Fru EB interagerar med en läsare

Som jag kanske nämnt tidigare har jag haft en parallell deep web-rörelse av läsarkontakt på min för ändamålet avsedda gmail-adress. Det har varit skoj, vi har ibland bytt riktiga namn och andra tokerier. Hela läsarinteraktionen togs emellertid till en helt annan nivå för ett tag sedan när en av er...håll i er...ville ses i verkliga livet! Det var KAtarina, ni vet hon som ibland skriver sitt förnamn med två stora bokstäver i början, men oftast bara en, som hörde av sig. En refresh för er med tidig demens:

"Friheten att bestämma över sin egen tid är något vi människor instinktivt förstår är värdefullt och vissa av oss gör slag i saken för att faktiskt sträva efter det. Men det är inte förrän nu, när jag själv på riktigt har fått större frihet som jag förstår mer och mer hur jävla värd den är att kämpa för. Först är det läskigt att vara fri, typ 'FÅR man göra så här - ta en promenad och ett dopp mitt på ljusa vardan? Himlen rasar nog ner i skallen på mig när som helst, det här är för bra för att vara sant' till 'holy shit - jag är så tacksam att jag skapat det här för mig själv, att min boll sattes i rullning nedför den här backen'.

Den Katarina. Any How, en dag i slutet av augusti stod hon då där, utanför min dörr, hållandes fruglitt i hand (Vicki Robin - som en skänk från ovan, jag höll precis på att skriva ett inlägg om Your Money or Your Life utan att ha läst boken). Vi tog en av vardagslogistiska skäl alldeles för kort kaffe och Katarina delade med sig av sin resa. Här har ni den:

Katarina är skolad, säg typ ingenjör, och tog ett ingenjörigt jobb på ett ingenjörigt företag som hon knegade på med under ett antal år tills barnen var två och hon började ledsna. Katarina tog då farväl till sin arbetsgivare under förespegling att hon skulle studera. Vilket också var den verkliga anledningen; hon läste journalistik på en privat skola. Till saken hör att K sedan tidig ålder brunnit för att skriva. Och vad gör hon idag? Hon skriver! Hon har hittat en nisch som efterfrågar mycket externt material. Många tidningar slimmar ju också sina redaktioner så ett välformulerat, relevant innehåll köps mycket hellre in utifrån än att man jackar upp antalet headcounts. Frilandsskribent är ju på sätt och vis det ultimata side hustlet. Katarina var dessutom skicklig nog att få in sina första alster. Till sin hjälp i processen hade hon boken "Skriv, sälj & bli lönsam!" av Camilla Björkman* så hon visste steg-för-steg hur hon skulle bära sig åt. Genom ett uppdrag kom hon i kontakt med ett företag som behövde regelbunden hjälp med redaktionellt material så där frilansar hon nu deltid (40%), fakturerat från eget AB. De pengar hon plockar ut täcker precis de behov hon och hennes familj har.

Jag frågar Katarina vad som skulle hända om hon blev erbjuden ett jobb i sin gamla industri för 100 papp i månaden, men mot en arbetsvecka på 40-50 timmar. Skulle hon ta det? Katarina tittar oförstående på mig: "Men jag behöver ju inte pengarna? Så nej." 1-0 FI**. Inte bara lever Katarina ett underbart avslappnat liv med "vardagsdopp i sjö", ett liv där hon kan beskåda sina olycksbröder och systrar kuta illröda i ansiktet mot bussen med ett barn i varje hand eller de som måste emaila sig hela vägen in på dagis, hon är freakin NÖJD med det också. Hashtag de omutbara. Det är folk som Katarina som borde anställas till byggsektorn i Göteborg. Jag kommer att tänka på Scott Rieckens, FIRE-anhängare som också är i färd med att göra en FIRE-dokumentär. Scott var pre mötet med FIRE-rörelsen av den ganska vanligt förekommande amerikanska uppfattningen att du måste bli en framgångsrik entreprenör med lyckad start-up-försäljning för att kunna bli rik.*** Han letade aktivt upp dessa framgångshistorier för att lära sig av de bästa. Det som slog honom var emellertid att när dessa entreprenörer väl "hit it big", blev de aldrig nöjda eller tillfredsställda. Då var de plötsligt oroade över nästa produkt/tjänst/koncept de stod i begrepp att lansera. Medan Scott tänkte "Hade jag haft de där pengarna hade jag bara tagit dem, köpt ett trevligt litet hus på en lugn ort och lekt med min dotter varje dag allt medan jag pysslade med mina hjärteprojekt". Att få mycket pengar eller "lyckas" enligt gängse norm är inte alltid synonymt med att "bli nöjd". Att vara nöjd är det nya exklusiva. Och det är i sanning exklusivt. Scott, Katarina, Dalai Lama och en handfull människor till.


Det var som sagt ett särdeles trevligt möte och jag slogs av surrealismen i att sitta och IRL-prata med en jämnårig****om FIRE, geo-arbitrage och MMM, där personen framför mig fattar vad jag säger. Har du någon att prata sparande och livsplanering med?

Mvh/

FruEfficientBadass

* En bok jag också fick låna
** Eller partially funded FI om man ska fortsätta vara petig
*** Den svenska motsvarigheten är att man måste köpa många Trisslotter, för "arbete blir man ju inte rik på" (exakt denna mening uttalades av en f.d. kollega som tjänade 90 000 brutto i månaden)
**** Eller nåja, Katarina är lite yngre 

43 kommentarer:

  1. Egentligen inte även om jag pratar en hel del ekonomi med mina föräldrar för jag är ju ekonomen i familjen. Däremot kom en del samtal in på ekonomi när jag berättade att jag skulle vara tjänstledig till nästa sommar för att resa och plugga. Jag fick en del frågor om månatlig budget och någon frågade hur länge jag sparat inför detta. Jag har också varit ganska öppen inför familjen och vissa kollegor som jag litar på att jag är less på jobbet. Andra har fått någon version om att jag nu jobbat 10+ år utan paus och nu år det dags.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det där är ju lite intressant. "Andra har fått någon version om att jag nu jobbat 10+ år utan paus och nu år det dags." Det är helt ok att ta sabbatsår, en avgränsad tid ut ur ekorrhjulet. Det är när folk gör slut med ekorrhjulet för alltid (eller nåja, mer eller mindre i mitt fall - jag komer ju att gigga) som folk blir provocerade (är åtminstone min erfarenhet). "Halvår i Thailand! Bra jobbat" [beundran beundran]. "Tjugo år i Thailand? Men...vaf..??"[20 negativt vinklade följdfrågor på det]

      Radera
    2. Jag var faktiskt positivt överraskad av alla hejarop som jag fick. Den enda som uttryckte negativa synpunkter var min chef som förlorade ännu mer cred i mina ögon pga det.

      Radera
    3. Lite lustigt förresten så konstaterade min spenderarbror att han bara kände två personer som hade råd att vara lediga ett år. Jag och en kollega som verkar sikta på Fire baserat på vad brorsan berättat. Han tycker atr vi båda är snåljåpar.

      Radera
    4. "Han tycker att vi båda är snåljåpar"

      Riktig igenkänning i den meningen. Vissa personer i min närhet säger samma sak, skulle inte kunna vara längre ifrån sanningen. Är generös med tid och engagemang mot personer som står mig nära och i de fall folk anser att jag är "snål" så är det enbart mot mig själv, men då ser jag det mer som ekonomiskt/smart. Tycker även upplevelser (typ middag på restaurang) ger så mycket mer om det sker med ett lägre intervall.
      /A

      Radera
    5. Jag tror det har mer att göra med olika livsstilar i min och brorsans fall. Där han bor är det vanligt med bil och snöskoter, vilket inte intresserar mig. Jag har inte heller samma märkeskläder även om jag har andra märken så det går inte att göra en jämförelse eller det är inte något som han ser. Jag är också totalt ointresserad av mobiltelefoner. Min pappa konstaterade det nog bäst när han sa att jag köper kvalitet när jag köper. De har bara inte insett att jag har allt jag behöver och jag köper det när jag behöver. Mina "behov" är dock inte samma som deras.

      Radera
    6. @Studenten A; valid point! Jämför person A, som lever ett "osnålt" liv och dyker upp på jobbet i den av konfektionsindustrin definierade senaste trenden, flyger till det av resebranschen mest hypade resmålet och går på Hus & Hem för att fånga upp vilket märke nästa kök ska ha med person B, den yngling som jobbar järnet, avhåller sig från miljödränerande okynnesshopping och bor billigt för att kunna skapa ekonomiskt slack och potentiellt en pengamaskin som gör att han skulle kunna leva ett liv fritt från sjukskrivningar och andra institutionellt kostnadskrävande åtgärder, samt lägger två timmar (mer?) på att skriva investeringscocaching till för honom helt okända människor på en blogg, skulle jag säga att person B är den generösa. Precis som sagts ovan; bara för att man är ekonomiskt smart/egen-snål, behöver det inte betyda att man är mot-andra-snål. Tvärt om tycker jag ofta att det är de som är generösa mot sig själva i prylar & shit som är lite småsnåla mot omvärlden (för att inte tala om sina egna barnbarn som förväntas ta notan).

      Radera
  2. På A svara jag Ja, delvis och på B Ja, typ. Alltså inte klockrena livsfränder som fyller i varandras fire-drömmarmeningar. Jag ska dock på aktiefika med en person som gillar aktier och kör lite soft med det, alltså inte köp i sexsiffrigt. Det hade däremot en som hon kände gjort och mer därtill, denne person fick se sitt kapital växa till några mille och berättade glatt om drömmen om Ferrari. Alltså, Ferrari, varför är det fortfarande drömmen för män i 50-års åldern? Den mest opraktiska bilen på marknaden och faktumet att man får köra i högst 110 (120) i Svea rike. Varför Lisbet, varför? Inte en utandning om att ta pengarna och sluta arbeta. Han fick dock se sitt kapital reduceras till en tredje del. Tack Lisbet! Alltså din kommentar om 90000-kollegan är ju bara helt underbar, hur gör man av med så mycket pengar? Skönt att man tjänar så lite så man slipper det besväret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha Ferrari. Låt mig gissa - nyskild? Lisbet håller ordning på torpet, straffar den som straffas bör (vilket sätter även oss i en osäker sits - tillhör vi de goda eller onda?).

      Radera
    2. The good guys tror jag men om man skulle fråga gemene man så är vi nog bortskämda latmaskar, ok jag jobbar ju faktiskt på riktigt, läs går till ett jobb fortfarande. Bara det att jag har förmånen att jobba hemifrån är ju ifrågasatt av vissa i närmaste kretsen, som naturligtvis har ett jobb som inte går att sköta på distans. Det stämmer att mycket pengar sticker i ögonen på folk, gärna dem med begränsad rörlighet på marknaden. Men don’t get me started med lottovinnare. En i den innersta kretsen vann över två mille på Lotto och gör enligt instruktionsboken för begåvningsreserver, åker på en jorden runt resa där 50% av tiden spenderades på flyg, köp av smycken, kläder och piff till hemmet och vips så var pengarna slut och då lååånnnnaaar man pengar för att fortsätta konsumera. Får helt ont i både pannan och handflatan bara jag påminns om det.

      Radera
    3. OMG Lana, din lottovinnarhistoria blev bara för mycket, jag måste gå och panta lite burkar.

      Radera
  3. Tyvärr är det fortfarande jävligt fult att ha pengar i Sverige. Iallafall om man jobbat och sparat ihop dem under lång tid, och i synnerhet om börsen hjälpt till. Hade man vunnit på något lotteri hade det däremot varit okej, men då ska det slösas på all möjlig skit inklusive ny bil så man är barskrapad inom något år...
    Man betraktas som en väldigt konstig (och lat) person om man inte jobbar 40 timmar i veckan. Den biten tycker jag är värst med att vara "fri". Jag har faktiskt funderat på att starta firma för att ha en "fasad", men bokföring lockar inte. Inte heller att få skatteverkets misstankar om fusk, för att man driver en firma med väldigt liten omsättning...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Inte heller att få skatteverkets misstankar om fusk, för att man driver en firma med väldigt liten omsättning..." Åhå det har jag inte ens tänkt på. Den dagen jag startar AB (vilket väl är tanken) kommer det att poppa upp red alerts på min Skatteverketprofil pronto, så låg omsättning kommer jag att ha. Å andra sidan kommer jag inte dra av något eller fiffilura på annat sätt, eftersom jag suger på sådant.

      Radera
    2. @Fru FB: Så roligt att få läsa om sig själv i din fantastiska blogg. Jag gillar versionen du ger! Sen om jag sist vi sågs hade lite existensiella kval. Tja, sånt händer också :)

      @Anonym 08:03: Det är så jag tänker att andra ska se det i vissa stunder. Men som den i verkligheten precis lika energiska, roliga och smarta fru FB påminde mig om när vi sågs sist - INGEN bryr sig! Om folk verkligen tänkte något så skulle jag väl fått frågor så här över 2 år in på mitt runtblajande? Någon har frågat om jag kan försörja mig på mitt företag. Och det kan jag ju svara ja på. Tror att fr FB är spot on.

      Och sen att det skulle vara misstänksamt med låg omsättning, det undrar jag. Väldigt många företag får lägga ner inom 3 år efter att de startats och de flesta är enmansföretag med genomsnitt (GENOMSNITT!) 300 000 i omsättning. Så om man inte gör särskilt stora vinster i sitt företag är man i själva verket en majoritet. Och majoriteten startar knappast företag för att skattefuska.

      Radera
  4. Är det inte rätt ofint att snacka pengar i SWE? Det är bara nyrika och de som inte har pengar som snackar pengar. Är man finrik skall pengar liksom bara "finnas" och inte talas om.

    Tyvärr har jag ingen att prata pengar IRL med förutom Fru IGMR. Det är rätt mycket YOLO och "unna sig" i umgängeskretsen trots att de flesta är väldigt vettiga i övrigt. Hoppas på att kunna vidga cirklarna och hitta någon att nöta idéer med. Gött att du hittar dina peeps!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det är bara nyrika och de som inte har pengar som snackar pengar." Jo, det är väl så tugget går. Å andra sidan är det rätt få som är finrika, de flesta andra är skuldsatta eller lever från lön till lön. Att pengar är så tabu som det är i en tid när allt annat flashas upp på display till höger och vänster är mycket märkligt. Som en kompis sa: "Jag vet mer om mina grannars sexliv än jag vet om deras ISK".

      Radera
    2. Visst är det märkligt! Upp med ekonomin på bordet så kan vi snacka och dra lärdom av varandra och andra. Vi skolas i hur man ska tjäna pengar men inte hur man tar hand om dem. Om det dessutom för lätt att låna och är tabu att snacka pengar, ja då blir det kaiko.

      Radera
  5. Tyvärr inte i den utsträckning jag hade velat ha. Kan tyvärr kännas lite ensamt ibland. Tjejen sparar >50% men det är i en fondportfölj som jag satt ihop och hon litar lite för mycket på mig för att jag ska vara bekväm. Samtidigt förstår jag henne, om hon nu har tillgång till någon som läst det mesta så är det bara för henne att glida med och skörda frukterna av "mitt" arbete. Men det hade varit skönt att vara lite mer på samma nivå ibland.

    Detta är nog ett relativt vanligt problem för "oss", men hur löser jag det bäst tro?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du klår upp na? Alltså, det där med att glida med på en räkmacka gör jag också. Min man hänger nämligen med i nyhetsbevakningen rätt bra och jag har helt slutat. Jag litar på att den dagen något av dignitet händer meddelar han mig det väsentliga. Exempelvis väntar jag fortfarande på att han ska presentera valresultatet för mig på ett begripligt sätt.

      Nej men för "oss" och därmed "dig" tror jag mycket på Internet i kombination med den största arbetslivsstrukturella omvandlingen sedan industrialiseringen d.v.s. gigekonomi/robotisering/tankar om medborgarlön/nedrustning pensionssystem som sker i detta nu, kommer att tvinga oss ur det här gamla sättet att tänka pengar som IGMR talar om ovan. Vi kommer lite till mans att behöva bli mikroentreprenörer och då kan du inte sitta och kokettera med din ekonomi som om vore den Hetaste Skvallret i Stan, då måste du öppna upp och prata business. Och ju mer allmänt tillgänglig informationen om sparande & investerande blir, desto mer kommer ju även tjejen hänga på, och era barn kommer att ha det med sig från skolan. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

      Radera
    2. "Exempelvis väntar jag fortfarande på att han ska presentera valresultatet för mig på ett begripligt sätt." Haha, du är rolig du FruEB.
      Förresten, hur förklarade han föregående valresultat på ett begripligt sätt.....

      Radera
  6. EB, har du lyssnat på Kropp och själs senaste avsnitt, "Optimeringsrevolten"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym 10:19; nej det har jag inte, men det ska jag. Normalt sett lyssnar jag alltid på Kropp och själ men i kölvattnet av upptäckten av Biblio har allt annat fått stå till sidan. Nu har jag precis avslutat min veckas lån så tack för tips!

      Radera
    2. @Anonym nu har jag lyssnat. Bra avsnitt (minus den arga hysterikan). Gillade särskilt sci-fi-författaren.

      Radera
  7. Frihet regerar! Pratade precis i telefon med en stressad vd som jag ska intervjua för ett reportage. La på luren, kände "aaaahhh, vad jag har det bra" och gick ner i köket för att värma lite ärtsoppa. Livet är gött.

    Jag gillar många saker med friheten men en av de saker jag gillar bäst är att det har gett mig en sund referens på hur bra jag kan må och jag märker direkt när jag avviker därifrån. Det är så himla tydligt när det finns luft mellan aktiviteterna hur de var för sig påverkar mig. Vad gör mig glad, vad gör mig frustrerad, vad känns meningsfullt? osv... Och sen har jag ju förstås tack vare friheten möjlighet att anpassa därefter. Tidigare var allt bara en enda sörja.

    Tack Fru FB för din fina text om mig, du är lika inspirerande IRL!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och när jag nu slängde ett getöga på texten inser jag att jag inte alls redogjorde för det primära skälet varför K ville ses nämligen pure altruism; hon ville ge mig lite coaching kring ett potentiellt liv i frilansbranschen. Tänk, vad världen öppnar sig utanför hjulet.

      Radera
    2. PLUS som jag sa också i texten; att ha mycket tid gör att man kan släppa ut den där altruisten på grönbete, så som alla stenrika amerrikaner gör när de är multidollarbanjonärer. Det fantastiska är emellertid FIRE-rörelsens insikt att det finns ett mycket lägre tak vid vilket du kan släppa taget: Tillräckligt. Att veta när man har tillräckligt. Och sen går man och värmer sin ärtsoppa.

      Radera
    3. Och sen ville jag, precis som du knyter ihop texten med få chansen att prata livsstil med någon som tycker lika. Fantastiskt. Så helt igenom altruistisk var jag icke!

      Radera
  8. Ja och nej. Partnern börja se effekten av mitt snålande och är impad och börjar islossna och se möjligheterna. Nu är han en lågspenderare av rang ändå men det finns mer att göra. Ingen nära vän jag kan grotta in med om ämnet tyvärr, därför jag älskar dig blogg så mycket. Att försiktigt yppa att Wibble hade nog en poäng i det där med årslönen på kontot möts ju alltid av ”men det är inte alla som..”. Nej, jag fattar att det är fan så mycket lättare om man hade 90’ brutto som din polare men alla kan under tid samla en årslön. Säg att det tar 30 år då men det är ICKE omöjligt om man börjar skala löken. Det tror jag benhårt på. För att samla en årslön att ha senare i livet är det inte många som ens ser som ett alternativ. Gud, tänk att få hänga en kväll med gänget här inne, vilken dröm! Om vi träffas i Kiruna så åker vi hälften var. Skoja bara. Men irro av att skrapa IS PÅ RUTAN REDAN. Det var ju nyss turkosa capribyxor liksom..
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lustiga är att det är samma människor som stör sig på Wibble som utan att tveka reser charter varje år och/eller evighetsrenoverar sina kök. Eller, som en gammal kollega till mig som visserligen aldrig klagade över Wibble, men som kunde lägga tusenlappar varje månad på kablar av olika slag för att optimera ljudbilden i sin stereo. Alltså...så jävla dumt. De pengarna i en indexfond.

      Radera
  9. Folk runtomkring mig kan delas upp i ungefär två typer. De i ekorrhjulet som säger ”Lev NU, inte SEN – du vet aldrig vad som kommer hända” och kulturarbetarna som tycker att jag är kapitalistisk som investerar och därför bara är tysta när jag går igång och snackar framtid. Så svaret är nej, jag har ingen att prata sparande och livsplanering med.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
  10. @Hanna
    Det intressanta är att jag känner mer att jag lever nu när jag väljer frivilligt att vara väldigt sparsam. Jag njuter av lugnet det ger. Jag får nyhetsbrev av favvoklädmärken (trots att jag signat av flera gånger) och känner bara att
    ” nä men ja vill int ha nå”. Det sköna i det är svårt att beskriva och förmedla. Var på en jobbresa i större stad och det blev en längre paus ”så nu kan ni passa på att shoppa”. Det enda jag var bespetsad på var en varm dusch och fem minuter på soffan. Nu jobbade jag ganska hårt både fysiskt och med skallen och var trött men för fem år sedan hade jag ABSOLUT hastat in och impulshandlat i någon attraktiv butik som vi lantlollor inte har i närheten hemma. Shit, längsta meningen idag. Not frugal writing.
    Man får ju så mycket mer energi att leva om man inte lägger tid o pengar på att införskaffa/husera/kurera saker.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Word, Morsan! Tiden som blir över, underbart. Jag känner faktiskt också att jag får mer saker gjorda som jag njuter av. Tiden försvinner inte bara i en malström av ingenting.

      Radera
    2. Jag brukar faktiskt göra tvärtom. Är det något som jag behöver i klädväg så handlar jag det när jag är bortrest eller via internet fastän jag bor i centrala Malmö med det mesta runt hörnet. Att ta sig till Åhléns känns som värsta strapatsen fastän den är ca 400 meter bort. Har rensat så att allt har sin plats så det är inte mycket energis om går åt grejer.

      Nu när jag är på resande fot en längre tid har jag dock inget behov av att shoppa eller gå i affärer. Det frigör en massa tid som turist. Försöker snarare skära ner ytterligare på bagaget från mina 55 liter ryggsäck plus tygkasse så att jag har ca en veckas kläder.

      Radera
  11. ” nä men ja vill int ha nå” så ljuvligt. En känsla du inte kan köpa för pengar. Sade jag som för tillfället ligger i riskzonen för ett Traderaberoende efter att jag bara skulle köpa ett par DrMartens till dotterns födelsedag. Det är ju helt OTROLIGT vad som finns därute! Det värsta med Tradera är att min latenta lilla shoppingjävul (som jag nästan i princip bantat bort men som fortfarande besitter ett litet litet hålrum i min annars av IQ-celler kompakta hjärna) sweet talkar mig till att det är ekologiskt. Det är saker som redan köpts. Jag gör ett frugalt klipp. Vik hädan satan! Lisbet, rädd mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tradera är både bra och livsfarligt! Jag håller mig nu till enbart försäljning, men jag knep en höstjacka för 150 kr i förra veckan.. Mkt nöjd, hade lätt blivit dyrt.

      Radera
  12. Ja Tradera är livsfarligt - help me!

    Men eftersom vi fortfarande jobbar (fast vi gått ner i tid) och har två små barn har jag lagt in en annan grej som hjälper mig med mitt Traderaberoende och det är ”tid”. För att det kostar pengar att handla på Tradera kan jag absolut inte lura hjärnan med eftersom allt är sååå mycket billigare än nypris och dessutom är det säkert såååå mycket bättre för miljön. Men att Tradera är som ett svart hål som slukar tid det kan jag skrämma min LEAN-hjärna med och om jag går in på Trafera då hinner jag inte läsa EB OCH vara med familjen på samma dygn;-) Tradera innebär ju i alla fall för mig: leta fynd, lägga bud, vänta ut budgivning, betala, svara på mail, hämta ut paket, skriva recension och så passade plagget inte...

    Om FIRE pratar jag med min fantastiks man och det är så himla fint att kunna ro båten åt samma håll! Sen vill jag även tillägga att jag just nu där vi befinner oss (vi har ju bara sparat ordentligt i ISK sen i juni, innan dess bara amorterat och byggt uthyrningslägenhet i källaren och blivit minimalister) inte har behov av att prata med någon IRL, räcker gott och väl att läsa denna blogg och tillhörande kommentarer!

    / Ingrid

    Ps. Men om ni andra har behov av att ses är ni mer än välkomna över på ett FIRE-gardenparty eller likande framåt försommarn’. Fast den inbjudan har jag inte hunnit pratat med min man om än... Men vi försöker faktiskt också alltid vara generösa med vår tid och allt vi äger så det är nog lugnt!

    Pps. Vore ju så kul att vara med när Studenten A och Ellinor träffas för första gången;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra argument. Jag ska ta ett till snack med min hjärna, vi behöver bara ropa in ett par Timberlandkängor först. Alltså det där du skriver om tidsslukaren (and- might I add ”frustrationsgeneratorn”) shopping. All-tid någe gissel. Köpte iPad-penna. Funkar inte. Reklamera etikettera administrera frankera motivera etc. Ny penna på posten. Inte till mig nejnej, till mitt Posten-Ombud. Legitimera. Fel på pennan igen! Jag blir tokig, försöker ringa kundtjänst. De har inget nr, men en chatt. Som inte är en ”chatt” (=arena för småprat) utan en mailfunktion utklädd till chatt (troligtvis roddad från Baltikum/Indien). Får till slut svar att den pennan inte är kompatibel med min iPad vilket även framgår av artikelneskrivningen. Således: Hours spent och en gnagande oro över att min hjärna inte är full av IQ.

      Radera
  13. Hennes Majonnäs4 oktober 2018 20:14

    Härligt möte!

    Jag har prasslat lite om detta med vänner och familj, varpå reaktionerna varit allt från oförstående, till oro att vi har ekonomiska bekymmer och/eller att vi inte ska "överdriva" med sparkvoten. Upplever dessutom att jag inte VILL prata med vem som helst om detta. Det är lite tabu. Eller?

    Så nej, förutom en klok och likasinnad make så saknar jag någon att bolla idéer med.

    Drömmer om en bokcirkel irl, en aktiv facebook-grupp i ämnet eller annan internetsk kommunikationskanal. Det bästa jag hittar är ju den här bloggen inkl kommentarsfältet. Eller "Sparos" dito.

    Men jag har på känn att detta (jobba mindre, konsumera mindre) kommer bli stort. Trenda liksom. Varpå många kommer försöka men få lyckas.

    HMC

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sista stycket: tror FIRE-dokumentären kommer att starta något, förutsatt att den kommer på vår Netflix. Att döma av trailern är den kanske inte världsklass (lite som Minimalisterna-dokumentären?) men spillerill, svenne banan-medelklass gillar inte att stå kvar på perrongen och se tåget gå, ej heller tanken på att jobba till 70.

      Radera
  14. Mitt kvällsbidrag till bokcirkeln är ett litterärt verk ni hittar på dagens Aftonbladet. Arga svenskar lämnar sina synpunkter på Santa Marias nys förpackningar. Jag har bytt Tena tre gånger... händer saker när man skrattar efter 40. Vem köper NYA BURKAR varje gång kryddan tar slut. Man köper refillpåsar på Willys för bövelen. (Jag håller med om att förpackningarna ser ut att vara ritade av ett gäng fulla apor men ändå). Man köper en burk EN gång. Om man inte har någon burk.
    Morsan over and out

    SvaraRadera
    Svar
    1. snörvel snif snyft (jag har blivit så blödig efter 40, jag börjar gråta varje gång jag påminns om folkets dumhet, dagligmedias sugighet och i ovan vitnessmål en kombination av de två).

      Radera
  15. Hej. Jag har lärt mig att spara från min make som lärde sig från sin far. Så vi har båda samma inställning vilket är bra. För övrigt har jag en kvinnlig kollega som påstår sig tjäna lika mycket i köp och sälj av optioner som hon tjänar på sitt dagliga jobb som konsult. Hon är helt klart smartare än mig och jag vill försöka lära mig mer om optioner (heter det så på svenska? Options). Resten av mina svenska vänninor här i USA är hemmafruar och "could not care less about money" för männen tar ju hand om den biten. Sad.

    SB

    SvaraRadera