Prylbanta s. 69-79 - tema miljö

Terve! Ursäkta ett sent inlägg idag men jag har varit på resande fot och har precis checkat in på en gammal polisstation i Helsingfors. Var inte oroliga, jag har inte begått något brott (mer än att ha utnyttjat betald arbetstid till att författa ett par blogginlägg), polisstationen är sedan flera år omgjord till chict hotell. Kolla nedan vilken snygg badrock, jag var nära på att köpa en häromsistens trots att det var svindyr och därtill pytteliten trots att den var storlek XXXL. Otaktiskt, vem vill känna sig som en XXXL?

Men det var inte det vi skulle prata om idag utan ytterligare en bit Prylbanta, nämligen några tankar kring sid. 69-79. Jag har svårt för den typen av miljöinformation som trummar in redan intrummade budskap som att vi lever över våra tillgångar, att vi förbrukar 4 klot och så vidare. Det gör mig mer handlingsförlamad än motiverad. Det som däremot gör mig glad är att förstå varför människor väljer förändring. För inte är det politikerna som kommer att fixa miljön åt oss, vilket Minimalisterna också påpekar: "Att politikerna ska lyckas arbeta fram en politik som inte är konsumtions- och tillväxtbaserad känns idag avlägset. Politiker är beroende av sponsrade forskare och ekonomiska särintressen, vilket försvårar hållbarhetsarbetet ytterligare. Det är vi konsumenter som måste visa vägen och inte sitta still i båten och invänta syndafloden."


Ska man hårddra det är våra politiker precis lika inkännande som konsumentvaruindustrin. "Vad vill kunden väljaren ha? Låt oss formulera ett partiprogram därefter - som vi potentiellt ignorerar efter garantitiden eventuell valseger." Idealism känns långt borta, minus några extremister på flankerna men där vill man ogärna vara. Med risk att låta som Göran P; tacka vet jag Kina. Efter att ha sett Dokument Utifrån "Det våras för solen" är jag beredd att gå med i Kinas Kommunistiska Parti alla dar i veckan. För som de lite lakoniskt säger i dokumentären: "Vi behöver inte göra som andra politiker och planera inför nästa val. Vi har en hundraårsplan." Roasted, alla andra politiker. För vad väljer Kina att göra ? Jo - de håller på att revidera hundraårsplanen och skippar det sedan tidigare inplanerade kolkraftsspåret mot att hoppa direkt på förnybar energi fokus sol. Och det är inte enbart drivet av altruism (även om det är en del av motivet), det är också drivet av ekonomi. Detta eftersom kostnaden för att producera en kwh solenergi sedan ett par år tillbaka för första gången är lägre än kostnaden för att producera en kwh fossil energi. Eftersom dagligmedia inte kunde producera klickbete på den nyheten (för trist, för komplex och dessutom god herregud säljer ju inte ett lösnummer) känner jag mig här manad att ytterligare lägga betoning härpå:

Och solen har nu den lilla fördelen att den inte är ändlig (eller jo, rent krasst, men du fattar vad jag menar). Visste du att det i skrivande stund byggs hektar på hektar med solcells-fält i såväl Saudi som Kina, USA och Canada? Ja, du hörde rätt, också i USA.  Och så fort Elon får snurr på sin takfabrik kommer vi med lätthet att kunna tillgodose hela vårt energibehov den vägen. Som av en händelse var jag på ett energimingel förra veckan och träffade där en solcellsspecialist som berättade att det tar två år för en solcell att "betala tillbaka sig" ur ett miljöpåverkansperspektiv (d.v.s. man beräknar att dess footprint är tillbaka på plus/minus noll efter två år), men den är tålig och kan fortsätta att producera energi i ytterligare 28 år. Att Kina pumpar ut solceller för tillfället kan ju få en att bli misstänksam - är dessa tillverkade enligt miljönormer osv och då förklarade en annan person på minglet (som företrädde ett stort finskt energibolag), att Kina lyckas minska miljöskadan genom att producera så stora serier. Good news, good news och sen en lite dålig nyhet som en annan deltagare på minglet berättade nämligen att Kinas planekonomi inte alltid har bra förankring i verkligheten. Som exempel gav han motorvägar som ledde ut i ingenstans och vindkraftverk som stod och producerade el utan att kanalisera elen vidare, bara för att någon i energiutskottet betämt att det skulle produceras vindkraft. Men strunt samma, "det våras för solen" som Dokument Utifrån-dokumentären heter och jag rekommenderar den varmt. Jag var glad i en vecka efteråt.


Och efter solcellerna - vad händer när den stora massan, inte de handlingsförlamade politikerna eller de partiska industrimänniskorna utan vi, the humans, a.k.a. konsumenterna, vänder i dörren och säger nej tack till heltidsbil, nej tack långflyg varje år*, nej tack flintastek varje dag på semestern  - då kommer det att gå undan. Tekniken jobbar med oss - och idealen likaså. Efter decennier av bulkkonsumtion är det inte längre trendigt att köpa-köpa-köpa. FruEfficientBadass trendspaning är att det är två saker som kommer att styra vårt beteende framöver (ey how få inte upp förväntingarna nu, det är samma gamla skåpmat som alltid fast med nya måltavlor):


- Pengar: Om det är billigare att installera solceller än att köpa allt mer sällsynt/dyr villaolja kommer fölket att välja solpanelen. Se hur penga-sparar-argumentet konverterat tusentals svenskar att göra rätt massiva bergvärmeinstallationer. Pris är fortfarande den första och slagkraftigaste USPen (se nedan från en dagfärsk annons: "Borra och spara pengar", inte "Borra och spara miljö")

- Trendkänslighet: Överklassen (intellektuell och/eller monetär) har historiskt startat trender, därefter rinner det ner genom befolkningslagren. Se hur solbrännan åkt berg-och-dalbana genom åren: Slippa jobba på åker - blekt exklusivt. Första charterresorna - solbränt exklusivt. Åka till Thailand men vara så till den grad upplyst medelklass att man knappt rör sig i solen = blekt exklusivt. Förr var det läckert att displaya en automobil, eftersom det inte fanns billån tillgängliga för den stora massan (eller ens den lilla massan). Som MMM skriver i "Frugality the New Fanciness" var fysiska ägodelar verkligen ett kvitto på att du var ett alfaexemplar med rikedomsbringande kvaliteter. Idag kan vilket hjon som helst ta ett sms-lån och spendera brallan av sig när som helst, och då är det inte längre lika ball.


Med detta sagt - skuld är inte en konstruktiv kraft i miljöfrågan - personlig vinning och status är det. Och jag känner, i och med att man knäckt kwh-kostnaden och att folk i gemen börjat lessna på bulk buying, att vi har vind i seglen. Jag inser nu att jag nästan inte alls parafraserat Minimalisternas bok i detta inlägg men avslutar ändå med ett slagkraftigt citat från Prylbanta:

"Den mest miljövänliga shoppingen är den som inte blir av."

Mvh/
FruEfficientBadass


*och på tal om flygplan - Elon kommer fixa batterier även till dessa så utsläppen därifrån kommer att minska