Om Living a FI - återkomsten

Innan jag börjar, Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende har fått recension av såväl Frihetsmamman som Cosmonomics!   

För en månad sedan gjorde mig en läsare uppmärksam på att min idol inom FIRE-bloggosfären, Living A FI, hade gjort ett nytt inlägg. Det var nästan fem år sedan sist. Jag upptäckte honom bara ett par år innan han slutade jobba och därmed blogga men har läst och läst om hans blogg ett flertal gånger. Newman vet vad jag talar om, han är helt enkelt bäst. Han är som en mer mångfacetterad och välformulerad MMM. 

Hans serie The Job Experience 1-13 kan vara bland det roligaste jag någonsin läst. Särskilt beskrivningarna av Cthulhu. En annan bloggpost jag inte kan glömma är den om Bruce, hans egenhändigt utformade chef som han skaffade sig hemmavid efter FIRE.


Sparbloggaren som försvann

När man följer en blogg så ihärdigt som jag gjorde då, under åren 2013-2015, dessutom de år jag var som mest frustrerad på jobbet, lämnar det ett väldigt tomrum när den bara upphör från en dag till annan. Senaste livstecknet var ett inlägg om det hotade Obamacare i november 2016 och därefter inte ett ljud.

Jag gick in då och då för att se om han uppdaterat men ingenting. Jag övervägde att kontakta honom för att se om han ens var vid liv, men den enda kontaktvägen var en sorts forum-chatt där ett antal personer ställt exakt samma fråga utan att få svar. Och så då plötsligt, ett mastodontinlägg den 17 mars i år. 


Sparbloggarens återkomst

Den här mannen skriver i vanliga fall rätt matiga bitar. Ofta får man avsätta en halvtimme eller så för att ta sig igenom. Vilket man gladeligen gör eftersom han är briljant. Men den här gången hann jag åka tåg mellan Stockholm och Gävle innan jag var klar. Vilket delvis berodde på att det redan då låg 150 kommentarer under inlägget som jag var tvungen att läsa. I skrivande stund är de uppe i närmare 400.

Jag tänker inte spoila mer än nödvändigt, ni får läsa det själva. Men jag kan säga så mycket som att det var ett bra inlägg att läsa för er som går och funderar på potentiella baksidor med FIRE. Det blir inte mer up front ärligt än så. Nu har han ju haft lite osis. Argh, svårt att inte spoila, men det handlade för hans del mycket om hälsa och nära relationer. Men en sak jag skulle vilja lyfta från inlägget (inte en av huvudpunkterna varför jag tar mig friheten) som jag funderat en del på sen jag läste det är aspekten social status.

Spoiler alert!

Han beskrev hur hans dåvarande fru, trots att hon från början varit all in FIRE, älskat resan, hatat sitt jobb, trivts bra under första åren i frihet, efter ett tag började sakna...ja hur beskrev han det..."att hålla jämnt tempo" med sina vänner. Hon hade känslan av att vännerna rörde sig framåt medan hon stod still. De fick nya tjänster, nya tjänstebilar, nya tjänstehjon och hon bara...lökade hemma eller befann sig utomlands på någon budgetresa.

Hon hade svårt att hantera att hennes väninnor, trots att de troligtvis sprang ekorrhjul för allt vad tygen höll, kunde posta snaskiga lyxbilder på sociala medier av sina spa-resorts och weekend gettaways på fina hotell. Och när vännerna uppgraderade hus bodde hon och Living A FI kvar i sin samma hyresbungalow. Till slut åt det nästan upp henne och idag har hon bytt tillbaka till en mer dussinamerikansk livsstil.

Hans reflektion över det här är ganska självrannsakande. Hade han kunnat förutspå denna händelseutveckling? Hade han kunnat göra något annorlunda för att undvika relationskollaps? Han tar definitivt på sig en del skuld (även om jag personligen tycker att han inte borde det, jag menar, hon är ju en vuxen, intelligent varelse, fullt kapabel att exempelvis börja jobba igen om det nu var där skon klämde). MEN, man vet ju inte hur man kommer att reagera när FI är ett faktum. Det kändes lite som att hon även ville bort från honom, att han med sitt fria och atypiska liv kontaminerade the american dream-bilden av framgång.

Strävan viktig för att trivas 

Viktig poäng i såväl hans inlägg som alla kommentarer: Strävan är viktig för vårt välbefinnande. Att planera för framtiden, att ha ett mål. Att skaffa 20-miljonersvillan kan vara ett mål. Att bli vd ett annat. Att bli FI ett tredje. Vad har dessa mål gemensamt? Svar: De känns inte lika lattjo när man väl har nått dem. Det var väl lite det som hände där, hos min idol i Massachusetts. Och jag funderar sedan inläggets tillkomst: Kommer det att hända mig?

Det har snart gått tre år sedan jag lämnade tjänstemannalivet. Två och ett halvt år sedan min man gjorde detsamma. Vi stannar nästan veckligen upp i våra förehavanden och gör någon reflektion kring detta. Bara häromdagen satt vi i två timmar på eftermiddagen och spelade den gamla 80-talsklassikern Master Mind och drack kaffe och kom då osökt in på hur våra eftermiddagar såg ut för drygt tre år sedan. "Vilka eftermiddagar?" sa min man. "Dagarna försvann som i ett slukhål och när jag kom hem vid sex var jag helt blockerad i hjärnan med jobbsaker jag var tvungen att fixa efter middagen eftersom dagen varit full av möten". 



Konsten att gå sin egen väg

Och även om jag jobbat och pluggat en del sedan dess lever jag trots allt ett liv i sus och dus, ett liv som mer exemplariska tjänstemän med tjänstebil skulle snegla ner på och ömma över. Men jag märker att jag har mycket svårt att bry mig om eventuella reaktioner. Jag tror att denna obryddhet varken är ett utslag av viljestyrka eller någon form av supersjälvförtroende. Det är bara sån jag är.

Enligt Living A FI handlar det i mångt och mycket om predisponerad läggning som, på ett mycket amerikanskt vis, går att kartlägga med hjälp av konsultetiketter som Rationals and Guardians. Han har skrivit en bloggpost om det tidigare och kunde nu applicera det på sin (x)fru.

"Certain people are just wired to be like everyone else.  To move with the pack, stay with the herd socially and so on.  Others don’t feel as constrained and aren’t as bothered when they find themselves fifty yards away from where everyone else is.  These tendencies and preferences are part of our core personality makeup.

I have to say — my spouse’s behavior was on-track with everything I wrote in that post.  She’s a Rational and a Guardian rolled into one.  I tried my best to convert her — to make her more comfortable being different and pursuing her own path, but in the end, she had too much Guardian in her. Instead she wanted to follow the trail that was blazed by so many of our peers.  She needed to stay with them and not be so different."

Gänga dig med rätt partner

Jag inser nu hur lyckligt lottad jag är. På två sätt. 1) Jag ballade inte ur 2) Min man ballade inte ur. Den som är närmast att balla ur p.g.a. vår familjs FIRE är mellanbarnet som tycker att vi lever fattigt (det vill säga: Vi köper inte nya kläder åt henne på Zadig & Voltaire närhelst hon önskar).
För jag inser också, efter att ha följt Living A FI tidigare och även hans frus uppsåt att nå FIRE under de yrkesverksamma åren, att man på förhand inte vet hur man kommer att uppleva tillvaron i frihet när den väl blir ett faktum. 

Visst, det är lätt att föreställa sig sovmorgnar och slow travel i september när ens forna kollegor slår sig ner i konferensrummen. Men är man förberedd på att sitta på väninnemiddagen när det vankas köksrenoveringsrally eller följa med vännerna på krogen för att höra om deras senaste fjällstugeköp och svara på frågor kring hur det känns att "inte ha någonting att göööra på dagarna". Man måste leva det för att verkligen fatta.

Nu låter det som att jag har gått på nitar. Det har jag inte. Jag hade redan rensat rabatten innan jag drog ur pluggen och de vänner jag har kvar från mitt gamla liv har roligare saker att prata om än nästa konsumtion. Dessutom har jag skapat en egen liten FIRE-bubbla här på bloggen och i ett rudimentärt socialt nätverk via sms med Bagarn och IGMR och ni/de ger mig all den bekräftelse jag behöver. Möjligen kan jag känna att jag ibland lägger sordin på stämningen när någon av mina icke-FIRE-vänner nästan skamset biktar sig om miljonrenoveringar, poolbyggen e.d. Som att jag skulle bry mig!

Nog om detta. Jag säger inget mer, inlägget får tala för sig självt. Så hämta dig en kopp kaffe eller två, stäng in dig i konferensrummet med headseatet i örat och nicka åt en låtsad röst i cirka en timme framöver och Läs.

Mvh/
FruEfficientBadass

23 kommentarer:

  1. Är strävan viktig för att trivas? Jag kan inte hålla med om det. Att strävan är en mänsklig drift, ja, strävan tänker jag, likt Fumio Sasaki, är viktig för vår överlevnad. Genom strävan kan vi nå överlevnad. Sasaki använder denna liknelse: om vi har ett jordgubbsfäkt som ger god skörd så sneglar vi ändå åt laxen som simmar i floden bredvid. Och det är god strävan för ett år kanske det inte blir någon jordgubbsskörd. Då har vi en annan födokälla. Men strävan är också en del i, åtminstone min egen, utmattning. Jag vill inte sträva mer. Jag vill hellre känna mig nöjd med vad jag redan har både materiellt, statusnivå och karriärmässigt. Min egen resa från ekorrhjulet handlar om ett lugnare och enklare liv. Som många andra, gissar jag, utmattade svenskar så har jag indoktrinerats med minfulness och för mig har det gjort stor skillnad. Vi har bara nuet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen! Men då kan ju strävan efter att känna lugn och harmoni också vara ett mål. Ett mål som 95% av befolkningen inte har.

      Radera
    2. Tror du har en massa bra tankar i vad du skriver!

      Radera
    3. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, släppte han upp med mig, jag gjorde allt för att få tillbaka honom men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformel som skulle kunna hjälpa mig att besegra för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformel, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade trollformulären, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig före tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var klockan 16.00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett förhållandeproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
      1) Love Spells
      2) lösning och botemedel mot all sjukdom
      3) Växtbaserade botemedel mot någon sjukdom / sjukdom
      4) Äktenskapstavlar
      5) Graviditetsförtrollning
      6) Breakup Spells
      7) Dödsförtrollning
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta den här fantastiska mannen om du har några problem för en hållbar lösning
      via {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Har man inte lärt sig vad som är "enough", för dig som individ, kommer man aldrig till den sanna friheten!
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag hur lyxigt det är, att ha tillgång till nöjdknappen. Den går inte att köpas för pengar.

      Radera
    2. Och då menar jag nöjd som enough.

      Radera
    3. Dessa 3 korta kommentarer sammanfattar mycket i livet med få ord (anonym 1 st, 2 från FruEB) Well said!

      Radera
  3. Jag tänker spontant att ex-frun i inlägget hade inte letat rätt på sin nya flock, vilket man behöver för att ändra liv på riktigt. Därför jämför hon sig med den gamla flocken och då blir det jobbigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen hade hon inte det nej. det kanske är svårt också att föreställa sig resan i USA. Där borde ju konsumtionsdyrkan vara snäppet mer intensiv än här.

      Radera
  4. Förnöjsamhet är ett ord som säger det mesta. Används mycket sällan idag. Tyvärr.
    // Simon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det vackraste ordet i svenska språket?

      Radera
    2. Smaka på ordet Onomatopoetisk. Har inget med inlägget att göra, men hur vackert låter det inte ...

      Radera
  5. Jag har lurkat i lite FI-bloggar och gång på gång tänkt: Hur kan ni lita på en kalkyl som bygger på en relation? Själv har jag genomgått en skilsmässa som var skitjobbig känslomässigt och finansiellt, så även om jag har världens gulligaste partner nu så är alla mina FI-planer kalkylerade för mig & kottarna, ev. karl är en guldkant men inte en beräkningsbar faktor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att anledningen till att hans kalkyl blev lite vobbling primärt var det andra skälet, inte att frun stack.

      Radera
    2. håller med dig Isadora - jag tror det är rätt vanligt att man baserar kalkylen på att man är ihop - vilket är kanske rätt i många fall - men på sätt och vis är det ju inte fri alls i om att det funkar bara pga man är ihop. Risk för att man håller ihop bara pga FIRE kalkylen på samma sätt som folk ibland håller ihop bara pga barnen

      Radera
  6. Hej!
    Jag är svårt förtjust i dina blogginlägg och tycker att du är så välformulerad och samtidigt lite lätt rolig i allt det du skriver. Tack för det!

    Jag har också följt F.I - bloggar i många är som sedan plötsligt upphört, eller det har väl mest varit så att bloggaren slutat skriva inlägg och man har undrat vad som hände och vart de tog vägen. Kul att Living a F.I. kom tillbaka. Jag skall gå in och läsa själv.

    Det där med att inte veta hur det blir den dagen man är fri förstår jag kan vara ett dilemma. Jag tillhör samma kategori som du. Jag behöver inte vara som andra och så struntar jag i vad folk tycker om mitt sätt att leva.

    För mig är det här med målet om mycket tid i frihet bortom ekorrhjulet ett omtag eftersom jag var hemmafru i nästan 20 år innan jag skilde mig och hoppade på ekorrhjulet igen, bara för att nu försöka hoppa av det så snabbt det bara går. De där tjugo åren visade mig att jag är som klippt och skuren för F.I. och speciellt eftersom jag absolut inte har några som helst problem med vare sig sysselsättning eller identitet som icke lönearbetande utan yrkestitel. Jag har ju varit där redan och vet hur ljuvligt det är att äga sin egen tid.

    Ha det gott och tusen tack för bra inlägg! Ja, tur man har den här lilla blogg-bubblan. Eller hur!

    Trevlig helg!

    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Svårt förtjust" haha, tack snälla. Ja nog är det så att har man haft lite tid off schedule i form av föräldraledigheter eller som du, hemmavarande i två decennier, då lär man sig med större sannolikhet att hitta en identitet utanför det corporata.

      Jag tror också att en passion kan underlätta. En nära vän, som fram till rätt nyligen menat att hon "skulle gå till jobbet även om hon fick lika mycket betalt för att inte gå dit" har precis blivit biten av en omfattande hobby. Nu har hon svårt att sitta still i Zoom. "Man får låta bli att titta ut genom fönstret". Hua.

      Radera
  7. Ett mycket läsvärt inlägg fru EB!

    SvaraRadera
  8. Hedvig FrånAtillÖson16 april 2021 kl. 13:17

    FruEB, länkfel
    "stäng in dig i konferensrummet med headseatet i örat och nicka åt en låtsad röst i cirka en timme framöver och Läs."

    "Läs" pekar på
    https://efficientbadass.blogspot.com/2019/09/fruebutbyggnationen-1-0.html

    Visserligen ett trevligt och välskrivet inlägg av dig, men jag tror inte det är dit du tänkt peka?

    SvaraRadera
  9. "Newman vet vad jag talar om, han är helt enkelt bäst."

    I sann agendajournalistisk anda lösrycker jag detta citat och myser åt min egen, självgoda tolkning!

    Skämt åsido, Living a FI är en av de absoluta husgudarna jämte MMM & ERE.*

    * Jag vill också leka asteriskleken :-)**!

    För att inte framstå som exkluderande för nytillkomna lärjungar:
    MMM = Mister Money Mustache. ERE = Early Retirement Extreme.

    ** Emojis are frowned upon by certain people. Don´t push your luck, MF!***

    *** Förklaring ges ej, då denna blogg kanske läses av barn eller andra infantila. Skoja ba!

    SvaraRadera
  10. Jag visste inte om den bloggare. Miljön på hans företag verkar verkligen obehaglig. Lite av 1984. Undrar om jag har det så utan att veta om det. vilken mind fuck!

    SvaraRadera