Prylbanta - sid 54-55 - tema relationer och drömmar

Hej igen. I söndags startade jag min miniserie då jag åker snålskjuts på Minimalisternas nya bok Prylbanta och här kommer inlägg två. Jag kom bara en sida fram innan jag blev fast i nästa visdomskavalkad under rubriken "Den tidsrelaterade alternativkostnaden av för mycket prylar".


Det finns en sak som gör mig än mer förbryllad än medmänniskors klagan över brist på köpkraft ("Hur ska jag ha råd att gå i pension före 75 när jag redan idag har det så knapert wuää" och så sitter vi med det nästintill högsta löneläget i världen och konsumerar som aldrig förr), nämligen människors klagan över brist på tid. Jag kan förstå att en heltidsarbetande, ensamstående flerbarnsförälder får det tufft i vardagen. Men om jag utgår från folk omkring mig, kollegor till exempel, kan även en samboende person med ett fåtal eller rentav noll barn, klaga över tidsbrist. Om man ägnar sig åt lite fältstudier av samma artexemplar, framgår det rätt snart att det varken har problem att klämma in såväl tio statusuppdateringar per dag som tre avsnitt Game of Thrones kvällstid. I Prylbanta refererar Minimalisterna till en studie från Internetstiftelsen som visar att vi lägger i runda slängar tre timmar på hobbyskärm per dag (en timme sociala medier, två timmar streamad underhållning). Det är alltså, citat från Prylbanta, "..sällan tidsbrist som kommer i vägen för nyårslöften som att gå ner i vikt, komma iväg till gymmet eller löpspåret, tillbringa mer tid med familj och vänner eller lära sig ett nytt språk. Istället är det ofta alltför lättillgänglig distraktion och underhållning av beroendeframkallande natur som utgör problemet". Nedan ger jag mina exempel på några av de områden Minimalisterna tar upp:


Relationer
"När du väljer att spendera tid framför diverse skärmar på kvällarna istället för att aktivt engagera dig i dem som står dig närmast så blir inte relationen lika djup och stark som den annars hade varit". För ett par år sedan slutade jag med sociala medier. Eftersom jag var usel på att uppdatera och interagera var det knappt någon som noterade mitt utträde (ledsen smiley som du inte kan svara på roasted). Men jag erfar påtagliga fördelar. Jag slapp störa mig på klämkäckheter, jag slapp överdos av bokstaven z, jag fick bättre självkänsla och tog tag i mitt eget liv istället för att snegla på vad person x, y, z pysslade med. Men störst av allt är kärleken och när jag plockade bort sociala medier kände jag efter ett tag ett trängande behov av att umgås med folk "som förr" det vill säga fysiskt. Du vet...hänga på ett fik, ta en promenad. För det sociala behovet är ju konstant, det tar bara olika uttryck i den digitala respektive den fysiska världen (och ja jag har hört att det går att kombinera de två, men jag upplever personligen att jag har fler IRL-möten nu än förr). Nuförtiden är det ju rena julafton varje gång jag träffar vänner. Alla andra vet ju redan allting om varandra redan innan de ses, men när folk träffar mig måste de dra alla statusuppdateringar sen sist. Och vet ni, jag får det i 4D för jag kan både känna och lukta på mina vänner!

Bilden är ett montage

Mental hälsa
"Det kan handla om att du inte tar dig tillräckligt med tid för återhämtning i form av tillräcklig sömn och ostimulerad vila." Sedan jag slutade med mediakonsumtion (det var så länge sedan så den sista serien jag följde var Mad Men säsong fyra) går jag och lägger mig tidigare på kvällen. I brist på blåljus somnar jag inom en halvtimme från att jag lagt mig och får ofta drygt åtta timmars sömn vilket gör att jag slipper eftermiddagsdipparna och ger mig gott om energi att ägna åt otyg som flyktplanering och odlingsstrategier för djupbädd (som jag plitar ner i en monumentalt stor, analog anteckningsbok med tjocka pärmar).


Utveckling
"Om du tillbringar större delen av din lediga tid med distraktioner och underhållning som dessutom ger dig omedelbar mental stimulans i form av små dopaminkickar, så tenderar de intressen som genererar utveckling och värde på lång sikt att komma i skymundan". Nu kan inte jag riktigt relatera till dopaminkickarna i exempelvis sociala medier, då jag mest erfor stress. Men med den tid som blir över när jag inte tittar på TV, streamar serier eller uppdaterar sociala medier använder jag oftast till att läsa eller pyssla med något hemma (jag är ju organisationsnörd och det finns alltid ett skåp att styra upp). Sen ska jag erkänna att jag följer runt fem podcasts, men de kan jag lyssna på medan jag gör annat exempelvis promenera, åka bil eller umgås med min man (man måste bara gömma örsnäckan så att han inte ser den).


Drömmar
"När du anser dig ha knappt med tid i vardagen väljer du kanske inte i första hand att sätta igång med nya stora tidsödande projekt. Det gör att dina drömmar, som kräver sin tid och eftertanke för att kunna realiseras, prioriteras ner." Innan jag började med hela konsumtions-detoxen/minimalismen/shop-stoppandet närde jag noll (0) drömmar. Mitt liv gick ut på att planera nästa konsumtion eller nästa resa. Det var först år 2011, vid 35 års ålder, jag för första gången ställde mig frågan vad jag egentligen ville göra med mitt liv på längre sikt. Och att jobba som kontorsråtta fram till 65-70 års ålder var spontant inte vad jag önskade allra helst. Problemet var att mina drömmuskler var helt förslappade så det tog några år att komma igång. Och OH BOY vad jag tagit igen det nu! Jag gör ingenting annat än drömmer och planerar. Och det är först nu, runt sex år senare, som drömmen börjar bli konkret, så det kräver sin tid att mejsla fram. Belöningen är att det som tidigare kändes som en motorväg (exklusiv sådan, jag säger inget annat), rak och förutsägbar, mot pension och död (med enstaka avstickare på en rastficka då och då) blev plötsligt en slingrande grusväg (inte lika Hemfrid-städad eller ansiktsbehandlad dock) i en lummig skog med en massa spännande avstickarstigar, komplett med tomtar och troll och magiska väsen. Dessa stigar hade jag aldrig upptäckt om jag fortsatt vara en consumer sucka, det är 100% säkert.

Mvh/
FruEfficientBadass