Jag dödar släktens bråte

Jag skrev ju nyligen om en städserie på Netflix och ett avsnitt som fick det att vattnas i mun (inte helt sunt men sant) var där de fixar iordning en familjs garage från totalt kaos (ink. aska från kremerade husdjur bläk) till ett vackert gym (med förvaring). Jag längtade så efter att göra något liknande tills jag insåg att jag HADE ju ett nästan IDENTISKT projekt, bara det att jag förträngt det. Loppisen. 

Bakgrund: I min släkt slänger man inget. Man spar på det, ofta i ett källar- eller vindsförråd. När förrådet hotar att brisera flyttar man det till "landet", det vill säga mitt nuvarande hem. Sen väntar man på att sakerna ska försvinna i tomma intet, vilket inte händer. Och då tar jag tag i det. Genom löpande rensning har jag befriat två rum i vårt boningshus från mög, samt lättat på trycket i samtliga skåp, lådor och andra förvaringsutrymmen. 

För cirka fem år sedan kom jag på idén att ha en gårdsloppis i ett utrymme i "gammelhuset", d.v.s. den parstuga som för cirka åtta generationer sedan fungerade som bostad men som nu är någon form av kombinerad verkstad/soptipp. Första två åren sålde vi rätt bra, ungefär för vad en tjänsteman tjänar under två arbetsdagar. Men nu återstod bara bottenskrapet och inget var sådär vackert färgkoordinerat längre, bara en röra som krypit längre och längre ut på golvet. Nedan före/efter-bilder efter varandra, lyckades ej få till bildtexter i det nya Blogger-gränssnittet:

Jag har alltid tänkt på kvarvarande prylar som saker som barnen kan plocka av när de flyttar hemifrån. Som ny student i korridor kanske du inte vill investera i finporslin eller ens porslin. Då finns det en del de kan fynda här. Jag upptäckte exempelvis att vi hade tre trattar och fyra sockerströare. Och sjutton vaser och dubbelt så många blomkrukor. Värmeljushållare ska vi inte prata om, vi skulle kunna ha grekisk-ortodox midnattsmässa på varsitt håll i vår familj, utan problem.

Min ursprungstanke var alltså inte att göra mig av med något, men att strukturera upp prylarna och packa dem i flyttlådor för att få mer yta och undvika smuts (det regnar skräp från taket). Men när jag väl började nysta i projektet stod det klart att här behövde slängas. Vad behövde slängas? Ja, inte vet jag, kanske...

...en figurin i form av dekapiterad Krösa-Maja (och hennes vapendragare - en otäck fårskinnsgubbe med armar alldeles för små i förhållande till kroppen)...

...eller en lila porslinsåsna med obehagligt stirrande blick som förföljt mig sen barndomen. Har någon någonsin gillat den? Oklart. 

Samt cirka 200 kilo mässingsgods och ett stort antal objekt i näver - ett material som aldrig, och jag menar det, aldrig kommer att bli trendigt igen. Gör det det kommer jag att gråta blod för jag gjorde mig av med enorma mängder. Minnestallrikar, gamla kläder, fula dukar, obegripliga objekt, skitiga trasmattor, ej kompletta pussel, ej fungerande dammsugare och espressomaskiner (två av varje för säkerhets skull), vinställ till bag-in-box (c'est classe!) et cetera. 

Metoden var enkel. Jag åkte till byggvaruhuset och köpte tio flyttkartonger. Sen torkade jag hastigt av de saker jag ville spara med en dammtrasa och sorterade dem i grova kategorier. En låda för "tallrikar, skålar", en för "koppar, glas", en för "kastruller, kastrullunderlägg" (en omfångsrik kategori btw), "belysningsrelaterat" osv. När jag paketerat det jag ville ha kvar var det en lätt match att hiva ut resten på gårdsplanen. 

Då kom mina föräldrar på besök. Det var som ett sociologiskt experiment att se dem rafsa igenom sitt redan deporterade junk för att rädda det som räddas kunde. Som med barn vars leksaker roterats upp på vinden under ett kvartal (fast nu handlade det om ett kvarts sekel). Mig kan det kvitta, bara jag slapp ha kvar prylarna. Resten, som mina föräldrar inte fick in i bilen, såg ut så här:

Men då inkluderade jag även sommarens skräpsäck från verkstaden samt missfärgad textil inifrån huset och lite annat vardagssläng av typen gamla batterier och glödlampor. Några punkter:

- Jag har nu, efter 44 år i livet, en enda plats för krukor. Tidigare hade jag ett större förråd på torkvinden, ett utanför hönshuset och ett i loppisen. Nu tronar alla krukor uppe på torkvinden. Förutom stora utekrukor som står inne på loppisen. Som ju inte är en loppis längre, men jag kallar det det ändå eftersom jag vant mig vid att kalla utrymmet för det. 

- Rummet kan nu användas på ett mer ändamålsenligt sätt. Förutom förvaring finns där ett dedikerat utrymme för långfärdsskidor så att de inte behöver stå inne i barnets sommarateljé i samma hus. Samma sak för fiskeredskap. Vi får också gott om plats att förvara utemöbler här, istället för att under stort mankemang knöla in dem under huset. Säkert bättre för möblerna också.

- Vidare finns så pass mycket golvyta att jag utan problem kan använda rummet till exempelvis målning av andra möbler. Jag hittade dessutom ett stort plaststycke som kan läggas ut för sådana projekt. 

- Jag gjorde mig slutgiltigt av med gamla böcker. Nu har jag inga böcker förutom det fåtal som står i hyllan i vårt TV-rum. Och barnböckerna på plan 2. Det känns grymt. 

- Jag har stenkoll på vad vi har eftersom jag skrivit detaljerade innehållsbeskrivningar på alla lådor.

- Jag hittade några saker jag behövde i vanliga huset: Ett presentband, tomma plastpåsar att ha som soppåsar, ett skrivbordsunderlägg och en vit linneservett som jag ska tvätta och börja använda. 

- Vi har nu ett dedikerat utrymme till grillen och grillrelaterade prylar såsom grilltändare, tändvätska, engångsgrillar och grillverktyg. Tidigare ställde vi in grillen precis innanför dörren, eftersom det var så knökat med prylar överallt, och grillredskapen spreds som rön för vinden. Men nu har grill sin egen lilla hörna, en grillhörna.

En dag tog det att rensa ut, sopsortera och sopa rent i rummet. En dag tog det att åka till tippen (två resor). Jag är så sjukt nöjd över att jag företog mig det här projektet. Flyttkartongerna kostade 200 kronor, bensinen gick väl på en femtiolapp och min tid är värderad till runt 10kr/h, så det var på det stora hela ett väldigt prisvärt projekt. 

Men detta och sparande då? 

Inte så mycket koppling där, är jag rädd. Mer än att jag blev smått illamående av att se möget och blev ännu mer förtjust i min livsfilosofi att inte handla så mycket. Och naturligtvis potentiellt sparad krona i framtiden eftersom jag nu vet att jag inte behöver köpa varesig vinställ (har två) eller badmintonracket (vi har åtta) om andan skulle falla på. 

Ni som följer mig på Instagram såg hur jag rensade ut verkstaden i slutet av september och där hittade jag en bruksanvisning till ett boulespel. Vid loppisrensningen hittade jag själva boulespelet. Bara en lika störd person som jag kan förstå tillfredsställelsen i att peta in instruktionshäftet i den lilla bouleväskan. Och jag spelar inte ens boule. 

Har du någon riktig surdeg du går och drar på?

Mvh/
FruEfficientBadass