"Växla ner - 77 sätt att leva bättre på mindre"

Inlägget innehåller annonslänk till Bokus.

För ett tag sedan beställde jag en bok på das Interwebz (mer om den längre fram) och jag gick rakt i fraktfällan: I syfte att spara 19 kronor på frakt köpte jag en bok för 55 kronor och gick därmed 36 kronor back. Men jag hade inte köpt boken om den inte fångat mitt intresse. Det handlar om "Växla ner - 77 sätt att leva bättre på mindre" av Karin Lilja.

Karin Lilja skriver som en gud. Det märks att hon har skrivande som yrke och språket flyter fram utan varesig krångliga formuleringar, putslustiga rubrik-allitterationer (en styggelse i sparlitteraturen, tänk "Spara på spånken") och råden är många och bra. Inga nyheter för oss i den här dårskapen, men för en nybörjare helt okej start. Jag imponeras särskilt av hennes klarsynta analys av den egna arbetssituationen. Nedan saxat ur en passage som anknyter till det jag försökte fånga i ett tidigare inlägg men inte helt lyckades sätta på samma sätt som hon. Lyckan som kommer av att själv bestämma över sin tid:

"Nedväxling tycks för många handla om att jobba mindre i ett exakt antal timmar. Att ha sex timmars arbetsdag eller tredaarsveckor eller något liknande. Jag tror att det finns en risk för att nedväxlandet blir för mekaniskt, ett 'jag jobbar mindre och därför har jag tagit ett lugnare spår i livet'. Det behöver inte vara så, livet kan vara stressigt ändå. Jag och min man jobbar bara lite mindre än alla andra, men finessen med våra liv är att vi själva bestämmer när vi vill jobba. En arbetsdag för mig kan löpa mellan halvnio till halvtre med en kort lunchrast. Sedan blir jag kanske lite trött och tar ledigt hela eftermiddagen och tidig kväll. Det kan hända att jag tar en tupplur vid fyratiden. Ibland blir det ett pass vid datorn på kvällen. Måhända sitter jag någon timma en söndagsmorgon också om jag har en arbetstopp. Lägger man ihop allt blir det nog en trettiotimmarsvecka, ibland mer än så, men timmarna är nedlagda på mina villkor."

Alltså BOY vad jag skriver under på detta. Jag har en känsla av att vissa tyckte lite synd om mig som jobbade heltid genom sommaren, den tid då resten av Sverige tar ledigt. Men det var inte alls jobbigt. Jag visste ju att det var mitt val och att det var under en avgränsad tid. Nu till hösten jobbar jag två veckor av fyra, ledig mer än jag jobbar. Till årsskiftet står jag potentiellt utan jobb, men har dragit in så pass mycket deg under 2020 att mina finanser aldrig varit bättre. Och just den här känslan, av att jobba i avgränsade perioder, helt på mina villkor, fyller mig med en lycka. Varje dag jag nu går in på jobbet gör jag ett MMM:skt litet glädjeskutt i trappan både på väg in och ut: Hurray! En dryg tusing in på kontot!

Boken spänner över en mängd sparområden: Mat, resor, underhållning, konsumtion och jag kan verkligen rekommendera den som en gåva till en stressad person i din närhet, affiliatelänk här. Med det sagt: En ganska viktig komponent saknas i boken. Finanserna. Jag fattar att det inte är del av bokens "scope", den riktar sig till den som vill växla ner utan att först göra en sparresa. Men det är lite synd att hon inte ens i ett kort avsnitt berör hur man kan starta ett hyfsat aggressivt sparande under ett år eller två innan man skiftar ner, för att slippa den ekonomiska stress hon stundtals ger uttryck för i boken. Hon skriver förvisso att det är bra att ha en buffert i det fall man får oväntade utgifter av typen bilreparation eller en "elräkning på 6 000 kronor" (ett exempel som enligt henne nästan vände upp och ner på deras ekonomiska tillvaro). Men givet den bakgrund hon kommer från: Högpresterande stureplansbroiler, måste hon ju ha tjänat tillräckligt för att under något av de tiotals år hon snurrade ekorrhjul, lägga undan en bit av lönen i exempelvis indexfonder. 

Och även om hon inte hade gjort det hade hon ju kunnat tipsa om det i boken. En årslön i fonder hade givit vilken nedväxlande person som helst lite andrum och känsla av joie de vivre, istället för en kniv mot strupen som, som hon själv skriver, riskerar att jaga tillbaka en downshifter in i ekorrhjulet igen.

Ett råd från boken som gick rakt in i hjärtat är det om tristess. Jag tror att Karin och jag är av samma sort: Ganska rastlösa och projektdrivna. Har vi inget att sysselsätta oss med blir vi trötta och går och lägger oss. Därför kan livet i en nedskiftad tillvaro ibland bli ansträngande. Eller som Karin skriver: "Bröden jäser, sallaten växer och allt tar sin tid. [...] Jag har fått lära mig att leva med tristessen, men jag kämpar fortfarande med att se den som en tillgång". BAM in i getingboet. "Jag skulle inte ha någonting att gööööra om jag inte hade ett jobb att gå till." Delvis får man ju ge den delen av klagokören rätt, för livet ÄR inte lika fullproppat med en enklare livsstil. Det kommer dagar där ock jag gör en MI30, d.v.s. vandrar runt i det färdigstädade huset och kikar ut genom fönstrena och undrar vad det ska bli för väder framåt eftermiddagen. Och det är inte odelat positivt. Myror i brallan, som en av mina första chefer korrekt diagnosticerade mig med. Och inte kan man som frugal weirdo konsumera sig ur tillståndet heller, det verktyg som annars är top om mind för merparten av befolkningen. Detta är Karins metod:

"När jag blir outsägligt trött och lagt mig på sängen, då somnar jag inte, för jag är inte trött, bara uttråkad. Så tankarna vandrar iväg och ofta, om än inte alltid, kommer jag på nya idéer eller löser ett problem. Efter en stund - fem minuter eller två timmar - fyller infallet mig med energi och jag stiger upp igen. All tristess är som bortblåst."

Jag har nu testat det här under hösten och jag kan intyga att det funkar. Visst, jag har studerat på heltid och jobbat halvtid, men ni känner mig, clean slate bitch, jag gjorde klart mina pluggmoduler under de första tre veckorna av terminen och jobbet är som sagt bara två veckor i stöten. Och det finns en gräns för hur välordnat hemmet kan bli utan att nalkas neuros så jag har haft min beskärda del av tristessrelaterad trötthet. Då har jag likt Karin gått och lagt mig och dåsat en förmiddag. Kanske tagit en promenad. Och så plötsligt, från ingenstans, så kommer jag på ett blogginlägg eller en idé som exempelvis relaterar familjens väl och ve (av typen skriva en bok till barna om lifvets fallgropar). Faktiskt lite av magi. Funkar i princip varje gång. Och gör det inte det accepterar jag att så är fallet och drar på en gammal favoritfilm och tänder en brasa istället, ej heller detta fy skam om vi talar livskvalitet.

Om vi återgår till grundtemat nedväxling, FI(RE). Ponera att du har en god vän som approcherar dig med ledsen min och säger att hen är trött på ekorrhjulet och vill ha dina konkreta råd till att gå vidare. Vilka tre huvudsakliga råd skulle du ge? 

Mvh/
FruEfficientBadass