Självbestämmandets välsignelse

Jag är fascinerad av konceptet lycka. Varför är känslor av lycka, eller tillfredsställelse, så svåra att få på beställning? I jakten på svaren slukar jag allt jag kommer över på temat lycka, tillfredsställelse, förnöjsamhet, flow och positiv psykologi a.k.a. "studiet av mänskligt optimalt fungerande" (eller ok nästan allt då). En av de roligaste böckerna på ämnet skrevs av den amerikanska journalisten Gretchen Rubin som jag länkar till i marginalen. Jag kan starkt rekommendera hennes bok "Projekt Lycka" där hon under ett års tid testar tolv olika teser kring vad som ska leda till ökade nivåer av upplevd lycka, en månad för varje teori. Jag garvar ihjäl när jag ser framför mig hur hoppar på sin man och tvångskramar honom på morgnarna "minst 12 sekunder, annars frigörs inte endorfinerna".


Any How, en morgon satt jag och tuggade min frukost och eftersom jag inte tar del av det dagliga nyhetsflödet sedan något år tillbaka (mer om det en annan gång) brukar jag slöbläddra lite i en bok i den bokhylla som står precis vid köksbordet. Idag föll valet på Stefan Kleins "Lyckoformeln - vad vetenskapen kan lära oss om lycka". Det var åratal sedan jag läste den och jag slog på måfå upp ett avsnitt som jag hade markerat med ett hundöra. Och så här skriver Stefan Klein i avsnittet "Om självbestämmandets välsignelse":

"Hos babianer i Serengeti observerades hur hannar av lägre rang lider av att foga sig i alfahannens vilja. Trots att de inte lider brist på något, är deras hälsotillstånd betydligt sämre än flockledarnas. Ju längre ner i hiearkin babianerna står, desto fler stresshormoner cirkulerar i blodet, desto oftare är de sjuka och desto tidigare dör de."

Samma typer av samband finns som du säkert redan vet även i "människobyn". Ju högre upp i företagshiearkin, desto färre sjukskrivningar. Klein exemplifierar också från forna östtyskland där studier av barbesökare på öst- respektive västsidan kunde visa på att man i DDR log i väsentligt mindre utsträckning än på västsidan (25% vs 75% av tiden om jag förstod det rätt...kan det verkligen stämma? Vem ler 75% av tiden?). Är det inte sjukt spännande? I DDR kände man sig alternativ-lös, staten (ibland nyckfull), bestämde i stor utsträckning över ditt liv. I väst var möjligheterna om inte oändliga, så åtminstone större och mer upp till dig själv. Jag kan personligen, även om jag går igång på enkelt leverne, nog gissa att jag skulle trivts bäst på västsidan. Jag har alltid haft svårt för när någon utomstående ska diktera mina levnadsvillkor och min strävan mot ekonomisk frihet är ju egentligen bara en strävan efter mer självbestämmande. Jag har visserligen ordnat det rätt bra för mig i livet. En man och en arbetsgivare som ger mig slack, barn som är hyfsat självständiga. Men jag vill ännu längre. Den dagen jag inte känner för bara slack utan fullständig frihet, vill jag kunna vara fri utan att blanda in obehagliga institutioner (A-kassan exempelvis).


Som Bisp Thomas en gång skaldade: Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring. Var hellre fri än annans träl. Anade han att 2000-talets lyckoforskare skulle ge honom rätt?


Med det sagt - är det bara jag eller vad är det med den där orangea gerberan?

Mvh/
FruEfficientBadass