FIRE & meditation en lämplig kombination

Kommentatorer kommer och går, enbart världens leda består, men ibland blir jag så full av saknad. Jeanette? Corran? Lana vet jag ju, du har Säpo på dig, men det är ett antal kommentatorer som bara försvunnit? Om ni ser denna min flaskpost, ge mig bara ett livstecken så ska jag inte tjöta mer. Back to topic:

Jag tänkte ägna oktober åt mitt själsliga liv och som en följd därav kommer även du att göra det. Ehmen vaffö? För att jag, med foten precis nedtrampad i ny mark, känner ett behov av att förkovra mig i dessa frågor och eftersom du läser min blogg kommer kanske även du att inspireras att ta tag i ditt själsliv. Min historik på området mindfulness, yoga och meditation är usel (bara det faktum att jag klumpar ihop dessa tre kommer att generera i finskt stryk nästa gång jag träffar min andlige vägledare M). Jag somnar när jag ska "tugga russinet", jag får irreparabla sträckningar vid yoga och meditation har jag aldrig klarat av eftersom jag imperativt får en massa idéer när jag sitter still som jag "bara måste få ur mig" och sen var det meditationspasset bortglömt.

Flera av er har i kommentatorsfältet sjungit meditationens lov och jag vet ju att det är bra för en, det är bara så oerhört svårt att komma till. Så jag valde den inkörsport som kändes mest naturlig för mig nämligen en FIRE-pod. Episod 61 av ChooseFI podcast talar om - tada - mindfulness med Cory Muscara. Hej hallå, vem är denna Cory Muscara undrar då vän av ordning. Jo det ska jag berätta, han är en ung corporate finance-utbildad amerikan som rätt tidigt i karriären fattade att han över sin döda kropp ville hålla på med corporate finance och istället "finna sig själv" vilket han som 22-åring försökte göra i ett buddistmunkkloster i Burma med 14 timmars meditation per dag.

Nej, nej tack herr Muscara, jag är lyckligt gift förstår du

Ungefär här har man ju lust att ge honom en smäll på grund av hans beskäftighet. Men det gör man inte, för han kan generöst bjuda på sina tankar om att han under de sex månader (6) han tillbringade i klostret allt som oftast tänkte på cheeseburgare och "varför gör jag detta?". Den längsta tid han lyckades hålla några tankar borta var en sammanhängande tidsrymd på 48 sekunder [uppskattningsvis, han hade ju inga klockor i klostret].

Det är ett bra avsnitt, som tangerar mycket det vi diskuterat i anslutning till inlägget om att omkalibrera sina sinnen för att uppskatta enklare saker. Att försöka att leva exempelvis lite mer mobil-anorektiskt och att uppleva livet i all dess triviala enkelhet. Två hållpunkter i avsnittet:

30 minuter in:
Dessa impulser att göra något annat - otålighet även kallad - FruEB:s paradgren btw - kan du komma åt genom att meditera, om än aldrig en så liten stund per dag. Allt det som du klyschéartat förknippar med meditation - se tanken komma, acceptera den, låta den gå, andas - in me't bara. Det tillstånd du eftersträvar är det där du finner förnöjsamhet - om än så bara i korta stunder - med att bara vara. De två motpolerna är de heltidsmediterande munkarna (som kanske inte hade klarat ett vardagsliv ink. hämtning/lämning, leverans av TPS-reports och tankar kring middagsmat) och de jäktade karriäristerna som "...are just constantly climbing the ladder getting to the next thing. Once they get there they will be happy. Wait, no once i get there, or once i get THERE I will be happy. And there is never satiation." 

Vad i hela friden har detta med FI att göra? Men det har ALLT med FI att göra! Låt mig jämföra två personer. En som lever en lågintensiv (och därmed sparsam) livsstil och en som lever en högintensiv (och därmed inte sparsam) livsstil:

Person 1 - min morfar. Han hade tre riktiga nöjen i livet. Spela fiol, röka pipa och lösa korsord.* Fick han bara ägna sig åt de här sakerna var han nöjd, punkt slut. Han blev aldrig rik, men där hade han ju ekvationen emot sig givet att de på 50-talsmanér var två som delade på en inkomst. Men ponera att han blivit rik genom att skrapa Triss e d. Jag kan sätta min heder på att han inte hade ändrat ett dyft.**

Person 2 - en random kollega ur mitt yrkesliv, låt oss kalla honom Sture. Sture har två kullar barn som samtliga kräver dyra gadgets. Som om inte det vore nog vill även Sture löpande ha nya gadgets. En leksak är ju bara rolig under de första tre veckorna av ägande, så strömmen av nya prylar in är konstant. Därtill har Sture i kull två gängat sig med en high maintenance wife som gillar bekräftelser i form av märkesväskor och parfym på bemärkelsedagar av typen "parfymens dag". Det är inte bara prylar som flödar in, det måste resas utav bara h-e också. Minst två skidresor per säsong, företrädesvis med den nya kullen, men ibland även med den tidigare. Andel i Åre, alpresor till Schweiz där pistrestaurangerna säljer mikrotinad pizza à 15 Euro/slice, ny skidutrustning till någon i DNA-poolen varje år. Icke att förglömma den obligatoriska chartern på sommaren***. Därtill ska grabbgänget underhållas, minst en resa per år; whisky i Skottland, öl i Prag etc. För att inte tala om sisyfosarbetet renoveringar hemmavid och som om det inte vore nog renoveringar även på landet, minst ett större projekt varje år. Det finns baltiska byar som kunnat bygga nya skolor tack vare Sture och hans Sköna Hem-läsande fru. Sen måste man ju hålla sig framme när det vankas ny tjänstebilspolicy. Tillbehören ska maxas. Att det i slutänden hamnar i form av en subtraktion på lönen är irrelevant i nuläget - det ska in mycket skit i bilen, hör ni det eller?****

Vilken av ovan personer skulle du helst vilja vara? Jag säger inte att du måste börja röka pipa och lösa korsord, men du fattar principen - vill du vara den lågintensiva eller den högintensiva? Om du säger det sistnämnda kan du sluta läsa nu för nu kommer de konkreta verktygen till att MED VÅLD tvinga din kropp och själ till en mer lågintensiv tillvaro. Spola till minut 45 och lyssna fram till minut 50. Resonemanget går att sammanfattas i följande mening:

TA EN MINUT PER DAG DÅ DU - ENSAM - LÄGGER HANDEN PÅ DIN MAGE OCH FOKUSERAR PÅ DIN ANDNING. INGEN SÄRSKILD ANDNING, BARA ANDAS. OBSERVERA DINA TANKAR, MEN ÅTERGÅ HELA TIDEN TILL ANDNINGEN.

That's it. Och det är detta jag tänker börja göra under oktober månad.***** En mycket attraktiv sak med att börja med denna låga tröskel är att risken/chansen finns att jag självmant kommer att utöka tiden efter ett tag, om jag upplever meditationen som behaglig och välgörande. "It's better to argue yourself into the meditation rather than argue yourself out of it". Jag gillar detta så väldigt mycket. Varje gång jag försökt mig på liknande saker har jag varit alldeles för ambitiös. Skaffat meditationsappar, meditationskläder, meditationskuddar. Då blir det ytterligare ett dåligt samvete. En minut om dagen klarar jag genom att ligga kvar i sängen en stund efter att klockan ringt på morgonen eller genom att dröja mig kvar i badrummet en stund efter kvällsduschen. Och för dig som har huset fullt av skrikande människor, ta en minut när du sitter på bussen eller då du precis parkerat bilen vid jobbet. Istället för att skynda dig ut för att kasta dig över dagens alla låtsaskriser; ta en minut, hitta din andning och låt tanken vandra fritt. Embrace. Det är bra för din hjärna och det är bra för din sparplan, för när du dagligen, medelst inkrementella förändringar, drar dig mot en lågintensiv livsstil, kommer du per definition att kräva färre gadgets i ditt liv och därmed snabbare nå nivå slack och frihet, amen.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag vet, en riktig klyscha.
** Utom att möjligen skilja sig från min mormor men det är ett ämne som hör mer hemma i en relationsblogg.
*** "För man kan ju inte lite på den svenska sommaren hehe". Nej kanske inte, och när väl den svenska sommaren levererar turkiskt klimat vill vi ändå inte ha det så det är ju lose-lose svenskt klimat redan från början.
**** Ni tror att jag överdriver nu men det här är ett mycket reellt exempel.
***** Cory menar emellertid att ska du nå "strukturella förändringar i hjärnan" behöver du cirka 8 minuters meditation per dag. Men en minut är bättre än 0 minut.