Går in på tredje året som fri

Jag har inte stenkoll på datumen, men det var nu runt två år sedan jag plockade ihop mina få pinaler från start-up-skrivbordet och checkade ut ur gängse yrkesliv. Jag skrev ju ett inlägg om det då, den nästan höga känsla jag erfor första dagarna och veckorna, när jag yster som en kalv på vårsläpp cyklade runt i Stockholm, badade i whatever vatten jag hittade och liksom snortade livet.

År ett i frihet var som en enda lång djurgårdspromenad. Jag och mitt side hustle, sida vid sida, varje dag. Det var som att jag gick av mig 18 år av kontor. Jag kan nästan inte beskriva vilket underbart år det var. Det var ett år då jag förstod att det inte var en del av min personlighet att vara konstant orolig för att ha cancer och ALS (ok hypokondrin gör sig påmind då och då även idag men betyyydligt mer sällan). Det var året jag nästan dagligen skrattade högt, flera gånger, utan att låtsas att de holländska chefernas skämt var roliga (ok de var rätt roliga, men fransmännen...). Det var också ett år då jag liksom vande mig vid att välbefinnande och brist på ångest var mitt nya liv. Det var ett underbart år, med grand finale för knappt ett år sedan. Jag tror att det var veckan före midsommar som vi packade ett sista lass i bilen, tog en frukost på Riche och sedan drog norröver. Och sen kom år två.

År två har varit snudd på surrealistiskt. Min ursprungliga dröm, som jag väldigt löst skisserade där i kontorslandskapet, var att få vara på landet och se årstidernas skiftningar. Oh boy, har jag sett årstider skifta. Inte alltid av positivt slag. November på landet går väl an - man tänder brasor, sätter långkok och kan fortfarande baka paj på vinteräpplen. Julen var fantastisk, med spontana turer till Hassela som nu låg en timme bort, inte 4 timmar livsfarlig knökfull E4. Men sen...Januari, februari, mars. Corona på det. April, maj, hagel som aldrig tog slut. Lövsprickningen började på riktigt för typ tre veckor sen. Men sen, i slutet av maj, första veckan av juni: Vilken ynnest! Vi är ju aldrig här den här tiden på året och att se syrenen i blom, liljekonvaljerna bakom härbret, vitsipporna vid kvarnen...alltså, catch-ing i samtliga belöningssystem. Och att leva coronaliv i öppet landskap är troligtvis en helt annan sak än att göra det i Stockholms innerstad. Vi har överlag upplevt väldigt liten skillnad i våra liv, minus att mina studier plötsligt blev på distans vilket bara var ett plus.

Jag och min man satt i våra folkdräkter på nationaldagen och pratade:
Jag: "Minns du hur det var förr om åren? Den här tiden var som värst med skolpicknickar, avslutningar på olika aktiviteter och därtill vår absoluta jobbpeak innan semestern."
Han: "Ja och sen jobbade vi ytterligare några veckor innan vi kunde åka upp för 3-4 veckors semester. Då hade trädgården vuxit igen så att vi var tvungna att dra igång röjsågen och meja ner det värsta för att sen snabbt sätta igång med något renoveringsprojekt så att vi skulle hinna klart under tiden här. Nu är allt redan på bana."
Jag: "Jag brukade alltid få ryggskott då. Och vi kunde inte ta in allt det härliga eftersom vi var så stressade, både över jobbet som varit, mail som kunde dyka upp under semestern och över att vi hade så kort tid att göra allt vi ville hinna med."
Han: "En helt galen prioritering."

En Helt Galen Prioritering. Vi jobbade som djur för att ha råd att bo i stan med allt vad det innebar och hade bara några ynka veckor om året till det liv vi ville leva. Men eftersom vårt övriga liv tog så mycket tid förminskades även dessa veckor till ett stressmoment. Mot nu - visserligen extra lugnt skolavslutningsmässigt på grund av corona - när vi bara glider runt och giggar lite, pysslar med hus och trädgård i godan ro. Visserligen var våra sista års jobb en förutsättning för det liv vi lever nu på grund av stashbygge, men de åren representerar ju bara en bråkdel av våra yrkesliv.

Och nu går jag in på år tre. Förhoppningsvis får jag någon form av gig-samarbete med den redaktion jag praktiserade på under våren. Parallellt med det kommer jag att läsa en distanskurs till hösten för att motivera uthyrning och få den sista batchen studiebidrag. Sen vet jag inte. Livet är som en tomt A4 och det enda jag vet är att jag inte kommer att fylla det med TPS-reports. Jag tog alltså i måndags tag i mitt tvåårsjubileum på det enda sätt som kändes rimligt: Jag drog ner gardinerna i TV-rummet, tände en brasa och såg om en av världens bästa filmer på temat "corporate life sucks" nämligen "Min pappa Toni Erdmann".



Eftersom jag själv jobbat en del i östeuropeisk kontext slår den an en alldeles särskild sträng av komisk ångest - powerpointpresentationer i plastiga konferensrum med fläckiga heltäckningsmattor, konstant tjat om feedback och affärspolitisk lingo med spelregler som kräver en livstid att förstå. Den karriärlystna unga kvinnan och hennes urballade pappa. Hon får representera det jag var och han det jag är på väg att bli. Jag ger mig inte förrän jag har på mig en likadan karnevalskostym som skymtar på bilden ovan. För övrigt en av de roligaste scener på film jag någonsin har sett, när han dyker upp på hennes teambuidling-lunch. "Es ist vielleicht gut für das Team?"

I en ChooseFI nyligen hörde jag en förrymd corporate-man vid namn Fritz försöka förklara hur det känns att bli fri. Han uttryckte det någonting i stil med att "Det är som att förklara för någon hur det är att vara gift. Man kan läsa om andra som är det och försöka föreställa sig det, men det är först när man är det som man förstår hur det är." Som ni kanske anar är det alltså inte bara glossy magazine swell happiness hela tiden och det är säkerligen olika för alla (mycket märkligt annars), men det är precis lika mångfacetterat, komplext och i grunden härligt som man tänker sig det. Han betonade också vikten av att förbereda sig mentalt så att man inte bara flåsar i mål mot sitt FI-tal och sen abrupt klipper allt på en gång, utan plan för hur man kommer att tillbringa sina dagar. Jag hade i och med barn och side hustle (och bloggen för den delen) ett ramverk, och det tror jag är a och o för att inte drabbas av post-traumatisk stress (4real!). Så min uppmaning till dig som läser detta inlägg är två:

1) Om du redan är fri från gängse yrkesliv - hur skulle du beskriva det?
2) Om du fortfarande är på resan - planerar du för din kommande vardag och i så fall hur?

Mvh/
FruEfficientBadass

57 kommentarer:

  1. 1) Fantastiskt
    2) -

    SvaraRadera
  2. 1 - N/A
    2 - Vi och jag planerar. Arbete i någon form mår jag bra av (tror jag). Det börjar utkristallisera sig att just arbete med händerna och gärna utomhus är något jag dras till. Jag sneglar på en trädgårdsmästarutbildning men funderar också på om det finns andra vägar.

    Har också lösa planer på att bygga en stuga själv på släktens mark samt bygga en campervan för att kunna kuska runt.

    Vårt boende fungerar nu och är ganska optimalt som yrkesarbetande. Det kommer dock inte fungera för evigt och där finns en del funderingar också. Jag vill ha mark och plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du och frun, bygga egen stuga - it must happen.

      Radera
    2. Jo men det måste nog det. Antingen ritar hon ett eller så köper vi ett kit typ Avrame.com

      Var är det med dessa A-frame hus som tilltalar mig så?

      Radera
    3. Wwow! Kände inte till dessa, trots att jag och äldsta barnet binge-kollar tiny houses för tillfället. Jag gillar kombinationen av det lilla, den smarta planlösningen och de stora fönsterpartierna och takhöjden. Artistiskt och savvy på samma gång.

      Radera
    4. Ellerhur! Eller containerhus.

      https://www.youtube.com/channel/UCnoUKype0fVkWtCleYWBT1w

      Släpp ut mig ur kontoret så jag kan få skapa!

      Radera
  3. Vi är fortfarande på väg och har bott utomlands en längre tid via mitt jobb och min fru har kunnat ta ett stort kliv mot friheten under tiden. Vi satt i fällan med väldigt höga löner men vi lyckades bryta våra minst lika höga konsumtionsmönster för ungefär tre år sedan. Nu rullar det på snabbt i rätt riktning även om min fru bara konsultar med sånt som är "kul" men jag brottas med:
    1. När räcker det? Känner att jag inte litar på 4% regeln och inser att jag har höga krav på finansiell säkerhet.
    2. Hur fasar jag ner mot frihet? Mitt jobb är allt eller inget. Glöm deltid eller att inte satsa för fullt.

    Inser att jag springer i ett förgyllt ekorrhjul men tänker att det är värt det en 3-4 år till innan jag kan kliva av. Dock kniper det i magen när jag inser att barnen då är 15 och 13. För sent?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Matsu: Jag kan bara tala från egen erfarenhet men jag hade exakt samma bryderier som du. Dels att mitt jobb var etta/nolla, deltid fanns inte på kartan. Tankevurpa! Det är just höga tjänstemannapositioner som inte går att deltidsjobba, men det finns gott om deltidsmöjligheter/gigg därute om man kan tänka sig en mindre akademisk sysselsättning.

      Vidare: Barnen 15 och 13: Freakin' perfekt! Tänk att få vara med och stötta dem sista åren i skolan, slow travel på sommarloven i en ålder då de inte ballar ur, hjälpa dem med flyttlasset till studentlyan*100 andra events där tid är ett plus.

      Radera
    2. Tack för uppmuntring kring barnens ålder kring vårt nuvarande måldatum!

      Det är precis som du säger att vi förmodligen kommer att fortsätta jobba på ett eller annat sätt, men inte i samma utsträckning som nu. Min fru lyckades exempelvis med konststycket att dra in lika mycket netto förra året som hon gjorde några av hennes toppår i Sverige - trots konsultande på halvtid! Vi bor fortfarande i norra Europa med alla bekvämligheter det innebär men har ett helt annat skatteläge. Det accelererar oss mot målet vilket känns mkt skönt.

      Det är ju inte så att allt med jobbet suger. Det är när det drar ihop sig och jag "måste" prioritera bort familjen som det känns tufft. Ser fram emot att kunna vända på steken.

      Radera
  4. Jag slutade mitt jobb för tre år sen och de tre ören har jag varvat med att första hösten plugga en intressant utbildning på Alnarp. Inte för att ta examen, det har jag så det räcker, utan bara kravlöst för att jag tyckte det var intressant. Gick på de kurser och föreläsningar som intresserade mig och struntade i de som inte gjorde det. Som sagt, examen var jag ju ändå inte intresserad av. Våren var jag helt ledig. Sen drev jag ett sommarkafé några månader tillsammans med min dotter. Andra hösten gick jag en annan utbildning som intresserade mig, inte heller nu med några som helst krav eller intresse av examen utan bara av intressera och nyfikenhet. Hoppade sedan på ett nytt jobba som verkade bra, men som efter några månader inte var det så då slutade jag. Senaste året har jag bara varit ledig men under våren har jag tagit en stor roll i en styrelse i en ideell förening. Fått erbjudande om ett annat jobb under hösten augusti-december, fast på deltid det också. Känns som att jag vill varva livet på det sättet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ansi du beskriver skönheten med ett liv i sus och dus: Det är precis detta, ett liv utan på förhand bestämda ramar, där man kan hoppa på något, av något, lite som man känner utan att känna kniven mot strupen.

      Radera
  5. Jag längtar ihjäl mig just nu. Har så mycket skit med jobbet för stunden att jag inte ens orkar gnälla av mig på bloggen. Ffa är det några gamla gubbstruttar som ställer till det, ska bli skönt när jag går i pension (före dem). Men jag tycker att det går så långsamt nu. Jag nådde 1,4 miljoner innan det rasade och nu är jag tillbaka på den nivån, men det händer som inget. Jag vill uppleva den där snöbollen i rullning nån gång...

    Planen är väldigt lös, jag har svårt att se ett annat liv än det jag lever nu, eftersom jag (minus jobb) redan gör det jag vill göra. Bor jag kvar i Mälardalen? Flyttar jag till Skåne? Om jag flyttar, var hamnar jag och hästarna? Hur ska jag hitta en liknande lösning som jag har nu? Hur mycket pengar behöver jag egentligen?

    /Fri2032 som vill vara fri nu

    SvaraRadera
  6. "Jag vill uppleva den där snöbollen i rullning nån gång..." Eeeh 2019? Inte helt normalt att index ger runt 30%. Det är det vi pyntar för nu för att ändå landa på ett helt ok inflationsjusterat snitt om 6-7%. Hav is i magen Fri2032! Den dagen du slänger in handduken före gubbstruttarna kommer du att ha glömt jobbskiten du sitter i just nu (mina tankar är emellertid med dig, synd att kontaminera den här årstiden med sådant).

    SvaraRadera
  7. Tiden går snabbt, har nästan följt din blogg från starten. Nästan samtidigt som du gick från en stort företag till en start-upp gjorde jag samma sak. Jag är kvar där och det är nu ett rätt stort företag.

    2. Då jag är några år yngre än dig och familj och boende växt under tiden så är vi fortfarande på resan något år till men sen blir det pappa på heltid kombinerat med föreningsliv och är sugen på att jobba lite som hantverkare igen men mer som hobby och mindre egna projekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grymt! Föreningsliv är också en bra side hustle-start eftersom man bygger breda fina nätverk.

      Radera
    2. Och är det giggare man vill bli är det inte på Stepstone man hittar jobben (om Stepstone ens finns längre...).

      Radera
  8. Kollar du på Joshua Fluke på Youtube? Han gör en del videos på temat corporate cringe och corporate bullshit.

    SvaraRadera
  9. Precis, är stor förespråkare av kontaker och nätverk.

    SvaraRadera
  10. Jag är lite nyfiken på hur barnen har tagit allt? Tycker de också att förändringen har varit positiv? Barn kan ju, som säkert bekant, ha lite andra tankar...... Men jag måste säga att ert liv låter underbart. Man känner lugnet när man läser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit lite upp och ner, men på sistone upp. Inte så konstigt kanske med sommar och lov och så, men det verkar som att de acklimatiserat sig nu.

      Radera
  11. Jag närmar mig med stormsteg mitt ettårsjubileum som fri.

    Det finns mycket att säga om det och jag håller på att skriva ihop några blogginlägg om saken.

    Den korta versionen är att förvisso lågintensiv men mycket långvarig stress hade gjort mig sjuk. Vägen tillbaka har visat sig vara längre än jag hoppades då för ett år sen men jag är definitivt på bättringsvägen.

    Jag hade inga särskilda planer och aktade mig för åtaganden eftersom jag visste att jag var sjuk. Som du säger: alla situationer är olika och för just mig var det viktigt att bara få vara utan några krav. Varken från mig själv eller från andra.

    Jag är extremt glad att jag vågade ta steget och mitt liv och mående är väldigt mycket bättre än det var den hemska våren 2019.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra att du mår bättre. Vilken självbevarelsedrift att sluta innan utbrändhet.

      Radera
    2. Ser fram mot dina kommande blogginlägg Frihetsgrader!

      Radera
  12. Alltid lika spännande att höra om din resa och hur livet off-grid förändras över tiden. Är nu inne på andra månaden (och på väg mot den tredje) som fri. Har helt klart varit månader fyllda av glädje i att kunna koncentrera sig på enkla saker i närområde, familj mm. Impuls att kolla mobil, mail regelbundet och andra dåliga vanor finns fortfarande .... Men känner att de avtar vecka för vecka. När det känns för bra infinner sig ibland en oro att det måste vara fel i Excel-filen och detta är inte möjligt. Men nej, den håller fortfarande ... Efter ett långt yrkesliv kommer en lång detox-period och ser fram emot hela resan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det redan två månader? Kul att höra lägesuppdatering.

      Radera
  13. Själv slutar jag om 262 dagar men sitter och räknar på om det skulle fungera tidigare. Jag har gjort livet lite tvärtom, varit hemma med barn under många år, efter det en lång universitetsutbildning och tjänst där jag älskar kärnverksamheten men där organisationen tenderar att bli värre och värre för snudd på varje dag. Lägg till att jag sitter på fler interna möten än gör det jag egentligen ska göra. Nu är jag mängder av år äldre än vad du är men drillar mina nu vuxna barn att spara rejält.
    Med varmaste hälsningar

    SvaraRadera
  14. 1. Underbart! Jag är sedan 112 dagar (har en app som håller räkningen) fri från jobbet jag mådde så dåligt av. Kommer på mig själv då och då med att fortfarande tro att jag bara har semester därifrån, och blir så lycklig när jag inser att det inte är så. Sedan dess har jag haft ett halvtidsjobb hemifrån, men det var inte stressande och jag har kunnat göra det på vilka tider om dygnet jag vill. Det passar mig perfekt, känns mer som en hobby fast jag får betalt. Om två veckor tar det slut och sedan är jag helt fri! Borde motionera mer och ta tag i alla hemmaprojekt (jag nämnde flyttlådor med dödsbo i en annan kommentar). Det där med motionen är svårt, försökte jogga förra sommaren men knäna gick nästan sönder (artros?) så nu vågar jag bara promenera, och det är så trångt med folk på mitt trevligaste promenadstråk så nu i coronatider vågar jag knappt gå där heller. Har blivit tjock och stel, inte bra. Men psykiskt mår jag SÅ mycket bättre än tidigare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kommer på mig själv då och då med att fortfarande tro att jag bara har semester därifrån, och blir så lycklig när jag inser att det inte är så." Känner igen det där. Som små endorfinkickar när man gång på gång kommer till insikt.

      Radera
  15. 1)-
    2) Vi jobbar och sparar och längtar. Har märkt att sommarsemestrarna blir längre och längre för varje år som går. Detta året tog jag två veckors extra "föräldraledigt", trots att våra föräldradagar hos FK är slut för länge sen. Detta är mycket enklare att få igenom hos arbetsgivaren än vanlig tjänstledighet.

    Skiter faktiskt i två veckors lön, för att slippa det unkna kontoret och bara kunna få vara hemma och driva runt. Sommaren är för kort för att sitta och jobba anser jag. Räknar med att vi har ca 7 år kvar av jobb och investering innan vi kan säga upp oss, då bör vi ligga på runt 40000 kr i månaden i utdelningar, vilket är lagom för oss. Lägsta målet om vi skulle bli helt desperata är 25000/månad, det överlever vi på och lite till, men marginalerna blir mindre, då vi har tänkt att resa en hel del, och sånt är dyrt.

    Sparkvoten har legat runt stabila 70% senaste åren, och jag är övertygad om att vi kommer att nå målet. Detta årets utdelningar blev såklart en parentes, men då vi är diversifierade gör det itne så mycket. YTD skulle vi enligt prognos ha fått ca 110000 kr, utfallet blev 79000 kr med corona och nyckfulla politiker och styrelser. Detta bortfall utgörs i princip enbart av svenska storbanker. Ett gupp på vägen helt klart, men vi håller kursen och är glada i hågen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Detta året tog jag två veckors extra "föräldraledigt", trots att våra föräldradagar hos FK är slut för länge sen. Detta är mycket enklare att få igenom hos arbetsgivaren än vanlig tjänstledighet." Så gjorde jag också på mitt sista jobb. Det förekommer ingen kors-körning mellan FK och arbetsgivaren på denna sorts "bedrägeri" eftersom man inte begär någon ersättning, bara tid. Och tanken att någon frivilligt skulle avstå pengar mot tid verkar i såväl arbetsgivarens som FK:s ögon vara så vansinnigt osannolik att man inte anser det vara värt en koll.

      Radera
  16. 1) -
    2) Jag blev av med mitt uppdrag pga Corona, vilket var väldigt trist. Vi konsulter fick gå först. Sen gick börsen ner en hel del. Innan nedgången hade jag 1,44 mkr. Jag har satt in 420 tkr totalt sen dippen kom, men jag har 1,55 mkr nu. :) Det är nu jag försöker minnas att jag ju får fler andelar / aktier för pengarna, även om det inte alltid är lätt. Jag önskar att jag hade börjat tidigare. Nu är jag 44 år. Jag har svårt att se exakt när jag kan gå i pension, men om kanske 10 år tror jag det blir. Jag siktar på 10 mkr i sparat kapital, vilket tar en stund att tjäna in. Jag har dock saker jag kan sälja, så vi får se hur det går med det. Jag hade tänkt mig 35.000 kr i månaden i 4%-igt uttag, och jag kan absolut gå ner lägre än så, men jag vill gärna kunna resa och göra en massa kul saker. Jag håller med Snålgrisen här - det är dyrt att resa. Det är dyrt att vara ledig om man vill göra saker som kostar pengar. Framför allt är det inte kul att jämt behöva tänka på varje krona. Jag var tillsammans med en smålänning förut och han var verkligen som man föreställer sig dem - riktigt j-a snål. Det var inte kul. Varenda krona gjorde ont i hans hjärta. Det var frustrerande att vara på semesterresa med en sån, och jag insåg då att jag absolut inte vill vara sån. Sen är jag absolut inte någon slösa, men när man är på semester är det trevligt att kunna ta en glass eller så.

    Nu hoppas jag på en normalisering efter sommaren så att det kan komma in ordentligt med pengar på kontot igen. Det vore väldigt skönt. Jag ogillar inte att jobba egentligen för det är kul att hjälpa folk. Men jag ogillar att ha gnälliga kollegor (det finns oftast minst en) och att det är så långa dagar och högt tempo och för många dagar i veckan. Det vore toppen att vara fri och sen kunna välja de uppdrag jag vill ta och bara jobba ibland.

    Nu när jag är ledig så passar jag på att träna (det finns jättebra hemmaträning på youtube), och att plugga på Pluralsight (där finns det massor av IT-kurser).

    Jag vill passa på att rekommendera en bok för de som kan tänka sig att bo i ett annat land (ett tag eller för evigt): A better life for half the price. How to prosper on less money in the cheapest places to live, av Tim Leffel. Den går igenom ett antal länder med för- och nackdelar och jag blev rätt förvånad över hur bra sjukvård vissa länder har. Han har skrivit en annan bok också för oss som gillar att resa: Make your travel dollars worth a fortune. Den handlar om hur man reser bättre / oftare fast på en mindre budget. (Jag får inte betalt för detta utan jag tycker helt enkelt att det är bra tips som andra också kan ha nytta av.)

    Ha en fortsatt fin dag!
    Snoken

    SvaraRadera
  17. 1) Det är otroligt skönt och bra på alla sätt. Jag kommer sakta ut från min identitetskris och börjar mer och mer njuta av livet. Räknade idag på stashen och den är större än planerat pga husförsäljning mm. Så roligt att det är mer pengar att leva på varje månad! Vill att viruset ska försvinna nu för att kunna resa igen! Jobbar med ett nytt affärsprojekt ungefär 3-4 timmar om dagen så det känns som jag har ett litet gig vilket är mycket trevligt! får prata med folk, tänka, planera, skriva mm. Annars så spenderar jag mycket tid med mina barn, lagar mat, läser, går ut med hunden, tränar, lyssnar på musik. Spelar kort med min man mm. Så underbart med sommar väder också! Längtar till nästa träff med detta härliga gäng. /Mika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att identiteten börjat landa. Mycket tack vare projektet antar jag, skulle vara kul att veta vad det är du pysslar med.

      Radera
  18. 2) Jag försöker planera genom att skaffa mig så många element av mitt drömliv som möjligt redan nu. Förra året slog jag på "stort" och hade för första gången tre veckors sommarsemester och en sladdvecka i samband med vårt bröllop (mot tidigare års två veckor), och i början av 2020 gick jag ned till 80%. I år blir det 4 + 1 veckas sommarsemester genom en del tjänstledigt. Att ens våga be om tjänstledigt var ett stort steg. Jag hoppas den här situationen är hållbar (för arbetsgivare + kund) för jag kommer aldrig mer vilja jobba heltid. Samtidigt har vi många år kvar med feta amorteringar eftersom vi har skaffat oss livet på landet med skogen inpå knuten och stora odlingar med hjälp av lån (som ska dödas snarast). Jag mår bättre än någonsin även om det ibland kan isa till i magen när jag inser hur "lite" vi sparar just nu mot vad vi hade kunnat om vi hade bott kvar i stan och fokuserat våra liv på jobb. Men det är så värt det för att leva nu och inte bara sen! Jag försöker tänka att livet ska vara trevligt nu och hållbart i längden, och att vi hittar tillbaka till det maxade sparandet sen när huset är lagom helt, de värsta lånen är borta, och vi har grunderna för självförsörjningen (grönsaker åtminstone) på plats. Just nu får jag nöja mig med ca 40% sparandegrad inkl. amortering och ett månassparande i ISKen som förvisso inte är nollat men heller inte är i närheten av vad det var när jag sparade som mest. Snöbollen rullar ganska långsamt men den rullar fortfarande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt, livet pågår just nu. Hållbarhet är nyckelordet.

      Radera
  19. 1) eller 2)???
    Vi jobber og sparer. Min jobb er både veldig meningsfull og veldig stressende. Jeg gjorde et jobbytte fra sw-forsäljning og etterutbildade meg innenfor min ønskebransje for et antall år siden. Det betaler på langt nær så godt. I min bransje er det ikke uvanlig at folk jobber frivillig, og til og med ubetalt etter øvre pensjonsalder på 70/72 år, men vi er en liten gruppe og man kjenner vel knapt folk utenfor faget. I praksis kommer og går man som det passer, jobber hjemmefra, går i slitne konferanse tskjorter, jeans og joggesko. Man har gammel eller ingen bil, klipper sitt eget hår og tilbringer mye tid i skogen. Dermed vil jeg gjerne lagt fra meg stresset og beholdt jobben, og nå ser det ut til at det kan bli mulig. Vi får se.
    Jeg tror min foreløpige konklusjon er at vi redan er på 1), eller på sett og vis 1.15) kanskje?;)

    Som alltid herlig innlegg!

    /Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir ju så sjukt nyfiken på att veta vad det är för bransch.

      Radera
  20. Fantastisk skrivandeförmåga. Ironi, kommateringar och ämnets karaktär gör inlägget inspirerande. Bra jobbat!

    SvaraRadera
  21. 2)
    Idéer och tankar kastas fram och tillbaka. Plockat ut en slant från börsen för att kunna köpa ett litet fritidshus, utan el och avlopp. Så billigt och enkelt som möjligt. Givetsvis tråkigt att ta ut från börsen, dock låg jag på plussidan när det gjordes i alla fall. Trött på att inte ha något eget hem dem perioderna jag inte jobbar. Gillar säsongsjobb då jag är i miljöer jag älskar (fjällen!) och kan spara mycket pengar (om jag kan behärska mig och inte köpa allt för mycket prylar). Som tur är min levnadsstandard idag ganska låg (för mig hög) så jag kan peta undan mycket, men sen kommer den nog inte vara så dyr i framtiden heller. Kan nog bli en framtid med lite ströjobb till fjälls blandat med korta och långa perioder i fritidshus. Att få en kombination av fjällen och ett basecamp i hemtrakterna vore underbart. Då behövs kanske inte ens stora miljonbelopp. Så vi får se om det blir en stuga till hösten eller inte. /friifjällen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha så du har inte köpt stugan än bara plockat ut deg? Jag köper att du vill ha det enkelt och så men inget avlopp? Hmmm...

      Radera
  22. Kom igång sent med resan, är 35 år nu, började för 2 år sedan. Räknar väl med 15-20 år till, beroende på utgifterna. Har inga direkta planer mer än att första tanken är att gå ner o jobba typ 1-2 dagar i veckan och sedan resa runt i världen med frugan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter underbart. Du nämner inte sparkvot men tror du kommer loss tidigare än så.

      Radera
  23. Det är lite stopp i frihetsmaskinen då maken studerar och mitt fina sidojobb tvärnitade med pandemin. Min strategi nu är att njuta av varje dag jag lever, ni vet typ carpa den där motha f-ucka diemen. För det är ju alternativ två, om den totala friheten inte är inom räckhåll, fira livet som det är ändå. Jag fortsätter sikta mot OS i frugalitet, äntligen har jag och Lidl hittat varandra, det tog några försök men jisses såna klipp jag gör.
    Med tanke på att jag är ensamförsörjare då maken får noll kronor av CSN eftersom han småpluggat för mycket tjafs i sin airhead-ungdom så måste jag väl säga att vi lyckas väldigt bra! Vi klarar oss fint på min lön, det hade inte varit möjligt för 10 år sedan. Och då jobbar jag bara 75%, det är ett sätt för mig att vara mer fri, en hel extra dag att sköta hem och eget psyke. Planera och handla billigt.
    Om någon minns hudvårdssnacket här var jag en slav under ljuvliga ESSE och vad det gjorde med min åldrande hud. Nu var sista flarran slut och jag kan bara inte prioritera en hudkräm från 1300. Jag lommade in med svansen mellan benen på apoteket och köpte en för 200 från La Roche ..nåt med snippa som jag testar nu. Jag provade faktiskt den där Nivea men första provstrykningen fick mig att backa, kan inte med doften. Så om någon tycker om den kan jag skicka den! Det är en tub som jag bara klämt ur en klick ur förra veckan. Inte kladdat in någon corona i den.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. "..nåt med snippa som jag testar nu". Låter prisvärt.

      Radera
  24. Eftersom jag har experimenterat med deltid senaste året så har jag insett ganska mycket om mig själv. Bland annat att 0% sysselsättning inte är ett alternativ. Men sedan tidigare vet jag att 100% inte är det heller. Och hur fri jag än är måste jag jobba hårt på rutinerna. Ibland tänker jag att det kanske kommer bli lite väl tomt utan jobb (och när dottern flyttar hemifrån). Är det då man skaffar sladdis? Eller hund? Eller börjar en ny utbildning?

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
  25. Är inte fri ännu men permitterade mig själv under corona-tider då konsultuppdragen är stilla havet. Nu renoverar jag huset sedan i början av april. Wunderbar. En dagen pyssla med odling av tomater, nästa dag dra elkablar till spisen, riva en vägg osv osv. Allt en gör gynnar familjen och inte herr arbetsgivare/chef. Den känslan ger stor meningsfullhet.

    Sambon går på långledighet (mellan jobb) med sikte på 5-6månader ledigheter. Växtodlingarna är ett heltidsjobb som hon säger, hon har inte tid att jobba. När tomaterna är plockade och sista versen sjungen kommer hon börja jobba deltid då hon klarar sig gott på sådan lön i kombination med utdelningar.

    SvaraRadera
  26. Vilken ynnest att få inspireras av detta blommande kommentarsfält en solig söndagsmorgon i juni!

    2)
    Jag säger som matsu längre upp bland kommentarerna, det får bli heltidsjobb några år till och dra in stash. Jag försökte få deltid när jag förhandlade med min förra arbetsgivare men han var lika kallsinnig som den nuvarande, det blev extra semesterdagar istället. Sen säljer jag lägenheten, låter de pengarna jobba vidare på börsen och flyttar in i ett hus i skogen till min särbo och då kommer utmaningen! Vad ska man då göra på dagarna? Jag har körkort för både buss och lastbil så det går att odla vidare på, saknar dock kontakter, ska odla dem också. Det gröna odlandet får vara på pallkragenivå,

    Jo jag ska resa runt med husbil i Sverige också. Och jobba ideellt med något oklart ännu. Och jag ska vandra korta vandringar och långa vandringar och vara i naturen.

    Och jag ska låta hjärnan vila!


    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tampas med exakt de tankar min man hade (vad göra av det blanka arket?) och inte för att alla människor är lika men jag tror det löser sig. Det är bara svårt att föreställa sig när man inte har den exakta ritningen framför sig. Men tomma kärl tenderar att fyllas, så är det bara. Jag tror snarare tvärt om att man i sin post-karriäristiska existens måste mota åtagandena i grind, annars sitter man där igen. Eller står upp och springer snarare.

      Radera
  27. Jag minns ESSE-diskussionen och även jag har lämnat dem för La Roch. Helt okey! Vi lever också på knappt en lön nu eftersom jag är föräldraledig och inte tar ut några pengar ännu för att kunna vara ledig så länge det går. Pensionsdelen är inte inom räckhåll så det gäller som du skriver att tok-njuta ändå. Och jag tror dig: du vinner säkert OS i frugalitet och jag nöjer mig med en 11:e plats i år. Men på midsommar börjat mitt köp-stoppsår (totalt stopp måste det vara, lite och balans funkar inte för mig) och då startar jag på en bättre placering nästa år!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle behöva ett köpstopp å. Inte så mycket för egen del (även om jag har handlat både finkem och inredning på nätet de senaste månaderna) utan för de osnutna ungarna som fått både nya mobiler, skateboards, avancerad hamsterutrustning och annats om kostar skjortan och halva ärmen. Jag märker också att de genast anpassar sig till den nya nivån av öppen plånbok så nu får det vara kran av för ett bra tag framöver.

      Radera