Jag börjar skolan

För nästan två månader sedan satte jag mig åter i skolbänken efter ett nästan 20-årigt uppehåll. Nyhetsuppdatering:

1. Mina klasskamrater är barn.
Det hela blir lite komiskt då och då. Som när jag hittade en klasskompis (med skägg, nota bene) som också kom från Hudik. Vi försökte bena ut exakt vilket hus som var hans och när han beskrev den ambitiösa trädkojan föll polletten ner och jag ba' (för att tala ungdomsspråk): "Men jaaa, jag vet precis vilket hus det är. Vi har kollat in den där trädkojan massor av gånger den är så fin, har ni byggt den till era barn eller?" varpå killen (med skägg, nota bene) börjar flacka osäkert med blicken och mumlar något i stil med: "Asså...jag är bara 21 år." Det var HANS trädkoja! Hahaha.



Well. De är snälla mot mä, det måste jag ändå säga. Vi har bara Mac på institutionen och eftersom jag är inbiten PC-användare tar jag tacksamt emot allt stöd de kan erbjuda mig (exempelvis: Var har de gömt delete på djävelen?). Jag har också ett par i klassen som är äldre (= runt 25) och en snubbe som är typ 55 så jag är i alla fall inte äldst.

2. Journalistik är ungefär det jag förväntade mig att det skulle vara
Ni som läst bloggen ett tag vet att jag är stor anhängare av Norberg, Pinker, Rosling, d.v.s. kalenderbitare som grottat ner sig i statistiskt säkerställd data i syfte att utläsa trender och långsiktiga utvecklingskurvor. Detta har gjort att jag av kapacitetsskäl inte längre hinner hänga med i de av dagligmedia serverade nyhetsprodukterna (och därför missat att Aftonbladet skrivit en nyfiket neutral artikel om FIRE, se kommentar från i måndags). Att det i mångt och mycket är just en underhållningsprodukt som avses när man talar om dagspress har blivit än mer tydligt sedan jag påbörjade mina journalistikstudier. Kanske bäst illustrerades detta när skolan fick besök av diverse kvällspress som tävlade i att visa coola reklamfilmer för sina produkter. [dunka dunka cool musik]* "Wohooo här på Tidning X är vi alltid först!" [dunk dunk its its] [bilder på Zlatan med segergest och publikjubel] "Tre minuter efter Drottninggatan gick vi lajv!" [its its dunk dunk glad musik bilder på rök och trauma].

Klipp till mig själv där jag sitter framför brasan och bläddrar i Upplysning nu som på ett ingående, men ändå hyfsat överskådligt sätt visar grafer på terrorns utveckling de senaste femtio åren (den går kraftigt ner, i Europa har terrorn i princip försvunnit efter ETA och IRA:s glansdagar på 70- och 80-talen) och förklarar att vi på grund av ändrade definitioner (vissa saker som tidigare klassades som "krigsbrott" ligger nu som "terrorbrott" och sker företrädesvis i områden med inbördeskrig).
"Även om terrorismen utgör en mycket liten fara jämfört med andra risker skapar den stor panik och hysteri, för det är vad den är avsedd att göra. Modern terrorism är en biprodukt av mediernas stora genomslag. En grupp eller en individ söker ett ögonblick av världens uppmärksamhet genom det enda säkra sättet att dra till sig den: att döda oskyldiga människor, särskilt under omständigheter som läsare och tittare kan känna igen sig i. Nyhetsmedierna sväljer betet och rapporterar illdåden till leda. Tillgänglighetsheuristiken slår till och människor grips av en rädsla som inte är relaterad till farans nivå." (Pinker, Upplysning Nu, kapitlet om Terror)
Undrar om den 25-åriga bruden som stod och diggade uppe på scenen på universitetet brydde sig om detta? Troligtvis inte. Och det är inte heller hennes uppgift. Hon ska sälja annonser och det gör hon genom att generera klick och det gör man med en nyhet som uppfyller så många nyhetskriterier som möjligt. Det ska ha hänt nyligen, det ska avvika från det normala och det ska gärna inbegripa en kändis. Ni som läser här vet ju redan detta så jag ska inte älta vidare, men jag kan passa på att nämna några nya bekantskaper på fördjupningsfronten vid sidan av Kvartal: The Economists poddar  The Intelligence och Babbage.

Jag bör kanske här tillägga att jag är väldigt nöjd med mitt val av studier. Det är härliga föreläsningar och jag suger i mig allt som en svamp, såväl de bofasta som gästföreläsarna håller hög klass. Vi får lära oss såväl lågt ("ha alltid med en extra blyerstpenna!") som högt. En av våra föreläsare som forskar på media drog till min förvåning också upp en slide med den typen av rön som jag kanske avskyr allra mest i dagligmedia (eftersom min mamma alltid tar dem till sig och predikar dem för mig). Det gällde kaffe och var ett gäng rubriker med allt från "Ökad dödlighet om du dricker kaffe" till "Förläng ditt liv med kaffe" och hennes lakoniska kommentar var: "Det är märkligt att inte fler journalister bryr sig om att gå på djupet med vissa saker för att försöka komma närmare någon form av sanning". Moment 22 - forskare sitter inne med viss kunskap men förmår inte paketera den. Journalister vet ingenting men är mästare på paketering och har distribution till på köpet. Kanske är det därför det blev en folkhälsovetare som förklarade vår demografiska framtid för oss och en KBT-psykolog som fick mig att förstå terror? Vissa människor har förmågan att både se helheten och nå ut med den. Det rör sig emellertid inte alltid om journalister.

Vart vill jag komma, det här är ju trots allt en sparblogg? Jo, om vanliga nyheter drivs av Åfanismen (du ska som läsare utbrista "Å fan") kan du ju med vänster häl räkna ut vad som driver den så kallade ekonomijournalistiken och en ledtråd är att det inte är långsiktig analys och goda råd som värnar om just ditt långsiktiga sparande.

Åter till J L Collins helt fantastiska meditation på temat börsnedgång. Jag tror på riktigt att det här är en av de bästa meditationsupplevelserna jag haft och jag skulle rekommendera den även till någon som inte har pengar placerade på börsen. Ställ denna zeninspirerade upplevelse mot flåset i affärsmedia. "Krasch, bear, fritt fall arghh huaaa nu smäller det zombies in da bank!".
"Breathe in and out. Settle into your space...everything is going to be all right. The talking heads are wrong, as they always are...Everything is going exactly as we expected. Market drops, market crashes are to be expected...We have been expecting this one. We know what to do. Nothing."
Och om du undrar vilken krasch han refererar till så är det nästa krasch, när du den kommer. Vad tror ni, ska jag göra min praktik på DI?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och med denna klammer förpassade jag mig slutgiltigt till elefantkyrkogården.

12 kommentarer:

  1. Lycka till med dina studier. Jag läste ekonomi några år efter jag var färdig med högskolestudierna, och de flesta "klasskompisar var runt 18 medan jag var 25, hade eget boende, bil och allt det där. Kände mig som en klassfarfar... fick jobb efter att jag hade avverkat Industriell Ekonomi I samt Marknadsföring I... (detta var runt år 2001 när ingen längre behövde nån med IT-kunskaper).

    Ja, jag börjar faktiskt bli lite trött på DI och alla deras sensationsrubriker. Har testar denna tidning under några månader, och det är allsköns experter som uttalar sig kring "dessa aktier ska du äga när det blåser" eller "så här gör du...." Bakom rubrikerna finns inte mycket substans, mest en massa åsikter och tyckande. En och annan teknisk analys görs väl, men dessa fåniga rubriker känns lite överdrivet, det är ju ingen kvällstidning.

    SvaraRadera
  2. Steven Pinker och Rosling är dom som gjort störst avtryck i mitt tankeliv, det är faktiskt ångestdämpande att se människans utveckling sådär fint på ett excelark eller graf.
    Skit händer såklart fortfarande och vi är hemska, men skapar också så mycket bra vilket helt glöms bort eller ignoreras av media (vänster, höger, mitten och sociala, det gnälls mest och fokus på det negativa)

    För egen del ignorerar jag det mesta av nyhetsbruset, MMM style, men kollar då o då in fakta för att se hur det går för oss, i stora drag.
    Har garanterat skrivit om det här innan men någon har kanske missat.
    Ourworldindata.org, precis vad det låter som. Massor med intressant data om hur världen ser ut, exempelvis detta: Media rapporterar (2016) till 35% om terror, 22% om mord, skapar rädsla och hen kan tro att nu jävlar är det slut! Såklart! Vad folk nu faktiskt dog av 2016 0,01% terror, 0,9% mord ger ett annat perspektiv. Visst bara ett år och enbart data från US and A. Men det visar på hur lätt vi kan få en snedvriden bild av verkligheten.
    Sauce: https://ourworldindata.org/does-the-news-reflect-what-we-die-from

    Övrigt gött:
    https://humanprogress.org/index
    https://www.socialprogress.org/


    Finns för övrigt en bra serie om 60-talet i USA på UR: https://urplay.se/serie/201061-60-talets-usa För egen del en bra refresh om hur det egentligen var och jag känner mig väldigt nöjd med att jag inte var född i "bättre förr eran" utan mer 80-90.

    Disclaimer: det här förringar såklart på inga sätt folks lidande idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en av de bästa kommentarerna jag läst.

      Radera
  3. Jag har väntat på den där kraschen sen jag började köpa aktier för nästan tre år sen. Hela tiden har jag fått höra att det är dumt att ha pengar på börsen, för snart kraschar det och då blir jag av med allt. Jaja, jag har haft en bra utveckling de här tre åren, så jag står ut med en krasch den dag den kommer. Så länge den inte kommer 2032... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kommer nån gång, men vad spelar det för roll. Den kommer inte vara längre än 2år enligt historisk statistik.

      Radera
    2. "Den kommer inte vara längre än 2år enligt historisk statistik." Exakt, en liten detalj som DI alltid glömmer att nämna när det ryas som värst.

      http://efficientbadass.blogspot.com/search?q=det+%C3%A4r+skakigt+p%C3%A5+b%C3%B6rsen

      Radera
  4. Kör praon på Ny Teknik, en intressant doldis i mediasverige.

    https://www.nyteknik.se/

    MVH

    Ingolf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Får kolla upp. Spontant låter det EJ som min cuppa.

      Radera
  5. Det här att media är så pass sensationssökande som den är. Det måste väl ända vara skittråkigt att jobba med sådant, att veta att det man gör enbart handlar om att sälja klick, eller opinionsbilda åt vänster? Finns det förresten ens några riktiga journalister kvar idag, förutom Janne Josefsson?
    Mvh investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Investeraren: Det är en intressant frågeställning och den stora knäckfrågan för branschen. Har precis läst en helt fantastisk bok: "Online Only" (Schori) som belyser diskrepansen mellan en heterogen klick journalister som fortfarande nostalgiskt blickar tillbaka på 90-talet och fortsätter att skriva för den målgruppen som levde då d.v.s. sig själva. Rätt roliga exempel i boken är hur många reportage som skrevs om en release av Måns Zelmelöf vs. Aki (?), den förre poppis i samma ålderssegment som många kulturjournalister, den senare ett enormt fenomen bland unga Han hade vid tidpunkten för reportagen runt 30 miljoner nedladdningar av en nysläppt låt (Måns hade runt 3 med sin release). Det skrevs spaltmeter om Måns och typ 4 artiklar i PAPPERPRESS ej webbupplaga om Aki. Man hänger inte med helt enkelt. Örat mot rälsen, såväl med content som plattform. Åsa Linderborg säger ju uttryckligen att "Vi skriver artiklar [typ poesirecensioner] som ingen läser. Men denna ingen är viktig för oss så vi fortsätter." Så länge svenska journalister skriver för sig själva och sina polare får man tugga i sig att annonspengarna flyr till Irland istället för att hamna hos de svenska mediehusen. Just nu pågår ett fritt fall (för er som lyssnar på Medierna) och jag tror att det måste krascha innan det vänder och man med tvång tvingas bita i det sura äpplet och skriva om saker som berör den stora massan och röra sig på de ställen där massan de facto är.

      Radera
  6. Du kanske ska starta en egen tidning och bara intervjua de seriösa och IGMR sätter rubrikerna.

    Du får en egen ”roliga sidan” och barnen kan stå för teckningarna. ����

    SvaraRadera