Att aväga

Joshua Becker, becomingminimalist.com skriver:

"Once an item has been removed, it is removed completely. Whether we re-sell our possessions, donate them to charity, or give them to a friend, they are immediately put to use by those who need them. Removing possessions begins to turn back our desire for more as we find freedom, happiness, and abundance in owning less. And removing ourselves from the all-consuming desire to own more creates opportunity for significant life change to take place." 
                                                                                           
Som ett led i min minimalism (lustigt, jag kan inte skriva eller säga det ordet utan att komma att tänka på Robert Gustavssons nazi-granne som "bara vill vara i fred med sin nazisssmmm") har jag anammat det Joshua Becker kallar "de-owning". Att aväga är för mig mer än att rensa ut en massa skräp och åka till tippen. Att aväga är att aktivt välja bort en komponent i ens liv som tidigare tagit resurser i anspråk. Här är två avägnings-projekt jag haft under året med två olika utfall:

1. En dyr trench. Den var så dyr att jag ringde försäkringsbolaget efter att jag köpt den för att höra om de ville ha bilddokumentation i det fall den skulle bli stulen. Jag använde den rätt sällan eftersom Sverige är lite av ett antingen/eller-land: Sommarvarmt eller svinkallt, inte så mycket disigt centraleuropaklimat som trenchen passar bäst för. Jag sålde den till 50% av inköpspriset (men hade då gått och haft stöldångest för den i cirka fem år).

Key benefits av att aväga trenchen:
- Jag slapp gå runt och oroa mig för att den skulle bli stulen.
- Jag behövde inte gräma mig över hur lite jag använde den (den hade skyhögt PPA-värde*).
- Jag kunde sälja den vidare till en person som verkade glad över att få en hyfsat fräsch trench till halva nypriset.
- Jag fick loss lite pengar som i en indexfond kommer att växa till sig till inköpspriset om åtta år. Ja, åtta år är lång tid, men det visar att även ett felköp kan "läkas" finansiellt.

2. En 12 år gammal klocka. Jag minns tydligt hur mallig jag var när jag köpte den. Jag hade precis blivit befordrad och var på jobbresa i Schweiz. Allt sammantaget (ego, pengar och ett stort utbud av klockor) gjorde att jag slog till. För ett par år sedan fick jag emellertid ärva en klocka med högt affektionsvärde och jag behövde inte längre den schweiziska klockan. Dessutom krävde den schweiziska klockan rengöring en gång i månaden för att inte lämna svarta märken på handleden. Och jag försöker som sagt minimera vadagens många små irriterande val, så en avyttring av klockan hade suttit på sin plats. SÅ jag kontaktade en auktionsfirma och för en vecka sedan gick auktionen. Jag var laddad till hundra, hade bänkat mig i salen med snålvattnet rinnande i mungipan och vad händer...ingen vill ha min klocka! Inte ens till 25% av nypriset som den gick ut för. Så jag köpte tillbaka den till en adminavgift på 100kr.

Key learning: Saker vi köper nya, adrenalinstinna av hävdelsebehov, förlorar snabbt i värde och återfår sällan något värde över huvudtaget. Trenchen gjorde det, av någon anledning. Men inte klockan. Att köpa märkesplagg, märkesväskor, märkesklockor eller ännu värre, märkesbilar, och tro att man gör "investeringar" är naivt. Märkeskonsumtion är som vilken konsumtion som helst - en löpande kostnad i väntan på avskrivning.

Här ligger det, klockåbäket

Mest effektivt är naturligtvis att aväga egendom och diverse fordon av typen bilar, skotrar, båt (sådant som kräver kostnadsdrivande underhåll). Jag ville med ovan två exempel visa på att man gällande småprylar:
1/ Ibland kan aväga framgångsrikt
2/ Ibland inte kan aväga för att man är en consumer sucka som inte fattar att saker minskar i värde

Inte sällan leder en avägning till en annan, som i sin tur leder till en större. Och plötsligt sitter du där, i en minimalistisk funkisetta med en säng, en bord och en stol och vet inte vad som hände..?

Mmm...Minimalism

Mvh/
FruEfficientBadass

*PPA=Pris Per Användning. Låg uppskattningsvis på runt 400 spänn vid säljtillfället. Som att gå omkring klädd i gravad lax alltmedan man häller Bollinger över sig.