Dippen

På bloggen The Escape Artist läste jag om begreppet The Dip (konceptualiserat av Seth Godin). "Dippen" är den period i en inlärningskurva då de flesta ger upp. Under de första dagarna och veckorna med en ny aktivitet, är inlärningskurvan brant och det är lätt att hålla motivationen uppe. Sen kommer dippen. Träningspassen blir färre, du börjar fuska med den vita månaden och du slinker in på en mellandagsrea trots din shopping ban.

The Dip is the difference between the easy “beginner” technique and the more useful “expert ” approach. 

The Dip går också att applicera på ekonomiskt oberoende. Alla som blivit frälsta av exempelvis Mr Money Mustache vet vad jag menar. Månaden efter att jag läst klart hans blogg var jag som hög - herregud möjligheterna! Jag slaktade 30% av mina månadskostnader i rena farten, jag läste allt jag kom över och min kunskapskurva var brant som en hoppbacke. Det var kul, det var spännande, det var omvälvande. Pengar från försäljningar trillade in på kontot och jag gjorde kalkyl på kalkyl som visade att det här var möjligt att genomföra. Veckorna gick och gled omärkligt över i månader. Jag började lära mig jargongen på FIRE-bloggarna, hade inga prylar kvar att sälja, inga kostnader att justera annat än enstaka lökskalningar. Där någonstans, i slutet av första året som badass sparare, började jag känna mig rastlös. Vad händer nu? Ska det bara trilla på på detta vis i åtta-nio år till? Och själva sparmomentet är ju som mest dramatiskt i början. Jag minns än idag hur det kändes att passera 20 000 kronor - mitt livsbästa - vid cirka 35. So clueless.

Hade jag varit något mer tillfreds med min tillvaro som cubicle slave och consumer sucka hade jag troligtvis trillat tillbaka efter första året. Men jag var inte tillfreds, inte på något sätt. Så jag fortsatte, utan att ifrågasätta beslutet en enda sekund. Nu behövde jag inte köra på så länge som var ursprungsplanen (ETA1 var ju 2025, för att sedan justeras till 2023, för att sedan bli 2020 och nu 2018*). Men hade jag fortsatt att knega på i kontorslandskap hade jag troligtvis befunnit mig i dippen i åtminstone 4-5 år till. Under denna period hade jag dagligen läst FIRE-bloggar, lyssnat på FIRE-poddar och läst böcker på området för att lära mig mer och för att stå ut. I slutet av mitt Wealth Acquisition Stage hade jag troligtvis nått shangri la; the expert level. Nu kommer jag iofs fortfarande att ta till mig kunskap under de kommande åren, eftersom jag tycker att FIRE och gig-ekonomin är bland det mest spännande som händer i världen just nu, men min poäng är helt enkelt:

VAR INTE LEDSEN FÖR ATT DET KÄNNS TRÅKIGT. DET ÄR HELT NORMALT. FORTSÄTT MED DET DU GÖR FÖR DU KOMMER ATT BLI BÅDE RIK OCH KLOK.

MMM hade också ett inlägg om detta jag inte kan hitta för tillfället; det handlade om någon läsare som beklagade sig över att alla rutiner för sparande nu var satta och han var uttråkad. Vad gjorde han för fel, så här skulle det väl ändå inte kännas? Varpå MMM svarade något i stil med: "This is what it feels like to become rich". Rätt långt från Vegaskänslan m a o. Om du är på väg mot FIRE, upplever du en dipp? D.v.s att du är lite uttråkad och kanske till och med frestas att lägga ner?

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Imorgon smäller det! D.s.

* Behöver jag ens säga att inloggningen på min dator under de här åren alltid var något i stil med "Frihet2025"