Vad är grejen?

Det första jag fick lära mig när jag började mitt journalistiska påbyggnadsår förra året var detta: Vad är grejen? Det vill säga: Vad är essensen av det du vill förmedla i en notis, i en artikel eller i ett reportage. Vi fick träna på att skumma igenom långrandiga förundersökningsprotokoll, beslut från kommunfullmäktigae, domslut och statistik för att sålla fram just det: Grejen. Grejen kan vara en detalj i ett brottmål (gärningsmannen använde ett uppstoppat djur som tillhygge). Eller tvärt om, den stora bilden som framträder om man jämför inflytt och utflyttsdata från SCB och inser att just nu vänder flyttlassen och unga flyttar nu ut från Stockholm till Hofors snarare än tvärt om (fiktivt exempel, kommer aldrig att hända). Det handlar om att rafsa tag i det som är av vikt och strunta i resten.

Detta slog mig när jag strövade runt på ägorna i min militärgröna outfit (det var jaktsäsong och jag tänkte att ett vådaskott nog skulle leda till generöst skadestånd). För det är ju precis så man ska tänka när man formulerar sitt eget liv. Vad är grejen? 

Den till höger

Hur många år tillbringade jag med näsan i de metaforiska förundersökningsprotokollen och statistiktabellerna, utan att se grejen? Jag visste ju någonstans långt inne att det fanns något annat där för mig, ett annat liv som pockade på. Men jag hade inte tid med grejen, för jag hade alldeles för fullt upp att plöja mina rapporter, försöka hålla jämna steg med jobbet, hantera vardagslogistiken och bygget av det perfekta hemmet (nåja...). Jag adderade lager på lager med to do:s och ansvarsområden, men stannade aldrig upp för att fråga mig den viktigaste frågan av alla: Vad Är Grejen?

Om jag tagit mig tiden att checka ut ur systemet, om så bara för en helg, hade jag med lätthet kunnat lista ut att det jag höll på med INTE var grejen. Jag kände redan då att den livsstil jag valt (eller råkat hamna i) inte var för mig. Den var för stirrig, för menlös och för förutsägbar, som en autobahn mot av staten stipulerad pensionsålder. Jag visste redan då att mitt hjärta skulle trivas mycket bättre i ett par gröna gummistövlar uppe på släktgården. Ja obehaglig metafor va, ett bultande hjärta i gummistövlar? Men jag hade inte tid för jag hade säkert någon dead-line för något poänglöst projekt på något meningslöst jobb att leverera.

"Grejen" går att applicera även på delområden i livet. Barnen exempelvis. Vad är grejen? Brinner ditt barn verkligen lika mycket för fotboll som teater som banjo, tvärföjt, parkour och scouting eller är det just banjo som är grejen? Men så strunta i resten då och renodla den aktiviteten, så har hen en sportslig chans att bli bluegrassackompanjatör (lång LinkedIn-värdig titel). Om du är en av dessa livspusslande päron skulle jag råda dig att ta ett snack med ditt barn och ställa den ömsinta och livsbejakande frågan: Vad brinner du för? Du kanske inte alls får det svar du trott. Han eller hon kanske till och med blir lättad över frågan. Aktivitetstrycket lättar och hin får tid att bara vara.

Partner? Är det viktigt för er att klämma in återkommande NY-weekends mellan fotbollsturneringarna och kursgårdarna? Är det nödvändigt att uppvakta varandra på schablondagar eller handlar er relation om helt andra saker?

Din garderob! Är det viktigt att ha trettio överdelar och sju gå-bort-utstyrslar i senaste mode (som btw inte kommer att vara mode om en vecka då fast fashion rullat över i nästa cykel) i syfte att signalera för folk omkring att du är en person med koll? Eller är det viktigare att ha en enkel basgarderob med kläder som inte skaver eller sticks? Ögona på bollen!

Målet är ju att kunna svara på frågan ur ett holistiskt livsperspektiv. Vad är du satt på jorden att göra under den förhållandevis fjuttiga tid du är här? Är det att excellera på en eller tolv arbetsplatser kring dina processing skills eller visa för någon att du lyckas hålla näsan över vattenytan i vardagslogistiken och samtidigt se ut som en miljon dollar? Är det att avverka ett stort antal exotiska resor runt om i världen, med den lilla detaljen att du under 90% av tiden måste springa ekorrhjul för att ha möjlighet att göra dem? Eller är det något annat? 

Det fantastiska med grejen är att den som definierar den är du. Du kan inbilla dig att andra har förväntningar på hur du ska leva ditt liv men om du rannsakar dig själv, hur mycket bryr DU dig om hur andra lever SINA liv? Med största sannolikhet bryr de sig ungefär lika mycket om hur du lever ditt, d.v.s. marginellt.

Detta inlägg riktar sig till eventuella nya läsare eftersom jag tror att de flesta som redan funnit sparbloggosfären definierat grejen och det är av den anledningen de/ni hänger här. För att få spartipsen så att du kan renodla det som känns intuitivt rätt. Men för nybörjaren: Försök yxa ut ett stycke tid ur din Outlook och lägg någon timme på att fundera stort. 

Grejen behöver inte vara grandios eller världsomvälvande. Men den ska vara du. 

Mvh/
FruEfficientBadass

24 kommentarer:

  1. Hej!
    Tänkvärt inlägg. Jag har en tvivelperiod just nu så dessa tankar passade perfekt för mig.

    Vad är grejen?

    Jag tror jag hittat min grej men ibland ska den stötas och blötas. Den förändras också med att jag själv förändras.
    En plan är väldigt bra men eftersom vi själva förändras så kan det vara bra att se över planen och revidera med jämna mellanrum.

    Tack för ett bra inlägg!

    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvivel på vad? Det du jobbar med eller huruvida du ska jobba?

      Du sätter fingret på något mycket viktigt Pappa betalar?, nämligen förmågan att då och då uppdatera grejen. Undrar hur många som definierat något vid en viss ålder som de sedan biter sig fast vid utan att revidera?

      Radera
    2. Tvivel på varför jag sparar. Hur mycket eller lite ska jag spara. Om vi vill göra något för pengarna redan nu när barnen är relativt unga och har glädje av det.

      Ja det blir konstigt att inte förändra målen när man själv förändras.

      Mvh PB?

      Radera
  2. Frågeställningen kan kombineras med tex 30-årskris eller 40-årskris, då många vid dessa tillfällen i livet funderar över dylika frågor.

    Eller andra livsavgörande tillfällen såsom sjukdomar - innebär det måhända att vi kommer att få se fler FIRE-anhängare såhär i dessa utsträckta coronatider?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag går och väntar på min 40-årskris. Den borde komma inom några år tycker jag. Men jag kanske måste avsätta tid för den att dyka upp? Hm...

      Radera
    2. @Anonym 08:54: "innebär det måhända att vi kommer att få se fler FIRE-anhängare såhär i dessa utsträckta coronatider?" Det är jag helt övertygad om. Inte nödvändigtvis för att man själv varit sjuk, utan för att corona lyft frågor om livet som vi normalt inte hinner med i ett jäktat samhälle. Vad handlar det om, egentligen? Det handlar ju om att må bra, att ha sin familj och sina vänner, att få tid att vara ute och andas frisk luft. Inlägg to come ("HR vaknar" 27/11).

      Radera
    3. @Fri2032: En kris förutsätter att det föreligger viss diskrepans mellan ditt inre det liv du lever, så hoppas inte för mycket på en 40-årskris för din del.

      Radera
  3. Gisses! Jag har ju glömt att fråga barnen! Lägger hur mycket tid som helst på att fundera på det för egen del och även tillsammans med min man (och vi kombinerar det mycket riktigt med 40-årfiranden.).

    Men barnen! Stackarna. De skjutsas mellan precis de aktiviteter du nämner och några till, minus banjospelandet, men likväl ukulele.

    Tack för att du drog upp rullgardinen. Nu kan vi variera ”pest eller kolera” med ”vad är grejen” vid middagarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om ungarna uteslutande ska syssla med "grejen" kommer de aldrig se något annat än mobilskärmen.
      Jag tror inte på renodling och fokus för barn.

      Radera
    2. @Anonym 09:51: Så säger min man också, att barnen måste få testa en massa och att de inte är stora nog att ta beslut om vad de ska göra själva. Han tar sig själv som exempel som inte fick intresse för piano förrän vid 18 års ålder, men spelade från typ 10. Det kan ligga något i det. Om jag går till mig hade jag hellre gått på min egen magkänsla i 10-årsåldern (dans) än fortsatt med mitt instrument i några år för mycket. Men alla är olika. Och för att vara tydlig: Jag anser inte heller att skärm är en godkänd "aktivitet".

      Radera
  4. Jag fann min grej tidigt och har hållit stenhårt fast vid den genom åren. Däremot verkar jag fladdra iväg ibland och få för mig att jag dessutom ska ha en massa andra grejer för mig. Vilket bara är dumt och tidsödande. ;-) Tack för ett tankeväckande inlägg! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vilket bara är dumt och tidsödande" Det var du som sa det!

      Radera
  5. Vad är grejen: Rubrikfrågeställningsklassikern "Hund bet man" eller "Man bet hund" säger väl en del om hur journalistiken fungerar till vardags?
    Fokuserar på någon detalj men missar den riktiga grejen, det som är det viktiga. Det här är ju något som de som skickar ut pressreleaser osv mycket väl vet om och agnar sina alster därefter, lite som trollkarlen som får dig att titta på en sak medan han gör något helt annat med andra handen och som får dig att förvånat utbrista:
    - Åhh, vilken fantastisk trollkarl!
    Och det är en hel del tror att det fungerar och är sant, för de såg det ju själv. Men till slut hinner även verkligheten ikapp, även journalister.

    SvaraRadera
  6. "Men till slut hinner även verkligheten ikapp, även journalister." Varför jag gillar Kvartal, inte så mycket "Man bet hund".

    Du tangerar en intressant frågeställning. Journalistiken har ju själv definierat sitt uppdrag som tredelat: Informera (tänk TT-telegram), initiera debatt (valfri ledarsida) samt ATT UNDERHÅLLA. Därav termen "nyhetsproduktion". Man producerar/skapar "nyheter". Här finner man ofta klickbetesjournalistiken som du refererar till ovan.

    Tendensen har förstärkts på senare år som ett resultat av hårdare konkurrens om annonspengarna där nyhetsmedia över hela världen tappar till aktörer av typen Facebook och Google. Många journalister försvarar de mer kommersiellt framgångsrika publiceringarna med att de är med och bekostar basvarorna nämligen nyhetsbevakning samt granskande journalistik.

    Den senare kategorin gör en del gott i samhället då den granskar makten, men den är inte gratis. Ta Uppdrag Granskning om Swedbanks pengatvätt. Jag minns inte hur länge journalisterna jobbade för det avslöjandet men skulle tro att det tog närmare ett år.

    Jag anser att man som medborgare har ett ansvar att själv värdera och välja nyhetskällor. Vill man bara hålla sig a jour med neutrala dagshändelser kanske man ska hålla sig borta från kvällspress och istället kolla exempelvis Text-TV.

    SvaraRadera
    Svar
    1. FruEB, intressant att i det egendefinierade uppdraget som du anger inte ingår det som medierna håller på med mest, dvs påverkansjournalistik a.k.a agendasättande journalistik. Eller med vanliga ord: folkuppfostran.
      Och om du uttrycker annat än det som mediahusen anser (för tillfället) vara legitimt, ja då både kan man se till att det blir tråkigheter för denne och gör det även.

      Att medierna utanför public service under alla år i princip har ignorerat de som betalat, dvs annonsköparna dvs kapitalisterna samt de som möjligör hela affären dvs läsarna/konsumenterna får man ju "betala" för nu. Att inte ständigt uppfinna och förbättra för sina kunder, att effektivisera, ja då öppnar man effektivt för att andra spelare kommer in och snor ens kunder.
      Men som tur är finns det ju någon annan som kan betala - staten. Och statens fickor är ju i princip oändliga. Här har ju de flesta medier redan rättat in sig i ledet och diar skattepengar för fullt. Granskningen av den hand som föder en är ju inte direkt stark om man säger så, så det är ju en win-win.

      Radera
    2. Till Anonym 16:27:

      ...och där landade en, från början, livsbejakande diskussion (troligen inte din sport) i ett dystert, politiskt inlägg. Återigen. För ifall det är du som emellanåt kallar dig i*v********n så är det inte första gången du gör så här, även om det var mer upplagt för det denna gång. Inte ens en hel trollfabrik är tillsammans lika drivna som du. Förstår att brinner du för att försöka påverka, men tycker det är väldigt respektlöst mot diverse inläggsförfattare att du gång på gång kapar det som är eller kunnat bli roliga och utvecklande diskussioner för din egen agendas skull.

      Radera
    3. Nåja, så farligt var det väl inte? Det tangerar ju tankarna hos Jörgen Huitfeldt när han valde att lämna PS för Kvartal. Sen något år tillbaka tycker jag ändå att man kan skönja en viss förändring hos såväl public service som privata (etablerade) mediehus. Fler röster, diversifierade resonemang även kring kontroversiella frågor och vaksamhet kring partiskhet (jmfr presidentvalrapporteringen i år vs. 2016). Men Sverige saknar den tradition av saklig debatt som man kan se i exempelvis Frankrike, Storbritannien eller Tyskland. Vi är ett enkelt folk som ogillar konflikt och då blir det lätt likriktning. Jag tänker ofta på det när jag lyssnar på exempelvis filosofiska rummet. Det blir ofta så upphetsad stämning när "känsliga" frågor av typen normkritik ska diskuteras. Som att debattörerna inte kan skilja debatten från sig själva.

      Radera
    4. FruEB, typiskt för de som har svårt för andra åsikter än deras egna är att de oftast väljer att gå på person, som vi ser hos Anonym 21:51. "inte din sport" "inte första gången du gör så här" "trollfabrik lika drivna som du" "du försöker påverka" "du gång på gång kapar" osv

      Alla som följer med i debatten och debattklimatet kan precis som du säger FruEB se att det förändrar sig, och om man följt med så vet man att det finns andra röster inom etablerade medier och även ekonomer som tagit upp motsvarande som nämns i inlägget 16:27 och är inget nytt i sig. Frågan man kan ställa sig är varför man väljer att reagera så starkt och bli upphetsad, antar att det mer säger något om en själv än om sakfrågan?

      Radera
  7. Mitt problem är att jag inte vet vad grejen är. Jag vet bara att jag inte trivs i ekorrhjulet. Vet också att jag inte har en chans att få med resten av familjen på FIRE. Dessutom osäker på om FIRE egentligen är något för mig. Tycker faktiskt att mitt förhållandevis välbetalda jobb är helt ok, åtminstone för det mesta. Problemet är att det suger musten ur mig, väldigt lite ork finns kvar till annat. Helst skulle jag vilja arbeta deltid, har försökt några gånger, men det resulterade bara i mindre lön för samma mängd arbete. Vad gör man då? Finns det någon grejen-coach man kan anlita?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad jag känner igen mig där! Har ett bra jobb egentligen men det tar för många timmar per dag och jag är för trött i slutet på dagen. Efter grejen-coachen behöver jag en hoppa av ekorrhjulet-coach.

      Radera
    2. Jag gick ner i arbetstid från heltid till 80% med en ledig dag i veckan, onsdagar. Dels för min favoritaktivitet låg på onsdag morgon men också för att det aldrig blev mer än två arbetsdagar i rad. Det gav mig lite luft och livskvalitet. Där växte det fram en önskan om att studera igen, ett antal år efter mina sex år på universitetet var avklarade plus specialiststudier, men inte för att ta ytterligare en examen utan för att ämnet intresserade mig. Sökte då tjänstledigt för studier ett år. Studierna var på halvtid men jag var tjänstledig helt. Det gav mig ytterligare luft att kunna tänka och hitta ro. Det ledde till att jag flyttade till mitt lilla fritidshus på landet 30 mil bort och ändrade mitt liv drastiskt. Började sedan läsa en annan kurs på en termin. Har sen sökt andra jobb på min nya ort. De har varit utannonserade på heltid men jag har sagt att jag vill jobba max 80%, helst 50-60% och de har gått med på 80% med en dag i veckan ledigt. Nu under Corona görs också det mesta arbetet hemifrån. Jag hinner med mig själv, mitt hem och mina intressen. Lönen är ju rätt bra redan från början då klarar mig gott på 80% även som ensamstående. Skulle klara även mindre tjänstgöring ekonomiskt men då skulle sparutrymmet minska rejält

      Radera
    3. Jamen tänker som du Ansi. Man behöver inte sitta på hela lösningen innan. Mycket av det som blir del av ens FIRE-liv kommer inte att rullas ut förrän du är där. Visst, det skadar absolut inte att ha en övergångsplan. Men planen kommer med allra största sannolikhet att revideras rätt snart och innan du vet ordet av har du, likt Ansi, en helt annan tillvaro (om n bekväm) än du tänkte när du satt på heltidsjobbet och försökta föreställa dig hur det skulle se ut.

      Radera
  8. Haha, militärgröna kläder och skadestånd, det lät kul. Kanske inte i praktiken dock... Alltid känt en olustkänsla när det är jaktsäsong och befinna mig i skogen.

    SvaraRadera
  9. Jag heter Linus SAARINEN, och jag är vårdgivare. Jag noterar att jag just nu är som den lyckligaste. Jag vittnar om ett lån mellan individer som jag just har fått. Jag fick mitt lån tack vare tjänsten av Pierre Michel. Jag började med henne förra fredagen och på tisdag 10:45 eftersom bankerna inte arbetar på lördagar, då fick jag bekräftelsen att överföringen av beloppet på min begäran på 400.000 kr skickades till mig. och efter att ha hört mitt bankkonto mycket tidigt, till min stora förvåning var överföringen lyckad. Här är hans

    E-post : combaluzierp443@gmail.com

    SvaraRadera