Vad jag lärt mig av min döda undulat

För ett tag sedan postade jag en bild på INSTA* på vår döda engelska transundulat Coco**. Han blev bara tre år trots att en engelsk undulat, under förutsättning att den sköts rätt, ska kunna bli 12 eller till och med 14 år. Det var alltså a) ett potentiellt underbetyg till oss som ägare och/eller b) lite av en chock när jag vaknade denna tisdagsmorgon och fann honom liggande på sidan, stel som en pinne på vardagsrumsgolvet.

Coco var stilbildande i asocialt beteende, så långt ifrån skojiga YouTubeklipp man kan komma. Han höll sig på sin kant och kom man i närheten av buren drog han ihop sig till ett streck i förhoppningen om att att bli osynlig. När han var mindre traumatiserad sjöng han och kuttrade, allra helst när vi spelade Mozart eller satte på vattenkokaren. Han brukade också samäta med oss, d.v.s. sprätta frön omkring sig när vi åt middag. Han älskade också ljudet av högtalarsamtal på mobilen.*** Det märkliga var att trots att han minst sagt var lite distanserad, blev jag så ledsen när han dog och stora krokodiltårar föll nedför min kind den morgonen och jag har inte riktigt hämtat mig än. Eller jo det har jag, men det tog några timmar dagar.

Tom bur

Min första impuls var att fylla buren igen. Med risk att låta ytlig - vilket är korrekt - jag gillade den estetiska aspekten av undulat. Rent inredningstekniskt är han svår att bräcka med sina feng shui-iga energier och kuttrande läten (de där höga, irriterande skriken har jag redan glömt). Efter en rejäl långpromenad lyckades jag emellertid rensa tankarna och detta var vad jag kom fram till:

- Även om en undulat är trevlig att ha, är det mer "nice to have" än en livsnödvändighet.
- En undulat är svår att transportera mellan bostad A och B utan bil. Faktum är att jag ännu inte hunnit knäcka just den nöten. Hamstern är ju jättelätt - vi har en bur i Stockholm och en i Hälsingland, och däremellan petar vi in honom i en resebur i storleken av en beauty box. Men försök att fånga en vild undulat och få in hen i en rese-voljär? Särskilt under tidspress innan ett tåg ska gå burr.
- Jag inser, några månader in i mitt sidoprojekt hundvalp (som jag periodvis har hand om) att det här med djur har stort side hustle-potential, i princip oavsett geografi eller konjunktur. Att ha en undulat förminskar såväl mina chanser att vakta katt som hund (jag såg allt hur det vattnades i munnen på hundvalpen när Coco gjorde en långflygning i vardagsrummet).

Any Heuw, vad jag vill ha sagt är att Coco kommer inte att bli ersatt. Och insikten slog mig med full kraft. Man behöver inte äga ett djur för att ha nöje av djur. Och detta går att översätta i en mängd andra scenarios också. Genom att gå från en "Jag-måste-dra-hem-prylen-till-min-grotta"-instinkt i ägande (som förutsätter ett "vi" och ett "dom") till ett "Jag-kan-få-ut något-av-att-låna/hyra/bevittna-även-andras-saker"-instinkt i ägande (som snarare tänker "vi" i en inkluderande betydelse) vidgar man sin värld. Det är vad min andliga vägledare M skulle kalla ett "yogiskt förhållningssätt till livet". Ni minns kanske att Fumio Sasaki, författare till "Hejdå saker", hade en liknande inställning till bostaden. Att han såg det svårmotiverat att snärja in sig i bostadslån för att ha "entertainment areas" för vänner när parkerna, caféerna och restaurangerna var hans (delade med resten av stan).


Se här en bild på Lars. Lars [Wallin-skapelsen] sitter vid tillfället för fotot på min konstnärliga ledare H. Men rent juridiskt hör han till min andliga ledare M (ja, det är förvirrande). Lars har fnaskat runt i i stort sett hela vänskapskretsen (åtminstone hos de som har ortorexi) och hans resa är ännu inte slut. Kan du av bilden ovan ana att min vän går i lånetyg? Tänk om vi alla kunde approchera världen lite mer på detta sätt - som att vi, likt de efemära atomkonstellationer vi för tillfället råkar vara, bara gillar läget och lånar till höger och vänster, njuter av parkförvaltningens blomprakt istället för att skjorta upp oss på Plantagen, intar fågelprakten på Fjärilshuset eller för den delen - ute i den vanliga naturen istället för att hålla en fågel hemma, helhjärtat tar in en reseskildring berättad av en vän över ett glas vin eller två, istället för att själv envist behöva göra samma resa. Att aväga är ett sätt att äga allt. Tja, det var väl ungefär det jag lärde mig av min döda undulat.


Eller för att citera Your Money Or Your Life-Robin:
"Another lesson we can derive from the dictionary definition of 'frugal' is the recognition that we don't need to possess a thing to enjoy it - we merely need to use it. If we're enjoying an item, whether or not we own it, we're being frugal."
Mvh/
FruEfficientBadass

*Jag har fortfarande svårt att skriva Instagram utan att det låter ironiskt i mitt huvud, ett "morsor-kan-också-hänga-på-sociala-medier"-klämmeri.
**För visst är det det Instagram är till för - visa bilder på djurlik?
*** Vilket var problematiskt de gånger jag "jobbade hemma" i smyg och nte nödvändigtvis ville outa min geografiska position. Men sen hittade jag den fantastiska mute-knappen and the rest is history (då gjorde jag som Plina - dammsög under pågående möten).

21 kommentarer:

  1. Just behovet av att inte äga saker eller hur få saker man klarar sig på är ganska uppenbart på resande fot. Jag pratade med några skandinaviska studenter som gjort den upptäckten i Shanghai när de köpt en tallrik, en mugg etc till sin studentlya. Igår träffade jag ett walesiskt/australiensiskt par som sålt allt och skulle resa till 2020. De jobbade uppenbarligen två år och var lediga sedan i två år. Som mannen konstaterade "beats working". Håller på att optimera packningen och jag kan tala om att det är få saker som tillkommer.

    PS Jag har aldrig dammsugit. Däremot har jag strykt kläder, diskat, stickat och gjort mina träningsövningar. DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag pratade med några skandinaviska studenter som gjort den upptäckten i Shanghai när de köpt en tallrik, en mugg etc till sin studentlya". Min minimalistiska dröm broder. Vadå aldrig dammsugit? Är det en gåta?

      Radera
    2. Studentlivet är lite minimalistiskt för mig. Däremot finns det en viss lockelse i det walesiska/australienska parets sälj allting efter två år och dra ut på äventyr i två år variant. Då har man två år av någorlunda normalt liv och två år av äventyr.

      Sorry, jag har kommunicerat för länge med kineser, där min konversation består av högst en mening av enkla ord. Jag har aldrig dammsugit i samband med telefon/skypemöten, se din tredje fotnot eller vad det nu är.

      Radera
    3. "Däremot finns det en viss lockelse i det walesiska/australienska parets sälj allting efter två år och dra ut på äventyr i två år variant. Då har man två år av någorlunda normalt liv och två år av äventyr." Ja det känns som en bra avvägning. Jag ser emellertid två problem för egen del: 1) Jag skulle inte palla att gå tillbaka in i båset efter två år i frihet. Hade då behövt ha ett lite mer freebasande jobb, typ frilans e d. 2) Om jag inte varit frilans eller dylikt, hade jag varit stressad under det andra året eftersom jag - prokrastrineringens antikrist - hade behövt ha ett jobb redan under Q1 för att slappna av under resten av året.

      Radera
    4. Du kan ju alltid ta ledigt för studier varje två år. �� Jag har i alla fall konstaterat att jag inte skulle vilja vara en modern nomad om jag inte tjänade multum och kunde bo på lyxhotell. Det skulle vara jobbigt att jobba från vandrarhemmet.

      Radera
  2. Ja men då kanske jag inte är så konstig då, när jag utan vidare kan nöja mig med att prova roliga kläder på stan i några timmar, antingen själv eller tillsammans med en kompis - utan att handla mer än en kopp kaffe eller lunch under "shoppingrundan". Jag/vi ser det som ett nöje att förlora oss i fantasier ett tag och kan ha hur skoj som helst.

    Men så kan vi en annan gång bli riktigt serious och filosofera djupt på promenad Djurgården runt och titta in på något museum som numera råkar ha fri entré dessutom.

    Intet ont om pengabehov, det är mänskligt och oundvikligt, men sann kreativitet kräver i första hand ett speciellt sinne och dess praktiska uttryck behöver sällan egentligen ha så mycket slantar till sitt förfogande. Dålig fantasi däremot kostar multum! Inte säkert att pengarna hjälper till att förbättra den heller, utan kan begravas helt under "glittret". /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Dålig fantasi däremot kostar multum!" Dagens fras. Absolut är det så. Och apropå din klädprovarbonanza: "Lyckligast är den som billigast nöjen har" som någon sa vars namn jag inte minns, typ TS Eliot.

      Radera
  3. Vi pratar ibland om att skaffa hund och så efter att ha sett dig och din daghund plus hört dig berätta om hur det funkar så trillade polletten ner hos mig och mannen. Vi ska så klart ordna en hundkompis till familjen. En bonus är om det blir ett side hustle men det kanske räcker med att få låna en vovve en liten stund då och då. Vi får gosa med vovve och ägarna får lite avlastning. Vackert så. (fast när man ser vissa annonser för hundvakter kan man tycka lite synd om hundarna. varför skaffa hund om du inte har råd med den?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej verkligen - varför skaffa hund då. Å andra sidan - skulle alla ha tid att vara med sina hundvakter hade juingen haft hund och då hade vi inte haft möjlighet att skaffa alkoholinbringande hundkompisar. Vill lova att det finns gott om högpresterande fölk med hund i din villaförort som behöver lite avlastning.

      Radera
    2. Ursäkta, har målat med snickerifärg hela dagen så jag är lite trött/förgiftad. Om alla skulle ha tid med sina HUNDAR hade ingen haft hund...

      Radera
  4. Hallå Fru EB. Hur kom ni fram till att skaffa en fågel? Sonen tjatar på mig om ett akvarium (allergifamilj!) men jag är mer inne på att käka antihistaminer och låna vovve.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fågel = Mellanbarnet. Ska alltid gå sin egen väg och ville inte ha dvärghamster som alla andra. Jag överdriver inte om jag säger att hon tappade intresset för undulaten inom loppet av en timme.

      Ja, ja! Låna vovve! Det är klockrent. Speca i annonsen att det är allergihund ni vill ha. När barnet (inom tre immar) tröttnar på djuret har ni bara några timmar kvar innan det är dags att avyttra det. Har skrivit mer om vår djurvakts-setup här:

      http://efficientbadass.blogspot.com/2018/02/darfor-lanar-vi-djur.html

      Plus att akvarium är den riktiga energibrännaren, du minns väl:

      http://efficientbadass.blogspot.com/2018/08/sparhost-2018-energi.html

      Tredje plats, efter värmegolv och gammal frys. En hundvakt vänder pengaströmmen från pengar ut till pengar in och ger er bra mycket mer flexibilitet i schemat. Plus att det säkert är bra för sonen att utsättas för lagom doser hundhår, av just allergiskäl. Och ägaren blir glad som får lite slack i tillvaron. Det är vad som kallas en winwinwinwin-situation.

      Radera
    2. Like på den. Pitchade idén för familjen imorse och både fru och barn var på. Akvarium kan jag skriva under på att där går en hel del energi på uppvärmning och pumpar. Jag var en akvarist(pinigt) en gång i tiden. Dyra elräkningar för att inte tala om all skit och dyra fiskar man kan köpa.

      Radera
  5. **För visst är det det Instagram är till för - visa bilder på djurlik?

    ha ha, fan vad jag gillade den! Nu är jag inte så "med" i de sociala medierna direkt men jag minns faktiskt att jag vart lite chockad över att du fotade din döda fågel och la ut på Insta. Lite som när kompisen drog fram telefonen och visade ett foto på sin döda mor.

    Tror jag kom lite off topic här och tappade vad det nu var jag skulle skriva.

    Jo, just det. Jag har aldrig gjort särskilt utsvävande grejer under möten - oftast mutar jag och lyssnar med ett halvt öra bara medan jag jobbar med annat jobb. Ja du hör.....
    Fast någon gång så tror jag minsann att jag passade på att stretcha lite. Jisses, du hör nivån jag ligger på =)

    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna lev lite farligt och gör något icke jobbrelaterat nästa gång. ;-)

      Radera
  6. Jag funderar skarpt på att hänga upp en lapp på ICA inom kort och erbjuda mig som kattpensionat i jul och nyår. Perfekt ju med sällskap som också gillar att vila. Och som inte heller tål julblommor eller julgran (ja alltså jag äter dem inte och dör som missarna, men nyser och hostar)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plina som katterna älskar men som inte älskar katter10 oktober 2018 02:03

      Uppenbarligen är det brist på platser till jul för jag hade en kompis som nämnde i augusti att det var fullt på pensionatet vid jul så de kunde inte åka i väg.

      Radera
    2. Ja det är ett jätteproblem. Jag var pensionat åt en kollegas kompis mammas katter för några år sedan. Hon hade börjat leta plats i september.

      Radera
  7. @Maria: Perfekt! Du har din nya side hustle! Och du ska ta bra betalt också, minst 1 200kr/vecka, jmfr gärna med vatt kattpensionat tar i närheten så förstår du att det är görbart. Jag menar, om hela svenne-banan-semestern till Dubai står och hänger med katten är det pröjsvillighet på hög nivå!

    Skulle f.ö. också lägga in en annons på Grannar.se för bättre upptagningsområde. Din unika USP är ju att du erbjuder exklusivitet (jag skulle inte blanda okända ktter, jobbigt om någon blir på smällen) och hundra procent dedikation där i soffan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips! Nä det blir max 2,men gärna en, katt från samma ställe. Vill ju inte ha lägenheten trashad.

      Radera
    2. Är det i grannskapet så kan ju katterna kanske tom stanna hemma och så kan man gå dit och umgås utan att få en mängd hår hem.

      Radera