är okej att lägga pengar på huset "investera" för att öka livskvalité och så ska det främst innebära att husets värde skall öka med samma fast helst mer i värde (ibland har vi frångott detta men endast väldigt sällan).
SvaraRaderaDetta gäller för övrigt hushållsapparater och liknande för hemmet som då skall kunna räknas hem på något sätt.
Vi har sparat mycket men även levft väl, detta då livet kan ta slut när som (vi hade släktingar som detta hände för då den ena gick bort precis innan pennsionen).
/mvh Kemoko
Jag heter Linus SAARINEN, och jag är vårdgivare. Jag noterar att jag just nu är som den lyckligaste. Jag vittnar om ett lån mellan individer som jag just har fått. Jag fick mitt lån tack vare tjänsten av Pierre Michel. Jag började med henne förra fredagen och på tisdag 10:45 eftersom bankerna inte arbetar på lördagar, då fick jag bekräftelsen att överföringen av beloppet på min begäran på 400.000 kr skickades till mig. och efter att ha hört mitt bankkonto mycket tidigt, till min stora förvåning var överföringen lyckad. Här är hans
SvaraRaderaE-post: combaluzierp443@gmail.com