Terror - denna terror

Detta är ett inlägg i min serie "Optimism" som ni kan få helheten av i det fall ni i PC-läge scrollar nedåt och söker på rubriklistan till höger och klickar på rubrik "Optimism". Det har ingenting med sparande att göra. Men jag profiterar på det faktum att jag fått lite trafik till bloggen genom att sprida statistik från företrädesvis Our World In Data, HumanProgress, Human Mortality Data, och diverse FN-data för att ge en motvikt till dagligmedias paketering av  dystopiska klickbetesnyheter. Varför? För att jag anser att det är tjänstefel att inte erkänna de enroma framsteg vi gjort som art. Och för att jag bara inte klarar av folk som anser att det "var bättre förr" och att "allt är på väg åt skogen". Financial Independence är The Ultimate Life Hack. Det innebär att du bejakar framsteg, ägnar dig åt konstruktiva handlingar och har ett  possiblistiskt synsätt. Inte att du okritiskt accepterar godtyckligt formulerade domedagsprofetior eller att du går in i passivitet och anammar degenererande vanor "eftersom det ändå är kört". För det är inte kört. Och det var inte bättre förr. För mer info läs denna, denna eller denna bok eller scrolla runt på sidorna angivna ovan.

I maj 2017 sitter jag på flyget från Köpenhamn med min dotters födelsedagspresent i handbagaget. Hon fyller år samma dag och jag längtar hem. Men det enda jag kan fokusera på är mannen bredvid mig. Vi har ännu inte lämnat gaten men han verkar mycket nervös och jag ser hur svetten rinner från honom när han rastlöst spejar fram och tillbaka i kabinen. Ibland dyker han ner och fipplar med någon form av elektronik han har gömt i knät. Jag ser inte vad det är, men jag börjar sakta inse att det är kört. Jag har ju själv marinerats i rapportering från Bataclan, Nice och Bryssel det senaste året och jag vet ju från mediarapporteringen att IS växer så att de knakar. Vissa experter menar att det är det största hotet mot vår värld som den ser ut idag. Varför ens bry sig om klimatet, som en kollega sa: "...när vi kanske snart inte har något klimat att bry oss om på grund av världskrig?". Men att jag skulle bli ett offer för direkt terror kom ändå som lite av en överraskning för mig denna vackra majdag. Men i kris blottas ens sanna jag så därför...

a) ...gav jag terroristen en rak höger (vilket är en bedrift då jag sitter till höger om honom), desarmerade hans bomb och frontade såväl Expressen som AB dagen efter.
b) ...skrek jag hysteriskt rakt ut i luften "We're all gonna DIE!" varpå en bastant flygvärdinna brottade ner illdådaren och det hela tystades ner av dansk underrättelsetjänst.
c) ...knackade jag honom på axeln och frågade honom hur han mådde.

Lyckligtvis valde jag alternativ c (långt ifrån en ädel tanke - jag föreställde mig hur min knackning skulle få honom att snabbare bekänna färg och skrika ut sin Insha'Allah när vi fortfarande befann oss på marken så att vi som grupp skulle kunna övermanna honom)  och det visade sig att den libanesiske läkaren mycket riktigt inte mådde så bra och han hade precis tagit två febernedsättande för att komma i form inför kvällens begivenhet på Karolinska där han skulle emotta ett pris för sin forskning. I knät hade han sina två mobiltelefoner - en privat så att hans barn alltid skulle kunna nå honom och en jobbmobil för patienterna. Vi hade en jättetrevlig resa, särskilt efter att han förklarat för mig att "physician" betyder läkare, inte fysiker, som jag trodde under första kvarten av vårt samtal.  Han fick även sin beskärda del av min hypokondriska ångest så frågan är vem som terroriserade vem under den flygningen. Vi är fortfarande kompisar på Linkedin so like really BFF. Jag nämnde aldrig att jag trodde att han var terrorist så förhoppningsvis läser han inte detta.

Innan man diskuterar terrorstatistik finns en aspekt man bör belysa och det är att själva definitionen av terrorhandling har förändrats över åren:

"Även om USA och Västeuropa tillsammans rymmer omkring en tiondel av världens befolkning drabbades de 2015 av mellan en halv och en procent av dödsfallen i terrorism*. Det beror inte på att terrorism är en betydande dödsorsak på andra håll. Det beror på att terrorismen, så som den nu definieras, till stor del är ett fenomen i krig, och krig äger inte längre rum i USA och Västeuropa. Under åren efter 11 september har våld som tidigare kallades "uppror" eller "gerillakrig" ofta kommit att klassificeras som "terrorism". Merparten av världens dödsfall i terrorism äger rum i zoner där det råder inbördeskrig." (Upplysning Nu, Pinker)

Det här visste du kanske redan och du kanske mest funderar på är hur det kan komma sig att vi lite till mans går runt och beter sig som jag gjorde på flyget för 1½ år sedan? Guess what, dagligmedia har ett finger med i spelet. Jag måste bara saxa en favoritpassage Pinker igen:

"Även om terrorismen utgör en mycket liten fara jämfört med andra risker skapar den stor panik och hysteri, för det är vad den är avsedd att göra. Modern terrorism är en biprodukt av mediernas stora genomslag. En grupp eller en individ söker ett ögonblick av världens uppmärksamhet genom det enda säkra sättet att dra till sig den: att döda oskyldiga människor, särskilt under omständigheter som läsare och tittare kan känna igen sig i. Nyhetsmedierna sväljer betet och rapporterar illdåden till leda. Tillgänglighetsheuristiken slår till och människor grips av en rädsla som inte är relaterad till farans nivå."

Även detta visste du ju. Så nu undrar du vad lösningen kan vara. Jag vet ej. I Kanada har sociologen Erik Madfis rekommenderat återhållsamhet i media gällande masskjutningar. Om så sker vet jag inte, men det är väl kanske inte helt orimligt att anta att det hade varit mindre spännande att skjuta främlingar på öppen gata om det inte blev något rabalder efteråt? Någon mediaforskare bland läsarna? Jag skulle emellertid önska att man som publicist kunde inkorporera någon form av perspektiv i sin rapportering. "Terrorattack i Paris! Hemskt hemskt, blod, blod, bild på blod, bild på offer", men längst ner en graf från Our World In Data med texten: "Men glöm inte att det 700 gånger så hög risk att som västeuropé dö av förgiftning än att dö av terror, så passa dig nästa gång du blandar drinkar i städskåpet".**

Kvinnan på bilden är från Baskien men har inga kopplingar till ETA. Mannen på bilden är från Irland men har ingenting med IRA att göra. Eller? 

Ovan en något modifierad graf från Our World In Data/Terror. Om det syns dåligt kan jag säga att den röda linjen är min uppskattning av dagligmedias antal reportage om terror. Den lila linjen visar terror i världen (ink. vissa krigshandlingar som sker företrädesvis utanför Sveriges och Nordeuropas gränser). Vän av ordning stör sig på mina blå rutor där ovan eftersom det inte syns vad det står men  den lägre pekar på var Sverige och Nordeuropa skulle synts om det funnits data nog att synas i ett linjediagram. "Det är ju inte bättre för att det är folk utanför den västerländska bubblan som dör i terrordåd" och på a svarar jag nej självklart inte. MEN betänk då det jag skrev några stycken upp avseende definitioner. Att sådant som tidigare etiketterades krigs/gerillahandlingar idag i större utsträckning klassas som terrordåd. "Men det är väl inte bra om krigshandlingar ökar heller jue" och då säger jag: Konsultera UCDP för följande graf:

Som syns i grafen från Uppsala Conflict Data Program har vi en minskande trend vad gäller dödande oavsett konflikttyp sedan andra världskriget slut. Tillfälliga toppar, ja. Men en långsiktigt nedåtgående trend. På terrorsidan är det så små tal att ens den minsta ökning (exempelvis ett dåd som Nice) kan rubba den utvecklingen. Eftersom dagligmedia inte kommer att göra det åt dig föreslår jag att du, precis som Rosling uppmanar dig att göra i boken Factfulness, ta hänsyn till "Storleksinstinkten".*** Lägg därtill den i modern tid ändrade definitionen av terrordåd att inbegripa handlingar som tidigare låg under krig, masskjutningar och/eller hatbrott och den dramatiska grafen över "Number of fatalities from terrorist attacks" känns mindre alarmerande än vid första åsyn. Och om du har någon äldre släkting som gillar att skrocka "det var bättre förr" alternativt "vart är världen på väg". Fråga denne om den minns ETA/IRA under 70- och 80-talen? Då var det verkligen läge att hålla i hatten även i våra environger. Inte NU.

Pinkers lakoniska avslut på kapitlet terror:

"I det långa loppet rinner terroriströrelser ut i sanden, när deras småskaliga våld inte lyckas uppnå det strategiska målet, trots det elände och den rädsla som det orsakat lokalt. Det hände med de anarkistiska rörelserna kring sekelskiftet 1900 (efter många bombdåd och mordattentat)****, det hände med de marxistiska och secessionistiska grupperna***** under 1900-talets andra hälft och det kommer nästan säkert att hända med IS under 2000-talet. Vi kommer kanske aldrig att få ner det redan låga antalet dödsfall på grund av terrorism till noll, men vi kan komma ihåg att rädslan för terrorism är ett tecken inte på hur farligt utan hur säkert vårt samhälle har blivit." (d.v.s. vi kräver nolltolerans mot ond, bråd död, något som var accepterad vardagsmat på förr i tiden).

Detta har mycket litet med sparande att göra utan är mer min allmänna terapi som du är med och subventionerad. Har du givit dig på en presumtiv terrorist någon gång?

Mvh/
FruEfficientBadass



* År 2015 terrordödades 44 personer i USA (året innan var motsvarande siffra 19), däri inräknat de flesta masskjutningar & hatbrott. Detta motsvarar ungefär antalet som dog av blixtnedslag under samma år i samma land. Siffran för Västeuropa var betydligt högre (175), företrädesvis på grund av Bataclan och Charlie Hebdo samt en rad småattacker, möjligen inspirerade av dessa två stora dåd. Även i detta "katastrofår" löpte snitteuropén runt 20 gånger större risk att dö i ett random mord än att då i en terrorattack. Och mord är väldigt sällsynt i Västeuropa.
** Sann siffra för övrigt, Pinker s. 251.
*** Factfulness, s. 155-158: "Att ta fel på proportioner eller att missbedöma storleken på saker är något vi människor gör naturligt. [...] Medierna har också nära till denna instinkt. Det viktigaste du kan göra för att undvika att missbedöma storlekar är att undvika ensamma tal. [...] Om någon ger dig bara en siffra, be alltid om en till. Något att jämföra med."
**** Exempelvis attentatet mot Amalthea i Malmö 1908 och den fatala terrorattacken mot general Beckman i Kungsträdgården, Stockhom 1909. Brevbomben sägs för övrigt vara en svensk uppfinning.
***** Wiki: Secession eller Sezession (ty. "utbrytning") var beteckningen på 1890-talet och början på 1900-talet på grupper av konstnärer och arkitekter, särskilt i Tyskland och Österrike, som drog sig ur akademier och officiella organisationer för att i egen regi föra den moderna rörelsen vidare.