Jag börjar skolan

För nästan två månader sedan satte jag mig åter i skolbänken efter ett nästan 20-årigt uppehåll. Nyhetsuppdatering:

1. Mina klasskamrater är barn.
Det hela blir lite komiskt då och då. Som när jag hittade en klasskompis (med skägg, nota bene) som också kom från Hudik. Vi försökte bena ut exakt vilket hus som var hans och när han beskrev den ambitiösa trädkojan föll polletten ner och jag ba' (för att tala ungdomsspråk): "Men jaaa, jag vet precis vilket hus det är. Vi har kollat in den där trädkojan massor av gånger den är så fin, har ni byggt den till era barn eller?" varpå killen (med skägg, nota bene) börjar flacka osäkert med blicken och mumlar något i stil med: "Asså...jag är bara 21 år." Det var HANS trädkoja! Hahaha.

Well. De är snälla mot mä, det måste jag ändå säga. Vi har bara Mac på institutionen och eftersom jag är inbiten PC-användare tar jag tacksamt emot allt stöd de kan erbjuda mig (exempelvis: Var har de gömt delete på djävelen?). Jag har också ett par i klassen som är äldre (= runt 25) och en snubbe som är typ 55 så jag är i alla fall inte äldst.

2. Journalistik är ungefär det jag förväntade mig att det skulle vara
Ni som läst bloggen ett tag vet att jag är stor anhängare av Norberg, Pinker, Rosling, d.v.s. kalenderbitare som grottat ner sig i statistiskt säkerställd data i syfte att utläsa trender och långsiktiga utvecklingskurvor. Detta har gjort att jag av kapacitetsskäl inte längre hinner hänga med i de av dagligmedia serverade nyhetsprodukterna (och därför missat att Aftonbladet skrivit en nyfiket neutral artikel om FIRE, se kommentar från i måndags). Att det i mångt och mycket är just en underhållningsprodukt som avses när man talar om dagspress har blivit än mer tydligt sedan jag påbörjade mina journalistikstudier. Kanske bäst illustrerades detta när skolan fick besök av diverse kvällspress som tävlade i att visa coola reklamfilmer för sina produkter. [dunka dunka cool musik]* "Wohooo här på Tidning X är vi alltid först!" [dunk dunk its its] [bilder på Zlatan med segergest och publikjubel] "Tre minuter efter Drottninggatan gick vi lajv!" [its its dunk dunk glad musik bilder på rök och trauma].

Klipp till mig själv där jag sitter framför brasan och bläddrar i Upplysning nu som på ett ingående, men ändå hyfsat överskådligt sätt visar grafer på terrorns utveckling de senaste femtio åren (den går kraftigt ner, i Europa har terrorn i princip försvunnit efter ETA och IRA:s glansdagar på 70- och 80-talen) och förklarar att vi på grund av ändrade definitioner (vissa saker som tidigare klassades som "krigsbrott" ligger nu som "terrorbrott" och sker företrädesvis i områden med inbördeskrig).

"Även om terrorismen utgör en mycket liten fara jämfört med andra risker skapar den stor panik och hysteri, för det är vad den är avsedd att göra. Modern terrorism är en biprodukt av mediernas stora genomslag. En grupp eller en individ söker ett ögonblick av världens uppmärksamhet genom det enda säkra sättet att dra till sig den: att döda oskyldiga människor, särskilt under omständigheter som läsare och tittare kan känna igen sig i. Nyhetsmedierna sväljer betet och rapporterar illdåden till leda. Tillgänglighetsheuristiken slår till och människor grips av en rädsla som inte är relaterad till farans nivå." (Pinker, Upplysning Nu, kapitlet om Terror)

Undrar om den 25-åriga bruden som stod och diggade uppe på scenen på universitetet brydde sig om detta? Troligtvis inte. Och det är inte heller hennes uppgift. Hon ska sälja annonser och det gör hon genom att generera klick och det gör man med en nyhet som uppfyller så många nyhetskriterier som möjligt. Det ska ha hänt nyligen, det ska avvika från det normala och det ska gärna inbegripa en kändis. Ni som läser här vet ju redan detta så jag ska inte älta vidare, men jag kan passa på att nämna några nya bekantskaper på fördjupningsfronten vid sidan av Kvartal: The Economists poddar  The Intelligence och Babbage.

Jag bör kanske här tillägga att jag är väldigt nöjd med mitt val av studier. Det är härliga föreläsningar och jag suger i mig allt som en svamp, såväl de bofasta som gästföreläsarna håller hög klass. Vi får lära oss såväl lågt ("ha alltid med en extra blyerstpenna!") som högt. En av våra föreläsare som forskar på media drog till min förvåning också upp en slide med den typen av rön som jag kanske avskyr allra mest i dagligmedia (eftersom min mamma alltid tar dem till sig och predikar dem för mig). Det gällde kaffe och var ett gäng rubriker med allt från "Ökad dödlighet om du dricker kaffe" till "Förläng ditt liv med kaffe" och hennes lakoniska kommentar var: "Det är märkligt att inte fler journalister bryr sig om att gå på djupet med vissa saker för att försöka komma närmare någon form av sanning". Moment 22 - forskare sitter inne med viss kunskap men förmår inte paketera den. Journalister vet ingenting men är mästare på paketering och har distribution till på köpet. Kanske är det därför det blev en folkhälsovetare som förklarade vår demografiska framtid för oss och en KBT-psykolog som fick mig att förstå terror? Vissa människor har förmågan att både se helheten och nå ut med den. Det rör sig emellertid inte alltid om journalister.

Vart vill jag komma, det här är ju trots allt en sparblogg? Jo, om vanliga nyheter drivs av Åfanismen (du ska som läsare utbrista "Å fan") kan du ju med vänster häl räkna ut vad som driver den så kallade ekonomijournalistiken och en ledtråd är att det inte är långsiktig analys och goda råd som värnar om just ditt långsiktiga sparande.

Åter till J L Collins helt fantastiska meditation på temat börsnedgång. Jag tror på riktigt att det här är en av de bästa meditationsupplevelserna jag haft och jag skulle rekommendera den även till någon som inte har pengar placerade på börsen. Ställ denna zeninspirerade upplevelse mot flåset i affärsmedia. "Krasch, bear, fritt fall arghh huaaa nu smäller det zombies in da bank!".

"Breathe in and out. Settle into your space...everything is going to be all right. The talking heads are wrong, as they always are...Everything is going exactly as we expected. Market drops, market crashes are to be expected...We have been expecting this one. We know what to do. Nothing."

Och om du undrar vilken krasch han refererar till så är det nästa krasch, när du den kommer. Vad tror ni, ska jag göra min praktik på DI?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och med denna klammer förpassade jag mig slutgiltigt till elefantkyrkogården.