lördag 11 augusti 2018

"Det började med troslådan" - en sann historia

För ett år sedan kontaminerade jag min vän - i kommentatorsfältet "Stina Vini" - med utrensningsbacillen. Jag hade haft en dust med badrumsskåpet och berättade under en middag om "tillfredsställelsen i att bara ha två nagellack" och annat typiskt. Stina nickade artigt men inte anade jag då att jag nästa dag skulle få en strid ström av mms: "Se min nya troslåda!", "Kolla in mitt badrumsskåp!" och framåt natten: "Jag har till och med rensat ut bland Barbies kläder!". Det var som att putta igång en stenbumling som redan låg och oscillerade högst upp i backen - det sa bara swish, bom, bang och framgången var ett faktum. För historien slutar inte där.

Under senvåren fick jag ett sms: "Vi säljer lantstället och köper bostadsrätt, 30 kvadrat mindre. Och vi gör oss av med bilen." Även om jag ingalunda ensam kan ta åt mig äran för dessa beslut vill jag ändå tro att det utrensningsmaraton som drog igång förra sommaren hade en liten liten påverkan på att de hamnade där de till slut hamnade.* För i takt med att du rensar ut prylar inser du att en stor del av den yta du trodde dig behöva, egentligen var en insourcad sorts Shurgard - inte sällan dyrare dessutom. I familjen Vinis fall hade de, utöver en hyresrätt på 104 kvadrat, ett fritidshus i Sörmland som behövde tas om hand. Även om deras stuga var helt bedårande kände de ibland att de "var tvungna" att förlägga sina semestrar där, även när de kanske ibland hade velat göra andra saker**. Sommarstället var också den huvudsakliga anledningen till att de hade bil.

Under året 2017-2018 skedde följande, i hyfsat kronologisk ordning:
1/ Stina börjar rensa som en besatt.
2/ Avloppet börjar krångla på ett mycket besvärande sätt.
3/ Hyresvärden visar svalt intresse för punkt 2.
4/ Upprepning av punkt 2-3 några vändor.
5/ Familjen besöker bekanta i ett nybyggt bostadsrättsområde i Stockholms närförort och blir förtjusta i området. De upplever emellertid inte att de har råd att gå in på bostadsrättsmarknaden.
6/ Punkt 5:s värdinna föreslår att de ska överväga att belåna fritidshuset för att få loss handpenning. Här sås fröet till en annan idé; att helt avyttra sommarhuset för att få loss cash.
7/ Bollen är i rullning: Sommarhuset säljs ink. möbler och allt (jag bara älskar den detaljen - det var liksom "ta bort den då för tusannn"), bostadsrätt i nämnda område köps, bil avyttras, plats i parkeringshus sägs upp, rensningen når ytterligare en nivå för att skala ner allt till den nya lägenhetens storlek (de går från 104 till 75 kvadrat). En varm kväll förra veckan var vi hembjudna på middag och Stina förevisar sin nya kickass garderob:

Stinas välkurerade gardrob där alla plagg är "100% Stina"
The Mari Kondo-ness of it all


Jag frågar dem hur det känns att ha gjort den här prylresan. "Det känns underbart. Det känns som att vi går in i en ny fas i våra liv. Det är en lättnad att vara av med alla saker som tidigare tog av vår uppmärksamhet, saker vi inte uppskattade och som vi dessutom inte hade tid att använda. De gav mest dåligt samvete." Hennes man tillägger: "Det som känns bra nu är att vår ekonomi är helt annorlunda. Idag skulle det inte vara en katastrof om en av oss inte jobbade, exempelvis vid en sjukskrivning. Vi klarar oss på en lön." 

Jag blir lite förvirrad. Nog för att de sålt sitt sommarhus, men de har också gått in på bostadsrättsmarknaden och borde betala rätt mycket per månad givet de nya amorteringskraven? Nej, deras månatliga utgifter har minskat menar de, och delar generöst med sig av sin budget:

Förut:
- Hyra: 11 000kr/mån.
- Ränta/amortering fritidshus: 1 500kr/mån
- Driftskostnader fritidshus: 20 000 kr/år=1 700kr/mån
- "Projekt+prylar fritidshus"***: 15 000kr/år=1 250kr/mån
- Bil: 8 700kr/mån****
TOT boende/fritidshus+bil:  24 150kr

Nu:
- Avgift: 4 320kr
- Ränta+amortering: 7 000kr
TOT boende: 11 320kr

DIFF: 12 830kr/mån eller 153 960kr/år.

Jag är djupt imponerad. 13 000 kronor netto i månaden motsvarar att de skulle fått löneökningar om cirka 10 000 kronor var brutto. Något som de flesta hade ansträngt sig rätt hårt för att få. Exempelvis genom att jobba längre dagar och axla större ansvar, något som inte helt sällan resulterar i ökade nivåer av stress. Stina och M behövde "bara" göra sig av med en massa grejer för att nå exakt samma monetära effekt - därtill enligt dem själva, med betydligt mindre stress i sina dagliga liv som följd.

Jag frågar dem vad de ska göra med alla pengar de nu sparar framöver. Jag vet att familjen älskar att resa så jag väntar mig ett svar i den riktningen. "Nej, de ska in i ISKen. Nu ska vi bygga en pengamaskin." säger Stina. Jag får tvinga bort en tår ur mitt öga, så rörd blir jag. Det är vackert när ett livspussel läggs, den ena biten som en smäck bredvid den andra.

Om vi leker med tanken på att Stina och M lägger undan desssa 13 000 kronor per månaden i sin ISK - förslagsvis i ett par enkla indexfonder - under fyra års tid, kommer kapitalet att ha vuxit till runt 700 000 kronor****. Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång [hur är det möjligt, hur är det möjligt]. Jo, det rör sig om det Einstein titulerade världens åttonde underverk nämligen ränta-på-ränta-effekten, gå in och räkna själv.

Och eftersom du är så smart kan du säkert gissa vad en snittavkastning - låt oss säga 7% - är av 700 000 ett enskilt år? Ja men se - runt 50 000 kronor kommer att trilla i knät på Stina och M år fem*****. De kan ta dessa 50 000 kronorna och åka tåg genom Europa eller köpa donuts för pengarna - detta uttag kommer inte att minska portföljens värde. Likt grisen Särimner kommer portföljen att återuppstå i sin ursprungliga splendour året efter. Efter följande års uttag likaså. Och så vidare och så vidare. De kan faktiskt fortsätta att ta ut dessa 50 000 varje år fram till dödsdagen och ändå kunna testamentera de intakta 700 000 kronorna till sin son******. De har byggt sin egen pengamaskin och förutsatt att vi inte går in i en större börskorrigering de närmaste åren (vilket det iofs verkar luta åt så ta mina tidsramar med en nypa salt) kan de börja nyttja den inom en rätt snar framtid. Det är detta Martina Johansson refererar till som "att bygga en vattenledning." Hellre bygga en vattenledning och ha stålarna komma inpumpande per automatik än att springa med vattenhinkarna, varv efter varv.

Den förändring Stina och M gjort under de senaste åren är en avgörande förberedelse för att de i framtiden ska kunna leva ett mindre stressande och drömrealiserande liv. Även om den omedelbara tillfredsställelsen [ååå wow många saker mm aaah lantställe härligt mmm biiiil härligt bekvääämt] får stå åt sidan, kommer den långsiktiga belöningen [rörelsefrihet i hjärna och ekonomi] med viss sannolikhet att öka deras livskvalitet. Man skulle kunna uttrycka det som att Stina och M klarat marshmallowtestet för vuxna.

Om vi återgår till rensningen igen så är en positiv konsekvens att de nu har exakt de saker som de behöver och allt finns på armlängds avstånd. Stina kan dra fram vilket plagg som helst ur sin välordnade garderob och veta att hon kommer att gilla att ha det på sig. "Det bästa var att göra sig av med alla så kallade 'fynd' jag inte använt på flera år. Varje gång jag öppnade garderoben förut var det som att de örfilade mig. Nu har fynden gått vidare till Stadsmissionen och jag har en garderob jag absolut älskar." Även M gillar funktionaliteten bland fåtalet prylar. I den stora hyresfyran med kringelikrokig planlösning hade han ett separat musikrum längst bort i lägenheten. Nu hänger instrumenten lätt tillgängliga på väggen och han kan spontanmusicera närhelst andan faller på.******* Feng shui! I den tidigare lägenheten fanns det massor av ytor, exempelvis köksbänkar. I det nya boendet är bänkarna färre vilket gjort att Stina och M behövt stasha undan saker som inte används dagligen i skåp. Detta kan vid första anblick verka omständligt. Men effekten blir dramatiskt annorlunda; med små, rena köksbänkar känns köket mer välordnat och fräscht. Själva matlagningsytan blir heller inte mindre, eftersom de tidigare blockerade stora delar av den ytan med maskinpark.



Även sonen har varit med på ett hörn. Stina berättar: "Vi har leksaks-purge, där jag 'gör ett förslag' på vad som ska återvinnas. Därefter får han syna förslaget och ta tillbaka de saker han vill behålla. Det händer att något som klarar sig genom ett purge inte klarar sig nästa gång. Det har funkat mycket bra och jag gör det ofta hehe."

Jag frågar Stina vilket område hon tyckte bäst om att rensa. Hon tänker efter en stund och sedan säger hon: "Badrummet. Jag hade en hel kasse med smink jag inte använde. Nu har jag en liten sminkväska med det jag verkligen behöver. Det kanske låter som en liten grej, men det har haft stor inverkan på mig i vardagen."

Hur har omgivningen reagerat på er livsstilsförändring? undrar jag. "Folk blir förvirrade och vet inte riktigt hur de ska reagera. När vi sa att vi skulle flytta var folks reaktion 'Ah, till större?'. När jag då sa, 'Nej, till mindre', fick jag en del höjda ögonbryn som svar. Folk tror nog att vi hamnat i ekonomiska problem av något slag. Och då ska vi inte tala om hur folk reagerar på att vi gör oss av med bilen. Folks reaktioner har utan tvekan varit ett av de stora nöjena med den här resan - vi känner oss som rebeller!"

Har du någon i din bekantskapskrets du sett göra en liknande resa? Eller har du gjort den själv?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Jag, och ett synnerligen dåligt fungerande avlopp som hyresvärlden efter mångåriga påtryckningar inte brytt sig om att fixa.
** Som "Tompa" så träffsäkert beskrev det i ett annat augustiinlägg - stugan äger dig inte tvärt om.
*** Varje år något stort projekt av typen måla fasad, fylla garageuppfarten med grus, bygga altan, köpa soffa, byta fönster osv.
**** Leasingkostnad: 5 500kr. Bensin+vägtull 1 500kr/mån. Garageplats: 1 700kr/mån.
***** Disclaimer kring bear market etc, det här är ju bara ett fiktivt räkneexempel
****** Disclamer 4%-regeln and such, kanske får de anpassa uttagen till det aktuella portföljvärdet ett givet år men som sagt, detta är bara en grovskiss, en illustration. Även om de hade kunnat ta ut 30 000 ett givet år får väl det anses vara en rätt schysst upplevelsekassa också.
******* Under middagen uppträdde han med kontrabas, gitarr, ukulele och en korsning av de två sistnämnda. "Gitarrerna har jag inte kunnat ha framme på tio år. Trots att vi bodde betydligt större innan fick de inte plats på grund av alla prylar."

35 kommentarer:

  1. Jättekul med ett case! Mycket inspirerande att de sålde fritidshuset. Vi har också ett i Södermanland som slukar tid, pengar och arbetskraft i stora mängder. Dock delar vi det med min mamma och min brors familj och då blir det nästan lönsamt... fast bara nästan.

    Men som sagt -jättekul med ett case! Grattis Stina och M och världen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack anonym 🤗.När man läser allt ovan blir man ju litet stolt men det konstiga är att vi inte känner som vi har försakat något utan bara levlat upp. Jättefin standard på boendet samtidigt som hela familjen vill städa och hålla det fint (vilket vi nästan struntade i förut för hyresrätten kändes så sjavig att det inte kändes värt att vårda den. Plus att vi har fem minuters gångväg till badbeyggan ,,(vilket är närmare än vad vi hade vid sommarhuset). Tack tack tack fru badaSS för all inspiration och påminnelse om vad som är viktigt i livet.

      Radera
  2. Jag har rensat i omgångar a la Kondo. Det som är intressant är att man för varje rensning hittar ytterligare saker som man kan göra sig av med som inte var mentalt möjligt i förra omgången. Jag har rensat mycket böcker de senaste åren, vilket hade varit omöjligt för några år sedan. Samt en del glasföremål. Ändå hittar man grejer att göra av med och har fortfarande mer saker att göra av med. En del elektronik som missade turen till åvc och en del annat. Grejerna rymdes dock i en 8 kubikmeter stor låda, vilket har orsakat en diskussion i släkten som lever enligt devisen: det kan vara bra att ha.

    SvaraRadera
  3. Vilken LJUVLIG morgonläsning! Oh peppen, PEPPEN! Kan du inte starta ett trossamfund!? Om man skippar dop/bröllop/ eeh..julotta och nöjer sig med några begravningsplatser så kanske det går göra en deal med Svenska Kyrkan. Allt går att lösa på andra vis men jag tror inte det ännu är tillåtet att fixa egna frugala begravningar.. Jag kommer trippa efter som en lärljunge i lila kaftan. Tänker lila är en bra färg till samfundet för att samtidigt hylla och bjuda in hbtq-folket. När vi är tillräckligt många gör vi en stadskupp och skapar nyordning. Inför en del medborgarlön med tvångsspar, i övrigt är det bara tillåtet att arbeta 5 timmar per dag. Resten av tiden ska ägnas åt kärlek, hälsa och vila. Vi bannlyser plastochskräp-butiker, använder de tomma lokalerna till hydroodlingar för att repa landets matförsörjning, här får alla medborgare en obligatorisk odlingslott där de får dra sitt strå till matstacken för att få sin medborgarlön. På kuppen får de själsro av att prata med plantorna och känna tillfredsställelsen av att ha vårdat sin tomat från frö till mage. Vi frälser människor från den onda konsumtionsdjävulen och planeten kan börja andas ut (vi växtfärgar så klart våra kaftaner med syren). Det finns inte längre grillraket från Danmark i butikerna och sms-lånehajarna är skickade att straffarbeta i kolonierna (de kan ju slutföra flytten av Kiruna tänker jag) för att sona sina synder.
    På söndagar spelar vi Melodikrysset i vår kyrka och varje andakt avslutas med att alla ska krama alla (öka kärleken till den okända grannen sänker våldsbenägenhet tänker jag).
    Oh thee holy Bad Ass Wifie!
    Morsan

    SvaraRadera
  4. Grymt inspirerande inlägg! Önskar att även jag hade vänner som var likasinnade så att man kunde prata om sådana här saker och peppa varandra.
    /JS

    SvaraRadera
  5. Blev helt till mig såhär vid frukostbordet! Så bra gjort av SV och Morsans förslag om en revolution, jag är med!! Jag budade på en bostadsrätt under våren som semesterbostad, jag vet, helt ofrugalt men längtan till stället var så stor. Nu förlorade jag budgivningen och universum har sett till att trösta mig på bästa sätt: MMs uträkning av pris per användning och nu detta inlägg. I det Bananska(l) hemmet pågår livsstilsförändring genom ketonisk kost, GI, Lchf you name it.

    SvaraRadera
  6. Oh I love you babes n boys. Dessvärre upptagen med att slakta syrenhäck (Morsan, skickar sticklingar till dig) så jag hinner inte besvara era tilltal mer än så. Givetvis joinar jag rörelsen! Men platsen som överstepräst är ju given av Gud till Morsan.

    SvaraRadera
  7. Grattis till livsstilsförändringen, Stina med familj!

    Jag inser att saker kan kosta väldigt olika beroende på vad man väljer och var man bor - vi har en snart 10 år gammal kombi som vi köpte begagnad för 3 år sen & vår beräknade månadskostnad, inklusive värdeminskning, försäkring & underhåll (dock ej bensin) landar på 1 800.- . Äldre bil & parkering på uppfarten sparar uppenbarligen en hel del kosing.

    SvaraRadera
  8. Alltså stressen om man har fasta kostnader för boende och bil på 24.000 per månad...
    Intressant att läsa om de förbättrade livsförhållandena!
    Samtidigt också intressant att folk alltid förutsätter att man ska flytta till större när man flyttar, om folk bodde lite mindre än de gjorde nu så skulle inte bostadskrisen behöva vara så stor heller, så genom att flytta till mindre hjälper man samhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant! Dessvärre har jag en sjuklig oförmåga att minnas siffror så jag kan inte faktadroppa, men hörde på någon /amerikansk/ podd att USA-hemmen vuxit med [väldigt många] % sedan 50-talet. Jag fick tips av en läsare om en bild som visar hur ett ganska normalt hus används i USA: http://efficientbadass.blogspot.com/2018/01/att-vardera-ett-boende.html. Precis som du säger; hade vi siktat på effektiv yta snarare en ”nice to have” hade vi minska såväl psykisk press som bostadskris.

      Radera
    2. Du behöver inte gå till USA för att se samma fenomen. Om du tittar på många äldre villor i Sverige så är de på 80-90 kvm och inte 130 kvm plus.

      Radera
  9. Ja vilken historia direkt från verkligheten, även jag blev tårögd.

    Själv är jag riktigt usel på att sjösätta dessa prylrensningsprojekt.

    Kan man hyra in dig som konsult, i så fall ta med ett gäng stora containers.

    SvaraRadera
    Svar
    1. You can’t afford me 😀. Jag skojar. Jag är asbillig (kostar cava och livslång vänskap). Jag fick frågan faktiskt (prylrensningskonsulta) av en vän vars källare jag rensade vars vänner undrade detsamma (Marknadsförar-L), men FY vad jobbigt. Och då menar inte jag rensningen per se (det klarar jag i sömnen) utan att hantera människor som å ena sidan vill ha cleant som i Sköna Hem, men som å andra sidan - väl i skarpt läge - klänger fast i varenda pryl med motargument. Har ibland försökt rensa externt men får strokekänningar (på samma vis som när man ser dessa hoardingprogram med på gränsen till psykiskt sjuka som jagar upp sig när programledaren vill dumpa deras samling med 10 000 vinkorkar).

      Rensning är och förblir ett eget projekt och måste drivas av intern motivation - annars kommer prylarna tillbaka illare än kvickt, precis som Plina föreslår. Jag kan verkligen rekommendera läsning av Hejdå saker (Fumio Sasaki) alt. Prylbanta. De ger kick ass motivation.

      Radera
    2. Jag kan rekommendera Marie Kondos bok. I vissa falk är hon lite extrem men om man bara tillämpar en bråkdel så bör man se en skillnad.

      Radera
  10. Fantastiskt peppande inlägg! Satte genast igång att rensa ut en massa onödigt krafs från köket, hälften redan sålt på lokal fb-sida och rätt in på 16-åringens ISK (jo, slet upp honom ur sängen och tvingade honom att fota o lägga ut). Toppen ju,man känner livet i sig som farbror melker sa :) //Lisa

    SvaraRadera
  11. Eller det var nog farbror Nilsson i madicken när jag tänker efter.../Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spelar mindre roll, random Astrid Lindgrenfigurscitat funkar. Farbror Melker höll sig emellertid i den sunda folkhemsfriska mittfåran emedan Farbror Nilsson var en arbetslös alkis om än med gott hjärta och en inte oäven munspelartalang.

      KUL Lisa att inlägget hade en sådan positiv inverkan på dig. Du ska se att köket inte är det sista som rensas i ditt hem.

      Radera
  12. Perfekt timing på inlägg! Igår mejlade jag nämligen min hyresvärd om att jag vill byta till en mindre lägenhet. Har en underbar nyrenoverad 2a på 70 kvm med stor balkong mot en park. Men, min ekonomi kommer inte bli bättre så nu tänker jag mig 50 kvm. Helst 2a men 1a får duga. Du kan väl inte flytta till en etta, 48 år gammal har man väl passerat det sa någon. Kan man tycka, men jag bor hellre i en etta än på en parkbänk. Har verkligen trappat ner boyta, från villa på 160 kv till 90 kv radhus till 80 kvm lägenhet till nuvarande 70. Många flyttar har det blivit på 10 år. Återstår dock att se om detta går vägen i en studentstad med bostadsbrist... (får inte lån så br är uteslutet)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du kan flytta till etta! Jättebra beslut att göra dig av med boytan du inte behöver. Lycka till!

      Radera
    2. En bra planlösning är viktigare än antalet kvm. Jag bor på 48 kvm. Mia, du kan alltid försöka byta privat. Det borde finnas folk som vill ha en större lägenhet. Det kan dock vara svårt utan inkomst.

      Radera
    3. Jag bor i en etta på 52 kvadrat med stor altan. Odlar på bostadsbolagets mark, odlar på min altan och älskar att laga mat, nyttjar verkligen mitt boende till fullo. Är inte ett dugg tjusigt men trivsamt. Mina sammanlagda fast utgifter är på 5400 kr. Behöver inte arbeta mer än till mig själv men engagerar mig i olika grejer för att jag har tid. Har också hört kommentarer om att bo i en etta och ännu värre en hyres. Men skiter i det, ju mindre utgifter desto mer vingar för pengarna./Mo

      Radera
    4. Ja det är ju lite lustigt också. Hyresrätt är andra klass, märkligt. Jag är supernöjd med min hyresvärd, får valuta för varenda krona så jag vill helst inte byta bort det bolaget även om jag behöver mindre. Vi får se.

      Radera
    5. Jag har både haft bostadsrätt och hus.Nu har jag inte ett dugg att ta ta ansvar för vad det gäller renoveringar och dylikt, Fri(d) i själen är mycket värt. Oroa sig för pengar är inte kul./Mo

      Radera
  13. Bra jobbat Stina med familj! Inspirerande!

    Jag och min man har ditchat ett hus som var ett slukhål av tid, pengar och energi för ett lättskött radhus. Det är ingen lätt sak med små barn på släptåg, den minsta var då ett år. Men vi ville så gärna leva billigare och enklare. Min mest nervösa dag i HELA LIVET var när pappren för försäljningen skulle skrivas på. Det gick vägen, vi blev av med skiten och ett år senare sa jag upp mig från mitt trygga jobb, startade eget inom ett drömområde och har inte tittat tillbaka sen dess.

    Friheten att bestämma över sin egen tid är något vi människor instinktivt förstår är värdefullt och vissa av oss gör slag i saken för att faktiskt sträva efter det. Men det är inte förrän nu, när jag själv på riktigt har fått större frihet som jag förstår mer och mer hur jävla värd den är att kämpa för. Först är det läskigt att vara fri, typ "FÅR man göra så här - ta en promenad och ett dopp mitt på ljusa vardan? Himlen rasar nog ner i skallen på mig när som helst, det här är för bra för att vara sant" till "holy shit - jag är så tacksam att jag skapat det här för mig själv, att min boll sattes i rullning nedför den här backen".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men RYYYYS vilken underbar kommentar Katarina! Jag får på riktigt gåshud. Jag måste meditera lite över det här.

      Radera
    2. @Mia/Mo m fl: Till folk som säger ”är inte du för gammal för en etta” etc bör man eventuellt svara ”är inte du för gammal för att säga enfaldiga saker?”.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Tycker mer att flytta till etta i 50-årsåldern är ett tecken på *host host* andlig (a la Morsan) mognad...

      Radera
    5. Alternativt kan man säga att jag genomför flytten lite tidigare. :-) När man flyttar in i äldreboenden så brukar man flytta in i ettor.

      Eller om man känner för att göra folk riktigt fundersam kan man säga att man blivit minimalist och tränar inför att leva med endast 100 saker så ettan är ett steg på vägen mot att leva i ett compact living boende. :-p Jag hade testat folks reaktioner med den ena underligare anledningen efter den andra. Om de nu ska nödvändigtvis fälla idiotiska kommentarer så får man driva friskt.

      Radera
  14. Sant! Förr eller senare hamnar vi alla i en etta. Jag har börjat köra med att jag är sjuk i huvudet när någon undrar. För det är jag ju. Har tom läkarintyg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha helt underbart Mia! Särskilt med den f.d. statligt anställdas förnumstiga tillägg ”Jag har läkarintyg”. Om följdfrågor skulle uppstå liksom.

      Radera
  15. Alltså peppen!! Grymt jobbat Stina med familj! Jag blir så lycklig av berättelser ur verkligheten med de som hittar sin väg i livet. Underbart! Jag ska genast börja rensa i strumplådan som ett första steg.. haha! Symboliskt men jag förstår verkligen känslan av hur allt började och vad det sedan blev av det hela.

    SvaraRadera

En spenderfri helg per månad

För ett tag sedan hittade jag en lista på Pinterest a.k.a. List Heaven. Den är lite amerikansk. Exempelvis kanske inte kyrkobesök eller &quo...